MODER JORD

Hej vänner! Jag hoppas att ni har lika härligt väder hos er som jag har. Solen skiner och även om jag brottas med skrivkramp så känner jag hopp. Naturupplevelserna de senaste dagarna har stärkt mig. Jag brukar alltid säga att februari levererar bäst snömängd och jag hade rätt även i år!

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

I tisdags vaknade jag upp till ett vinterland hos goda vänner och de finaste ungarna jag vet. Jag slingrade mig hemåt genom bilspåren på marken i tunna skor. Senare på eftermiddagen strålade solen. Jag ville springa ut till min skog och fånga ljuset. Det visade sig vara det jag behövde för att komma ifrån skrivkrampen. Världen låg tyst och vit omkring mig och under mig. Fåglarna sjöng för varandra och träden kämpade för att inte gå sönder av snötyngden.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Det har varit några knepiga dagar. Jag känner mig ensam men orkar inte prata med någon, eller så har jag skrivlust men inte fokus nog att kunna skriva något. Det bästa då är att lägga ner allt och gå ut i skogen. Krama träden, följa grenarna med blicken, andas in, andas ut. Där är jag aldrig ensam och där finns alltid inspiration och frihet från prestation. Så kan jag komma hem – och börja om på nytt.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Nu är det dags att sätta igång med skrivandet. Igår prokrastinerade jag så mycket att jag såg HELA Malou efter tio och spenderade timmar i skogen. Jag står inför stora författarval om fortsättningen. Det känns alltid som att stå och kika utför ett stup. Min skrivkramp stryper skrivlusten. Därför ska jag ägna helgen åt att skriva mig fram till olika alternativ. Jag vet att det är enda vägen in och igenom. Skogen påminner mig om att släppa kraven och leka. Som Bodil Malmsten skrev: ”Där kraven går in går naturen ut”. Så i helgen tänker jag leka med mitt bokmanus.

Vad har du för dig i helgen? Har du några knep mot skrivkramp?
Kommentera

Ljuset återvänder och strilar in genom mina växtbebodda fönster. Bladen får nya nyanser och ur stjälkarna växer nya liv. Fåglarna flyger över en blå himmel, sträcker ut vingarna lite extra i solskenet.

Golden Hour - reaktionista.se

Varje dag tar jag mig ut i solnedgången, ser hur trädtopparna färgas i guld och solen brinner ner bakom horisonten. I det röda ljuset står en ek och påminner mig om hur den ser ut i höstkläder. Det glittrar i resterna av snö. Fåglarna kvittrar om vår. Allt är i ständig rörelse, mot ljuset.

Golden Hour - reaktionista.seGolden Hour - reaktionista.se

Den gyllene timmens ljus försätter mig i trans. En kvinna med hund skyndar förbi och säger några ord om att jag ska få fortsätta. Jag ler med rörda ögon och utbrister ”Det är helt magiskt”. Hon svarar med en blick som säger allt. Att få uppleva golden hour på den här platsen kan jag leva på länge.

Sunset hour - reaktionista.se

Jag står kvar trots att det börjar bli kallt och jag vill inte gå därifrån. Jag tar små steg bort, men vänder mig om igen. De svarta konturerna av starka träd mot en overkligt vacker himmel håller mig kvar. Jag blir ståendes, ögonen fastnar förundrat mot himlens alla nyanser. Varje färgnyans och molnstråk över himlen fångar in mig. Jag går hem med ännu en solnedgång i mitt blodomlopp.

Jag ser att det är fler än jag som har charmats av vårkänslorna och skippat mössa och jacka i solskenet. Det är ju så härligt att göra det. Det är inte lika härligt efteråt. Idag vaknade jag med en förkylning som resultat av att jag missade mössan igår. Det var det värt, men hädanefter ska mössan på. Åtminstone tills häggen blommar.

För fler gyllene ljus, solnedgångar och vackra ögonblick – följ reaktionista på instagram. Vill du ha koll på när golden hour inträffar tipsar jag om appen ”Magic Hour”.

Kommentera

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se

Det var i Kvicksund vi hamnade när vi lämnade Strömsholm förklätt i en tät dimma. Jag och min fotopartner Sofia var i fullständig synk med Moder Jord denna dag. Vi hann fram till alla utflyktsmål i lagom tid innan dimman och kylan tog över helt. Så också i Kvicksund.

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se

Vid badplatsen Sanda stannade vi på höjden bredvid två busslaster av långfärdsåkare. Dimman drog sakta in över Mälarens is. Det var som att ha hamnat mitt i en sagovärld, och det kändes som att jag knappt vågade prata. Som en stilla andakt.

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se

Det kalla blå ljuset i kontrast till det varma orangea och skirt rosa. Den röda tonen över trädtopparna och blå skuggor i snön. En akvarellmålning och jag stod mitt i den med en vackersjäl vid min sida.

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se

Vi vågade oss ut på försiktiga fötter över den ojämna isen. Omgivna av fastfrusna skoavtryck. Dimman filtrerade solens nedgångsljus. Vassen avtecknade sig i sina konturer mot himlens pasteller.

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.seWinter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se

När jag hade gnuggat kamerabatteriet till liv för sjunde och sista gången åkte vi hem. Uppfylld av naturens oändliga skönhet i alla sinnen bevarade vi dagens sista ljus i minnet.

Winter of Sweden - Kvicksund sunset - reaktionista.se


TRANSLATION

We ended up in Kvicksund when we left Stromsholm disguised in a thick fog. Me and Sofia was in complete sync with Mother Earth this day. We reached any destination just in time before the fog and the cold took over completely. We stopped on the hill next to two bus loads of people out skating on the ice. The fog slowly pulled out over the lake. It was like being in a fairytale world. A watercolor painting. I stood in the middle of it all with a beautiful soul at my side. We ventured out on cautious feet over the rough ice. Surrounded by frozen shoe prints. The fog filtered the light of the sunset. Reed stood out in their contours against the colors of the sky. When I had rubbed the camera battery to life for the seventh and last time we went home. Filled with nature’s endless beauty in our minds, we kept the final light of the day in memory.

Kommentera

I lördags var det dags att ge sig ut i vinterlandskapet. Sofia hämtade upp mig när solen började ta sig förbi molnen. Vi styrde mot vår första anhalt, Borgåsund. Vanligtvis är det ett sommarställe med hamncafé, böljande vatten, badplats och fiskhandlare. I helgen var det ett vintrigt smultronställe. Hamnbryggan bar upp en halvmeter snö.

Winter of Sweden - Borgåsund - reaktionista.seWinter of Sweden - reaktionista.se

Efter att den stackars bilen hade kämpat sig igenom oplogad mark och upp för en backe fick vi syn på detta. En dimma som svepte in över åkrarna. Jag var minst sagt exalterad. Dimman tätnade och tog med sig kylan. För första gången under dagen frös det till om fingrar och näsa. Vi hoppade in i den varma bilen och lämnade dimman i ryggen.

Winter of Sweden - reaktionista.se

Magkänslan tog oss vidare några minuter till Strömsholm, som är känt för sitt stall och djursjukhus. Och sitt gula slott, som nu strålade ikapp med solskenet.

Strömholms slott - reaktionista.seStrömsholms slott - reaktionista.se

Naturupplevelser av detta slag går rakt igenom ben och märg på mig. Jag måste frusta och skrika och hoppa och skratta för att hantera alla känslostormar som går igång. Mitt känsligaste sinne har alltid varit synen. Jag känner väldigt mycket i ögonen. Så också denna dag. Till slut grät jag nästan av lycka i minusgraderna.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Dimman la sig allt tätare omkring oss och kylan drog in, precis som den hade gjort en stund innan på fältet. Det var omöjligt att se hagarna och isarna genom dimridån. Vi kämpade på in i det sista innan dimman hade gömt världen omkring oss.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Det lilablå ljuset la sig som en magisk trollformel över landskapet och vi bestämde oss för en sista anhalt där vi hoppas på att få möta solnedgången. Men det förtjänar ett helt eget inlägg. Och så behöver mina ögon få smälta upplevelsen lite i taget. Det är verkligen med en ny ljus och lugn energi jag tar mig an den här nya veckan.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Kommentera

Visst vill vi väl alla ha gratis kläder? Idag när det är ”black friday”, löning och hela landet går in i konsumtionstrans vill jag ge ett alternativ. Behöver du  verkligen den där extra tröjan? Vad har den egentligen för kostnad på människor och miljö? Varför är den bättre än en tröja från second hand-butiken eller köp- och säljsidorna på nätet? Kommer den hålla lika länge som en hållbart producerad tröja?

Klädbyte – gratis kläder för en bättre miljö

Jag var på Naturskyddsföreningens klädbytardag i lördags. Det går till så att du tar med dig fem hela och rena plagg som du har tröttnat på i din egen garderob och som du sen får byta till fem plagg som någon annan har lämnat in. Genialiskt, inte sant?

Klädbyte mönstrad blus - reaktionista.se

Jag var där med Sarah som väldigt snabbt slängde fram den här ↑ fantastiska blusen till mig. ”Den är så du!” och ja, VERKLIGEN! Tack Sarah!

Klädbyte - reaktionista.se

Det mest otippade var att jag skulle komma hem med ett par orangea byxor. Men det gjorde jag! Och jag älskar dem. Det blir snäppet för mycket till min gröna vinterjacka men tack och lov har jag ju min svarta kappa som fungerar utmärkt då!

Klädbyte - reaktionista.se

Jag blev också blixtförälskad i en blå långärmad blus med spetsdetaljer. Den är precis i samma stil som den bolero jag sydde ihop inför bröllopet i augusti.

Klädbyte jeans - reaktionista.se

Något jag behövde och hittade (yey!) var ett par jeans. Mina befintliga jeans har alla stora hål för knäna. Det håller inte för vintern. Dessa snygga var lagom mjuka, rymliga och hade den perfekta slitna jeansfärgen.

Klädbyte långkjol - reaktionista.se

En halvtimme innan dagen var slut såg jag en kvinna gå till provrummet med en kjol i ett oemotståndligt mönster. Jag cirkulerade runt henne en stund innan jag vågade mig fram. ”Ursäkta, om den där kjolen inte passar dig så vill jag hemskt gärna prova den”. Varpå hon svarade ”men ta den du! Jag tror inte den passar mig, men det var ett så himla fint mönster”. Och så fick jag den.

Jag äger knappt några kjolar så jag var förvånad över mig själv. Men kolla på den! Den har liksom allt.  Kurbitsliknande mönster, längd, vackert fall, hög midja, knappar fram som ger en rymlig känsla… Favoritplagg direkt!

Vill du läsa mer om hållbart mode rekommenderar jag:

Johannas guide till Slow Fashion
Sandras serie Upcycle your wardrobe

Kommentera
%d bloggare gillar detta: