Asla 3 år.

Idag fyller min allra bästa 3 år. Jag har inte berättat så mycket om den här vackra drottningen för de nyaste läsarna. Idag ska ni få lära känna henne lite bättre.

Asla

Jag tog hem Asla den sista juni 2013, samma dag som jag avgick från UNF:s förbundsstyrelse och därmed avslutade det eviga resandet. Jag hittade henne strax utanför Jönköping, hos Winterlands. Där fanns Anna som lugnade all min oro inför att jag skulle ha ansvar för en levande varelse.

AslaUntitled

Den första tiden prövade vi varandras tålamod på alla sätt. Det var som att ha fått hem ett spädbarn. Hon skrek och jamade hela nätterna, jagade mina fötter, tjatade och gnällde och tog sönder tapeterna. Jag lärde mig att även om jag bara är instinkter så kan jag lägga band på mig. Så viktig erfarenhet. Och för varje dag kom vi närmare, växte ihop. Jag fick höra från flera håll att katter inte gillar ögonkontakt och såg det som en utmaning. Det är idag vårt främsta kommunikationsmedel och det var så jag kunde lugna henne under vaknätterna.

Untitled
UntitledAsla

Vi har varit på tre semestrar tillsammans. Första sommaren var vi på skrivsemester i Oxelösund, andra sommaren var vi i närheten av Ängelsberg och i somras spenderade vi några dagar i Evas torp. Hon blir så exalterad över gräsmattor och trädklättring att hon knappt vet vad hon ska ta sig till.

Asla

Asla är en riktig fotomodell. När jag tar fram kameran åmar hon sig, lägger sig på rygg, sträcker ut sig, gäspar och tvättar sig. Hon stannar i varje pose precis så länge att jag hinner ta ett foto. Mycket uppskattat!

AslaUntitled

Hon har många sovplatser. Ett eget krypin i vardagsrummet gjort av ett LACK-bord och ett överkast med en stolsdyna invirad i ett lakan inuti/under bordet. Högst upp på klätterställningen lägger hon sig som en rund boll med svansen runt sig. Transportburen är nog favoriten, för där kan hon ha koll runt omkring sig. Och sen nu på senare tid har hon intagit extrasängen som jag har uppställd i arbetsrummet. Bortskämd? Näe.

Asla in the windForget me not

Balkongen är hennes favoritplats. Där kan hon smyga på fåglar, jaga flugor och spana ut över husen och människorna som rör sig. Ibland blir jag lite skraj när hon böjer sig ut mot nätet, men det håller. På vintern håller jag mig inne, men hon vill fortfarande gå ut varje morgon. Hon har ett bra knep för att göra mig uppmärksam på att hon vill in: skrapa klorna mot fönsterblecket (förlåt grannar!).

UntitledAsla

Det mest speciella med Asla är nog alla hennes ljud. Hon gläfser som en hund när hon ser fåglar utanför fönstret, morrar dovt när hon hör ljud i trapphuset, har flera läten som betyder ”jag vill”. Ett för lek, som är några snabba jam. Ett för mat som är ett utdraget gnälligt jam. Ett för ut som är ett mer glatt och kort jam. Och sen har hon lockljudet som hon använder när hon vill att jag ska komma till ett annat rum. När jag kramar henne för länge trycker hon tassen mot min käke, trycker ifrån och gör ett typiskt tonårsljud som går att tolka som ”määh, lägg av nu morsan”.

UntitledUntitled

Trots att hon är så skötsam och renlig av sig så är hon ju ändå ett vilddjur. Det har märkts tydligt de gånger hon har varit ute i naturen. När vi var i de västmanländska skogarna förra året kom det in några rådjur på tomten. Istället för att springa och gömma sig som jag ville göra, hoppade Asla upp med framtassarna på bänkens rygg (bilden ovan) och reste sig högt och hotfullt. Jag borde ha förstått att det skulle hända från första gången hon var ute fritt och sprang högst upp i ett träd de första tio sekunderna. Tack och lov har ju norska skogkatter tassar som också kan klättra vertikalt. Hon tar sig alltså ned själv.

Untitled

Mest av allt är hon nog en vakthund. Hon ska ha koll på allt och alla hela tiden. Social, känner in människor, styr och ställer. Och så renlig och skötsam, ordentlig. Jag behöver aldrig ha koll på badkarsvattnet när det tappas upp. Hon säger till när det närmar sig kanten. Jag har blivit varnad två gånger när jag har glömt ris på spisen, precis innan det bränt fast. Häromdagen vaktade hon kokande potatis medan jag duschade. När hantverkaren glömde en penna på mitt golv stod hon och skrapade med tassarna tills jag kom och tog upp den. Samma sak om det är något smuts någonstans eller något som ligger där det inte ska vara.

Untitled

Underbara älskade Asla! Till din fyraårsdag hoppas jag att vi bor någonstans där du kan springa ute och klättra i träd. Och jag hoppas att du fortsätter utveckla din mysförmåga.

 

11 avtryck, RSS

  1. Hanna 30 oktober, 2015 @ 14:41

    Så fint att läsa.
    Grattis Asla! 🙂

  2. Mikaela 30 oktober, 2015 @ 19:22

    Åh vad mysigt inlägg! Så mycket fluff till katt, och ni verkar ha en så fin relation!

    • reaktionista 1 november, 2015 @ 14:18

      Ja, vi har den bästa av relationer. Så mycket kärlek och fluff. Tack!

  3. Ina 31 oktober, 2015 @ 21:10

    men åh! roligt att läsa en sån här sammanfattning om henne!
    jag har ju träffat henne, men jag vet ju inte alla småbitar med henne. så jävla go hon är 😀
    grattis efterskott vackra varelse!

  4. L 1 november, 2015 @ 19:23

    låter som en fantastisk katt!

  5. Alicia 12 november, 2015 @ 09:47

    Amen snälla nån vilket fint inlägg! Jag både skrattade och häpnade flera gånger genom texten. Så fint skrivet, sammanfattat av hennes personlighet och er relation och historia. Sen är hon ju bara sååå ruskigt fin! Verkligen ett magiskt skogsväsen.

    • reaktionista 12 november, 2015 @ 12:14

      Åh vad roligt att du uppskattade det! Hon är verkligen en pärla, min livskamrat.

  6. 2015 | Asla | REAKTIONISTA 25 december, 2015 @ 22:07

    […] årets bilder av min bättre hälft, den norska skogkatten Asla. På hennes treårsdag skrev jag det här inlägget i ett försök att fånga hennes fantastiska personlighet. Villkorslös kärlek har aldrig varit […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: