Vykort från Bergen

Bergen järnvägsstation - reaktionista.se
Espresso House frukost Bergen - reaktionista.se
Bergen - reaktionista.se
Bergen - reaktionista.se
Bergen - reaktionista.se

Bergen, 2019-04-18

Här strålar solen och vinden svalkar gott på höjderna. Nattens resa i sovvagn gick över förväntan. Innan jag visste ordet av vaknade vi upp på Bergens centralstation och försökte hitta någonstans att äta frukost i en sovande och påskstängd stad. Espresso House blev vår räddning.

Vi tog fløybanen upp till en utkiksplats och tog oss förbi vitsippor, fina skyltar och mäktiga träd. Mot toppen av fjället. Där fann vi en magisk utsikt och vilade våra flåsiga andetag och trötta vadmuskler. Senare samma dag åt vi glass på Bryggen och vandrade runt fästningen i strålande sol. Det är knoppar på alla träd och rhodendronbuskarna blommar. Här har jag det bra.

Idag ska vi ge oss på Ulriken och se hur modet håller för en linbana högt ovanför staden. Imorgon väntar det största äventyret och båt på Aurlandsfjorden. Naturen här sätter djupa avtryck och jag känner mig levande och grundad i mig själv och livet.

Jag hoppas att ni som vill följer mig på Instagram Stories så hörs vi snart igen.

Med värme,
Wilda

Högkänslighet och resor

Jag fick en läsarfråga om det här med högkänslighet och resande:

Hur känner du inför att resa – är det något som förutom att det ger energi även kan sluka energi? Jag som högkänslig blir lätt överbelastad av intryck och kan må dåligt om jag inte får chans att skärma av mig inemellan – speciellt om jag har sällskap på resan vilket man ju i regel har. Samtidigt förstår man i efterhand att resan gav så mycket mer energi än man förstod just då. Något att minnas tillbaka till och glädjas över flera gånger om.
Hoppas ni får en lyckad resa! <3

Nu är vi på väg mot Oslo för att ikväll byta till nattåg mot Bergen. Jag kan verkligen känna igen det där att bli överbelastad. Så är det för mig också. Dessutom har jag en låg stresskänslighet och resor gör mig väldigt trött generellt. Om det har med min fibromyalgi att göra eller min högkänslighet och introversion är svårt att säga och kanske inte är så relevant. Trött blir jag.

Så, vad gör jag för att spara energi?

Högkänslighet och resor - reaktionista.se

Jag planerar med framförhållning

Jag skrev packningslistan för den här resan för tre veckor sedan. Vid sidan av skrev jag upp vad jag behövde göra för inköp och när jag skulle göra dem. Jag spred alltså ut uppgifterna för att det skulle bli hållbart med min ork. Börja i tid, helt enkelt.

Ju närmare jag kom resan desto mer planering använde jag. Igår kväll innan jag la mig för natten skrev jag ett detaljerat schema för morgonen – bakifrån. Jag började med när jag skulle gå till tåget och tänkte ut en logisk ordning av uppgifterna innan dess, hur lång tid de skulle ta (med luft) och kunde på så sätt räkna ut när jag behövde gå upp på morgonen. Det gör att jag inte behöver planera i farten och riskera att glömma något. Att tänka efter före är den bästa läxan livet lärt mig generellt.

Untitled

Jag fyller på med energi

Mat, vatten, bars, bananer och smågodis. Kollar upp var det finns kaffe och mat under resan om det skulle behövas. Att sova så gott jag kan, vila trötta fötter och tömma hjärnan med meditation är viktigt för att få ny kraft och bearbeta intryck. Det hjälper mig också att skriva av mig och att fotografera – bakom kameran finns det alltid en vila och medveten närvaro.

Högkänslighet och resor - reaktionista.se

Jag känner in mig och kommunicerar mina behov

Om jag vet vad jag behöver så blir det enklare både för mig och andra. Även om resor i sig syftar till att uppleva saker så blir det ju mycket vad man gör det till. För mig är sällan resmålet det viktigaste även om jag uppskattar att se nya platser och framför allt att vistas i naturen. Så jag lägger min ork på att umgås och när jag behöver egentid och pauser säger jag till om det.

Jag väljer resesällskap med omsorg

Jag åker med en vän som liksom jag också är bra på att kommunicera och planera, och någon jag känner mig väldigt trygg med. Med henne kan jag vara mig själv. Dessutom har vi båda några projekt med oss längs resan. Vi är båda bloggare och har jobb och studier att göra. Det blir naturliga pauser. Men vi får se hur vi klarar det. 😉

Jag ordinerar mig efter-vila

När jag kommer hem har jag en ledig dag utan krav. Då kan jag packa upp i lugn och ro, bearbeta intryck och bara ligga på soffan. Det är först efter en resa som jag verkligen kan känna vad det har gett mig, och använda den energin. Det är som om den måste bearbetas och samlas ihop först.

