Sverige

I lördags var det dags att ge sig ut i vinterlandskapet. Sofia hämtade upp mig när solen började ta sig förbi molnen. Vi styrde mot vår första anhalt, Borgåsund. Vanligtvis är det ett sommarställe med hamncafé, böljande vatten, badplats och fiskhandlare. I helgen var det ett vintrigt smultronställe. Hamnbryggan bar upp en halvmeter snö.

Winter of Sweden - Borgåsund - reaktionista.seWinter of Sweden - reaktionista.se

Efter att den stackars bilen hade kämpat sig igenom oplogad mark och upp för en backe fick vi syn på detta. En dimma som svepte in över åkrarna. Jag var minst sagt exalterad. Dimman tätnade och tog med sig kylan. För första gången under dagen frös det till om fingrar och näsa. Vi hoppade in i den varma bilen och lämnade dimman i ryggen.

Winter of Sweden - reaktionista.se

Magkänslan tog oss vidare några minuter till Strömsholm, som är känt för sitt stall och djursjukhus. Och sitt gula slott, som nu strålade ikapp med solskenet.

Strömholms slott - reaktionista.seStrömsholms slott - reaktionista.se

Naturupplevelser av detta slag går rakt igenom ben och märg på mig. Jag måste frusta och skrika och hoppa och skratta för att hantera alla känslostormar som går igång. Mitt känsligaste sinne har alltid varit synen. Jag känner väldigt mycket i ögonen. Så också denna dag. Till slut grät jag nästan av lycka i minusgraderna.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Dimman la sig allt tätare omkring oss och kylan drog in, precis som den hade gjort en stund innan på fältet. Det var omöjligt att se hagarna och isarna genom dimridån. Vi kämpade på in i det sista innan dimman hade gömt världen omkring oss.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.seWinter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Det lilablå ljuset la sig som en magisk trollformel över landskapet och vi bestämde oss för en sista anhalt där vi hoppas på att få möta solnedgången. Men det förtjänar ett helt eget inlägg. Och så behöver mina ögon få smälta upplevelsen lite i taget. Det är verkligen med en ny ljus och lugn energi jag tar mig an den här nya veckan.

Winter of Sweden - Strömsholm - reaktionista.se

Kommentera

Röd stuga

Efter mitt födelsedagsfirande åkte jag och min vän Sofia iväg med våra djur. Till en stuga i norra Västmanland som vi har fått låna av en vän och hennes familj. Det är något alldeles speciellt med att vara så nära naturen, i tystnad, flera dagar i sträck. Det ger mig något som staden aldrig kan ge mig fullt ut. Sinnesro.

Norwegian forestcat
Asla

Det allra bästa är att se Asla springa över gräsmattan, jaga sorkar i buskarna och skutta fram i ren eufori mellan tuggorna av gräs. Jag önskar att hon alltid var så fri, att vi kunde leva så tillsammans.

Ängelsberg
Panorama Ängelsberg

Denna sommar har jag tagit igen alla somrar då jag inte badade av skam för min kropp och mina ärr. För det mesta har jag bara doppat mig snabbt för att ta vara på den uppfriskande känslan när vattnet omsluter mig. Jag hade som mål att bada i fem län i sommar och det har jag gjort. Med råge. Jag badade också här, i Ängelsberg, den 15 september.

Brygga
Hällarna

En dag som de flesta dagar tog vi bilen ut och letade efter vackra platser att föreviga. Sofia fick en impuls och vi hamnade i Ludvika. Bakom ett stort industriarbetsområde fann vi lugnet. Klipphällar och en lång brygga ut i en sjö som verkade sträcka sig långt bortom horisonten. Jag tog ett dopp från bryggan i molnens reflektioner. Där kunde jag ha stannat för alltid.

Sunset Västmanland

Varje kväll åkte vi iväg till vattnet för att bevittna solnedgången. Oftast till vår utvalda plats där bryggan sträcker sig långt ut i den lilla sjön. Där kunde andetagen hitta en helt annan nivå av frid, som nådde långt in i själen.

Colours of natureGolden sun

En kväll hann vi inte till vattnet innan vi fångades in i det eldröda ljuset som brann över skogen. Där stod vi länge i samförstånd med naturen som låg helig framför våra fötter. Andades i nuet.

Fog

Utanför fönstret kunde vi på kvällarna och morgnarna se dimman sträcka sig ut över åkrarna. Ibland stod jag därute med kameran, eller med telefonen för att hitta täckning. Oftast var det skönt att ingen kunde nå mig, att stänga av alla onödiga intryck och tjattret från sociala medier. Istället lät jag fukten från dimman kyla ner min hud innan jag gick in för en kopp varm te och tända ljus.

Lake mirrorBy the lake

En kväll låg sjön spegelblank i det lilla samhället Virsbo. Vid bryggan låg en eka och väntade. Solens sista strålar lämnade lila och rosa nyanser över vattenytan.

Sunset Fagersta 3

Den sista kvällen återvände vi till vår brygga, vår utvalda plats. Dagen var fulländad när vi såg den gyllene kraften sänka sig bakom trädhorisonten. Jag hörde en sång i mitt inre. En sång om det som ord inte rår på. Om att höra hemma här, i den tysta luften med de små krusande rörelserna på vattenytan. Det är här jag ska vara, här jag blir till.

MeditationSunset Fagersta

 

Kommentera

Sommaren springer iväg och jag kan knappt tro att det snart är två månader sedan jag och min kumpan Sofia rivstartade sommarutflykterna med en tur till Hjälmare Sund. Idag ska ni få följa med tillbaka till denna otroligt vackra plats.

Hjälmare SundHjälmare Sund

Vid Hjälmare sund låg vattnet stilla i ett soligt dis. Vi vandrade in på en liten udde där det fanns både grillplats och rofyllda vikar.

Hjälmare Sund

På andra sidan vägen var det än mer disigt. Ett tag undrade jag om det verkligen var juni och inte november. Så häftigt att fotografera i gråskala mitt i sommaren när allt runt om är i starkaste grönt.

Hjälmare sundFlower in fogHjälmare sund

Efter en obligatorisk glasspaus bestämde vi oss för att åka vidare. Vi skulle besöka slottet Stora Sundby inte långt därifrån.

Stora SundbyStora Sundby

Där var sommaren i sitt esse. Vi njöt av svensk natur när den överträffar allt annat. Betande hästar i hagen, solvärme med lätta vindar, träd och blommor i full blom och glittrande vatten.

Stora SundbyStora Sundby

Stora Sundby är ett väldigt speciellt slott. Vår första känsla var att det kändes katolskt, gotiskt och orientaliskt på samma gång. Arkitekten är faktiskt från Skottland så det var nog bara det där sista som inte stämde helt.

Stora SundbyStora Sundby

Slottet är byggt utifrån kalenders siffror. Det har fyra stora torn som symboliserar årstiderna, tolv mindre torn för årets månader, 52 rum för årets veckor och 365 fönster för kalenderns alla dagar.

Stora SundbyStora SundbyStora Sundby

Med utsikt över Hjälmaren fick vi en berättelse om slottet av en chaufför som var där med ett gäng pensionärer på resa. En fin plats att besöka som jag verkligen rekommenderar om du är ute och åker i Södermanland. Läs mer här.

Stora Sundby

Kommentera

Dufweholms Herrgård

En fredagsmorgon mötte jag upp en vän och vi köpte med oss varsin plocksallad. Sedan åkte vi hit, till Dufweholms herrgård strax utanför Katrineholm. Vi skulle ha en dag långt ifrån sociala medier, vardagsstress och måsten.

Dufweholms Herrgård

Bara av att kliva in i huvudbyggnadens vackra rum placerade ett lugn i min bröstkorg. Medan vi väntade på att spa-delen gjordes iordning för oss fick vi se champagnekällaren.

Dufweholms Herrgård

Helt fantastisk interiör och så mycket historisk tyngd i rummet. Så här står det på hemsidan om historien bakom detta rum:

Skeppet Jönköping sänktes utanför Finska kusten 1916 när hon var på väg till Ryssland med vin, konjak och champagne. I mer än 80 år låg skeppet på havets botten, tills skattletaren Claes Bergwall och hans team bärgade ca 2000 flaskor champagne från vraket. Eftersom flaskorna vilade på havets botten så länge så behöver de nu bevaras på samma sätt. Därför har vi på Dufweholms Herrgård i Sörmland byggt om vår vinkällare för att både kunna servera och visa ungefär 100 av dessa unika flaskor. Istället för väggar in till vinkällaren har vi nu akvarier där champagnen får vila i vatten, precis som den gjort sedan 1916. Ända tills någon entusiast bestämmer sig för att korka upp en flaska…

Dufweholms Herrgård

Siffrorna handlar alltså inte om år eller kronor, utan om de antal tusen kronor varje flaska är värd. Skönt att jag har valt den nyktra vägen så att det räcker med att titta på dem.

Dufweholms Herrgård

Vi slog oss ner en stund och beundrade matsalen.

Dufweholms Herrgård

Så fick vi äntligen kliva in i det här lilla gula huset längs med vattnet.

Dufweholms HerrgårdDufweholms Herrgård

Åh, ni vet den där värmen av badhus som gör en helt avslappnad direkt? Så var det. Uppvärmt golv och tystnaden som la sig mjukt runt oss. Så lyxigt att vara helt ensamma.

Dufweholms Herrgård

I priset på endast 240 kr ingick också juice, nötter och frukt. Det gick också att äta i matsalen, men vi sparade på kronorna.

Dufweholms Herrgård

Här hängde vi mest. I bubbelpoolen. Det gick också att stänga av bubblorna, vilket var bra med tanke på att min fibromyalgi inte riktigt gillar för mycket stimulans mot kroppen.

Dufweholms Herrgård

Vi pratade om det mesta, njöt av värmen och den ljuvliga miljön. Salladen var en perfekt lunch i en miljö där hunger inte direkt var den dominerande känslan.

Dufweholms HerrgårdDufweholms Herrgård

Utanför fönstret var det ruggigt gråväder. Det var så mysigt att sitta där inne i tystnad och värme. Vi använde egna hårinpackningar och ansiktsmasker och testade både den vanliga bastun och ångbastun. En fantastisk dag!

Dufweholms Herrgård

Som ni förstår fanns det ingen hemlängtan, men vid tretiden när helggästerna dök upp var det dags att röra på sig. Snöflingorna singlade ner på hemvägen och jag var som en annan slags varelse i flera dagar efteråt.

Dufweholms Herrgård

Kommentera
%d bloggare gillar detta: