INTRYCK

Utställningen We have a dream på Fotografiska var precis vad jag behövde för att få nya perspektiv den här veckan. Det är som om luften har gått ur mig. Jag vet inte om det är våren som gör motstånd i all sin gråhet, att jag just nu verkar behöva säga ifrån och stå upp för mig mer än vanligt eller om det är den här världen som håller på att åka rakt ner i en avgrund. För lite så känner jag just nu. Jag försöker göra vad jag kan där jag befinner mig. Ändå känner jag mig så otroligt liten och som att vad jag än gör så finns det viktigare saker att ta itu med, viktigare saker att skriva om.

We have a dream - Fotografiska - reaktionista.seWe have a dream | Fotografi av Albert Wiking, intervjuer av Oscar Edlund och texter av Daniel Rydén.

Jag blev påmind om hur många som har kämpat för mänskliga rättigheter, medmänsklighet och en bättre värld före oss. Anna Lindh som födde mitt politiska engagemang. Chimamanda Ngozi Adichie som gav mig den intersektionella analysen och perspektiv på min vithet. Ledare världen över som skapar möjligheter för människor att läka efter trauman som ingen skulle ha behövt uppleva. Människor som står kvar i det svåra och gör vad de kan. Utställningen visar också på personer, ibland så unga som barn, som utifrån egna erfarenheter tagit sig till positioner där de kan göra skillnad för andra i samma situation.

We have a dream - Anna Lindh - reaktionista.se

Någonstans såg jag ett citat (som jag tyvärr inte fångade i bild) om att det är dessa människor – som slagits för det goda i handling – som vi minns. De som har skapat hjälpcenter, medlat till fred, stått upp mot förtryck, skrivit böcker som förändrat samhällen… De som genom icke-våldshandlingar har skapat bättre förutsättningar för sina medmänniskor. Ändå är det dessa personer som får mest motstånd i nuet.

Det gav mig mod.

We have a dream - Taiye Selasi - reaktionista.se

Jag brukar ha med mig citatet Be the change you wish to see in the world och det tycker jag stämde in så bra på den här utställningen. Egentligen är det ju precis det vi behöver göra. Se till oss själva, stå upp för det vi känner är fel utifrån ett medmänskligt perspektiv. Aldrig tappa hjärtat, hur ont det än gör att känna.

We have a dream - Yeonmi Park - reaktionista.se

Ibland önskar jag att jag hade en större initiativkraft och förmåga att verkligen agera. Jag försöker göra det jag kan: skriva, skapa plattformar, gemenskap och motivera andra som kämpar. Det kommer mer av det, men inte precis just nu.

Den kommande helgen ska jag fokusera inåt. Jag behöver tanka kraft, ge mig ut mellan skogens träd, logga ut från sociala medier och stänga ute allt det hemska som sker i världen. Det måste få vara okej att inte orka i några dagar. Låta tankar och känslor från We have a dream slå rot. Och samla stjärnögonblick. Hopp. Tacksamhet. Medmänsklighet. Så kan jag orka igen sen.

 

Kommentera

Juli månads bloggpersonlighet är Vicky Inoue, som driver den färgsprakande livsbejakande bloggen vickys.se. Vicky och jag känner varandra privat och det var hennes blogg som för många år sedan fick mig att våga ta mitt bloggande på allvar. Redan då var jag fascinerad över hennes kreativitet, och framför allt hennes förmåga att se och skapa sin egen värld och sitt eget liv omkring sig.

vickys kopiaFOTO Yasmine Åkermark Nettelbladt

Vicky har ett speciellt öga för allt det fantastiska i livet och kan fånga hela färgskalan av världen i stilsäkra foton, skör poesi och medryckande text. Vickys blogg handlar om det liv som många bara drömmer om att leva – med mysiga parkhäng, partykvällar och resor till makalösa platser. Bakom idyllen står en driven själ som tar sig dit hon vill för att hon vill ta vara på varje jäkla dag. Det är en ynnest att få ta del av innehållet hon skapar. Vicky är min förebild i att våga följa sina drömmar hela vägen.

27504087435_a65a91ee1a_oFOTO Vicky Inoue

Vicky bär liksom runt på hela världen i sig. Hon talar sju olika språk, lever för tillfället i San Fransisco och har de senaste åren befunnit sig på så många platser världen över att jag har tappat räkningen. Hennes liv är ett ständigt äventyr och hennes förmåga att nätverka med människor är helt enastående. Det syns också på hennes blogg. Där finns så många delar av vår fantastiska värld samlade, så väl i människor som i platser. Hon är en mästare på att beskriva nyanser av husfasader, klär sig som en queen och fotograferar mat så att du vill äta upp bilden. På vickys.se hittar du paradiset på jorden och kan lätt glömma dina bekymmer för en stund.

15217295641_2854f042d6_oFOTO Vicky Inoue

1. Vem är du? Hur vill du beskriva dig själv?
Jag är en rastlös skrivarsjäl och en äventyrare. Jag älskar att träffa nya personer och uppleva nya platser — och det måste inte vara fina eller bra upplevelser — jag älskar bara att uppleva livet så som livet är och tror på att det finns en unik berättelse i varje händelse, oavsett om den är bra eller inte. Gillar att promenera långt och länge, över vackra gator eller genom smutsiga bakgator. Käka nån burrito från det smutsigaste hålet i väggen och hamna i samtal med folk på gatan man aldrig skulle träffat om man bara följde sina invanda mönster. Hatar saker som är “som de ska vara” och folk som bara omger sig med en viss sorts folk som håller nåt typ av påhittat mått.

27884152796_230f25a03e_oFOTO Vicky Inoue

2. När började du blogga och hur kom det sig?
Började runt 2006 (tio år i år!) på en blogg som inte finns längre. Jag tror det var något sorts steg vidare från bilddagboken där jag hängde mycket. Jag läste även ett par bloggar, däribland Sandras och blev väldigt inspirerad. Sandra har nog varit den som påverkat mig mest det senaste decenniet skulle jag säga.

3. Hur skulle du beskriva din blogg?
Jag kallar väl den för lifestyle, med lite style och mycket life. Det är allt som pågår i mitt huvud och i mitt liv med ett fokus på att vara peppigt och inspirerande. Jag håller all ångest och allt det trista och deppiga utanför bloggen och försöker fokusera på vackra San Francisco-bilder (här där jag bor alltså), god mat och fina tips.

25988207971_5fb04a769f_oFOTO Vicky Inoue

4. Varför bloggar du idag?
För att skapa nånting varje dag! Jag är copywriter “by day” och skriver mycket poesi och prosa “by night” så att säga, men det är inget jag gör hela tiden, och för att hålla igång den kreativa delen av hjärnan och skrivandet betyder det mycket för mig att skriva ett blogginlägg om dagen. Inte för att mina inlägg är några litterära mästerverk, men jag älskar hela processen av att planera, skriva, fota, redigera, publicera och interagera med andra bloggare. Det gör mig verkligen till en bättre kreatör, oavsett om det kommer till att skriva reklam eller skönlitterära texter. Dessutom älskar jag alla fantastiska människor som finns i det nätverket som är “vår” del av bloggosfären!

5. Hur får du inspiration och bloggidéer?
Jag läser mycket bloggar! Jag tror verkligen att man måste konsumera de medier man själv ska skapa, precis som man helt säkert kollar mycket på film om man sysslar med filmproduktion. Jag tror jag läser ungefär 60 bloggar dagligen, men utöver det försöker jag titta med “bloggögat” i vardagen — liksom om jag hänger runt en hel dag försöker jag analysera, typ, jaha där köpte jag ett par skor jag kan blogga om, där käkade jag en god middag som jag kan tipsa om tillsammans med tre andra matställen, eller så. Eller om det är någon allmängiltig händelse, typ något säsongsbundet eller så.

26657881200_c05c6a362f_oFOTO Vicky Inoue

6. Tre lärdomar från ditt eget bloggande?

1. Fortsätt. Posta. Jag vet att detta inte är fallet för alla, men för mig funkar det bäst att bara skriva ett inlägg ändå om jag inte har 100% bloggpepp. Vissa tar hellre en paus på en vecka vilket ju är asfett om det är det som funkar bäst, men jag mår bättre av att pusha mig själv till att producera nånting varje dag.

2. Det finns saker värda att uppmärksamma överallt. Jag tycker så mycket om att bloggen gett mig förmågan att uppmärksamma fina grejer i vardagen. Vissa skulle säkert protestera och tycka att man inte lever i nuet om man bara ska hålla på och ta bilder och tänka på bloggen hela tiden, men jag minns saker, händelser, människor och sinnesintryck extra tydligt. Och till synes oviktiga detaljer blir något jag lägger märke till och uppskattar. En gång skrev jag ett inlägg om bara avtryck som folk gjort i betong som inte hade stelnat, till exempel. Nu, flera år senare, kan jag tänka tillbaka på det och uppskatta den lilla knäppa grejen.

3. Snällhet är bäst. Som jag nämnde innan så fullkomligt älskar jag detta lilla hörn av internet som är min och andras liknande bloggar. Det är en gemenskap fylld av pepp som är föga skådad någon annanstans på nätet. Jag kan gå in på min eller andras bloggar bara för att hitta energi, för det finns så många andra likasinnade, peppiga, starka, glada och inspirerande bloggare där ute. Flera av mina nära vänner har jag lärt känna genom bloggen och den positiviteten och energin hade jag inte hittat någon annanstans.

16281388538_6e90712ee7_oFOTO Vicky Inoue

7. Vilken roll önskar du att bloggen ska ha i framtiden (för dig)?
Det hade varit kul att kunna etablera det sättet jag och flera andra svenska bloggare bloggar på här i San Francisco och kunna liksom starta upp och bana väg för det. Jag har inte riktigt sett det sättet att blogga här borta, så det hade varit kul att skapa ett sånt nätverk och en sån gemenskap på denna sidan Atlanten också. Sen hade det såklart varit en fin grej att kunna ha bloggen som deltidsjobb, för just nu är det ett projekt jag lägger stora delar av min obetalda fritid på — vilket jag ju gör för att jag älskar det! Men att kunna göra det betalt hade ju varit ännu roligare.

8. Nämn tre bloggar du vill tipsa andra om och varför.
Hmmmmmm. Så svårt! Det får bli Chrissy på highfivelivet.blogspot.com för att hon är fantastisk på att fånga allt det fina och allt det tragiska samtidigt, paketerat i ett enda rosaglittrigt tumblr-paket, Annelie på liebeskoma.blogspot.se för att hon fotar så fint och för att jag vill vara hennes kompis (önskar även att hon uppdaterade oftare!) och min duktiga kompis David på kaptenboelja.blogg.se för att han är bäst på att fånga atmosfärer och fota mjukt ljus, plus att jag vill se fler snälla och duktiga killar i bloggosfären.

You can find the answers translated on Vickys blog here.


Tidigare inlägg i serien MÅNADENS BLOGGARE:

Kommentera

Idag kan jag stolt presentera nästa bloggintervju. Louise Stigell är din introverta vän i bloggvärlden, en vegobloggare som förstår vikten av egentid och har myntat uttrycket ”soloprenörskap”. Louise intelligenta livsråd till introverta och högkänsliga levereras alltid med glimten i ögat och en skärpa som är verkligt unik. Det var det jag föll pladask för när jag började läsa Lugnochfin, i samband med att jag själv hade kommit ut som introvert.

lugnochfin_header_4FOTO Louise Stigell

Det jag gillar bäst med Lugnochfin är den fantastiska humorn som faller mig helt i smaken. Som när hon skriver ”berätta inte för mamma” eller annat träffsäkert som gör att jag drar på smilbanden ordentligt. Ibland kommer jag på mig själv med att skratta högt framför datorn. Men lika ofta sitter jag med pannan i djupa veck och begrundar ett inlägg.

Den nedtonade designen i ljuva lila, rosa och beiga toner gör att jag känner mig lugn och trygg när jag tar del av innehållet. Det märks att det ligger en tanke och omtanke bakom det som presenteras. Louise är dessutom ett föredöme i länkkärlek och delar frikostigt med sig av länkar till andra bloggare.

ohsosensitiveFOTO Louise Stigell

Det är svårt att få ihop allt som denna produktiva soloprenör sysselsätter sig med. Det märks att de träffsäkra inläggen om bloggande bygger på många års erfarenhet. Härom dagen lanserades hennes nya engelskspråkiga blogg Oh So Sensitive – en fristad för introverta högkänsliga personer på nätet. Som om det ens var möjligt så lyckas hon återigen skapa något proffsigt, mitt i prick och med en finkänslighet för läsarens behov. En rising star i bloggvärlden som är väl värd all cred hon får.

25122824772_6b17688c38_cFOTO Louise Stigell

1. Vem är du? Hur vill du beskriva dig själv?
Jag är Louise Stigell. Ålder: 32. Civilstatus: Sambo/förlovad. Bostadsort: Stockholm. (Fast snart Gävle, förhoppningsvis.) Sysselsättning: Bloggare, frilanscopywriter, digital strateg och entreprenör. Brukar kalla mig kort och gott för soloprenör.
Hur vill jag beskriva mig själv… Social enstöring. Kreativ mångsysslare. Lika delar estet och tekniknörd. En hippie med nära till känslorna. Läsare av böcker och tittare av riktigt bra teveserier. Åh, och så älskar jag verkligen fåglar.

2. När började du blogga och hur kom det sig?
Jag tog mina första stapplande steg nån gång runt 2007 tror jag. Skrivit saker på nätet har jag gjort sen Lunarstorm-tiden på gymnasiet, och jag hade ett gäng bloggar innan lugnochfin, men lugnochfin var min första seriösa blogg.
Jag startade den 2009, medan jag pluggade på högskolan. Hade alldeles för mycket fritid, var understimulerad och rastlös. Minns att namnet kom till mig på det där stereotypa Eureka-sättet. Jag ville skriva om mindfulness, ekologisk hudvård och vegansk mat. Fnissade liksom åt hur larvigt men samtidigt passande namnet var för de ämnena.

vaxter-i-solnedgangFOTO Louise Stigell

3. Hur skulle du beskriva din blogg?
Lugnochfin har gått igenom många faser genom åren. Jag har famlat runt och inte riktigt vetat vad jag velat att den ska vara. Nu är första gången jag slutat försöka bestämma vad den ska handla om och istället låtit min skrivlust avgöra.
Och efter några månaders lustdrivet bloggande kan jag konstatera: lugochfin handlar om känslor, kreativitet och soloprenörskap.
Jag är introvert och högkänslig, så många av mina inlägg handlar om detta.
Och kreativt soloprenörskap är min stora hjärtefråga. Vill inspirera och vägleda känsliga konstnärssjälar som slavar på ett jobb de inte gillar, till att ta karriären i egna händer. Förverkliga sina idéer. Bli fria.

24873218279_c036df62a4_cFOTO Louise Stigell

4. Varför bloggar du idag?
För att jag älskar, älskar, älskar det. Har mycket att säga, kan inte hålla tyst, och tycker bloggformatet är den ultimata uttrycksformen för oss introverta kreatörer.

5. Hur får du inspiration och bloggidéer?
Jag får inspiration av att läsa andras bloggar. Av att se bra filmer eller serier. Från böcker jag läser. Eller från min egen vardag och inre dialog.
Jag bloggar sällan spontant utan har ett system och en bloggplanering som jag jobbar utifrån. När jag ska brainstorma inlägg utgår jag ifrån mina tänkta läsare, de som jag vill blogga för, och så tänker jag mig in i deras liv och vad jag hade velat läsa om jag varit dem.
Och så blandar jag upp med diverse roligheter, lite vegorecept, boktips, listor, länkkärlek och sånt. Samt en del inlägg som är mest för min egen skull, för att dokumentera mitt liv.

26095021780_8c317d789c_cFOTO Louise Stigell

6. Tre lärdomar från ditt eget bloggande?
1. Låt det vara luststyrt. Haka inte upp dig på regler eller inbillade måsten/borden. Blogga fritt från hjärtat, om det du själv inspireras av. Låt bloggen ta form utefter det. Resten kan du fila på allteftersom.
2. Var inte en perfektionist. Du kan inte vara superintressant och rolig och hjälpsam hela tiden. Du kommer inte orka eller hinna blogga varje dag. Du kan inte få till allt exakt som du vill ha det. Låt inte det hålla dig tillbaka. Bloggande är ett hantverk att gradvis bli bättre på. Sträva efter att höja din kvalitetsnivå, men gör det i bekväm takt och utan stress.
3. Bygg relationer med andra bloggare. Det är inte kul att blogga i ett vakuum, från sin egen lilla ö i cyberspace. Jag ångrar verkligen att jag gjorde detta så länge. Det var först när jag investerade tid i att besöka andras bloggar, kommentera hos dem och bygga relationer som mitt bloggande verkligen tog fart och blev roligt på riktigt.

25410420642_6ab0f82d38_cFOTO Louise Stigell

7. Vilken roll önskar du att bloggen ska ha i framtiden (för dig)?
Jag önskar att bloggen ska vara hela mitt liv. Jag vill att den ska vara mitt enda “jobb”, och mitt mission on earth. Har jobbat så länge för andra företag, och även om det kan vara roliga projekt så är det inte mitt eget. Det är inte det jag brinner för och kan bygga och forma som jag vill. Därför drömmer jag om att kunna dedikera mig helt åt bloggen och mina läsare. Vill skriva och skapa braiga saker för dem, all day every day.

8. Nämn tre bloggar du vill tipsa andra om och varför.

  • Rowan Tree Rania som driver den här bloggen är (sinnessjukt duktig) fotograf och lever det där downshiftade, naturnära livet som jag själv drömmer om. Får energi och inspiration av att läsa hennes blogg.
  • Jonna Jinton. Detta glädjespridande och inspirerande sagoväsen till människa. Hennes blogg är så full av insiktsfulla tankar och vackra bilder att man knappt pallar med det.
  • Teknifik. Jag har en sån fangirl-crush på Elin att det knappt är hälsosamt. Hon är ett riktigt proffs på alla sätt och jag älskar att hon delar med sig av sin bloggprocess och sina resultat. Det  inspirerar mig verkligen i mitt eget bloggande.
Kommentera

Mariette Spring Pride

Efter Prideparaden stod en av mina favoritartister på scen: Mariette. Som alltid svinsnygg, och helt klädd i vitt. Bortsett från de Pride-glada strumporna.

Mariette Spring PrideMariette Spring PrideMariette Spring Pride

I publikhavet viftades det med Prideflaggor och det var en fantastisk stämning. Jag var lika hänförd som vanligt av röjet, blicken, rösten och den ömma tonen.

Mariette Spring PrideMariette PrideMariette Spring Pride

Mariette och hennes band tackade för sig. Jag blev extra glad av att få hälsa på Melanie efteråt, eftersom vi har en gemensam vän och dessutom gemensam hårfärg.

Tityo

Strax därefter dök en till stjärna upp på torget.

TityoTityo

Och intog scenen med sin POWER. För jäklar vilket tryck och vilken skärpa Tityo bjöd på.

Tityo

Både varierat och berörande. En stärkande kväll.

TityoTityo

Mina ögon fastnade om och om igen på handsmyckena som mot den svartvita stilrena klädseln bjöd på en mäktig kontrast.

TityoTityoTityo

För att avrunda kvällen gick jag och en vän ut för att lyssna på liveband och njuta av alkoholfria drycker. Sen hade jag helt glömt bort min besvikelse över att missa dansgolvet. Hjärtat dansade sin egen dans i tankarna på henne. För det är ju hon som är min stjärna.

Kommentera

Då som nu för alltid

Igår samlades tusentals personer på torget i Eskilstuna för att köa om biljetter till förhandslyssning av Kents sista platta som släpps imorgon. Jag och mitt sällskap hade turen att få de gröna, första tusen, biljetterna.

Kent-kortege till Lokomotivet med förhandslyssning #kent #eskilstuna #dåsomnuföralltid #Lokomotivet

A post shared by Tomas Pettersson (@tettimul) on

Vi tågade genom stan till Lokomotivet där lyssningen skulle äga rum. Till ljudet av en ensam trumslagare.

Då som nu för alltid - rosblad

Det var så fint! Med rosblad längs tegelväggen. Med tusentals fans. Med rosarrangemang längs väggarna.

Då som nu för alltid

Och så när det äntligen började fick vi en personligt inspelad hälsning från Kent själva. Med humor och värme. Märklig och mäktig upplevelse att lyssna på en skiva tillsammans med 1000 personer.

Då som nu för alltid

Varje låt visades med sitt namn på skärmen. Vitt mot svart. Mina favoriter måste vara Andromeda och Förlåtelsen. Vi är för alltid var också stark. Eller Gigi kanske är favoriten ändå… Hm. Ja, ni förstår. Bra skiva.

Då som nu för alltid

Jag som inte har lyssnat så mycket på Kent sedan tonåren blev mäkta imponerad över denna skiva. Jag gillar beatsen, flowkänslan och rader som ”Du räcker nu”, ”Hjärtat blir aldrig fullt”, ”Mina blickar söker ljus” och ”Ingen mur, ingen gräns”. Jocke Berg kan verkligen skriva texter.

Då som nu för alltid

Jag ser så mycket fram emot att få dela dessa upplevelser med min J under sommaren och hösten. Lyssna på alla skivor, sjunga tillsammans, prata om allt som vi upplever och sen avsluta med konserten den 16 december i Stockholm. Då som nu för alltid.

Kommentera
%d bloggare gillar detta: