Hej på er! Sommaren springer iväg och tiden med den. Just nu sitter jag på ett tåg på väg ner till Skåne och kvinnan som tagit mitt hjärta i besittning. Det har varit intensiva veckor av kärlek, sorg, utmaningar, smärtsamma och läkande insikter, nytändning och förändring. Och självklart skulle jag ramla ner i ett hål och stuka foten mitt i allt. Känslorna lever sitt eget liv och jag är så van att alltid tänka mig igenom livet. Jag är en annan slags varelse nu och jag kan bara omfamna det som händer. En stukad fot betyder antagligen att jag ska sakta ned tempot.
Jag växer. Det är omtumlande och livsomvälvande och det kommer ta tid att landa i detta nya jag och detta nya liv. Men jag är så otroligt lycklig i grunden. Jag visste inte att det gick att må bra i sorg och smärta. Jag visste inte att det gick att öppna upp sina känslostormar och rida ut dem utan att gå sönder. Det är något alldeles magiskt som händer nu. Som att jag tillsammans med varje blomma i sommaren vecklar ut mina kronblad och låter mig skina i full prakt.
Den kommande veckan ska jag njuta av hennes närvaro. Vi ska på utflykter i skånsk natur, gå hand i hand i sommarregn och ta tåget över sundet till en storstad jag aldrig har varit i. Vad vi än gör så är det viktigaste att vi är tillsammans.
Jag kommer att minska tiden jag lägger på bloggen i sommar för att få vila i allt det nya och fantastiska. Mina stjärnögonblick och Monthly Makers kommer så klart att pågå som vanligt. Jag älskar att blogga och säkert kommer jag inte kunna hålla mig ifrån det, men jag behöver också vila upp mig inför hösten och hinna med nya bloggen.
Innan de gröna löven ändrar färg vill jag lansera reaktionista.se för er. Jag har ett fantastiskt år framför mig. Jag har blivit antagen till en skrivarkurs på distans och kommer att skriva klart min bok. Vad som helst kan hända. Det enda jag är hundra procent säker på är att jag vill dela allt med henne.
