DAGARNA

Juli har varit äventyrens månad. Under min resa har jag fått ta del av människors vardag och uppleva sommaren i sitt esse. Jag har känt så stora känslor. Allt från eufori till djup sorg. Det var nästan svårt att tro det när jag väl fick beskedet att jag hade kommit in på socionomprogrammet. Nu känns det tryggt och jag är så förväntansfull. Jag känner mig otroligt levande. Månaden har verkligen praktiserats i närvarons tecken. Här och nu, spontana utflykter och påfyllning av både upplevelser och människor. Livemusik, solpromenader, bad i sjöar och hav, sena sommarkvällar i trevligt sällskap och växter som tar över balkongen. Skrivandet tar mig stora steg framåt och rutinerna faller på plats av sig själva. Trots en ökad trötthet är jag förvissad om att hösten kommer att bli fantastisk.


I år vill jag testa att utvärdera månaderna fritt under några rubriker, och dela med mig av det som känns viktigast och mest relevant för er. Är det något ni vill läsa mer om så säg gärna till så gör jag ett inlägg om det! I grunden av dessa reflektioner finns årets mål och min bloggstrategi

Selfie vid fyren Karlsborg - reaktionista.seStark, lycklig och trött vid fyren i Karlsborg.

Kroppen

» Att resa med en ryggsäck på 25-30 kg på ryggen var en rejäl utmaning. Jag orkade det. Resandet gjorde mig trött men hela vägen kände jag mig stark. Det var mer en mental och känslomässig trötthet som kändes.

» Efter resan har utmattningssymptomen smugit sig på. Innan jag åkte iväg landade stora insikter i mig och efter vändningarna med antagningsbeskedet har känslorna åkt upp och ner. Även om de starka känslorna är positiva så blir jag så trött av dem. Så nu behöver jag varva ner och hitta vilan, låta känslorna lägga sig tillrätta i kroppen.

» Sömnen har varit stökig i juli. Mycket att bearbeta under resan gav extra timmar sömn om dagarna och väl hemma har sena sommarkvällar och tidiga morgnar resulterat i motsatsen – för lite sömn. Jag försöker vända det nu och det gör stor skillnad att gå och lägga sig lite tidigare. Samtidigt känns det helt okej att det har varit så under sommaren. Jag måste ju leva lite också. 😉

» Jag har inte gjort något träningspass i juli men jag har tränat i vardagen mer än vanligt. Fler promenader, cykelturer och många tunga lyft. Trappor istället för hiss och promenader i branta backar med tung ryggsäck.

» Jag saknar yogan. Under resan kunde jag ha nytta av enkla övningar för att stretcha och få ut spänningar. Jag vill ha mer fokuserade pass i augusti så att jag mjukar upp kroppen inför studiestarten.

Vykort från Grundsund - reaktionista.seSolnedgång i Grundsund med fina Maja. Så fin överraskning att hon var där när jag kom!

Själen

» Juli har varit en månad där jag har arbetat på att försonas med mig själv och reparera de sår som skapats i relationer de senaste åren. Jag har fått mycket gott till mig och lyckats anamma de ord som Lisa Ekdahl använde i sitt sommarprat ”Det någon säger om mig kan aldrig definiera mig. Det någon säger om mig definierar den som säger det och hur jag responderar – det definierar mig”.

» I slutet av juni var det en stor pusselbit av mig som föll på plats. Med både sorg och stor trygghet som resultat. En inre revolution som för alltid kommer att ha förändrat mig. Jag gråter mycket, för alla gånger jag inte gjorde det. Jag gråter för att jag idag kan se hur ont det gjorde, och att jag förtjänade bättre.

» En av mina starkaste överlevnadsstrategier har varit att inte märka av när någon gör mig illa. Som om det är helt okej, som om det inte gjorde ont. Jag känner det nu. Hur ont det faktiskt gjorde. För om jag känner det nu kommer jag att kunna känna igen den känslan framåt. Då kommer jag kunna säga ifrån, försvara mig, säga ”Det gör ont. Det är inte okej”.

» Antagningsbeskedet innebar så många starka känslor. Först allt krångel innan jag kom in och rädslan det innebar och sen den eufori som följde av att jag kom in! Och efteråt, när stoltheten skapade sorg och längtan skapade rädsla. Nu har allt fått landa lite mer och jag kan se på det med längtan och nyfikenhet. Tacksam för att jag känner idag, till skillnad från när alla känslor stängdes av.

» Jag har verkligen varit här och nu i juli. Kanske lite för mycket, haha. Jag har bestämt mig för när jag ska resa vidare dagen innan, låtit dagarna få fyllas av sig själva. Njutit av att befinna mig i andra människors vardag. Jag är djupt tacksam för min förmåga att nöja mig och vara tacksam med det som är och låta det blir som det blir.

» Meditationen är fortsatt ett ankare i livet, där jag kan landa i mig själv och sila fram guldkorn. Acceptansen och ödmjukheten som jag så väl behöver får fäste ju mer jag mediterar. När det är svårt tar jag mig ut till skogen, lägger mig ner och låter naturen göra sin magi.

» Det har varit så värdefullt att besöka andras vardag. Jag har blivit påfylld av kärlek och vänskap. Jag har också fått viktiga perspektiv på relationerna här hemma och vad jag behöver, är tacksam för och vad jag saknar.

Karlsborg hästhagen - reaktionista.seSandra som gav mig många kloka tankar och kärlek under mitt besök.

Vardagen

» Min vardag har ju inte riktigt varit som vanligt i juli eftersom jag har varit på resande fot. Jag känner mig dock mycket lugnare inför hösten. Jag ser fram emot att få rutiner och tider att förhålla mig till. Mycket tid innebär stora valmöjligheter och det blir lätt att skjuta upp saker till senare. Det spar energi att kunna dela hushållsarbetet med en annan person. I augusti flyttar det in en ny person och det ska bli spännande att se hur det blir.

» Resan gav mig inspiration i hur andra lever sitt liv, bygger upp sin vardag och sina hem. Mycket som jag redan har införlivat i min egen vardag och mitt hem. Jag definierar mer och mer vad jag tycker om, vilka kläder jag trivs i och hur jag vill ha det hemma. Det är så stort för mig att faktiskt känna ”Det här är jag” mer och mer intuitivt och att det också stämmer med de speglingar jag får utifrån.

» Jag har löst mycket praktiskt inför hösten, fått CSN beviljat och känt efter hur jag behöver lägga upp tiden med studier och rookieperiod. Jag ska ta dagarna som de kommer och vara flexibel och inkännande med allt nytt. Fokusera på lösningar och möjligheter.

» Jag läser lite då och då, även om utmattningen just nu sätter lite käppar i hjulet. Under resan har jag försjunkit i Big Magic och lyssnat klart på Själv – kraften i egentid av Linus Jonkman (uppföljaren till Introvert). Annars har jag lyssnat mycket på sommarpraten som ofta ger mig nyttiga reflektioner.

Loreen Torshälla 700 år - reaktionista.seLoreen på Torshällas 700-års-jubileum. Livemusik när den är som bäst.

Kreativiteten

» Jag har testat makramé för första gången och blev riktigt nöjd. Det blev också mitt bidrag till Monthly Makers i juli. Jag behöver nog göra fler amplar inför hösten när växterna ska flyttas in igen. Jag har fått två förfrågningar om att måla tavlor och sälja och ska ge det ett försök även om jag fortfarande känner mig grön på det.

» Ja, för det växer ju en hel del hemma hos mig. Jag kom hem till ett hem med fyra gånger så stora växter och Lisa hade gjort ett enastående arbete som växtvakt. Jag var både rörd och euforisk. Nya knoppar och blad växer ut nästan dagligen. Tomaterna har helt tagit över balkongen och nu väntar jag bara på att de ska mogna. Jag har skördat färskpotatis, basilika, physalis och citronmeliss + min första chili. Det är en så stor glädje i att vårda en växtfamilj. Nu har jag också lyckats sälja av några sticklingar av palettblad.

» Skrivandet har gått över förväntan i juli. Det var ett bra koncept att skriva under resan och blanda skrivandet med promenader och utflykter. Det känns skönt att startsträckan för att skriva är så kort nu att jag lätt kan sätta mig ner och bara fortsätta där jag slutade. I augusti ska jag iväg till skrivstugan och fortsätta jobbet. Målet är att få ihop slutet och det ser mycket lovande ut. Jag känner också mer och mer stolthet över det arbete jag gör med den. Jag tar det på allvar mycket mer än jag har gjort de senaste åren.

» I helgen firades Torshällas 700-års-jubileum med artister som Miss Li, Maia Hirasawa och Loreen på scen. Jag var där och dansade med rytmen i hela kroppen. Helgen innan såg jag Laleh och Lisa Ekdahl på Sundbyholm inför storpublik. Juli är och förblir årets bästa musikmånad. Livemusik är oslagbart!

» Under min resa har jag blivit så påfylld av upplevelser och vackra vyer att jag ännu inte ens har hunnit smälta. Det har varit en fröjd att resa runt med kameran i högsta hugg. Göta kanal, ståtliga kyrkor, prunkande gröna miljöer, Västkustens klippor, soldränkta hamnar, glittrande vatten och utsikter som får pulsen att stiga.

Växtfamiljen - tomat balkong - reaktionista.seTomater som bara väntar på att skifta färg och mogna.

Bloggen

» Mitt populäraste inlägg i juli var inlägget om att jag ska bli socionom. Tack för alla hejarop! Det värmer så mycket! Även inlägget om rädslorna i och med beskedet lästes av många. Ett inlägg som fortsätter delas och läsas är Ursäkta, alkoholfritt tack som jag skrev förra året. Tack till er som sprider ordet, speciellt i tider då sociala medier svämmar över av alkohol.

» Vykorten som jag skrev under min resa var så mysiga att skapa. Jag vill göra mer sånt, samla ögonblick och minnen i bild och text. Skapa berättelser av det jag upplever. Det är en form som kommer att leva vidare under hösten.

» Bloggandet ska kännas enkelt och roligt och känns det inte så är det inte rätt. Det är lätt att gå med i en hets av att skapa bra innehåll och målgruppsanpassa. Jag tappar bort mig själv i sånt. Jag gör det här för att jag tycker om att dela mina tankar och få ta del av era perspektiv. Det räcker så. Prestation hör inte hemma på den här platsen. När det jag skapar ligger nära mig så tror jag att det också kommer nära er. Det är mitt mål.

» Fotointresset har växt mycket i sommar och redigeringen blir roligare för varje dag som går. Så fint att känna att jag kan återskapa den känsla jag vill förmedla i mina foton. Min webbshop är öppnad, men fortfarande tom på innehåll. Jag hoppas att den snart ska vara redo för lansering.

» Hösten innebär stora utmaningar i ork. Jag ska skriva klart min bok, studera på heltid och delta i sociala aktiviteter. Jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha över för bloggen, men jag vet att jag vill dela med mig av vad som händer. Jag tar det som det kommer. Målet är att utöver stjärnögonblicken skriva minst ett inlägg till i veckan, och våga vara mer spontan i skrivandet.

Vykort från Tjörn - reaktionista.seFårhagen på Tjörn. En av många stunder där som jag sparar varmt i hjärtat

Planer och mål för augusti

» Ta en dag i taget.
» Skriva ihop den avslutande delen av boken under min skrivvecka.
» Färdigställa lägenheten inför inflytt den 20:e.
» Känna in min kropp på yogamattan en stund varje dag.
» Få till en daglig träningsrutin.
» Gå på introduktionstimmarna och uppropet i skolan (!!!)
» Öppna min webbshop.
»
Pausa bloggandet under min skrivvecka.

Hur har du haft det i juli? Vad hoppas du på i augusti?
Kommentera

Kära dagbok, utanförskap är ett öppet sår - reaktionista.se

Kära dagbok,

jag bryter ett liv i utanförskap. Jag lever i en vändpunkt. Jag behöver ta några beslut nu, för att inte hänga kvar i det som gör mig illa. Du vet, det finns en trygghet i det ändå. Jag kan det som gör ont. Jag har smitt vapen mot det i hela mitt liv. Jag kan alla strategier, när det är jag som styr. Nu väntar något annat. Scheman, rutiner, gemenskap, ansvar, prestation. Jag har längtat efter det så länge att jag inte trodde att det någonsin skulle hända. När jag fäster min blick vid horisonten blir jag bländad. Inom mig har vildfåglarna sett sin chans att fylla ut ovissheten med rädsla. Jag är skräckslagen.

Jag minns de ensamma skolkorridorerna. Oron i magen. Vilsenheten och den kvävda gråten. Jag minns att jag stod i regnet och såg andra barn leka innanför i värmen. Jag minns att jag slutade äta för att få tyst på ensamheten. På lågstadiet när min bästis hittade en ny bästis. På mellanstadiet när ansvaret för allt och alla var starkare än jag. På högstadiet när jag började förstå mer än jag kunde klä i ord. Den andra veckan på gymnasiet när jag blev så rädd för att de musikaliska tjejerna skulle genomskåda mig och se att de var mycket bättre än jag. Den drar i mig nu igen, anorexin, men jag låter den inte ta över. Jag vet vad det handlar om. Jag vet att jag inte är så ensam som det känns.

Jag behöver tillåta mig att vara människa. Jag får vara rädd. Jag får känna sorg för alla relationer som har gått sönder i min självdestruktivitet, för alla svek som sitter kvar i mig. Jag får sörja den tillhörighet jag förlorade för att jag inte visste hur jag skulle kunna vara jag. Jag sörjer att jag ställde mig utanför eller ovanför i rädsla för att min mänsklighet var värdelös. Jag minns att jag inte förstod hur de gjorde för att få vara med. Idag behöver jag stå kvar vid min sida, vid andras sida, och se att jag får vara med. Jag kanske till och med kan hjälpa andra att känna sig välkomna. För jag är garanterat inte ensam om den känslan. Jag behöver kliva ur min rädsla och se bortanför den. Jag är inte den jag var då.

Jag tar mitt lilla jag i handen, drar in henne i värmen. Tillsammans kan vi stå kvar i rädslorna och visa varandra något annat. Mellan oss finns en kärlek som klarar allt nu. Det finns också en nyfikenhet som har kvävts i all rädsla. Jag behöver ge den mod och tålamod. Mod att tåla. Jag behöver trotsa rädslan för att bli avvisad, ensam, hånad, utanför. Det är något annat som väntar nu. En öppning. En möjlighet. Jag får läka mitt utanförskap. Jag får låta nyfikenheten ta plats och växa.

Rädslan är ett eko från en tid då jag såg mig själv genom andras förvanskande blickar. De senaste åren har jag blivit sviken av människor som jag har släppt in närmare än jag någonsin vågat släppa in någon. Jag vill aldrig mer uppleva det sveket. Därför är det extra svårt att bryta mitt utanförskap nu. Jag vill springa iväg, gömma mig, säga att jag kan själv.

Men jag kan inte det.

För jag förtjänar bättre. Idag ser jag på mig själv med kärlek.
Jag ger mig tillåtelse att vara människa. Sårbar, liten och trygg.

Wilda

 

Kommentera

Vykort från Motala - reaktionista.seVykort från Motala - reaktionista.seVykort från Motala - reaktionista.seVykort från Motala - reaktionista.seVykort från Motala - reaktionista.seVykort från Motala - reaktionista.se

Motala, 19 juli 2017

Hej från Motala!

Jag har byggt en relation till den här staden i halva mitt liv. Så länge har jag känt Ina, min Vätternvarelse. Jag har suttit längs de långgrunda stränderna och låtit vågorna skölja upp över mina ben. Nu går jag med lätta steg i vattenbrynet, fångar vågor innan de slätas ut med sanden. Det finns ingen sandbotten så guldskimrande som här. Jag vill begrava mina fötter i det mjuka. Varamon, kilometer av sandstrand. Det är här alla badar.

Vi började stort med en säsongspremiär mitt i natten. Dagen efter fick jag det glada beskedet. Den kvällen firade vi min framtid med varsin alkoholfri cider i en stormig solnedgång över Varamon. Mitt hjärta var stilla i vindarna. The North remembers, som de säger i Game of Thrones. Jag ska alltid minnas den storm som tog mig hit. Jag tänker på det när måsarna seglar i den vinande vinden och vågorna bär mig in mot land: följ med, men glöm inte varifrån du har kommit.

Idag startade vi dagen med våfflor vid metallverken. Solen har bländat oss hela dagen och kanalen glittrar ikapp när vi följer dess väg. Under träden, förbi ståtliga hus och Platens grav. Förbi solfjäderformade parkbänkar, vinkande människor på kanalbåtar och in till stadens brus. I hamnen sätter vi oss på kajkanten och njuter av glass. Lätta brisar svalkar oss i soldiset. Innan vi avslutar utflykten går vi in i kyrkan, under ett tak av plankor som för tankarna till ståtliga träskepp. Ovanför våra huvuden seglar en båt i luften.

Imorgon åker jag hem. Till Asla, min högst älskade kattskatt. Till växtfamiljen som nog har växt om oss alla nu. Och till Lisa, som har tagit hand om min familj och gjort det möjligt för mig att åka iväg. <3 Tack alla ni som har följt mig på instagram, här eller på annat sätt. Tack alla ni som öppnat era hem, bjudit på mat och goda skratt. Tack för att jag har er alla i min värld.

Med värme,
Wilda

Hur är din sommar? Upptäcker du något nytt?

Kommentera

Jag ska bli socionom - reaktionista.se

Jag ringer till antagningsservice inställd på strid.
Jag använder min myndighetsröst när jag redogör för min situation.
Personen i andra änden säger:
– Om du går in på dina sidor så har jag en överraskning till dig.
– Vad menar du? Att jag är antagen?
Jag tror att han skrattar lite åt mitt allvar när han ger mig ett ja.
Jag svarar i samma allvarliga ton:
– Okej, då får jag tacka så mycket.
Sen förstår jag.

JAG ÄR ANTAGEN! JAG SKA BLI SOCIONOM!

Jag ska bli socionom - reaktionista.se

Efter 2 år på gymnasiet och 6,5 år på vuxenutbildning. Efter ätstörningar, självskadebeteende, suicidförsök. Efter behandlingshem och avdelningar. Efter 13 feldiagnoser och ett 50-tal mediciner. Efter 15 år i terapi. Efter högskoleprovet som jag tvekade om jag ens skulle skriva. Efter att ha byggt upp en kropp som inte orkade något alls. Efter arbetslivsåtgärder och läkarintyg. Efter att ha skapat min egen vardag med mina egna rutiner i 12 år. Efter allt som skadat och byggt upp mig igen.

Och personen som skålar bredvid mig i solnedgången vet allt det. Min person, som har följt mig genom alla dessa stormar. Ni är fler som har gjort det, och just idag tänker jag på er med så stor tacksamhet att tack inte räcker till. <3

Nu börjar ett annat liv. Nu ska jag bli den jag var menad att vara.

Det kommer inte att vara så här guldskimrande varje dag, men just nu får det vara det. Det kommer inte att vara lätt, men jag kommer att ta en dag i taget. Jag lever fortfarande med en utmattad kropp och en gammal själ. Det är okej. Det är en del av varför jag kommer att bli en så jäkla bra socionom. Det här är min chans till ett liv där jag får visa vem jag är. Där jag får vara mer frisk än sjuk. Jag längtar så att hjärtat brister.

JAG SKA BLI SOCIONOM!!!!!!

Kommentera

Vykort från Grundsund - reaktionista.seVykort från Grundsund - reaktionista.seVykort från Grundsund - reaktionista.seVykort från Grundsund - reaktionista.seVykort från Grundsund - reaktionista.se

Grundsund Lysekil,  13 juli 2017

Hej på er!

Jag tar mig från en idyll till en annan. Här i Grundsund växer rosorna över staketen i trädgårdarna. Jag vandrar över klipporna tills benen värker, fångar gyllene timmar över det glittrande havet. Den första kvällen skimrade hamnen i ett rödtonat ljus och vi vandrade mot höjden förbi vita ståtliga hus med burspråk och verandor. Dofter av kaprifol och söta rosor, solkatter mellan fasaderna. Det är så vackert här att jag får nypa mig i armen när blåvingarna fladdrar bland ljungen.

På förmiddagarna arbetar jag med romanen, går in i den och fyller ut. Hunden Hilton ligger troget vid min sida. Eftermiddagarna är dedikerade till äventyr. Den salta smaken på läpparna när vi vandrar mellan butiker i Lysekil. Jag umgås med de lokala ICA-handlarna, vi skrattar högt och spionerar på konkurrenterna. Havssaltet och doften av tång dras in med vindarna. Regnet kommer först när vi sätter oss i bilen och åker hem, med bilfärjan Gullbritt över Gullmarn.

Igår vandrade jag genom en förtrollad skog på smala stigar ut till Islandsbergs huvud. Där badade jag mellan tång och stenar i ett klart vatten. Alla myggbett på vägen dit tycktes obetydliga då. Vinden lever om i mitt hår och inom mig lever berättelsen sitt eget liv när fiskmåsarna skriar på en klarblå himmel. Innan nästa vecka är här ska jag sova en natt i Göteborg, en annan i Falköping och landa hos min bästis i Motala. Snart är jag hemma igen. Jag har allt jag behöver inom mig. Det enda som saknas är min älskade Asla.

Med värme,
Wilda

Om du vill följa mig i realtid längs vägen är det möjligt via Instagram Stories. Följ mig på Instagram så kommer du att kunna se mina uppdateringar i ”händelser” på startsidan. Alla händelser finns kvar i 24 timmar.

SparaSpara

Kommentera
%d bloggare gillar detta: