I förra veckans stjärnögonblick berättade jag om att jag håller på att lära mig att avskärma mig från andras känslor och stämningar mer och mer. En läsare fångade upp det och frågade mig:

Det där med att du har slutat att bli lika påverkad av andra människors energier låter helt fantastiskt. Det jobbar jag på fortfarande. Det enda råd jag hört är ”tänk dig att du är i en bubbla”, men det funkar sådär. 😉 Du skulle supergärna få skriva ett blogginlägg om det, hur du har lärt dig att skärma av stämningar o andras energier! Tips tips, skulle vara jätteintressant! ❤

Det är som alltid svårt att ge ett enkelt svar. Det finns lika många svar på den frågan som människor. Så det här är vad jag har förstått om mig, och varför det har varit svårt för mig. Till viss del tror jag att det handlar om att jag är högkänslig, till viss del att jag har en övervaksamhet sedan barndomen och det har i sin tur lett till en överutvecklad ansvarskänsla och konflikträdsla. Och då är det ändå en förenklad bild jag ger nu.

Avskärma andras känslor - reaktionista.se

Att vara överdrivet vaksam och det förflutnas skuggor

Som uppväxt upp i en dysfunktionell miljö lärde jag mig tidigt att känna av min omgivning. Varje rörelse, varje tonfall och andetagens rytm berättade något för mig. De var signaler för hur jag skulle bete mig, vad jag skulle akta mig för, hur jag skulle avvärja en katastrof. På så sätt kunde jag undvika konflikter och trodde att jag hade kontroll på omgivningen. Idag är kontrollen min värsta fiende. Stressen den skapar gör mig illa. Både fysiskt, psykiskt och socialt. Det finns inga faror här längre, ändå dyker de upp som spöken från förr då och då.

Min sambo får ibland oförtjänt misstänksamhet från mig för att jag glömmer att nuet inte är som det var tidigare. Om han är på dåligt humör eller stressad kan jag gå in i gamla känslor av att jag har gjort något fel eller att det kommer hända något hemskt. Det handlar inte om honom. För varje gång det händer försöker jag nu tänka ”Det är annorlunda nu. Jag kan stå upp för mig själv. Det är lugnt. Det är naturligt att vara på dåligt humör ibland”. Även om rädslan ibland är för stark och stannar, så kan jag idag hålla mig fast i nuet. Då undviker jag panik, skuldkänslor och att försöka lösa situationen. Det är en bra början. En grund.

Wilda - reaktionista.se

Att inte ta ansvar för andra människors känslor

Det är inte mitt ansvar att lösa någon annans problem. Hur svårt det än är att känna av när någon annan lider. Jag har ansvar för mig. Punkt. Känslor behöver inte heller alltid åtgärdas. En negativ stämning eller känsla berättar något. Den handlar inte om dig, om det inte är din. Därför är det viktigt att lägga ansvaret där det hör hemma. Släpp det som inte är ditt.

Som barn var det livsnödvändigt att lösa mina omsorgspersoners svåra känslor, för jag behövde ju att de tog hand om mig. Det återkommer. Ofta vill jag förändra andras reaktioner och lösa andras problem för att jag själv behöver att de finns där för mig eller för att jag inte vet hur jag ska ta hand om situationen (och det kanske du inte behöver).

Här finns en nyckel. Vad är det du behöver? Vad är det du känner dig maktlös inför? Fokusera om. Vänd fokuset mot dig. Vad väcker den här stämningen hos dig? Vad känns fel? Finns det något du skulle behöva säga högt? Gör stämningen dig illa så att du behöver agera och säga ifrån? Kan du låta den passera och bero?

Ta ansvar för dig – ingen annan

En viktig aspekt är att jag alltid tillåter mig att gå iväg. Jag är inte en fånge i en dålig stämning. Som vuxen väljer jag att vara kvar i den. Jag kan gå ifrån när det inte känns bra. Bara att veta det kan ibland räcka för att jag ska känna mig mindre tyngd och friare.

Behöver du ta dig ifrån stämningen för att få klarhet – gå då därifrån. Ta en promenad, gör ett toalettbesök osv.  Ibland räcker det att lösa saker med sig själv, att förstå vad som känns och då kunna värja sig emot det. Ibland behöver vi ta itu med det i det yttre. Det kan bara du avgöra, från stund till stund.

Ibland är allt vi behöver någon som lyssnar. Ibland orkar vi inte lyssna. Våga säga ifrån då. För ingen av oss vill att någon lyssnar mot sin vilja. Gör inte avkall på dig själv. Ta ansvar för dina känslor. Ingen annans. Om du behöver det kan du ringa någon och be att den lyssnar, eller pratar om något annat, så att du kan förändra din känsla.

Avskärma dig från stämningar och känslor - reaktionista.se

Högkänslighet och att plocka upp stämningar

Det är klart att det spelar in att jag är högkänslig. Under lång tid kunde jag knappt gå in i ett rum utan att plocka in alla stämningar i rummet i mitt innersta. Jag brukade säga att jag var konturlös. Det är jag inte längre. Tack vare utmattningen (ja, faktiskt) har jag tvingats lägga på mig några lager hud. För att orka. Jag väljer aktivt vilka jag umgås med, begränsar intryck generellt på alla områden och försöker stänga ute energitjuvar bäst jag kan. Jag fokuserar på det jag behöver i första hand och arbetar aktivt med att allt annat får komma i andra hand.

Jag gråter i stort sett varje dag. Det tog lång tid innan jag accepterade att jag behövde det. Om jag inte gör det har jag börjat skärma av mitt inre och då går det snabbt utför. Jag gråter framför nyheter, när jag blir rörd och stolt över vänner, ibland när jag bara pratar högt om något som är viktigt. Att låta alla högljudda känslor få komma ut gör att jag ständigt är i kontakt med mitt inre. På så vis kan jag avgöra vad som är mitt och vad som är andras, och aktivt arbeta för att lägga tillbaka ansvaret där det hör hemma.

Meditation och visualisering

På senare tid har jag gjort som meditationer och visualiseringar som har hjälpt mig att hitta tillbaka till mig själv när andras känslor påverkar mig negativt.

En kväll skapade jag den här meditationen för mig själv:
Föreställ dig att du ett steg i taget lämnar den negativa stämningen bakom dig. Du går mot en trygg avskild plats där du kan känna precis vad du vill. Låt varje andetag gå igenom kroppen som en våg av den känsla du vill ha. Kom fram till platsen, fyll den med vad du önskar, t ex glada minnen, dina favoritsaker och viktiga personer. 

Om du är mitt i en dag kanske detta kan vara till hjälp:
Ta djupa andetag. Gör en bild av hur du andas in ljus och lugn (eller annan önskad känsla). När du andas ut föreställer du dig att de känslor du vill släppa taget om kommer ut som en rök som upplöses i intet. Upprepa tills du känner dig tillfreds.

Ett annat bra knep är att använda humor. Föreställ dig att den där dåliga stämningen är en karikatyr och överdriv dess budskap så mycket att det blir absurt.

Höstskog september - reaktionista.se

Sammanfattning

Mina strategier för att försöka avskärma mig från andra människors känslor handlar alltså om att:

  1. Förstå vad jag reagerar på och varför. Ta hand om det på det sätt jag behöver.
  2. Träna på att acceptera det som händer utan att värdera det, och låta det vara utan att lösa det, om det är det som behövs.
  3. Låta människor ta ansvar för sina egna känslor och problem och göra detsamma med mina.
  4. Ta konflikter och säga ifrån när något inte känns bra för mig.
  5. Göra aktiva val för att ta hand om mig, t ex begränsa intryck och ha möjlighet att lämna rummet om det behövs.
  6. Meditera och skapa trygga rum för mig själv. Använda humor om det går.

Det ska sägas att det inte alltid är negativt att känna av stämningar. Högkänsligheten är min superkraft i att lära känna mig själv, förstå underliggande mönster och att få vara nära naturen i all min skörhet är närmast en övernaturlig upplevelse. Jag skulle inte välja bort det för något.

Har ni några egna tips och tankar kring detta? Hur upplever du stämningar och känslor?

8 kommentarer

  1. Jag skriver av din text för hand i min dagbok, för att riktigt bekanta mig med dina tankar i det här inlägget. En del känns väldigt sant också för mig, och det finns något jag måste förstå i det du skriver. Men annat är annorlunda. För jag är så arg. Så omåttligt arg, för att hela världens ansvar tycks ligga på mig.
    Vill visa tacksamhet för att du skrivit detta.

    • Så starkt att läsa att det är något du känner igen och att du försöker bena ut vad. Jag kan känna igen den ilskan, eller ja iaf ur min synvinkel. Vi lever också i ett samhälle där väldigt stort ansvar läggs på individen. ”Din egen lyckas smed” är verkligen sant idag och det är ohållbart för de allra flesta av oss att leva i den prestationshetsen och stressen. Det är så ofta jag önskar att vi kunde förändra saker mer strukturellt istället för att var och en ska skapa sin lycka.

      Jag kan också uppleva en ilska ibland över att jag har hamnat i en situation där jag behöver reda ut saker som inte var mina från början, och att jag sen förväntas vara den ansvarsfulle och reda ut det på ett bra sätt. När jag inte har de verktygen. Idag är det inte så lika ofta längre, och mycket handlar om att jag har fått hjälp och verktyg.

      Hoppas att du får landa i det du känner och att du hittar valmöjligheter för din skull. Skriv gärna till mig om du behöver tänka högt med någon. <3

  2. Tack för dina tankar och tips Wilda, det är alltid värdefullt att läsa om hur du hanterar olika situationer.

    Jag har lätt att gå in i andras känslor/stämningar när de kommer till mig direkt eller indirekt. Ibland kan jag då visualisera mig själv och den andre personen som två cirklar. När jag är mitt uppe i känslan av att ha gått in i den andres emotioner/situation går cirklarna in i varandra. Om jag kan komma ihåg att föreställa mig dessa cirklar kan det ibland hjälpa mig att separera dem i tankebilden så de blir två cirklar för sig själva med egna konturer. Det låter lite stelbent när jag tänker på det såhär men what ever works for me, tänker jag 🙂

    • Och jag vill tacka dig för att du delar med dig och vill läsa <3 Jag känner så igen mig i din beskrivning och det låter ju verkligen som en bra visualisering du har hittat. Den får jag testa nästa gång. 🙂 Och helt rätt inställning, bara det funkar så varför inte? 😀

  3. TACK för att du lyfte min läsarfråga! 😀 Jag var genuint intresserad av vad du hade att säga om detta, så det var mkt intressant att få ta del av!
    Jag kan relatera mycket till det du skriver. Jag är också uppvuxen i en miljö där jag blev expert på att läsa av varenda litet tonfall, energi, kroppsspråk… jag lärde mig exakt hur jag skulle bete mig i olika situationer för att inte trampa någon på tårna, vara alla till lags… Detta har förstärkt min högkänslighet något enormt och verkligen skadat mig eftersom jag blivit både konflikträdd och fått kämpa med självkänslan och vem jag själv är.
    Jag har också gjort en vana av att meditera och också blivit ganska duktig på att stå upp för mig själv i situationer när det känns viktigt, eftersom jag vet att det annars äter upp mig totalt. Humor använder jag också mycket och gärna i form av att skriva. Jag behöver däremot öva på att acceptera allt som händer utan att värdera o älta och även att sluta försöka lösa o ta ansvar för andras problem och känslor. Det är aldrig någon som tar ansvar för mina känslor, så varför skulle jag ta ansvar för deras?
    kram o tack för att du lyfte min fråga!

    • Tack igen för att du lyfte detta ämne. Det är ännu så nytt för mig och det var fint att få tänka högt här för mig. Vad skönt att höra att du kunde hitta igenkänning och sådant som kan vara till hjälp. Det låter ju som att du har kommit en bra bit på väg med detta och gör väldigt mycket för att ta hand om dig själv. Det tar sån tid att reparera såna här skador i grundläggande tillit. Det är väldigt sällan en vill att någon annan tar ansvar för ens känslor ändå, även om det låter bra i teorin. Den skulle ändå inte kunna göra det på det sätt en själv behöver. Det kan en bara göra själv. Varm kram till dig och stort lycka till framåt med detta. Säg gärna till om du har fler frågor framöver. Jätteviktigt att få reflektera tillsammans så här. Kram!

  4. Detta inlägg. Så mycket igenkänning. Och så många vettiga och hjälpsamma tankar. Kände hur mina axlar sjönk lite. Tack ♥︎

Lämna ett avtryck