RESOR

Idag ville jag återvända till Paris, och det heliga hjärtat. Sacre Cœur. Det var något med den vita dimman och diset över staden idag som jag associerade med septemberdagen i ett sensomrigt Paris.

Paris view - reaktionista.se

Den fantastiska vyn över franska hustak från vårt fönster, och så katedralen där på höjden. Dit skulle vi en av de där härliga dagarna i slutet av september. Sacre Cœur betyder alltså ”det heliga hjärtat”. Ja ni förstår ju hur en poet reagerar på det? *hänförd*

Sacre Cœur - reaktionista.seSacre Cœur - reaktionista.se

Jag förstod inte förrän vi stod nedanför hur långt det var att gå. Trappsteg efter trappsteg tornade upp sig framför oss. När jag vände mig om fick jag en mycket motiverande vy. Paris ljusa arkitektur i ett soligt dis.

Sacre Cœur - reaktionista.se

Vi knatade på, och tog en liten paus här vid fontänerna, lite mer än halvvägs. Jag är glad att det var september och inte högsommar denna dag.

Sacre Cœur - reaktionista.se

Det kändes så typiskt franskt med en person vilandes på en parkbänk, med duvor omkring och så den där helt fantastiska disiga vyn som suddade ut stadens konturer mot horisonten. Paris gav mig verkligen en känsla av närvaro i nuet.

Sacre Cœur Paris - reaktionista.se

Så kom vi dit. Till de mäktiga kupolerna, den ljusa stenfasaden och den andäktiga känslan.

Sacre Cœur - reaktionista.se

För det är verkligen där inne, i valven, som det händer något inom en. Något öppnade sig i min bröstkorg, gav utrymme för något nytt. Valv efter valv. Jag tänkte på Tranströmers dikt Romanska bågar.

Sacre Cœur - reaktionista.seSacre Cœur Paris - reaktionista.se

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Sacre Cœur Paris - reaktionista.se

Ibland när jag mediterar föreställer jag mig hur jag blickar upp mot valven i Sacre Cœur, som om de vore mitt inre som öppnar upp sig. Och jag tänker på Tranströmers ord om att jag aldrig blir klar, och att det är precis som det ska vara.

Sacre Cœur Paris - reaktionista.se

Efter denna andliga och vilsamma upplevelse tog vi oss ut till myllret av människor i Montmartre. Det ska ni så klart också få se. Jag tänker att jag ger lite tillbakablickar på resor och utflykter här under våren. Minnena blir så mycket starkare när jag får dela dem med er.

Vilka utflykter och resor lever kvar i ditt minne?

 

MER FRÅN PARIS

→ Notre Dame; stadens mittpunkt

→ Shakespeare and company

→ Katakomberna; Keep calm and remember you will die

→ Kyrkogården Père-Lachaise

→ Sekunder från Paris

Kommentera

I lördags var det dags att ge sig ut i vinterlandskapet. Sofia hämtade upp mig när solen började ta sig förbi molnen. Vi styrde mot vår första anhalt, Borgåsund. Vanligtvis är det ett sommarställe med hamncafé, böljande vatten, badplats och fiskhandlare. I helgen var det ett vintrigt smultronställe. Hamnbryggan bar upp en halvmeter snö.

Winter of Sweden - Borgåsund - reaktionista.seWinter of Sweden - reaktionista.se

Efter att den stackars bilen hade kämpat sig igenom oplogad mark och upp för en backe fick vi syn på detta. En dimma som svepte in över åkrarna. Jag var minst sagt exalterad. Dimman tätnade och tog med sig kylan. För första gången under dagen frös det till om fingrar och näsa. Vi hoppade in i den varma bilen och lämnade dimman i ryggen.

Winter of Sweden - reaktionista.se

Magkänslan tog oss vidare några minuter till Strömsholm, som är känt för sitt stall och djursjukhus. Och sitt gula slott, som nu strålade ikapp med solskenet.