Hur påverkas du av resor, på gott och ont? Hur gör du för att det ska bli så bra som möjligt för dig?



Veckoplan för tågluff i Norge.

Tänk, om bara några dagar sitter jag på tåget mot Oslo. För 1,5 år sedan fyllde jag 30 år och fick en resa i present av Linda. På onsdag bär det av. Norge. Detta fantastiska land som har satt djupa avtryck i mig sedan jag besökte Bergen 2015. Sovmorgnar, promenader, efterlängtade samtal och vacker natur är det jag förväntar mig. Framför allt längtar jag efter umgänget, och de mäktiga fjordarna.

Det är en intensiv period i studierna och mycket känslor i omlopp. Därför ser jag extra mycket fram emot den här pausen i livet. En paus i rörelse. Resor sätter ofta igång processer i mig som gör gott. Rörelsen får mig att landa och utvecklas. Så efter två heldagar i skolan åker vi. Eftersom det är påsk vet vi redan nu att mycket är stängt så vi får se vart vi hamnar. Ett äventyr lär det bli, med minnen för livet. Här kan ni läsa om vår resa hos Linda.

Veckoplan Bullet Journal - reaktionista.se

Vecka sexton

måndag | föreläsning på förmiddagen och grupparbete på eftermiddagen. Inköp för resan, Game of Thrones premiär, packning och tvätt efter det.
tisdag | föreläsning på förmiddagen och grupparbete på eftermiddagen. Köpa matsäck och packa det sista inför resan.
onsdag | tåg till Oslo, spendera eftermiddagen där och sedan ta nattåget till Bergen.
torsdag | heldag med häng i Bergen.
fredag | sovmorgon, långfrukost och häng i Bergen. kanske besöker vi utkiksplatsen som jag tyckte så mycket om sist.
lördag | tåg till Voss, buss till Gudvangen, båt på Aurlandsfjorden, Flåm och Flåmsbanan (tåg) för att sen åka tåg till Oslo där vi däckar sent för natten.
söndag | häng i Oslo för att sedan åka till Stockholm för övernattning hos Linda.

*

Har du några tips för Oslo eller Bergen? Hur påverkas du av att resa?

STJÄRNÖGONBLICK ☆175 | delad sorg, läkande natur.

Livets skörhet har legat som en vibrerande hinna mot huden i veckan. Sorgen när en människa inte längre finns hos oss. Allt som inte blev, allt som inte kan bli. Vänner i smärta, ilskan över hur världen ser ut. Maktlösheten. Minnena av de två vännerna som försvann ifrån mig i den förra våren. Minnen av de som försvunnit längs vägen. De som inte orkade mer. Jag önskar att det hade funnits mer tid. Men tiden finns inte kvar för er. För oss tillsammans.

Du är saknad av så många, Angeliqa. Vandra i frid <3 Jag sänder min kärlek till dina nära.

Jag har befunnit mig i någon slags chock hela veckan, försökt att låta livet rulla vidare och ta mig med. Det har inte funnits tid att landa. Föreläsningar, grupparbeten, möten, kurslitteratur, reseplanering, mailhantering… och ibland en stunds stillhet. Då har hjärtat brustit itu. Jag tror att nästa veckas resa till Norge är precis vad jag behöver för att återupprätta balansen. Jag behöver naturen. Och en god vän som inte är rädd för att prata om det som skaver.

Blåsippor - reaktionista.se

     Blåsippor och vitsippor. Att komma hem till skogen igen.

     Att kunna vara ett stöd för någon annan.

     Sällskap hem med en vän från skolan.

     När huvudet var tomt på tankar efter en veckas rusningstrafik där inne.

     Att plantera ekarna som har stått i vatten hela vintern i jord.

Hemmaodlade ekar - reaktionista.se

     Ett innerligt värdefullt samtal med en lärare. Det var som om jag fick svar på ett skavande sökande jag har gått med i två år. Otroligt viktigt att få bli bemött som den kompetenta yrkesperson jag mer och mer utvecklas till.

     Få saker gjort när listan var lång.

     En spontan liknelse jag kom på om vad bedömningsinstrumentet Barnets behov i centrum (BBIC) syftar till. Vad ger näring till blomman (barnet) och vilka näringsbrister finns? Vad beror de på och hur kan balansen skapas?

     Prasslet av eklöv och att hitta knoppar inunder.

     Att kunna dela tankar och känslor om sorg och outhärdlig smärta med vänner. Att försöka förstå vad som hände tillsammans.

Blåsippa nära - reaktionista.se

     Glittret från en blåsippas kronblad.

     Skriva inlägget om PTSD och hjärnan. Det är en stor känsla att börja sätta ord på allt det jag har lärt mig om trauma genom egen erfarenhet, steg för steg.

     Att känna mig trygg i kunskap om barns utsatthet.

     Få ha stilla rummet på skolan för mig själv när jag behövde enskildhet.

     Vetskapen om att vänner i sorg har varandra den här helgen.

Vegokäks bakfria paj - reaktionista.se

     Att laga Vegokäk. Den här gången fick vi njuta av potatisgratäng, eller bakfri paj som Annie själv kallar den, med fetaost och purjolök.

     Internskämt om nya kunskaper, som ”det är tur att det är en dynamisk riskfaktor att vara oteknisk”.

     Att agera handledare i rollspel med min grupp. Det kändes meningsfullt och jag kände mig kompetent i rollen.

     Kraften i jävlar anamma.

     Solnedgången på väg hemåt.

Solnedgång Kvicksund - reaktionista.se

     Tryggheten i att ha en vän i alla lägen. Tack för att jag får tänka högt utan förbehåll med dig, T. <3

     Få ett sms med beröm under en studiedag och le med hela kroppen.

     Att lyssna till svåra ämnen som förr var triggande och kunna minnas hur det var utan laddningen av känslor. Känna mig hel och stark.

     Trygga rum där det inte finns några rätt och fel, bara närhet och gemenskap.

     Måla akvarell. Det är så rogivande och jag kan känna att jag mer och mer får ur mig det jag vill förmedla på pappret.

Akvarell vitsippa - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

Denna veckas stjärnlänkar är till minne av Angeliqa, som jag minns som en person med skarp blick, ett modigt starkt hjärta, en evig ton av medmänsklighet. Hon lämnar ett stort tomrum i bloggvärlden, men i hennes texter finns så mycket vägledning. Må de frön du planterade på din väg växa vidare i oss som är kvar.

     Om det sjuka samhället som gör det ohållbart att vara människa, efter Aviciis bortgång.

     Om att välja sin egen väg, oavsett vad andra tycker om det.

     Om att skapa ett hållbart liv. Och hur vandring kan hjälp till med det.

Fortsätt läs om hikefulness och börja vandra så hoppas jag att vi möts på vandringsstigarna. <3

Hjärnan och kroppens reaktioner vid PTSD

I min traumaterapi talade min terapeut om ”min hjärna” som något som jag inte kunde styra med vilja eftersom den var kidnappad av den posttraumatiska stressen. Det har varit en skuldreducerande tanke att ha med sig – och den är ju faktiskt helt sann. När den posttraumatiska stressen sätter sig i vårt nervsystem blir vi som djur som instinktivt gör allt för att överleva. Du kan inte rå för kroppens reaktioner. Du kan inte ”skärpa till dig”. Din kropp försöker hjälpa dig, men den förstår inte att du är trygg nu, att faran är över. Du behöver hjälpa den dit, med stöd. Inte ens det modigaste lejon kan bekämpa sina egna instinkter.

Det betyder inte att du inte kan göra något. Tvärtom. Men först måste du förstå vad som händer i din kropp. Jag hoppas att det här inlägget kan hjälpa dig att förstå. För det här är till dig som är rädd nästan jämt. Det här är till dig som kämpar, försöker distrahera dig och ändå inte lyckas få bort den där ångesten. Och till dig som står bredvid.

En triggervarning med lugnande tips

Jag vill varna för att de första två rubrikerna nedan kan ge kroppsliga reaktioner, och är ytterligare ett bevis på hur kroppen reagerar instinktivt. Om du vet med dig att du har svårt med triggers, hoppa över de rubrikerna eller se till att du har något (eller flera saker) att lura sinnena med: en snäll doft, en god smak, en mjuk filt att känna på, något fint att se på, en trygg sång osv. Något som skänker dig lugn. Du kan också krama dig själv medan du läser och säga ”det är lugnt nu” eller ”jag är här”.

PTSD - kroppen och hjärnans reaktioner - reaktionista.se

Kroppens reaktioner vid en traumatisk händelse

Du känner ett starkt adrenalinpåslag, hjärtfrekvensen ökar, musklerna reagerar instinktivt. Dina energinivåer maxas för att överleva. Det autonoma nervsystemet slår på. Det kan du normalt inte styra med viljan. Hjärnan blir kidnappad av stressen och amygdala som hanterar rädsla aktiveras för fullt. Sen, när faran är över, aktiveras det parasympatiska nervsystemet. Du kan få skakningar i kroppen som ett sätt för kroppen att göra sig av med energi. Får kroppen inte chansen att lugna ner sig, prata av sig och bearbeta traumat kommer det att fortsätta försöka göra det på olika sätt.

Flight, fight och freeze

När vi utsätts för en fara försöker vi i första hand fly (flight) då det ökar våra chanser att överleva som mest. Om vi inte lyckas fly brukar vi försöka slåss (fight) och slå oss fria för att kunna fly. Om det inte fungerar att fly eller slåss fryser vi till is (freeze). Det innebär att vi spelar döda. Då är både det sympatiska (gasen) och parasympatiska nervsystemet (bromsen) aktiverat samtidigt. I det tillståndet, om våra liv hotas till den nivå att vi bedömer att vi nog kommer att dö, träder dissociation in. Som KTC Sörmland beskriver det: ”sinnet flyr bort, förbereder sig för att dö”. Kroppens funktioner stängs ner och vi flyttar ut ur vår kropp. Det är i tillstånd som dessa som vi kan uppleva att vi ser oss själva utifrån.

PTSD - kroppen och hjärnans reaktioner - reaktionista.se

Försämrade hjärnfunktioner vid PTSD

När vi efteråt påminns om det obearbetade traumat har hjärnan svårt att skilja på vad som hände då och vad som händer nu. Hippocampus som hjälper oss att hantera olika slags minnesfunktioner minskar i volym vid PTSD och vi kan därför inte skilja på vad som är minnen och skeenden i nuet. Det gör det även svårt att bedöma omgivningen. Dessutom blir amygdala, som hjälper oss att reglera känslor och hot, överaktiv vid PTSD. Det är detta som orsakar övervaksamheten som ger extrem stress.

Samtidigt som hjärnan genom en ökad vaksamhet försöker hålla utkik efter eventuella faror försöker den också bearbeta traumat. Det märks genom flashbacks och återupplevande som också kan upplevas som kroppsminnen: diffusa smärtor, ryckningar, kramper eller avdomningar är vanligt.

PTSD - kroppen och hjärnans reaktioner - reaktionista.se

Vad du kan göra för dig själv

PTSD kräver psykologisk behandling för att ett tillfrisknande ska vara möjligt. Men det finns några saker du kan göra själv, för att minska överaktiviteten i amygdala och ge dig chans till återhämtning.

Målet är att kunna stanna upp och ge dig själv trygghet. Det kan vara en lång väg dit, och för att nå dit behövs det yttre trygghet. Så länge kroppen känner att hotet finns kvar kommer den försöka fly på olika sätt. Hjärnan är fenomenal på att hålla sig sysselsatt, t ex genom att försöka komma på lösningar, städa, träna, arbeta eller på annat sätt undvika att stanna upp. Du kan träna dig i att stanna upp korta stunder och bara vara. Varje liten stund är en seger. Kom ihåg att du arbetar emot ditt eget autonoma nervsystem, för att det inte längre fungerar som det ska.

Att praktisera medveten närvaro minskar aktiviteten i amygdala. Detta är dock svårt att praktisera mer än (exemplet i början av inlägget) då nuet förstärks genom att aktivera sinnena, om du samtidigt plågas av flashbacks (se ovan om hjärnan). Om du är i behandling och har kommit in i det kan du ta promenader och tillåta dig att sova när du kan det (båda aktiviteterna har bearbetande effekt). Ibland har det hjälpt mig att skriva, måla, dansa, försöka att bara landa i kroppen. Framöver kommer jag att dela med mig mer av de verktyg jag har fått längs vägen. Dela gärna med dig av dina i kommentarsfältet.

PTSD - kroppen och hjärnans reaktioner - reaktionista.se

Det finns hopp efter behandling

Efter psykologisk behandling (traumabearbetning) har människor med PTSD visat sig få större volym i hippocampus och med det en förbättrad minnesförmåga. I takt med amygdalas minskade aktivitet blir det också allt lättare att reglera känslor. Tillfrisknade personer uppvisar samma eller ännu bättre minneskapacitet och förmåga till känsloreglering än personer som inte har varit med om trauman.

Jag själv har genomgått EMDR-behandling. Kortfattat är det en ögonrörelse-terapi som aktiverar hjärnans bearbetande funktioner och därför gör skillnad snabbt i kroppen. Det fungerar inte i alla lägen, men det fungerade för mig. Det är i min erfarenhet mycket mer skonsamt än traditionell samtalsbehandling och riskerar inte återtraumatisering på samma sätt som exponeringsterapier.

Idag kan jag ibland förbanna min förmåga att hantera känslor och min minneskapacitet. Jag märker det genom att jag ser samband väldigt fort, lär mig saker snabbt och kan processa väldigt mycket information på kort tid. I min behandling frigjordes allt det utrymme som upptogs för att hålla trauman och känslor borta under nästan 20 år. Det är mycket utrymme för tankar, på gott och ont.

*

Vad tänker du om det du läser? Hur reagerar du vid stress? Vad lugnar dig?