Om socionomyrket, stress och framtida arbete.

Sen tänker jag på dina studier och vad du ska arbeta med sen? Hur ser du på arbetslivet? Vad vill du göra? Hur ser du på stressen? Upplever det (kan ha fel) som att du har höga krav på dig själv. Hur ser du på det och arbete?

Katarina ställde denna tankeväckande fråga om mitt framtida yrkesliv som socionom. Låt oss ta en sak i taget.

Socionomyrket arbete och stress - reaktionista.se

Varför vill jag bli socionom?

Efter en lång tids övertygelse om att jag skulle bli journalist bestämde jag mig för att läsa till socionom. Jag ville göra något av allt livet har lärt mig. Om mig själv, om andra människor, om social utsatthet. Om barns utsatthet. Om terapi och när den fungerar och inte. Jag vill ge vidare det jag har fått. Skapa mening i livet. Vara en närvarande medmänniska så mycket jag bara kan. Det har även visat sig att jag är bra på det, att inge människor hopp och trygghet. Så på den vägen är jag nu. 

Vad vill jag arbeta med? 

Jag har sedan utbildningens start vetat vad jag vill arbeta med, men försökt hålla mig öppen för det mesta. Inriktningen är nog densamma, men formen för mitt framtida arbete varierar i tankarna beroende på vilket ämne jag är mest fast i för tillfället. Det som alltid återkommer är trauma och barn. Barn som far illa. Eller vuxna som har farit illa som barn. 

När jag tar examen vill jag testa på några olika arbeten inom dessa områden. Utredning för barn och ungdom, familjehemsenheten, mottagningsenheten för akuta omhändertaganden, kanske kurator för unga, HVB-hem. Min mest realistiska vision just nu är att ha familjehem med behandling i framtiden. En utökning av det, om livet vill att det ska ske, är att starta ett behandlingshem för unga som har barndomstrauman som ligger nära familjehem i sin utformning. Jag hoppas att med tiden kunna hitta andra vuxna som vill dedikera sina liv till detta.

Det finns andra tankar också. Om att doktorera, föreläsa om socialt arbete. Om att arbeta politiskt på nationell nivå, genom parti eller förening. Om att arbeta som chef inom socialtjänsten. Utbilda mig vidare och bedriva eget som psykoterapeut. Tiden får utvisa vad som lämpar sig bäst utifrån andra delar i livet.

Hemtenta - reaktionista.se

Hur ser jag på arbetslivet? Och stressen?


Jag är kroniskt sjuk. Antagligen kommer jag inte att kunna arbeta heltid i mitt liv. Det gör mig inget så länge jag kan försörja mig. Jag har inget behov av mer än så. Friheten finns i att kunna styra min egen tid, så dit kommer jag att sträva. Jag är inte en person som trivs med att arbeta fasta tider och jag behöver variation. Även om jag under perioder skulle ha ett sådant arbete skulle jag behöva göra andra ”jobb” vid sidan av genom politik eller som familjehem eller kontaktperson. Jag behöver känna att jag ger hela mitt liv mening och inte bara under vissa tider. Jag skulle inte vara jag om jag stängde ute behövande människor mer än vad jag själv behöver för att återhämta mig. Det är inte naturligt för mig.

Det är en orimlig arbetsrelaterad stress inom hela välfärdens verksamhet idag. Jag väljer att svara på frågan personligt idag, men som den aktivist jag är så är också mitt personliga svar en reaktion av hur det ser ut i arbetslivet idag. Jag kommer att behöva skydda mig mot det. Sen finns det förhållningssätt att ta till som är viktiga. Som en person på mottagningsenheten sa vid ett studiebesök ”vissa fall blir aldrig bra”. Det har inte med mig att göra. Jag är maktlös inför det. Jag kan bara göra vad jag kan, och det räcker för mig men det räcker inte för att rädda hela världen. Det kan det aldrig göra.

Hur håller jag stressen under kontroll?

När utmattningen inte gav med sig bestämde jag mig för att livet var för kort för att stressas igenom. Jag ville inte skada min kropp längre. Idag finns det få vardagliga saker som stressar mig. Jag tillåter det inte för jag ser ingen mening i det. Jag förebygger med en god struktur och minskade tidsfönster. Sen blir jag ju stressad av livshändelser ibland, och i relationer, men ofta finns en grundläggande tillit till att jag gör vad jag kan och att det kommer att ordna sig.

Jag hör personer betona vikten av att skilja på hem och arbete, vikten av att sätta gränser. Jag hör också att nyckeln till det är självkännedom och återhämtning. Som utmattad och kroniskt sjuk är jag smärtsamt medveten om vad som händer om jag inte lyssnar på min kropp. Efter att ha genomgått terapi hos en jäkligt tuff terapeut under många år, och tack vare mitt naturliga driv att utvecklas, så vet jag vad självkännedom kan göra. Dessa erfarenheter har jag med mig alla dagar, i allt jag gör. En kropp som säger ”lyssna, känn” och en själ som säger ”tänk efter vad du behöver”.  Jag har människor i min närhet som jag rådgör med dagligen och det behöver jag fortsätta göra. När jag har det har jag mina gränser.   

Socialrätt - reaktionista.se

Har jag höga krav på mig själv? Vad gör det i relation till arbete?

Den senaste tiden har jag verkligen verkligen vänt ut och in på mig för att försöka se vad bilden av höga krav kommer av. Jag tror att bilden kommer av att jag vill väldigt mycket. Jag ser mönster och orättvisor väldigt snabbt. Liksom lösningar på bred front. Jag lär mig snabbt. Med det följer ett ansvar, i alla fall kan jag känna det så. Inte som något tungt. Utan som en självklarhet. Jag vill göra skillnad och jag kan det. Jag vill ständigt lära mig mer och utvecklas så att jag kan ta med mig det och hjälpa andra, hjälpa världen.

Det är ett driv jag har haft så länge jag kan minnas, men när jag levde i mina trauman hämmades det. Länge hade jag sen svårt att tygla det. Skillnaden nu är att det inte får gå ut över mig själv. Jag är nummer ett i mitt liv. Jag klarar ingenting annars. När jag studerar gör jag det på ett sätt som jag kan må bra i. Men jag hämmar inte min nyfikenhet och kapacitet, för det är inte att ta hand om mig. Jag låter mig blomma ut idag. Jag håller mig lika nära som jag önskar att alla föräldrar höll sina nyfödda barn. Allt jag gör måste gå genom det. Sen kan jag hjälpa andra, eller snarare: just därför. 

Hur det påverkar mitt arbete är svårt att föreställa sig, eftersom jag ännu inte har haft ett sådant arbete. Jag tror att det kommer att gå bra. Jag vet att min starka vilja och min önskan att hjälpa ibland väcker frustration hos mig (och andra), och det tålamodet kommer jag att få arbeta med. Jag förväntar mig många utmaningar i mitt kommande yrkesliv, liksom i livet i övrigt. För det är ju så livet är. Vi alla gör så gott vi kan utifrån vad vi har med oss. 

VECKA 51 | you think you have time

Vecka femtioett.

Idag är det dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan. En vecka kvar till julafton. Firar du jul?

I år firar jag jul hela december känns det som. Med lill-julafton i lördags och andra lilla-jul nu på fredag. På självaste julafton ska jag för första gången ta emot gäster hemma. Hemma hos oss. Sedan återstår att fira jul med Daniels familj och med tigerungarnas familj. Lyxen i min stjärnfamilj är att den räcker lika långt som stjärnhimlen. 

Jag känner mig så priviligerad idag som har alla dessa hem att vila i. Det hade jag inte kunnat föreställa mig förr. Det hade inte hänt om människor inte hade släppt in mig i värmen och jag hade låtit dem, även då när jag inte kunde ta emot. Det finns så mycket sorg i dessa högtider. Det är så viktigt att påminna sig om. Alla älskar inte julen. Alla måste inte det. Alla känslor måste få finnas. Säger någon som nog kommer gråta varje dag fram till jul.

Bullet Journal vecka femtioett - reaktionista.se

Vecka femtioett

måndag | tvätta och studera med juridikgruppen. bokredigering på kvällen.
tisdag | föreläsning om LSS på förmiddagen. läsa juridik, planera inköp och julstöka hemma på kvällen.
onsdag | studier med juridikgruppen under dagen och sen storhandla mat inför jul och resten av veckan.
torsdag | föreläsning om LVM och LPT på förmiddagen. laga julmat under eftermiddag/kväll.
fredag | möte på skolan och juridikstudier på förmiddagen, sen julfirande hos stjärnföräldrarna på kvällen.
lördag | laga julmat och julstäda.
söndag | fortsätta med julstädningen och julstöket. uppesittarkväll med sambomys.

Veckans förväntan

Jag ser verkligen fram emot veckans julstök. Forma julgodis, laga Jansson och rulla vegobullar med stämningsfull julmusik i bakgrunden. Finslipa på inredningsdetaljerna. Ställa ut en tomte på rätt plats och klä granen med Daniels loppisfyndade kulor. Se Asla fascineras av juleljusen. Vi får väl hoppas att snön hänger kvar, eller vad säger ni? Så att den här visionen blir komplett 😉

Veckans mind-set

Julstöket får inte bli julstress för då är det inte jul längre. Prestationen lämnade jag bort för länge sedan och den vill jag inte ha igen. Julen är lugn och ro, gemenskap och mys. Därför behöver jag ta en sak i taget och njuta av varje stund. Vara där jag är. Det är så fint att vi är två i livet nu. När min struktur möter Daniels initiativförmåga blir livet så mycket lättare att tackla. Jag behöver minnas det, att vi är två nu. Och att julen inte blir som den ska när stressen kommer in. Den här veckan rymmer så mycket fint, och det är hur jag förhåller mig till det som sätter tonen för vad det blir av det. 

Veckans studier

Kursens två sista föreläsningar väntar. Jag ska börja studera med en ny grupp av kurskamrater idag inför tentan. Det ska bli riktigt fint och jag tror att vi kan få till en bra lärande miljö tillsammans. Jag hoppas kunna ta mig igenom lagtexter med kommentarer för socialtjänstlagen, lagen om vård av missbrukare, lagen om vård av unga och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade under veckan. Det skulle lägga en bra grund för resterande studier, även om det nog är att ta i lite när jag tänker på allt annat jag ska göra denna vecka. Så det blir vad det blir. 

 

The problem is you think you have time.

 

Veckans self-care

Jag tänker mycket på mening och vad jag vill ägna min tid till. Som alltid i slutet av ett år tar jag några tuffa beslut. Lämnar sammanhang som skaver, letar efter nya som lockar. Ett stort eftersatt behov just nu är att få utlopp för mitt rädda-världen-engagemang och att kunna använda mitt ledarskap i det. Citatet ovan är både provocerande och viktigt. Jag försöker att ofta omvärdera vad som är värt min tid och mitt engagemang. 

Att lämna innebär sorg, även om det är rätt. Så jag låter mig sörja. Det är en hel del sorg också i dessa högtider och jag märker att gråten ligger nära. Ensamheten byggde bo i mig tidigt och jag behöver ta hand om det rädda lilla jag som ibland väcks till liv i dessa tider. Så veckans självomsorg är i allra högsta grad en fråga om självmedkänsla och att ta mig tid att känna. Att vara med mig i alla känslor och acceptera dem.

Veckans blogg

Framtidsinlägget fick stå tillbaka för inlägget om min stjärnfamilj förra veckan, men jag ska ge det en ny chans denna vecka. Annars vill jag gärna ta med er på en dag bland julstöket. I bakhuvudet fortsätter idéerna inför 2018 formas. Jag är verkligen en sån som behöver tid på mig att processa inför nya år och större tankar och perspektiv. Men det verkar ju också vara något ni gillar här, eftertänksamheten. 


STJÄRNÖGONBLICK 50 | luciamorgon och snö.

Det lider mot jul. Känslorna är många och dubbla. Mest av allt fylls jag av förundran och tacksamhet. Jag har så många människor omkring mig idag som finns där och ger mig trygghet. Jag slås också av att det finns så många barn i mitt liv som på olika sätt sprider glädje och mening, sådär som bara barn kan. Jag har fått gå på julkonsert, myst framför luciamorgon, umgåtts över god mat och firat lilla julafton denna vecka.

Som i en underton viskar sorgen. Jag önskar ibland att den inte fanns där. Jag tar inget för givet. Jag kommer kanske aldrig kunna göra det. Det kanske är bra. Jag sörjer för det som gick sönder, som inte gick att laga, det som långsamt dog ifrån mig. Den jag var som inte finns kvar. Hur sorgligt det var. Hur det behövde bli så. Att jag är tacksam för att det kunde bli annorlunda.

Jag sörjer för jorden och hur den lider utan att vi säger ”det räcker nu”. Jag sörjer för ojämlikheten som vi låter fortgå. För att vi kanske tror att någon annan borde göra något. Det är ingen annan som kommer att göra något. Vi måste göra det tillsammans och vi måste göra det nu. #weallforclimate är den enda vägen. Vi behöver se det vi har och värna det, bry oss om, sluta slösa. När vi fortfarande kan.

Det här är ett inlägg om det vackra, om det meningsfulla, om ögonblick att uppmärksamma. Jag behöver ändå använda den här platsen till att säga det som är viktigt. För jag vill kunna uppleva allt det här många gånger till.

Vinternatur - reaktionista.se

     En vän som finns där och ger trygghet i alla lägen.

     ”Nu tändas tusen juleljus” acapella av The Real Group.

     Pyssla om vintertrötta växter.

     Läsa socialtjänstlagen mitt i natten när jag inte kunde somna, och att det hjälpte mig att somna sen.

     Spela Melodikrysset hos stjärnföräldrarna.

Luciamorgon - reaktionista.se

     Luciamorgon på TV med pepparkakor och glögg till.

     Snöflingor som föll i mörkret.

     Ta igen tid med en saknad vän som visar förståelse för hur mitt liv ser ut idag.

     Få besked från CSN att jag kan få lån och bidrag på 100 % även om jag läser 75 % nästa höst + att 75 % studier som minst ger 75 % av fullt bidrag och lån. Lättnaden i det när jag hade fått andra oroande besked tidigare.

     Samlas och fira jul i mysig enkel gemenskap.

Lilla julafton - reaktionista.se

     Stjärnmammans rågfrallor.

     Sushilunch med en kurskamrat.

     En två månader gammal bebis söta joller.

     Diskutera luddiga paragrafer så att de blev mer konkreta.

     Småprata med kurskamrater innan en föreläsning.

Vintereld - reaktionista.se

     En varm brasa att vila ögonen på.

     Janssons frestelse.

     Att bli utklassad i Memory av en femåring.

     Skratten och lekfullheten omkring barn som smittar av sig på vuxna.

     Hur vackert solen lyste upp husfasaderna en morgon på väg till skolan.

Morgon i Eskilstuna - reaktionista.se

     Ett mail från en högkänslig själsfrände som gjorde att jag trodde lite mer på en idé jag har haft ett tag.

     Lösgodis när jag hade varit sugen på det i flera timmar.

     Barnens förundrade ögon när de berättade att en nisse hade gömt russin under deras kuddar under natten.

     Slå in julklappar.

     Spela ”På spåret” med duo-appen.

Julklappar - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Johanna reder ut begreppen återvinning, återbruk och återanvändning. För varför är det återvunna plagget inte en lika hållbar julklapp som det återanvända plagget?

     Jag har sagt det förut, men Angelicas blogg och foton är som att komma hem till en stämningsfull vilsam atmosfär. Nu i julig adventsstämning.

     Har du liksom jag fascinerats av sprickor i is? Jonna har tagit det till en helt ny nivå.

     Underbara Clara tipsar om användbara kreativa julklappar till barn.

     Angeliqa skriver om kanske en av de viktigaste saker vi människor kan göra för oss själva och för varandra: be om hjälp.

Vad har fångat din blick i veckan?

Stjärnfamilj – den familj jag själv väljer

Stjärnfamilj. Det ordet fick jag till mig i en av de första kurserna på socionomprogrammet. Jag hade hört det förr, och tänkt att det handlade om familjer inom HBTQIA. De familjer som inte är som den normerade kärnfamiljen. Vilka familjer ser ens ut så nuförtiden? tänkte jag. Sen förstod jag att det var något mer. Något för mig. 

RFSU frågade Ingrid Engarås som myntade ordet stjärnfamilj om hur hon kom på begreppet:

– Varje människa kan liknas vid en stjärna, strålande, unik, med förmågan att själv välja sina relationer och definiera sin familj. Vikten läggs på innehållet i relationen, istället för kön, antal personer eller biologiskt släktskap.

Tulpansäsong - reaktionista.se

När jag efter många svåra kval bestämde jag mig för att bryta med min biologiska familj och starta ett eget liv fanns det redan några stjärnor omkring mig. Personer som på olika sätt fick mig att förstå att jag var värd mer än vad jag hade fått. Stjärnor som lärde mig innebörden av villkorslös kärlek och omsorg. För nio år sedan baserades min stjärnfamilj på två starka kvinnor som på olika sätt hade gett mig detta, och hem att vila i. I dessa hem fanns också andra medlemmar. De kom mig nära. Jag kallade dem familj.

För mig är stjärnfamilj den familj jag väljer och de som väljer mig. Med tiden har det förändrats, vem som väljer vem på vilket sätt. Några relationer har inte längre fungerat som familjeband, men har varit viktiga på andra sätt. När jag berättar om min stjärnfamilj väljer jag att i stort dölja deras identitet här, för att det här är en blogg om mig och ingen annan. För att de är värda att skyddas och respekteras på det sättet. 

Heart of a child - reaktionista.se

Idag består min stjärnfamilj av de två kvinnorna som fanns där när jag var en trasig spillra i början av 20-årsåldern och utgjorde trygga famnar då, liksom nu. Idag har vi mer jämlika vuxna relationer än vad som var möjligt då. Den ena kvinnans man kallar jag för min stjärnpappa. Han är den jag grattar på fars dag och som ger trygghet och stöd som den far jag behöver idag.

Min stjärnfamilj består också av min vän som känt mig sedan tonåren och varit som en storasyster genom livet sedan dess. Idag har hon tre härliga barn som jag brukar kalla tigerungarna. Jag är deras fadder och de kommer alltid vara en del av min stjärnfamilj.

Wilda och Ina - stjärnögonblick - reaktionista.se

Sist men inte minst räknar jag in Ina i min stjärnfamilj. Som ett stjärnsyskon som ibland känner mig bättre än jag känner mig själv. Det är nog faktiskt ett signum för min stjärnfamilj. De känner mig bättre än jag känner mig själv. De ger mig inte vad jag vill. De ger mig vad jag behöver. Ni vet, som en sån där riktigt jobbig familj som en älskar ändå?



VECKA 50 | nothing blooms all year long

Vecka femtio.

Godmorgon godmorgon! Hur står det till i vintermörkret? Eftersom min kropp helst vill sova sexton timmar om dygnet nu är det här med veckoplanering och juridikstudier minst sagt en utmaning. Men. Jag gillar ju utmaningar. Så om jag lyckas styra om sådant som kräver en ”pigg” hjärna till de timmar då jag har det och lämnar rutingrejerna till trötthetstimmarna så kan det nog hålla ändå.

På lördag ska vi fira mini-julafton eftersom det är en sån jul när det ska firas jul hos den andra partnerns släkt. Då är det fint att kunna styra om och ses innan. Byta lite klappar och äta julmat ihop. Hur gör ni när det blir så? Eller brukar ni fira hos olika släkter/familjer olika dagar? Kanske firar du inte ens jul, eller vill helst glömma att julen kommer? Det är viktigt att minnas att det ser olika ut.

Bullet journal vecka femtio - reaktionista.se

Vecka femtio

måndag | hälsa på hos stjärnföräldrarna och tanka omsorg.
tisdag | föreläsning om socialtjänstlagen, studier på eftermiddagen och bokredigering på kvällen.
onsdag | planera upplägg och studera med juridik-studiegruppen och fortsätta studierna dagen ut.
torsdag | föreläsning om LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) på förmiddagen och egna studier eftermiddag/kväll.
fredag | egna studier, bloggtid och meditation på kvällen.
lördag | mini-julafton med delar av min stjärnfamilj.
söndag | bloggfrukost med #tunainfluencers, egna studier och veckoplanering.

Veckans julstämning

Hur känner du inför julen? För mig är det så komplext, men jag har försökt att förändra den där klumpen i magen med åren. Jag vill känna att julen får vara vad jag gör den till. Jag försöker maxa julstämningen varje dag nu. I veckan vill jag fortsätta tända ljus och mumsa på glögg och pepparkakor. Eftersom vi ska fira en mini-julafton redan på lördag blir det en del paketinslagning. Obligatoriskt med julmusik under paketinslagning här hemma! Jag gillar att låta det få bli en kreativ process, att dekorera personligt På lördag maxar vi julstämning med Janssons och annat julbords-gott. Men jul är inget utan gemenskap och varma relationer, så det ska jag tanka på lite extra när jag har chansen. Och ge mig själv några mentala kramar i den sorg som kanske alltid kommer finnas i dessa tider.

Veckans studier

På onsdag ska vi starta igång de gemensamma studierna i den lilla grupp som skapades för några veckor sedan. Det ser jag verkligen fram emot. Att studera med andra som har liknande ingång och ambition är mycket motiverande. Dessutom har vi det alltid så trevligt. Det finns också en förståelse och respekt för varandras svårigheter och en samhörighet i det. Det är ju så svårt att hitta sådana sammanhang ibland. Utöver det ska jag plöja så mycket jag kan om sociallagarna, en del om förvaltningsrätt och några rapporter om barnkonventionen och ärendehandläggning. Intressant!

”There is nothing in nature that blooms all year long, so don’t expect yourself to do so either.”

Veckans självreflektion

Jag har haft en svår höst och det behöver jag påminna mig om just nu, så att jag inte sätter för höga krav på mig så snart jag anar en återhämtning. Jag fick en läsarfråga om det för ett tag sen. Hur jag upprätthåller balans. Jag fortsätter fundera på det och iaktta mig själv. Jag har en balans nu som jag behöver värna, och fortsätta balansera. Med dagboksskrivande, meditation, promenader och vila.
Jag är såååå trött nu om kvällarna. Hur mörkt får det bli liksom? Vänjer en sig någonsin? Jag vill helst sova redan vid 18 och vill inte gå upp förrän vid 10. Så jag ska helt enkelt försöka förhålla mig till den energifördelningen på dygnet. Även om jag behöver hålla mig vaken, så kan powernaps och lugnare kvällar och morgnar vara en snäll approach.

Veckans blogg

Jag vill berätta lite om hur jag tänker om framtiden och yrkeslivet som socionom. Jag fick en läsarfråga om det för ett tag sen och det var en fråga som behövde mogna lite, då den innehöll flera dimensioner. Om du också undrar något över hur jag tänker om framtiden kan du lämna en kommentar här nedan så tar jag med det också. 🙂
Jag hoppas på lite extra juliga foton till stjärnögonblicken. En del idéer inför nästa år ska stötas och blötas också. Är du också en sån som tycker om att planera och sätta upp mål eller tar du det mer som det kommer?