Strömholms slott - reaktionista.seStrömsholms slott - reaktionista.se

Naturupplevelser av detta slag går rakt igenom ben och märg på mig. Jag måste frusta och skrika och hoppa och skratta för att hantera alla känslostormar som går igång. Mitt känsligaste sinne har alltid varit synen. Jag känner väldigt mycket i ögonen. Så också denna dag. Till slut grät jag nästan av lycka i minusgraderna.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Dimman la sig allt tätare omkring oss och kylan drog in, precis som den hade gjort en stund innan på fältet. Det var omöjligt att se hagarna och isarna genom dimridån. Vi kämpade på in i det sista innan dimman hade gömt världen omkring oss.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Det lilablå ljuset la sig som en magisk trollformel över landskapet och vi bestämde oss för en sista anhalt där vi hoppas på att få möta solnedgången. Men det förtjänar ett helt eget inlägg. Och så behöver mina ögon få smälta upplevelsen lite i taget. Det är verkligen med en ny ljus och lugn energi jag tar mig an den här nya veckan.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Kommentera

Père-Lachaise var utflyktsmålet under vår sista dag i Paris. Jag hade ingen aning om att det fanns så här fantastiskt vackra kyrkogårdar i Europa. Jag var exalterad över att jag kanske skulle få se gravar för kända personer som Oscar Wilde, Edith Piaf, Jim Morrison, Chopin och Marcel Proust.

Pere Lachaise - reaktionista.sePere Lachaise - reaktionista.se

Det var rätt så kusligt stundtals, med statyer som nästan såg levande ut och spindelväv på dörrarna till gravarna. Tack och lov hade jag en skräckförfattare med ockulta intressen vid min sida. När jag utbrast ”Jag skulle aldrig våga gå här när det är mörkt” log hon bara njutnungsfullt vid tanken.

Paris Pere Lachaise - reaktionista.sePere Lachaise - reaktionista.se

Det var första gången jag var på en kyrkogård med gravar ovan jord. En del gravrum var utsmyckade med kors, andra med statyer eller kyrkfönster. En mycket makaber känsla att gå runt där på kullerstenen och titta på gravar som turister.

Pere Lachaise - reaktionista.sePere Lachaise - reaktionista.se

Vi gick upp för en trappa till en höjd där kapellet ligger. Därifrån hade vi en fin utsikt. Vi bestämde oss för att vandra uppåt lite mer, för att kanske hitta Proust och Wilde, och tog en brantare stentrappa till nästa nivå.

Pere Lachaise - reaktionista.seParis Pere Lachaise - reaktionista.se

Vissa gravar var ju mer som kapell och kyrkor i storleken. Så mäktigt!

Pere Lachaise - reaktionista.sePere Lachaise - reaktionista.se

Och där uppe på höjden hittade vi den första kändisgraven. Dramatikern Molière vilar här ☞

Pere Lachaise Moliére- reaktionista.seParis Pere Lachaise

Vi hittade också divisionen där Oscar Wilde och Marcel Proust skulle ligga enligt kartan, men det var ju inte direkt någon stor skylt där det stod ”här vilar Proust” ovanför graven så det envisa letandet fick inget lyckligt slut. Ändå en väldigt fin upplevelse och lagom aktivitet innan resan hemåt.

Pere Lachaise - reaktionista.se

Kommentera

VARNING! Detta inlägg från katakomberna i Paris är till för att du ska komma i stämning inför Halloween. Det innehåller dödskallar, från riktiga människor, ben från människokroppar och mörka gångar under jorden. Det är inte ett inlägg du ska läsa medan du försöker äta något eller om det känns mer skrämmande än fascinerande. Fortsätt på egen risk.

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Katakomberna ligger i ett underjordiskt tunnelsystem som skapades under romartiden när kalksten bröts under jord. Det som är de egentliga katakomberna är den del av systemet som användes som gravplats från 1786 dit miljoner människoben flyttades för att få bukt med den smitta som befarades komma från gravplatserna och gjorde många sjuka. Du kan läsa mer på den officiella webbsidan.

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Efter att ha gått 130 steg ner för en trappa och genom gångar i underjorden kom vi ut till ännu fler gångar, men här kantade av högar med människoben och kranier. En helt absurd känsla.

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Så mycket ben! Och oerhört obscena konstverk. Som min arkeologvän utbrast ”Vad  skulle vi tro om vi bara upptäckte alla dessa benhögar utan att veta hur de hade uppkommit?”. Ja, inte är det människor vid sina sinnens fulla bruk som gör statyer av människoben i alla fall…

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Längs den två kilometer långa vägen i underjorden fanns det olika citat om döden inristade i stentavlor. Oftast på latin men vi hittade också citat av 1867 års prins Oscar och J. Wallin, ärkebiskop av Uppsala.

Katakomberna Paris - reaktionista.seKatakomberna Paris - reaktionista.se

Och där i mörkret, från ingenstans, såg jag ett SPÖKE!!!

Spöket i katakomberna

Haha, jag ba skoja!
Okej, ta ett djuuuupt andetag.
Nu fortsätter vi.

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Det var verkligen kusligt där nere, med den underjordiska fukten och kylan och alla ben.

Katakomberna Paris - reaktionista.seKatakomberna Paris - reaktionista.se

Samtidigt var det en studie i hur snabbt en vänjer sig vid makabra upplevelser. Efter knappt halva vägen hade jag gått ifrån att tycka att det var läskigt, tänka ”men guuud så många beeeen” till ”jaha, fler ben” och nästan känna mig uttråkad. What???

Katakomberna Paris - reaktionista.se

Vi hittade ut igen och uppför den mest skrämmande spiraltrappa jag har upplevt. 83 ojämna höga trappsteg som gick runt runt. Om det var något som hade kunnat få mig att svimma av denna dag så var det nog den.

Katakomberna Paris - reaktionista.se

En otroligt makaber upplevelse som tog ca 45 min. Efter alla trappor var vi vrålhungriga eftersom vi inte hade räknat med den långa kön ner och den läskiga trappan upp. För att inte dö av hunger (höhö) sprang vi in på närmsta snabbmatshak. Om jag inte hade varit så hungrig hade jag nog köpt med mig en tröja eller en mugg med texten Keep calm and remember you will die från souvenirbutiken. Ändå ett bra motto i livet. Och framför allt i katakomberna.

Kommentera

Shakespeare and company var svaret på gissningsleken och Jess var ensam vinnare.

Jag reserverar mig inför min introverta personlighet men av de finaste platserna att besöka i Paris är Shakespeare and company. Okej, det är klart att det inte toppar de heliga katedralerna men… (nu svär fransmännen över mig). Låt mig förklara.

Shakespeare and company Paris - reaktionista.se

Shakespeare and company är dels en antik bokhandel, dels en modern bokhandel med engelsk litteratur i alla kategorier. Med gamla slitna bokhyllor ända upp till taket. Och trästegar för att komma åt böckerna högst upp. Dessutom finns det ett kafé i anslutning till dessa.

Shakespeare and company - reaktionista.se

Och som om det inte vore nog. Ovanför denna poetiska trappa med citat av Hafiz: ”I wish I could show you when you are lonely or in darkness the astonishing light of your own being” fanns inte bara poesiavdelningen utan också…

Shakespeare and company Paris - reaktionista.seShakespeare and company - reaktionista.se

…ett bibliotek! Där kan besökare slå sig ner en stund med en bok från hyllorna. Böckerna får inte lämna rummet. Jag kunde se mig själv återvända för att läsa ett kapitel då och då och däremellan längta efter fortsättningen.

Shakespeare and company writer - reaktionista.se

I detta förtrollade rum satt jag med mina fellow författarvänner och skrev några rader efter besöket i Notre Dame. Och så drog jag fram en bok ur hyllan utifrån den tilltalande titeln ”The necessity of certain behaviors”.

The necessity of certain behaviors - reaktionista.se

Författaren Shannon Cain fångade mig i de första två raderna. ”There is a boy and there is a girl. Jane sees the girl on Tuesdays and Fridays and she sees the boy on Wednesdays and Saturdays”.

This is how it starts - reaktionista.se

Boken är en samling noveller med högst intressanta livsöden. Nu har jag ju tyvärr bara läst inledningen av den första novellen (och är så frustrerad över att inte ha den i min ägo). De sista raderna jag hann läsa var när Jane säger till kvinnan ”I need to reschedule” och hon svarar ”This is how it starts”.

Kommentera
%d bloggare gillar detta: