Om trötthet och att börja om på en onsdag.

Blicken fastnar i luften framför. Hjärnan tar pauser av sig själv. Jag säger ”det är vädret” som en halv sanning. Det är vädret, och de få sovtimmarna, bearbetningen av det som gjorde ont för så länge sedan, en önskan om att orka mer, en vilja av stål som slår knut på sig. Och det är en kropp som har slagits och värjt sig mot verkliga hot för att ta sig hit. Min älskade kropp, du får vara trött. Jag ska lyssna bättre. Du vet att jag tränar på det.

Vit dahlia - reaktionista.se

Mina fem år gamla avokadoplantor torkar ihop. Det prasslar obehagligt när jag rör bladen. Jag skriver högst upp på att-göra-listan att jag ska plantera om dem. Det dåliga samvetet gnager alla timmar då de torkar ihop i hörnet. Ändå lägger jag huvudet på kudden och tänker imorgon. Det tar fem dagar innan de får en ny kruka och ny jord.

Jag säger till mig själv att jag behöver ta dagliga promenader och komma igång med styrketräningen. Bara lite. Men det blir inte mycket av det. Jag går extra vändor när jag väl är ute och det går ju bra då. Styrketräningen börjar jag med varje måndag, och glömmer bort varje tisdag. Jag kanske ska testa att börja på en onsdag? tänker jag och ler åt mig själv.

Jag är nog bara mänsklig ändå. Var det inte så hon sa, kuratorn som sa att jag var så hård mot mig? Du är bara mänsklig. Alla människor faller ur sina rutiner och tappar orken ibland. Det viktiga är att börja igen. Så jag börjar på en onsdag. Nu när avokadoplantorna har fått sitt.

Om trötthet - reaktionista.se

När jag sammanfattar min dag tänker jag att jag nog inte har gjort så mycket. Jag har mest stört mig på den randiga brännan efter sandalerna och hört Asla jama efter mig. Jag berättar att jag har sytt ihop några plagg på symaskinen, läst ett fyrtiotal kursplaner, gjort research för en debattartikel, vattnat blommor, handlat mat och lagat middag, pratat i telefon och hittat köpare till min gamla kurslitteratur…  Ändå är det timmarna i sängen framför Netflix som jag minns.  För det är så det känns. Trötthet. Men jag verkar kunna göra saker även när det känns som att jag går i sömnen. Det känns hoppfullt, som om jag lär mig leva i det som är. Kanske räcker det så. Jag behöver ju bara vara jag. Jag kan ju det nu.

VECKOPLAN 33 | own who you are

Vecka trettiotre.

Finaste ni! Hade ni också en grådisig söndag? Det är så märkligt att behöva sätta på sig en långärmad tröja och leta upp jeansen i garderoben. Det är ju nästan så att en trodde att det alltid skulle vara tropisk värme nu. Det bästa med värmen är att min värk håller sig på en uthärdlig nivå då. Inte lika uthärdligt nu. Jag trivs så bra i hösten, men jag ska inte sticka under stol med att det är kämpigt när värken ökar. Jag hoppas att jag kan balansera upp det smidigt. Märker du någon skillnad i ditt mående vid väderskiftningar?

Det blir en bra vecka det här. Lugn och fri. Jag har några hållpunkter, men mest ska jag skapa. Sy, skriva och blogga. Diskutera kursplaner, delta i valrörelsen och hänga med älsklingen. Idag tänkte jag vara riktigt vuxen och gå på informationsmöte om den kommande vattenmätningen. Haha, ibland aktiveras min ålderskris lite mer än annars. :p
Jag ska även testa min symaskin som jag fick i helgen. Helt orimligt och FANTASTISKT att jag har en egen symaskin. Nu kan jag dö lycklig. Men det vill jag ju inte än. Nej, jag ska sluta lyckosvamla. Vi kikar på veckan!

Bullet Journal vecka 33 - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | idag behövde jag sovmorgon. senare ska jag testa min symaskin (som jag fick i lördags!!!) och läsa på höstens alla kursplaner på Mälardalens högskola (haha låter värre än det är). på kvällen är det möte i kvarteret om den kommande vattenmätningen.
tisdag | ev. möte med socialutskottet, kanske skriva lite på boken om det inte passar bättre någon annan dag.
onsdag | möte med kursplanegruppen och sen får jag se vad jag orkar på eftermiddagen.
torsdag | på torsdag kommer nog Daniel hit. vi slussar in samboskapet lite i taget.
fredag | bloggtid och sen meditation på kvällen.
lördag | en öppen dag för det som känns mest angeläget. ev. grillfest i Västerås med Daniels vänner om orken tillåter.
söndag | veckoplanering, städning och vila.

Veckans self-care

Följa lusten och orken. Vila mycket, ta det som det kommer och börja fasa in höstrutiner. Börja med lite lätta yogaövningar, styrketräna och hänge mig åt det kreativa i den mån jag orkar.

Veckans höjdpunkt

Haha, helt ärligt är kursplanegruppens möte det jag ser mest fram emot, förutom att spendera tid med Daniel men det förstår ni ju vid det här laget 😉

Veckans blogg

Denna vecka vill jag lägga tid på att skapa innehåll inför hösten och skriva utkast på de där inläggen som jag har i bakhuvudet. Låta lusten styra och fortsätta testa formatet med fragment från vardagen. Det kändes nära och som en form jag trivs med.

Veckans utmaning

Hitta en lagom nivå av rörelse under veckan som ger ny kraft.

Veckans önskning

Att jag ska orka följa med på grillfest på lördag.

Veckans ledord

own who you are

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

STJÄRNÖGONBLICK 32 | Gudrun, dahlia och ballonger.

Hej stjärnor, hur är det med er? Ni börjar bli fler här nu. Det är lika vackert och varmt i själen för varje meddelande jag får som säger att ni blir berörda, känner igen er, får nya perspektiv eller bara trivs här av andra anledningar. Jag vet liksom inte hur jag ska tacka er. Så jag fortsätter berätta. Jag tänker att det är så jag kan tacka för den värme ni strålar in i mitt liv. <3

Jag är väldigt trött. Veckan innehöll en aning för mycket äventyr, men ibland är det värt det. Jag har fått träffa mina bästa människor. Det vill säga lekt med de högst älskade fadderbarnen, fyndat på second hand med en stjärnmamma, fått dela närhet med min kärlek, planerat syprojekt med en annan stjärnmamma och låtit händerna vila i Aslas päls.

Dessutom hann jag med en spontan resa tur och retur till storstaden för att se den enastående filmen GUDRUN – konsten att vara människa med partivänner. I fredags avslutade jag sommarkursen med VG i Akademiskt skrivande. Om tre veckor börjar jag termin 3 på socionomprogrammet. Mitt liv är rikt och frodigt. Ni har en del i det, varenda en av er som kommer hit och vill finnas här. Tack för att jag får nå ut med min resa. Tack för att ni ger mig kraft.

Skymning över tågspåren - reaktionista.se

     Skymningen i rosa och blått längs tågspåret. En lugn kväll att vila i.

     Följa mina partikamraters kampanjarbete och uppleva både rörda tårar och gåshud.

     Att fynda precis det som stod på inköpslistan på second hand: överkast och tyg till kaftan.

     Barns ickedömande nyfikna blickar på mina ärr och försiktiga händer som utforskar det okända.

     När jag kan ge något bara av att tänka högt och lyssna.

Eskilstunaån - reaktionista.se

     Ett svalkande kvällsdopp i ån.

     Att återse honom igen efter en vecka ifrån varandra.

     Våga sätta ord på sårbarhet.

     När ett barn gav mig en stjärna att ge till Daniel och ett annat barn bad mig att skriva hans namn så att hon kunde öva på att skriva det.

     Komma hem med fina fynd och gåvor som pusselbitar att placera ut i hemmet.

Second hand - kryddburk böcker tyg och överkast - reaktionista.se

     Att bestämma mig för att åka iväg på filmpremiären av Gudrunfilmen även om jag inte var helt i form.

     Ett kvällssamtal med goda vänner om att hitta sin egen väg.

     Att få stora värdefulla arvegods från människor som jag saknar blodsband till, men som i sina handlingar visar att kärlek inte sitter i generna.

     Få hjälp att ta ut mått på ett plagg jag ska sy efter eget mönster från någon som har erfarenheten.

     Hans närvaro som ger så mycket trygghet.

Augusti på bryggan - reaktionista.se

     Hemlagad hälleflundra fiskad några dagar tidigare i Norge. Riktigt gott.

     Bli så djupt drabbad av filmen om Gudruns liv. Tårar och skratt omvartannat.

     En väns partner som både är ödmjuk, förstående och modig. Att se hur bra de är tillsammans.

     Hålla tre barn i händerna på väg till förskolan.

     Egenodlad dahlia. Så vackert!

Vit dahlia - reaktionista.se

     En spontan stund hos älsklingen innan vi skulle iväg på olika håll.

     Lära ungarna att blåsa upp ballonger tills jag var alldeles yr.

     Att känna att jag har lärt mig otroligt mycket om akademiskt skrivande denna sommar. Så stor skillnad på min första och senaste text i kursen.

     Politisk övertygelse när den känns rakt igenom hela kroppen, i varje nerv.

     Ängsvindan och tomatplantorna som hjälper varandra att växa och bli starka genom att klamra sig fast i varandra.

Ängsvinda och tomatplanta - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Vicky skriver drabbande om mellanförskap och identitet. Viktig text!

     Undrar du vad du ska göra med dina egenodlade kryddor? Anna María ger många bra tips.

     Linda har gjort mig väldigt sugen på att åka till Berlin någon gång framöver. Det verkar ju verkligen vara himlen för street art!

     Annie är min räddare i matnöden, igen. Med låg aptit och noll inspiration var den här sommarmenyn precis vad jag behövde.

     En klok text om vad du behöver göra för att nå dit du vill. Av Angeliqa på Vandringsbloggen.

Vad ger dig glädje och mening i vardagen?

Om åska, filmpremiär och att vara rädd i trygghet.

Jag vaknar av åskan i tidig morgontimma. Det dundrar och regnet spelar på balkongräcket. Han sover fridfullt vid min sida. Jag vänder mig i fuktiga lakan och försöker somna om. Lyckas komma ner i dvala en stund men vaknar igen. Mina käkar är spända. Vad är jag stressad över? tänker jag och somnar om. Biter ihop tills jag vaknar av nästa mullrande dån.

Sommarkväll - reaktionista.se

Snart är vi sambos på heltid. Vi har viktiga samtal om hur vi fungerar, vad som är viktigt, hur vi vill ha det tillsammans. Jag lyssnar till hans kärleksfulla röst och vill borra in mig i hans famn för alltid. Där är jag trygg, så som jag alltid längtat efter. Långt bort från den kalla blicken på andra sidan matbordet, en örfil mot min kind eller en tystnad som straffar. Det läker i mig för varje dag jag får motsatsen. Den villkorslösa kärleken. Men jag är fortfarande rädd. Det är klart jag är rädd. Jag sippar på mitt kvällste och kryper närmare hans bröst, möter en blick som är öppen och mänsklig. En blick som säger Jag älskar dig.

*

Höstvindarna kommer med förändringar, som så många gånger förr. Det skaver under huden, men jag vet att det bara är minnen. En vän som känt mig länge brukar säga att jag alltid blir deppig på hösten, och jag undrar om det måste vara så. Jag minns så många höstar av smärta. En mor som inte skulle överleva, en psykos som förvred allt till oigenkännlighet, ett hjärta som stannade men slog igen, relationer som jag trasade sönder, separationer som kapade blodsband och ensamheten. Den ohyggliga ensamheten. Det är annorlunda nu, men min kropp har inte förstått det än. Den vet inte att kriget är över. Jag ska ge den tid. Jag har ju gett mig det nu. Tid. Liv.

Midsommar i Björsund - midsommarafton - reaktionista.se-132

Det finns några få biljetter kvar till filmpremiären av Gudrun: konsten att vara människa. Det är femte gången på en vecka jag funderar på om jag ska åka eller inte. Har jag råd? Går tågen som de ska? Orkar jag verkligen? Alla hinder radar upp sig och jag tänker nej. Tills denna fredagsmorgon när jag bara kan se mina fina partivänner, gemenskapen, att få dela den upplevelsen med de som förstår Gudruns kamp. Så jag säger: Jag vill ha en biljett! Jag bokar tåg som går omvägar och som kanske ändå inte följer tidtabellen. Jag vill vara där. Jag har inte råd att stå utanför idag.

Om jag hade råd skulle jag cykla ifrån skammen

Om jag hade råd skulle jag köpa mig en cykel. En sån med en försäkring som gör att jag får en ny om den blir stulen. Det har hänt så många gånger att min frihet har tagits ifrån mig och jag orkar nog inte förlora en cykel igen. Jag har inte råd med det. För jag har inte råd att åka buss mer än ibland. Om jag hade råd skulle jag cykla så långt benen bar, med vinden i mitt hår.

Om jag hade råd skulle jag köpa tandtråd oftare

Om jag hade råd skulle jag gå till läkare för alla de där problemen som jag inte ens pratar om längre. Det som skaver och gör ont, som inte vanliga läkare tar hand om. Jag hade vaccinerat mig mot TBE och gått till en naprapat som kan halvera min smärta. Om jag hade råd skulle jag köpa tandtråd oftare, inte snåla på den för att den kostar några kronor. Liksom tandkrämen, solkrämen, alla krämer som min hud skulle må bra av men som kostar så mycket. Precis som diskmedlet, matoljan, tvålen och tvättmedlet. Så lite som möjligt, så räcker det längre.

Sommarporträtt - reaktionista.se

Om jag hade råd skulle jag köpa ett par stötdämpande skor som var anpassade till min kropp. Då skulle jag kanske kunna springa igen. Jag skulle köpa ett gymkort och börja träna, kanske vara med på ett Friskispass någon gång. Kanske träffa någon vän där, och ha råd att göra något ihop. Om jag hade råd skulle jag ha fortsatt på min yoga en gång i veckan och stretchat ut alla spänningar, även när Försäkringskassan slutade betala. Om jag hade råd skulle min kropp nog klaga mindre. Jag skulle nog kunna orka lite mer, om jag hade råd.

Om jag hade råd skulle jag ge mer till andra

Om jag hade råd skulle jag köpa mat som var bra för mig, ha möjlighet att testa ut vad det är som funkar bättre än något annat. Jag skulle handla mer ekologiskt och alltid ha tillräckligt med mat hemma för att ”slänga ihop något” med vad som finns i kylen. Om jag hade råd skulle jag ge det som blev över till de som bor i husvagnar i skogen, och kanske laga dem en festmåltid inne i värmen. Om jag hade råd skulle jag ge mer till andra. Jag skulle inte få så mycket ångest när någon fyller år, och snabbt tänka ut vad jag kan göra själv och billigt så att det blir något fint ändå. Jag skulle kunna ger mer av min tid, och finnas där. Om jag hade råd skulle jag skämmas mindre och ha mindre oro i mitt bröst.

Om jag hade råd - reaktionista.se

Om jag hade råd hade jag varit där

Om jag hade råd skulle jag kunna utveckla min kreativitet mer. Jag skulle binda amplar i makramé, sy en helt ny garderob och lära mig ännu mer om fotografi. Jag hade inte gråtit framför inbjudningar till vernissager, workshops och skrivläger. Jag hade varit där. Om jag hade råd skulle jag ha deltagit i manifestationer och stått på barrikaderna, gjort min röst hörd mer än så här. Jag hade varit där.

Om jag hade råd skulle jag kanske våga fråga om en fika, hänga på Europride med partivänner, gå på konsert utan att få panik av kostnaden eller åka med på den årliga skrivresan. Om jag hade råd skulle jag kanske ta det där körkortet någon gång, och kunna möta soluppgångar och solnedgångar längs med fälten. Drömmen om att se Norrland hade kunnat bli verklighet då. Jag skulle kanske kunna ta mig till mina vänner och stanna innan kroppen sa ifrån. Om jag hade råd hade det kanske varit lättare att hålla kontakt med de långt bort.

Ängsö naturreservat - reaktionista.se

Om jag hade pengar över skulle jag köpa mig en tarotkortlek och lära mig läsa korten. Jag skulle ha stöttat mina konstnärsvänner och prytt mitt hem med deras verk. Jag skulle köpa sånt som jag verkligen vill ha och som håller länge, istället för det billiga andrahandsfyndet som går sönder snabbt men som får duga ändå. Skomakaren skulle få laga mina klackar och jag skulle gå på en synundersökning. Om jag hade råd skulle jag köpa fler böcker, lyssna mer på musik, ge mer näring till mina växter och köpa lakan som matchar min tapet.

Men först av allt skulle jag köpa en cykel.

*

Jag är inte fattig i världen, men jag är fattig i min värld

Om jag hade råd skulle jag kanske inte ens tänka så här. Och det är väl tur att jag inte har det. För ibland skulle fler behöva leva som om de inte har råd. Det är lätt att vänja sig vid en hög levnadsstandard. Jag är inte fattig i världen, men jag är fattig i min värld. Jag är fattig ekonomiskt i jämförelse med människor omkring mig, men jag är rik som människa.

Jag har självkännedom, acceptans, utbildning, kärlek, vänskap, känslomässig trygghet och tak över huvudet. Jag har en älskad katt, en skog precis intill, nära till allt jag behöver och en rikedom inom mig och i alla människor jag möter.

Denna text handlar inte om den rikedomen. Den handlar om att tänka ”om jag hade råd” och hur den meningen kan gräva hål av sorg i hjärtat med tiden. Fattigdom orsakar sämre hälsa och utanförskap. Jag skriver den här texten nu, för jag vet: om några år kommer det se helt annorlunda ut för mig och då vill jag minnas hur det var. För de som har det så då. Och för att jag inte ska ta det jag har för givet.

*

Vad skulle du göra, om du hade råd?