DAGARNA

Idag fyller jag år!

Det ska jag fira med det jag tycker bäst om. God mat, trevligt sällskap och tid för mig själv. Den stora festen blir på fredag och det är faktiskt första gången jag bjuder in till en stor fest med utgång efteråt. Det kommer att bli fantastiskt!

Istället för att se tillbaka på hur jag har sett ut genom åren eller hur jag har firat min födelsedag vill jag se tillbaka på några speciella stunder i mitt liv som gör mig stolt och lycklig över att vara just jag. Det är alltså en fortsättning på listan jag gjorde förra året. Topp 10 bästa upplevelserna, i total oordning.

Asla

Den dagen Asla blev min sambo och sen fortsatte vara det för evigt. Villkorslös kärlek, tester av mig som människa som ingen ens har varit i närheten av och ändå är vi här och älskar varandra så djupt, så djupt. Min allra bästa.

Untitled

Klubb Revolt. Alla lördagskvällar då vi fyllde IOGT-NTO:s lokal Lovisagården med bas, ungdomar, grymt bra musiker, veganfika och härlig stämning. Det var här jag träffade en av de kvinnor som skulle göra verklig skillnad i mitt liv – för all framtid. Tack Eva för att du gjorde det här med mig. Vi tog oss vatten över huvudet, men inte hade vi väl kunnat tro på en sådan succé!

Waterfall

Australien 2014. Bara att vara där på andra sidan jorden var ju en upplevelse i sig. Men den här stunden vid vattenfallet var något extra. Vi låg efter i tidsschemat för dagen, många var trötta och ville åka vidare. En skylt sa att ett vattenfall låg 25 minuters promenad in i regnskogen. Jag ville dit. Då sa Aron ”vi springer” och det gjorde vi. Erika hakade på. I den stund jag kände vattnet mot mina händer, såg ljuset skina in genom regnskogens tak och hörde bruset, var jag så nära naturen som jag aldrig varit.

The magic number

När min fina vän födde tre barn samtidigt och alla var välmående och alla hade klarat sig och hon med. Jag grät så att jag inte kunde andas för att jag var så lycklig och sen dess är jag deras vapendragare och lekkompis och allt de vill att jag ska vara (t ex clown) när de än vill.

Untitled

Ljusmanifestation för Narkotikans offer 2012. Linda, ordföranden, frågade mig om jag ville hålla talet. Det var en ära. Till minne av alla de som dött i narkotikans spår talade jag om vad ett människoliv är och varför vi inte får ge upp om en enda människa. Det var viktigt för mig att stå där, av så många skäl att jag inte ens kan börja förklara.

Untitled

Valkampanjen för Feministiskt initiativ 2014. Jag gick i en Prideparad i rosa one-piece när det var 30 grader i luften, bakade cupcakes med rosa frosting i absurda mängder, delade ut broschyrer, värvade väljare och skålade i jordgubbsvin när valresultatet landade – trots förlust hade vi segrat i valkampanjande.

Butter beer

Londonresan 2012 med bästa Clara. Vi besökte Harry Potter-museet, London Zoo och shoppade loss. Mysigt, spännande och så himla mycket kärlek och skojigheter. Minne för livet!

Untitled

Att ställa ut min poesi tillsammans med Mathildas bilder på bl.a. Västerås Kulturnatt. Vi fick så mycket fin respons och det var fint att få chans att göra ett sånt projekt med en så talangfull person.

Untitled

UNF:s förbundsstyrelse 2011-2013. Som att få elva syskon på en gång att dela livets alla svängar med. Tider av bråk, skratt, prövningar, växande, engagemang, lärdomar och så oändligt mycket… papper. Och kärlek. Mäktig kärlek.

Untitled

Och så bonusen. Som får stå för alla de där stunderna som är helt fantastiska just för att de bara dyker upp. En dag på stranden, en vän som förstår, en sommarkväll på en brygga, en varm brasa, snöbollskrig, att laga riktigt god mat, en god kopp kaffe, regnbågar, sovmorgon, skogspromenader, någon som ber mig om hjälp, chokladbollar, en kram, att hålla upp dörren till grannen, barn som leker och skrattar, att lära mig något nytt, att våga tro på något, en påse chips, några simtag i varmt vatten, ett leende, akrylfärg och ord som flyter fram. Till exempel.

Kommentera

Idag tänkte jag ta med er bakåt i tiden, nämligen till mina två senaste somrar.

2013

UntitledFjärilshusetTrots våldsam förkylning spenderade jag två dagar i Stockholm med fina vänner. UNF:s kanslipersonal gjorde det första badet i Mälaren den 1 juni. Vicky och jag besökte fjärilshuset, vilket var en dröm för mig länge. När jag kom ut därifrån var jag frisk som en nötkärna. Tropisk värme gör susen mot förkylning tydligen.

Thank you and goodbyeAsla

Jag avgick från UNF:s förbundsstyrelse efter en intensiv kongressvecka och på vägen hem plockade jag upp min livskamrat Asla. Hon var så himla liten och tyst då, svårt att förstå det nu. Sötnos!

BeachWriting

En julivecka spenderade jag med en av mina närmaste bästa längsta vänner, Ina, i Motala. Alltid så avkopplande och tryggt. Sen åkte jag iväg på skrivvecka med mig själv och Asla utanför Oxelösund. Jag skrev, badade och lyssnade på regn.

Sisters

Jag umgicks en del med den här fina systern och tur var ju det när hon till vintern skulle flytta till andra sidan jorden. Vi klappade hästar, snackade skit, badade, åkte på äventyr och skrattade.

Elin & Akrem

Jag fick också vara med och fira Elin och Akrems kärlek. De hade gift sig i Tunisien och äntligen fick jag träffa den fina människa som hade gjort Elin så lycklig och kär. I slutet av augusti följde jag med Vicky på nyinvigning av en Marimekko-affär. Hon skulle också flytta till andra sidan jordklotet, så jag maximerade tiden med henne så mycket jag kunde.

Marimekko


2014

Den här sommaren hade ett klart mål: Australien. Där skulle jag få krama om Clara igen, bada i Oceanen, uppleva tropisk regnskog och se Operahuset i Sydney.

UntitledWaterfall

Vi kramade koalor, matade kängurur, åkte i regnskog på snirkliga vägar med skyltar som varnade för ”falling rocks”, kängurur och koalor. Vi snorklade i barriärevet och såg valar spruta vatten, joggade över Harbour Bridge. Och vattenfallet på bilden ovan är fortfarande min mäktigaste naturupplevelse.

UntitledThe Great Barrier Reef

När jag hade kommit över jetlagen och landat efter resan begav jag mig iväg till en stuga i närheten av Ängelsberg. Där skulle jag skriva i en vecka och Asla skulle få upptäcka naturen igen.

August Asla

Kvoten för ensamtid var fylld och resten av augusti hängde jag med folk mest hela tiden. Femkamp och loppisrunda i Dalarna, valspurt med Feministiskt Initiativ och så träffade jag Marika för första gången! Vicky var i Sverige och vi åt mat och fikade och pratade ikapp. Den här sommaren har jag verkligen saknat henne som att det är hål i magen, men eftersom hon är en superstjärna som fixade praktik på Apple så förlåter jag henne allt.

Together When I met youVicky

Kommentera

Untitled

I måndags var det dags att klippa undan luggen och ge nacken lite mer luft. Det är nästan lika kort nu som den där dagen i januari förra året. När jag klev in hos frisören med hår till höfterna och kom ut med 2/3 av det i en påse i handen. Jag måste erkänna att jag ibland saknar det där hårsvallet. Jag kommer till slut ändå fram till att det tillhör en annan tid. En annan person, som jag inte saknar alls. Den korthåriga jag är en mycket roligare och lyckligare person.

Untitled

Kommentera

Jag vet inte hur jag ska börja. Hur sammanfattar jag 14 år i en organisation som har varit min familj, mitt hem, mina utmaningar, min kärlek, min kraft, mina vänner och mitt sammanhang? Hur säger jag farväl till det på ett värdigt sätt? Jag har de senaste två åren varit i en process som har handlat om precis det som måste hända nu. Jag måste släppa taget, gå vidare, säga det som behöver sägas, tacka och ta med mig de personer som har blivit så mycket mer än delar av organisationen. Nästa vecka är det min sista kongress med UNF och mina sista dagar med organisationen som räddade mitt liv.

Tack för tålamod, trygghet och acceptans. Tack för all kompetens och självförtroende jag har fått genom folkbildning och medmänsklighet. Tack för alla protokoll jag har fått skriva och all verksamhet som jag har fått leda. Tack för ni som sa till när jag behövde ta nästa steg men inte såg det själv. Tack för all uppmuntran, pepp och villkorslös kärlek. Tack för goda drinkar, dansgolv i Almedalen, lyssnande öron, galenskap och för att jag har fått bli den jag är med alla er. Tack för alla förtroenden, personliga och i uppdragsform.

Förlåt för att jag var så arg ibland och sa saker jag inte menade. Förlåt för att jag inte såg er som var nya när jag var så uppe i mitt eget engagemang. Förlåt för mina egocentriska kamper och skrikande rop på hjälp som handlade om något helt annat. Förlåt för att jag inte satte gränser för mig själv så att ni fick se hur.

All lycka till med framtida generationer, kommande discokvällar och intensiva debatter. Behåll drömmarna, dansa sönder skorna, bär plakaten och nykterheten med stolthet, håll varandras händer och sätt gränser för era jag, vet om att det är vi som är normala och skrik mot orättvisor tills rösterna inte håller.

Här får ni mina 14 år i bilder (de bästa av alla tusentals):

lisa och jag 2003                         Untitled

Kommentera

När jag nu klippte håret igår tänker jag att det vore passande att göra en återblick av 10 års frisyrer.


2015

Så här ser jag alltså ut nu.

IMG_4357-2


2014

Jag klippte mig kort för första gången på många evigheter.

IMG_8749


2013

Långt slitet hår och lugg.

IMG_1833

2012

Dreadsen satt kvar till sommaren och jag hann färga dem mörka innan jag började ta ur dem på färjan hem från Almedalen.

IMG_3687


2011

Till sommaren blev det så äntligen dreads, efter åratal av kval. Tackar fortfarande Ina för denna fantastiska skapelse.

IMG_3019


2010

Långt hårsvall, här på the Studio med docklockar.

_DSC3830


2009

Jag var rädd för frisörer och lät ingen röra vid mitt hår. Därav väääldigt slitet hår.

IMG_0788


2008

Jag var rädd för frisörer redan här och sparade för att få längst hår av typ alla.

102_1779


2007

Jag hade i slutet av 2007 en knepig period där jag på impuls gick till frisören och sa ”klipp av hälften” och sen grät jag i en månad ungefär. Konstig frisyr blev det.

hos miia


2006

Långt rött hår i hyfsat bra form och fräsch färg eftersom håret ännu inte vant sig vid det röda.

sad


2005

Färgade håret kopparbrunt och några veckor senare klarrött som på bilden tidigare och blev förälskad i rött hår i 10 år och det slutar aldrig. Frisyren var dock ett resultat av min dåliga impulskontroll när jag klippte av mitt hår på måfå, när jag hade det i två flätor. Gör aldrig det.

Redhead


Jag bjuder på den här också. 15 år med rastaflätor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera
%d bloggare gillar detta: