Psykisk ohälsa

Hej hej! Igår var jag hos kiropraktorn som fick krampen i ryggen att ge vika och tryckte ut låsningar på alla möjliga ställen i kroppen. Sen njöt jag av en glass i solskenet med en god vän och fotograferade körsbärsträden. Idag ska jag hälsa på tigerungarna som ju är den bästa medicinen mot allt. Livets upp- och nedgångar! Idag vill jag dela med mig av en sak som kan underlätta dessa för dig som lever med psykisk ohälsa.

Jag har en vän som liksom jag har kämpat, och i perioder fortfarande kämpar, med psykisk ohälsa. Ibland går det lång tid mellan vi ses och ibland när ångesten inte styr varje steg kan vi ha mer kontakt. Jag har alltid tyckt att det är så fint med dessa relationer. Den ömsesidiga respekten och acceptansen i vad en behöver just nu. Senast vi träffades berättade hen om en app som jag tänker att fler kan ha användning för, nämligen ”Uppskatta din dag”. Därför har min vän, som vill vara anonym, fått svara på några frågor.

Uppskatta din dag - reaktionista.se

Varför använder du appen ”Uppskatta din dag”?

För min arbetsterapeut rekommenderade den. Jag har sedan jag var 15 år (idag är jag 29) haft kraftiga svängningar i min energinivå och min sinnesstämning. Detta var ett jättebra sätt att få syn på mönster i min tillvaro och inte minst registrera min sömn så att jag håller koll och inte sover för lite.

Hur fungerar den?

Du laddar ner appen gratis genom Play butik eller App Store. Sedan gör du grundläggande inställningar som språk (går att välja mellan svenska/engelska), kön*, födelseår. Du väljer också vilka punkter du vill skatta, t ex sinnesstämning, skola/arbete, sömn, viktig händelse, medicin, ångest, tränat, psykossymptom med flera. Du kan välja alla eller välja ut någon/några som du tycker är viktiga och passar just dig. Det finns också plats för sömndagbok med fem olika punkter.

*tyvärr finns inte icke-binära alternativ med i den här versionen av appen, vilket jag hoppas förändras framåt.

Uppskatta din dag - reaktionista.se

När du gjort dina inställningar skattar du dina utvalda punkter dag för dag. Efter en tid kan du se övergripande diagram på alltifrån en vecka till 12 månader, eller ett visst datumintervall vilket kan vara intressant om du vill se bakåt och jämföra din status under t ex vintern mot sommaren.

Din information kan du även dela med dig av till andra, t ex en behandlare som också laddat ned appen eller kanske en anhörig som skulle känna sig trygg i att få se hur du mår för att kunna stötta dig på bästa sätt och kanske upptäcka fallgropar som du inte själv fått syn på.

Hur använder du den?

Strax efter att jag vaknat varje morgon fyller jag i hur många timmar jag sovit och att jag tagit mig medicin eftersom jag tar mina mediciner på morgonen. Sedan fyller jag i resterande uppgifter oftast precis innan jag går och lägger mig. Det tar inte mer än 1 minut per tillfälle att fylla i.

Hur hjälper den dig? Vad är bra med den?

Den hjälper mig att kartlägga sömn- sinnesstämning- och beteendemönster. Det underlättar dels för att kunna ha en konstruktiv dialog med min psykiater angående tiden som gått sedan vi sist träffades, och den hjälper mig att själv minnas och upptäcka eventuella mönster. Och jag känner att jag ÄNTLIGEN orkar göra något aktivt för att hjälpa mina vårdgivare och därmed mig själv. Jag har under de senaste fem-sex åren inte orkat fylla i papper gällande min hälsa kontinuerligt på det här viset eftersom det känts för ansträngande att fylla i på papper. Det digitala underlättar oerhört för mig.

Uppskatta din dag - reaktionista.se

Vad hade du velat förändra i appen?

En ruta där det finns plats för fri text så jag kan skriva ner om något särskilt inträffat under dagen (finns bara plats för ett par meningar just nu) som gjort mig extra upprymd eller nedslagen, men jag mailade apputvecklaren som bekräftade att det kommer att komma inom ett par veckor när den uppdaterade versionen släpps. (Det finns nu!)

Eftersom jag själv, egentligen hela livet, men i synnerhet sedan jag var 15 år, lidit av perioder av extrem hetsätning så skulle det även passa mig att kunna välja en ruta där jag kan klassa hur jag hanterat maten under dagen. Kanske får jag skriva till apputvecklaren Martin igen och föreslå…

För vem skulle du rekommendera ”Uppskatta din dag”?

Tja, egentligen alla blir mitt spontana svar eftersom vi alla mer eller mindre svänger i sinnesstämning och kan behöva registrera vår sömn, men i synnerhet dem som, liksom jag har gjort tidigare, lever med kraftiga humör- och energipendlingar. Jag kan tänka mig att appen är ett bra verktyg både för de som fått diagnosen ADHD, bipolaritet och andra psykiatriska diagnoser men även de som ännu inte fått någon diagnos. Jag tror att det kan ge bra underlag för att reda ut vad som ligger till grund för ens eventuella instabilitet.

Uppskatta din dag - reaktionista.se

Har du några andra tips du vill dela med dig av eller något annat du vill säga?

Själv äter jag psykofarmaka och är övertygad om att jag är född med en biokemisk obalans som möjligen förstärkts pga vissa omständigheter i mina uppväxtförhållanden. Jag tror verkligen på mediciner för vissa människor men INGEN av oss får glömma naturen, konstens och den uppbyggliga litteraturens läkande kraft. Jag tror att vi ALLA bär på kreativitet inom oss, det är som en medfödd gåva vi människor fått men det behöver finnas platser där vi får (åter)upptäcka den sidan hos oss. Titta på vackra bilder, läs berättelser, gärna sagor där godheten alltid segrar och lita på att vi ständigt förändras och därför går det att komma igenom en fas av mycket smärta. Den varar inte för evigt så länge du håller dig vid liv och sträcker ut din hand när du har det svårt.

Jag är en sån som är oerhört petig med design och därför stör mig lite på denna app som inte uppfyller mina estetiska krav. Jag har använt några liknande appar, men inte hittat någon som också är på svenska som innehåller allt jag vill ha. Däremot uppfyller Uppskatta din dag verkligen de grundläggande praktiska behoven och det kanske ändå är det som är viktigt här. Om en skulle ta och lära sig att göra appar kanske?

Har du något tips som hjälper dig att må bättre eller gör din vardag lättare?

Vi vet väl vid det här laget att vi alla kämpar med något och om det finns en chans att hjälpa fler så vill jag gärna bidra till det. Vill du att jag lyfter något på bloggen så är det bara att höra av dig, i en kommentar eller så skriver du ett mail till reaktionista[at]gmail.com så tar vi det därifrån.

 

Kommentera

Det är uppmärksamhetsvecka för barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Det är alla hjärtans dag. Och jag läser Aftonbladets granskning av ”Sveriges farligaste flicka”. Jag tänker: Det kunde ha varit jag. Jag känner igen mig på många nivåer av berättelsen. Hur jag föll mellan stolarna och fick hitta min egen väg när samhället ledde mig vilse.

Jag räknar det till elva vårdinrättningar och familjehem på fyra år. För varje ny placering fick jag en ny handläggare på socialtjänsten och en ny på försäkringskassan. Ibland byttes de ut ändå. Nya läkare, ny personal, nya terapeuter, nya medpatienter. Nya människor som skulle hjälpa mig men som togs ifrån mig när som helst. Nya regler. Nya rutiner. Nya människor att vara till lags. Nya försök att berätta, och ingen som ville lyssna. Just nu varken vill eller orkar jag säga något mer om det. Det måste få komma sen. Idag vill jag tacka den trasiga människa som var jag, som inte slutade sträva efter ett annat liv.

Mellan stolarna - reaktionista.se

Jag är så tacksam för att jag är vid liv. Trots att jag många gånger försökte försvinna. Jag förstår inte vartifrån jag fick min styrka. Kanske är det bara en överlevares stora dilemma – att det inte går att ge upp. Jag är tacksam för att jag tog mig ifrån alla de som sa att jag ljög, som kastade runt mig som om jag vore ett problem, som inte såg och inte ville lyssna på det jag berättade. Jag är tacksam för att jag lämnade högstadieskolan som la skulden för mobbningen på mig, för löftet jag gjorde om att aldrig någonsin gå in där igen. Jag är tacksam för att jag tog mig hemifrån och bröt med de som kallade sig familj men inte betedde sig som det. För att jag rymde från platser som gjorde mig illa, och för att jag stängde dörren till psykiatrin som fortsatte se mina sunda reaktioner som en sjukdom. Att jag fortsatte protestera. Att jag hittade någon som lyssnade och tog mig på allvar, såg att jag var en människa med känslor. Och någon som stannade kvar.

Tillträde förbjudet - reaktionista.se

Många gånger har jag känt mig så överväldigande ensam. Liten och skräckslagen i den stora världen. Rotlös och vilse. Jag har ändå känt en inre styrka, en överlevnadskraft. Jag trodde inte på att livet var något för mig, men jag önskade att det skulle vara det. Jag har ibland fortfarande svårt att tro på att jag får finnas här i allt det som är tryggt och vackert. Att jag får äta när jag är hungrig och stänga dörren om mig. Att jag får gå i skogen och lyssna till fåglarna. Att jag får ringa en vän och be om ett lyssnande öra. Att jag får gråta när jag är ledsen. Allt det där har för mig varit en välsignelse. Jag var så svältfödd på livet.

I en journalanteckning från när jag var 15 år får jag frågan om hur jag önskar att mitt liv ska se ut när jag är runt 30 år. Jag svarar att jag vill sitta ensam i en lägenhet och skriva. Jag minns att jag sa det i viss ilska och önskan om att få vara ifred. Idag har jag mitt eget hem och jag skriver varje dag. Jag låter mig få vara ifred.

Tack för att du tog dig hit, mellan stolarna - reaktionista.se

Idag ska jag skämma bort mig. Jag har gjort frukost på sängen och ska sitta på kafé och skriva på boken. Jag ska gå ut i skogen och se solnedgången färga trädtopparna i guld. Jag ska gå på yoga och tacka min kropp för att den har följt med hela vägen. Köpa hem en bukett tulpaner och pussas med Asla. Hon som är beviset på att jag kan älska och ge näring till en annan levande varelse. Hon som älskar mig villkorslöst och inte lämnar mig.

Tack till alla er som läser här, som har följt mig på den svåra vägen och nu ser mig i ljuset. Tack alla ni som älskar mig utan villkor och låter mig få växa i frid och fred.

LÄS MER
Kommentera

Idag är det Self Injury Awareness Day. Jag ser ärren på mina armar och påminns om en tid då jag bara kunde må bra om jag skadade mig själv. När jag tänkte ”så länge det gör ont är det ingen fara”.

The past

I somras badade jag på en offentlig strand flera gånger och stod i köer med bara ärrade armar som drog till sig många blickar. Jag accepterade de ärr som bär min historia lite mer. Framför allt har jag under det senaste året hittat en orubblig villkorslös kärlek till denna fantastiska människa som är jag. Igår på yogapasset rann det rörda tårar nerför min kind. Av tacksamhet och kärlek inför mig själv och att jag är vid liv.

Ett viktigt kom ihåg: självskadebeteende är ofta ett sätt att överleva sitt självhat. Om du vill hjälpa någon ur det; var en medmänniska som lyssnar och hitta på något som gör det lättare att finnas till för en stund. Men det är inte ditt ansvar. Det är den drabbades och sjukvårdens ansvar. Du räcker till precis som den du är; den som går bredvid.

Idag tänkte jag inte skriva mer om det än så. Läs gärna mina äldre texter i ämnet.

Kommentera

Untitled

 

För tio år sedan igår kom jag till ett behandlingshem i Stockholm. Jag var så trött i själ och sinne. Trött på kamp och ångest. Vilsen. Idag känns det som ett annat liv. Ändå ångrar jag inte tiden där. Redan den där första dagen fick jag vad jag hade saknat så länge: rätt till mitt självbestämmande, min fria vilja. Rätt till mina försvar, min ångest, mina val. Jag fick frågan ”Vad äter du?” och svarade ”Jag är vegetarian”. Sen den dagen har jag aldrig mer blivit tvingad att äta kött eller något annat som jag inte vill äta. Jag fick definiera mig och vem jag är. Mitt liv hade inte sett ut så. Jag hade inte fått vara jag.

Det var också något annat som gjorde mig alldeles stum den dagen. Min kontaktperson berättade vad han hade fått veta av mig från psykiatrin och socialtjänsten. Han sa ”Jag har hört att du skadar dig själv. Stämmer det?” och jag fortsatte stirra ner i golvet med skam. ”Vi kommer inte ta ifrån dig det. Vi är här för att lära dig andra sätt att hantera din ångest. Du har hittat ett sätt att överleva, men vi ska hjälpa dig att leva”. Tack för att du gjorde mig till en människa i dina ögon.

De orden bär jag för alltid med i mitt hjärta. Speciellt idag när jag en hel sommar har gått i kortärmat, badat på offentliga badplatser, ätit mängder med glass utan att bry mig om kilon och – jag har blivit arg. Jag har lärt mig andra sätt.

Jag har sagt ifrån till andra som har gjort mig illa, istället för att ta skulden själv och få ut det i självskada. Jag har sagt nej. Jag har sagt att jag förtjänar så jävla mycket bättre. Jag har lärt mig att välja tillit och att jag inte behöver skämmas för att jag känner. Jag har vänt ryggen till när människor inte vill ta ansvar för sina handlingar. För det jag gjorde var att förstärka de kränkningar och orättvisor jag blev utsatt för. Jag utsatte mig själv igen och igen. Varje ärr är en berättelse om hur mycket andra människor fick mig att hata mig själv och svälja skuld som aldrig var min.

Idag lär jag mig att reagera istället för att acceptera. Jag lär mig att jag får ta plats, existera och andas utan att ha ont. Jag lär mig att jag kan välja vem jag vill vara, och jag kan vara någon jag älskar och vårdar. Det är ingen annan som ska definiera vem jag är. Ingen annan kan förstöra min dag utan min tillåtelse. Jag bygger en självbild av de människor som beskriver en person de tycker om när de ser mig. Jag bygger ett jag utifrån de egenskaper jag beundrar och jag utvecklar dem. Jag bjuder på mina mindre attraktiva sidor och lär mig själv att det är så mycket bättre att vara mänsklig än perfekt. Jag bjuder på mina ärr. Människor får tänka och titta hur mycket de vill. Det handlar om dem. Jag är någon annan nu.

Jag har återupprättat de konturer som jag blev bestulen på. Jag tänker aldrig mer vara ett objekt. Jag är i högsta grad ett levande väsen.

Kommentera

Idag, den 5 maj, ordnar Hjärnkoll ett event som går ut på att prata om psykisk ohälsa i 5 min. Jag tänkte att jag skulle variera mig och faktiskt prata om det istället för att skriva om det.

Vill ni läsa något rekommenderar jag min text Ärren – den jag en gång var. Tanken var att publicera den här videon imorse, men så snabbt går det ju inte med tekniken. Enjoy!

 

 

Kommentera
%d bloggare gillar detta: