Poesi

Autumn Biskops Arnö

gör mig till ett löv i vinden, ge mig färger av höst
låt mig få andas mot din bröstkorg
ge mig vila i någon annans tro på mig
när världen somnar inför vintern
och den omänskliga kylan
bygger sig in i mitt skelett
gör mig till ett strilande regn, ge mig marken
låt mig få vandra vid din sida
ge mig en väg jag inte väljer själv
och jag sjunger om frihet
när en fågel fastnat i min bröstkorg
desperata klor som river sönder
gör mig till någon som liknar mig, ge mig helhet
låt mig få möta din älskande blick
ge mig ett hopp om att jag finns kvar
här bakom rädslans maskerad
när jag slutade tro på deras lögner
var jag redan fri

 

Mer av min poesi finns här.

Kommentera

Winterland 2

den mentala källaren i ett vemodigt ljus
skuggorna leker fortfarande, de är moln på min himmel
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
du väljer tidsintervallerna, jag är bara åskådare
stearinet rinner nerför mina kinder
det är mer än tårar nu, det är en fängslad hemlighet
reaktionerna är inte mina, jag brukade sjunga
det finns ingenting här
avstannad rörelse, jag växer ihop med smärtan

jag ignorerar ekot av min röst
snart är det tyst igen, jag klingar ut
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
du väljer skrikens intensitet, jag har slutat lyssna
isoleringen har brutit skyddsrummets sköld
det finns ingenting här
nikotinfingrar, jag trevar efter regnbågar

göm mitt sorgelandskap i din vildvuxna trädgård
friheten finns här, illavarslande nära
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
det väntar ett djup under ytan
och jag är beredd nu
var du än vill placera mina minnen

 

Vill du läsa mer? Jag har startat upp ett nytt konto på poeter.se där jag lite i taget kommer ladda upp gamla och nya texter. Välkommen dit.

 

Kommentera

Jag skrev mycket poesi i min tonår och i min unga vuxenhet. Och nu när jag skriver den där Romanen kan jag sakna det. De kärnfulla orden, kompositionerna, intensiteten. Jag tänkte att ni ska få några smakprov framöver på min poesi.

Dagens dikt är skriven 2009 och när jag skrev den hade jag inte en aning om vad den handlade om. Idag förstår jag mer. Poesin bygger berättelser för mig om vad mitt undermedvetna inte kunde uttala i stunden. Orden kan tolkas så olika, beroende på vem som läser och när. En av poesins storheter.

Vad får du ut av texten nedan? Vilka känslor och livserfarenheter drar det upp i dig?

Untitled

aktion; solskensdimma

rykande asfaltsgator, solskensdimma
det finns en avsmak i dina steg som tar mig närmare
närmare dig och dina leende armbågar
du mjukar upp mina förklädnader
när din hand sträcker sig efter ett slut
du vet lika väl som jag; det finns bara ett slut i sagor
här med mig, här i dig, finns inte ens en början

en armlängds avstånd för oss samman
distanseringen är inte vårt ok
närhetsrädslan ger oss modet
nästan dumdristigt förälskar vi oss i sommarnätterna
och vinkyssarna, de där befläckade vinkyssarna
dina fumliga händer letar sig in i mina vrår
och jag kan inte motstå det du inte säger

gräsmattans känsla för växandet tar oss till en ny nivå
det vi inte vågar se där bakom solens ridåer
men tittar vi nedåt ser vi bara höjdskräck
jag ser i dina blå att du har något att berätta
men dina galenskapta sinnen döljer varje minspel
ditt ansikte är ett minfält av tolkningar
jag väljer vilka reaktioner jag agerar på
du reagerar i aktioner

det här är en början;
låt mig bli en rykande asfaltsgata
förlös mig i din önsketrädgård
vagga in mig i ovisshet, ha tålamod
och lägg lite av din envishet på lager
så att vi når slutet du så desperat längtar till

mitt löfte;
jag ska förföra dig in i min solskensdimma

Kommentera
%d bloggare gillar detta: