DAGARNA

Untitled

I måndags var det dags att klippa undan luggen och ge nacken lite mer luft. Det är nästan lika kort nu som den där dagen i januari förra året. När jag klev in hos frisören med hår till höfterna och kom ut med 2/3 av det i en påse i handen. Jag måste erkänna att jag ibland saknar det där hårsvallet. Jag kommer till slut ändå fram till att det tillhör en annan tid. En annan person, som jag inte saknar alls. Den korthåriga jag är en mycket roligare och lyckligare person.

Untitled

Kommentera

Jag vet inte hur jag ska börja. Hur sammanfattar jag 14 år i en organisation som har varit min familj, mitt hem, mina utmaningar, min kärlek, min kraft, mina vänner och mitt sammanhang? Hur säger jag farväl till det på ett värdigt sätt? Jag har de senaste två åren varit i en process som har handlat om precis det som måste hända nu. Jag måste släppa taget, gå vidare, säga det som behöver sägas, tacka och ta med mig de personer som har blivit så mycket mer än delar av organisationen. Nästa vecka är det min sista kongress med UNF och mina sista dagar med organisationen som räddade mitt liv.

Tack för tålamod, trygghet och acceptans. Tack för all kompetens och självförtroende jag har fått genom folkbildning och medmänsklighet. Tack för alla protokoll jag har fått skriva och all verksamhet som jag har fått leda. Tack för ni som sa till när jag behövde ta nästa steg men inte såg det själv. Tack för all uppmuntran, pepp och villkorslös kärlek. Tack för goda drinkar, dansgolv i Almedalen, lyssnande öron, galenskap och för att jag har fått bli den jag är med alla er. Tack för alla förtroenden, personliga och i uppdragsform.

Förlåt för att jag var så arg ibland och sa saker jag inte menade. Förlåt för att jag inte såg er som var nya när jag var så uppe i mitt eget engagemang. Förlåt för mina egocentriska kamper och skrikande rop på hjälp som handlade om något helt annat. Förlåt för att jag inte satte gränser för mig själv så att ni fick se hur.

All lycka till med framtida generationer, kommande discokvällar och intensiva debatter. Behåll drömmarna, dansa sönder skorna, bär plakaten och nykterheten med stolthet, håll varandras händer och sätt gränser för era jag, vet om att det är vi som är normala och skrik mot orättvisor tills rösterna inte håller.

Här får ni mina 14 år i bilder (de bästa av alla tusentals):

lisa och jag 2003                         Untitled

Kommentera

När jag nu klippte håret igår tänker jag att det vore passande att göra en återblick av 10 års frisyrer.


2015

Så här ser jag alltså ut nu.

IMG_4357-2


2014

Jag klippte mig kort för första gången på många evigheter.

IMG_8749


2013

Långt slitet hår och lugg.

IMG_1833

2012

Dreadsen satt kvar till sommaren och jag hann färga dem mörka innan jag började ta ur dem på färjan hem från Almedalen.

IMG_3687


2011

Till sommaren blev det så äntligen dreads, efter åratal av kval. Tackar fortfarande Ina för denna fantastiska skapelse.

IMG_3019


2010

Långt hårsvall, här på the Studio med docklockar.

_DSC3830


2009

Jag var rädd för frisörer och lät ingen röra vid mitt hår. Därav väääldigt slitet hår.

IMG_0788


2008

Jag var rädd för frisörer redan här och sparade för att få längst hår av typ alla.

102_1779


2007

Jag hade i slutet av 2007 en knepig period där jag på impuls gick till frisören och sa ”klipp av hälften” och sen grät jag i en månad ungefär. Konstig frisyr blev det.

hos miia


2006

Långt rött hår i hyfsat bra form och fräsch färg eftersom håret ännu inte vant sig vid det röda.

sad


2005

Färgade håret kopparbrunt och några veckor senare klarrött som på bilden tidigare och blev förälskad i rött hår i 10 år och det slutar aldrig. Frisyren var dock ett resultat av min dåliga impulskontroll när jag klippte av mitt hår på måfå, när jag hade det i två flätor. Gör aldrig det.

Redhead


Jag bjuder på den här också. 15 år med rastaflätor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Ett foto i timmen under min fria söndag. Timmar som jag fyller ut helt utan måsten och krav, utan sociala medier och mailkontakter.

IMG_9613

8.00 Jag vaknar i morgonljuset efter en natt av värk, men kliver ändå upp på de ostadiga benen. Jag plockar upp Asla från hennes klösträd, myser med henne i famnen samtidigt som vi går vår dagliga husesyn som alla andra morgnar.

IMG_9705 9.00 Jag äter frukost framför morgonnyheterna. Kaffe med precis rätt mängd mjölk så att det blir den där ljusbeigegräddiga färgen. Den salta kaviaren på dinkelrostbröd. Vaniljyoughurt med crunchig müsli och favoritnötter.

IMG_9626

10.00 Dags för morgonens yogapass med solhälsning, ryggövningar, djupandning, meditation, benstretching och eldandning. Jag känner in kroppen, dagsformen och mjukar upp de stela lederna och musklerna som är extra ömtåliga av sömnbrist. Asla bestämmer sig för att göra mig sällskap under meditationen och ligger kvar i mitt knä när jag har avslutat passet.

IMG_9621

11.00 Känner mig trött och lite låg. Lägger mig i sängen en stund till, spelar lite mobilspel och planerar sedan vad jag vill få ut av dagen.

IMG_9633

12.00 Läser den här fantastiska boken om ACT som jag snart ska berätta mer om. Skriver ner mina tankar, gråter en skvätt av både sorg och lättnad och bestämmer mig för att jag idag ska trotsa smärtmonstret och ge mig ut i motionsspåret. Innan tvättiden startar värmer jag en matlåda från gårdagens middag.

IMG_9640

13.00 Startar två maskiner tvätt, delar upp valsedlar inför utdelning, städar undan lite saker som ligger framme, dammar av ytor och dammsuger golven, allt i lugna rörelser med medveten andning.

IMG_9641

14.00 Väntar på att tvätten ska bli klar, genom att läsa bok halvliggandes i soffan, med livskamraten sovandes vid sidan om, alldeles mjuk och varm mot min kropp. Tar astmamedicin för att förbereda inför konditionsträningen. Hämtar tvätten och vilar lite till.

IMG_6385

15.00 Joggingrunda! Ont i början, men noterade smärtan och fortsatte. Joggade en stund tills jag kände att min motorik blev påverkad, gick långsamt tills andningen normaliserats och kroppen hittat grundläget igen, joggade en bit till och så fortsatte jag så. 3,6 km på 23 min och det viktiga är att jag trotsade smärtan för att få känna den där friheten av att springa, av endorfinerna och adrenalinet när min kropp rör sig så som jag mår bra av.

IMG_9651

16.00 Efter dusch och ännu ett meditationspass pysslade jag lite med min receptbok. Klippte ut lite bilder, samlade ihop recepten och började skapa en tydligare idé om hur jag vill att den ska se ut och fungera.

IMG_9660

17.00 Lagade en god middag med vit fisk och räkor i ugn. Potatis och broccoli till det. Och en Briska som jag sparat för denna kväll.

IMG_9676

18.00 Jag tog cykeln iväg på hemliga äventyr på söndagkvällen. Den nygamla fina cykeln som jag är nyförälskad i. Jag har saknat friheten med att ha en cykel.

IMG_9683

19.00 Jag stannade och beundrade himlen på vägen hem. Det är något speciellt med augustihimlar vid den här tiden på dygnet. Detta var också den sista augustiakvarellen som himlen gav i år.

IMG_9690

20.00 Parlamentet har ju börjat igen! Finns få TV-program jag blir så lycklig av som detta. Med en kopp rött kvällste, en skål nötter och några crostini vid sidan. Sen var det dags att börja med kvällsbestyren, mysa med katten, borsta tänderna och krypa till sängs med dagbok och bokläsande tills ögonen gick i kors.

Kommentera

Jag kan vara ljuset.

Ljuset är här. Doften av vår. Vindarna som känns varmare, solljuset genom persiennen på morgonen och jag märker att energin återvänder. Efter tuffa vintermånader i kamp med orken och tiden som aldrig räcker till. Det finns luft att andas i nu, luft att flyga i. Tid för orden, bilderna, skapandet och nuet. Jag håller ingens händer och jag saknar det djupt. Men det föds andra ljus i mig.

Jag kan vara ljuset - reaktionista.se

Jag ser öppningar, ser framgångar och vid nästa skede kan jag ana helt nya vidder att utmana mig i. Den rotlösa rastlösa själen vill vidare, till nya platser och nya världar. Till studentkorridorer och bort från alla sjukhusbesök och myndighetsprövningar. In i sammanhang där det händer nytt, där jag utmanas i möten och hittar andra sidor av mig själv. Det finns så mycket som lockar, som längtar. Som önskningar av vackraste sammetstyg. Jag kan se dem utvecklas nu. För att jag ser att jag kan. Jag kan vara ljuset.

Jag kan vara ljuset - reaktionista.se

Kommentera
%d bloggare gillar detta: