Kreativitet

Det finns ingen som du. Ingen som har exakt din uppsättning av egenskaper, förmågor, livserfarenheter eller samma fingeravtryck som du. Det som är du är fullständigt unikt. Så hur ska du då kunna jämföra dig med någon annan? Hur skulle ditt unika uttryck kunna vara rätt eller fel? Det kan bara vara mer eller mindre du. Det lärde jag mig i en verksamhet som utgick från Expressive Arts (uttryckande konst) och det vill jag prata mer om med er idag.

Jag hör ibland att en ska hitta sitt varumärke i bloggbranschen och i skapandet, nischa sig, skapa sig ett signum i foton och text. Ja, det är så klart viktigt att utmärka sig. Men risken är att du går in i en roll och i det missar att du alltid är unik. Du behöver kanske bara förstärka ditt unikum. Plocka fram det, tro på det, lita på det. Inte vara beroende av andras gillande och andras bekräftelse. Förstärka den nisch du redan har: ditt unika uttryck. Det räcker med att du är du och ingen annan kan vara bäst på det.

Det är ditt uttryck och därför är det alltid rätt - reaktionista.se

Varje uttryck som jag skapar berättar något om mig.

Varje blick utifrån säger något om den personen som ser på det. Vi upplever saker som fula, intressanta, enastående och hjärtskärande helt utifrån våra egna livserfarenheter. Om vi lyssnar på samma musikstycke, ser på samma tavla eller lyssnar på en föreläsning så kommer vi ändå att se på upplevelsen på helt olika sätt. Vi kommer minnas olika saker, tolka färg eller ord på helt olika sätt. Ett stycke kan få mig att minnas något med sorg och få dig att känna en meditativ stillhet. På samma sätt är det när vi skapar.

En värdering är minst lika individuell som någons uttryck. Andra människor kan utifrån det jag har skapat se delar av sig själva och sina liv. Jag kan aldrig bedöma eller tolka någon annans konst utifrån någon annan än mig själv. Det är jag som är verktyget. Både när jag tolkar och när jag skapar. Jag skapar ständigt mig själv och mitt liv i mötet med andra människor, mig själv och livet. Så också i konsten.

Därför är det fullkomligt irrelevant att jämföra sig med andra. Det är ditt unika uttryck som är det värdefulla. Det är hur du förfinar det, lär känna det, vågar utmana det och leka med det, som är den rättvisa jämförelsen.

DIY dragonegg candle holder from cones - reaktionista.se

Det finns inget rätt sätt. Det finns bara ditt sätt.

När barn lär sig nya saker, skapar något, ritar en helt obegriplig teckning, så applåderar vi och berömmer och är så stolta över att de har skapat något. När slutar skapandet i sig vara värdefullt? När får vi inte längre uttrycka oss utan att det ska värderas och tolkas, som om andra kunde förstå vad ditt unika uttryck säger om dig? Skolan, tänker nog de flesta. Ja, tyvärr är det ju där en jämförelse uppstår. För att det plötsligt finns ett rätt sätt att skapa, att lära sig, att tolka världen. Det är där någon får ett högre betyg i matematik och en annan får underkänt i musik. Som om musik bara är att kunna noter och att vara född med absolut gehör. Som om matematik bara är att lära sig en mall och följa den.

Jag önskar att vi kunde sluta värdera uttryck. Vi lär oss från barnsben att vi ska konkurrera, bli bäst, vinna priser, tjäna dyra pengar. Allt som oftast leder det till att vi tappar just det som är unikt hos oss själva. Vi gör något som någon annan redan har gjort. Kopierar. Litar inte på att det går att skapa något bra på egen hand. Vi lär oss att titta på de som har kommit längre, lära av dem, bli bättre. Bättre på vad? Tekniken kanske, ja. Men hur du använder tekniken, utvecklar den, ger den känslor och din fingerfärdighet – DET är det unika och kreativa. Kopior finns det gott om i varenda affär. Om vi alla istället skulle försöka skapa det som är unikt för just mitt liv, mitt inre, mina förmågor och det mina ögon lägger märke till… hur skulle världen se ut då?

Ministol - reaktionista.se

Kreativitet är en problemlösningsförmåga.

Varför  begränsar vi kreativiteten till att handla om hantverk, konst, skapande? Är det inte så att vi  i varje dag använder kreativiteten? För att lösa problem, räkna ut ett mattetal, laga en maträtt, organisera en bokhylla. För att tänka ut bästa semesterrutten, för att lösa en konflikt, för att följa våra drömmar eller undvika något jobbigt? Vi skapar oss själva och våra liv i varje dag.

Kreativitet för mig är friheten att kunna göra just det. Att välja vem jag vill vara och hur jag vill uttrycka den jag är. Och blir det inte farligt då, om vi börjar värdera oss själva utifrån hur bra vi är på att vara kreativa? Istället för att se att vi är det varje dag, helt utifrån oss själva. Även om du aldrig har skrivit en dikt, lärt dig sticka eller målat en tavla så är du kreativ varje dag i ditt liv. Det är kreativiteten som driver oss framåt, som strävar efter utveckling.

Ditt liv är ditt. Du är du. Ditt uttryck är ditt. Därför kan det inte bli fel. För att du, vad du än tror om dig själv, inte är fel. Det som kommer ut är det som ska komma ut. Så fort du sätter penseln mot pappret blir det vad det ska bli. Det blir alltid rätt.

Det blir kanske inte vad du hade föreställt dig. Det blir kanske inte som de där bilderna du har sett på nätet eller som den där konstnärens verk som du beundrar så. Men det kanske inte är meningen att det är så det ska bli? Hur kreativt är det egentligen att följa någon annans beskrivning eller härma någons konst? Det kanske ska bli något helt unikt som bara du kan skapa. Något som berättar något för dig om vem du är. Något som berör någon och löser upp känslor eller löser ett problem för någon annan, helt utan att det var det som var din intention. När du skapar från en plats inom dig som handlar om dig, och skalar bort det som kommer utifrån och handlar om andra och omvärlden, så blir det rätt. Då blir det ditt unika uttryck som möter någon annans unika intryck.

'Time' acrylic painting - reaktionista.se

Den här filosofin grundar sig på tron att allt har en mening. Att varje ”misstag” lär oss något, att varje ”fel” kan skapa nya rätt. Vi låter det undermedvetna ha en större påverkan än det medvetna. Det handlar också om en tilltro till att du kan bli och vara den du vill vara, och om att omfamna sin mänsklighet – det som gör dig till du.

I kreativiteten kan du lära känna dig själv och ditt unika uttryck. Därmed behöver du inte oroa dig för att göra fel, för att du inte ska vara lika bra som någon annan eller för att inte lyckas. Tänk om det alltid blir rätt? Tänk om du lär dig något om dig själv i varje kreativ process, oavsett om det blir som du har tänkt dig eller inte? Tänk om det blir bättre än du tänkt dig?

5 tips för att hitta ditt unika uttryck och utveckla det

  1. Värdera inte. Tolka utifrån dig själv. Fråga dig: om du hade skapat den tavlan, vad hade den berättat om dig? Om du hade sytt den klänningen, vad hade du gjort annorlunda för att den skulle passa dig? Vad är det du gillar och vad säger det om dig?
  2. Jämför inte med någon annan än dig själv. Ingen annan kan vara du. Hur har du utvecklats? Vad tyckte du om i tonåren och hur återspeglas det i vad du skapar idag? Hur har du tagit dig till den punkt i ditt skapande där du är nu?
  3. Skapa och lek i alla möjliga former och tekniker. Lär dig något nytt! Fundera på om det går att använda tekniken eller materialet på ett annat sätt än ”det rätta sättet”.
  4. Släpp tanken. Måla utan att tänka, skriv utan att stoppa pennan i några minuter, strunta i instruktioner och hitta på nya metoder att skapa. Tänk inte på resultatet. Bara sätt igång och gör något som just du vill göra. Testa!
  5. Var du. Skala bort andras åsikter och allt du lärt dig om rätt och fel, och försök hitta det som är viktigt för dig att uttrycka. Hämta inspiration, men leta efter din ingång i det du vill skapa.
Kommentera

Idag vill jag tala om kreativitet och hur jag har lärt mig att konkurrera ut min prestationsångest med mottot: ”Mitt uttryck är mitt och det blir alltid rätt”.

Under många år deltog jag i en verksamhet baserad på uttryckande konst i en kyrka. Varje torsdag samlades vi och målade eller skapade på andra sätt tillsammans. I den verksamheten fanns ett förhållningssätt som jag har burit med mig in i andra situationer. Det var där jag fick lära mig att när jag skapar så kan det inte bli fel. Mitt uttryck är mitt och det blir vad det ska bli. Ni förstår vilken stark kraft det har mot prestationsångesten? Den som hade plågat mig i alla mina år.

Galaxy painting

Jag lämnade musiken för att jag inte tyckte att jag var så bra som de andra. Jag slutade spela gitarr för att jag inte tyckte om att slå an ackord, jag ville plocka tonerna med lätta fingrar. Jag gav upp artistdrömmen när Bert Karlsson sa att jag wailade för mycket. Jag slutade måla för att någon sa att jag inte kunde. Jag gav upp all sport för att jag fick höra att jag inte var bra. Men jag var alltid bra. På mitt sätt var jag alltid bra. Nej jag kunde inte vinna någon talangjakt, men det jag kunde var bättre än så – jag kunde mitt alldeles unika uttryck. Jag är bäst på att uttrycka mig som jag. Ingen annan kan göra det.

Monthly Makers Avtryck

Idag gjorde jag klart mitt bidrag till Monthly Makers tema miniatyr. Det blir kanske inte vad jag hade föreställt mig, men det blir vad det skulle bli. Det är misstagen som gör konsten, det egensinniga som är det storartade. Ingen konstnär har blivit berömd för att den gjorde rätt. Varje konstnär omtalas i ord som ”detta är unikt för Picassos målningar”. Jag hade önskat något annat, något mer spännande, något häpnadsväckande genialiskt. Men vet ni? För någon som ser det jag har skapat kan det vara precis så. Spännande, genialiskt och alldeles alldeles unikt.

The suffering

Jag har också lärt mig det – varje tolkning är unik. Om jag betraktar en tavla och ser en skog säger det mer om mig än om tavlan. Och det säger definitivt inget om konstnären. Det kanske inte alls är en skog när konstnären ser på den. För någon annan är det en bearbetning av något, för en tredje en längtan och för en femte en påminnelse om ett tv-program den såg igår. När jag har gett textrespons har jag använt mig av samma metod. Det är så viktigt att vara medveten om att jag bara kan ge respons utifrån mig själv.

Acrylic

På tema trä var det någon som la upp en bild och sa ”X tycker att det saknas något, att den inte känns klar”. Och jag funderade direkt ”Om jag hade skapat detta – vad hade jag gjort annorlunda? Skulle jag ha upplevt den som klar?” och utifrån de frågeställningarna fann jag svaret .

När jag läser en text är svaren två: 1. I min läsning… 2. Om jag hade skrivit texten… Det skapar en tydlighet att använda den typen av respons. Det handlar om min upplevelse av texten eller kreationen, inte om vad som är rätt och fel. Det är också lättare för den som har skapat det att ta till sig det den vill och låta resten vara. En sak är säker, ingen hade kunnat skapa det på precis samma sätt som du. Det är ditt uttryck och därför är det alldeles rätt.

Time

Med tiden har det här förhållningssättet fördjupats och spridits till fler områden i mitt liv. Som känslor, tankar och det talade ordet i vardagen. De är mina känslor, tankar och ord och mitt uttryck är mitt. När jag känner något så är det mina känslor och de är precis vad de ska vara. När jag säger något så är det mina ord och hur någon annan tolkar dem är upp till dem. Om jag har sagt något som någon annan uppfattar sårande så får den personen säga det och förklara sin tolkning av mina ord. Lika lite som jag kan ta ansvar för hur min kreativitet tolkas av andra kan jag ta ansvar för hur mina talade ord tolkas.

Jag har fått arbeta hårt med att släppa taget om andras tolkningar och upplevelser av framför allt mitt skrivna ord. Många av mina texter berör människor djupt. Det är en gåva som jag vårdar. En del människor tål att bli berörda så och andra vill gärna värja sig. Men jag får aldrig be om ursäkt för mitt uttryck. Jag finner så mycket acceptans inför min kreativitet och frihet att skapa i det sättet att tänka.

Mitt uttryck är mitt och det kan bara bli rätt.

Hur tänker du kring din kreativitet och vad har hjälpt dig att mota bort prestationsångesten?

Kommentera

Det här året har verkligen varit ett kreativt år. Jag har utvecklat mina fotokunskaper och från att fotografera lite då och då har jag övat allt flitigare och lärt mig nya ljus och vinklar. Jag försöker mest fånga känslor och stämningar. Under 2016 hoppas jag kunna utveckla de tekniska delarna i fotot mer så att jag blir säkrare och får ännu bättre bilder.

Canon EOS 600D

Skrivandet har tagit många steg framåt. Jag skrev intensivt under våren och även under hösten producerade jag mycket text till romanen. Jag har framför allt pratat mycket om text och knutit ihop alla pusselbitar som ska bli en helhet genom nya infallsvinklar och perspektiv. Textgestaltning är jag bra på nu och prestationsångesten har jag begravt under alla sidor material, men det här att få ihop alla texter är en konst i sig. Det blir den stora utmaningen nästa år.

Write

Jag har fortsatt gå på kyrkans verksamhet i uttryckande konst en gång i veckan i stort sett hela året. Efter många fina år blev det dags att säga farväl och jag hoppas verkligen att jag kan ta mig tid att måla hemma framöver. I slutet av året började jag hitta nya sätt att leka med färgen som inspirerade mig.

Untitled
Acrylic painting "A silent dream of winter"

Jag har sysslat med många DIY-projekt under året och några av dem har också inbegripit matlagning och odling.

breakfast granola

Jag har testat nya recept, gjort egen granola och flädersaft från egenplockade fläderblommor. Självklart gjorde jag också Almedalsdrinken i somras.

Elderberry juiceAlmedalsdrinken 2015

Mitt guilty pleasure under året har varit äppelchips och även om det tar 3-4 timmar för en enda plåt så har jag säkert gjort 8-10 plåtar i år. Till jul gjorde jag en syndigt god chokladkola för er som missat det.

apple snacks

Den här våren var den första som jag hade ro att börja odla egna kryddväxter och jag tog även hem ett par tomatplantor som växte sig enorma och gav skörd i mitt köksfönster ända till i december.

Lemon Balm
Tomato

Jag satte även avokadokärnor i jorden och två av tre har överlevt och växer ännu i den sparsamma vintersolen.

Avocado plants

Störst inverkan på min kreativa utveckling i år har helt klart varit Monthly Makers. Det är svårt att sätta ord på hur roligt jag har haft med att klura på månadens tema, hitta inspiration och testa olika idéer. Det fall sig så fint att i samband med den här kreativa utmaningen hade jag ett stort behov av att lära känna mig själv och vad jag tycker om, när jag mår bra. Monthly Makers blev en katalysator för min inneboende kraft och fantasi.

DIY paper recycle

Jag började med pappersblommor som bara var en kul enkel grej att börja med för att göra någonting. Nästa månad var temat återbruk. Jag fastnade på tema papper och åkerbrukade en bok och kartong/toarullar för att göra ett pennställ.

Chair of matches

Det var dags för årsmöte med Fi och jag tackade av styrelsen med dessa rosa stolar gjorda av tändstickor. Helt klart det jag är mest nöjd med i år! Månaden innan gjorde jag en kruka av lera som tog hand om min höstglöd resten av året.

Magic 5

På temat magi gjorde jag de här tusen prickarna med ”glow in the dark”-färg och draperiet fick agera sänghimmel på sidan om sängen och skyddade bra från ljusa sommarnätter. Tidsödande men helt klart värt det!

Laptop case

Jag sydde ett laptopfodral av en gammal väska och kjol, målade en galax i akvarell efter ett youtube-klipp på tema rymden och fångade naturens mönster.

Yarn lamp

Under hösten gjorde jag en garnlampa och fick tapetklister överallt och sparade sommaren mellan två glasskivor.

Nature

Här någonstans började jag känna mig mer trygg i mitt skapande och hittade snabbt många idéer på sådant som också var enhetligt med annat i mitt hem. Jag gjorde ett geléljus med stenar och snäckor från sommarens fjordupplevelse.

Jelly light

Och när det är på upploppet måste en väl freaka ut lite? Det gjorde jag. Med aceton, eld och isvatten delade jag en glasflaska och fick en söt liten vas för dessa vackra tulpaner.

Untitled

Självklart har jag inte alltid kunnat hålla fingrarna i styr för bara ett DIY-projekt i månaden.

Photo hanger

Jag gjorde den här fotohängaren av en ovanligt fin björkgren, snöre, nål och tråd.

Untitled

Jag testade också att göra egna ljus. Jag blev inte alls nöjd med de jag gjorde i kartonger medan de i plastbehållarna blev jättefina.

Untitled

Jag plockade in naturen mer och mer. Pinnar, kottar, ljung och höstlöv i mängder. Jag gjorde denna girlang och testade också att bevara löv i glycerol som jag sen använde som utsmyckning på presenter och julklappar.

VILKET ÅR! Vad var ditt bästa pyssel i år? Har du några tips eller idéer inför 2016?

 

Kommentera

Untitled

Idag ska jag ta farväl av en plats, ett sammanhang, där jag har fått växa och bli mer och mer jag. En verksamhet som byggt på uttryckande konst och gemenskap. En kyrka där jag har fått möta så många fantastiska människor, på djupet. Jag har fått vara ett vittne i det svartaste och vackraste, mest sårbara och lyckliga. Jag har fått lyssna till livsberättelser och se människor komma ur sina skal och blomma ut. Någon som knappt vågade prata inför folk som sjunger gospel inför publik. Någon som gömde sig och sa ”jag vet inte” och nu ställer sig upp och berättar ”det här är jag”. Någon som kom i tusen bitar och hittade sin styrka där bland trasslet. Någon som kände sig ovärdig och som nu inser att den duger som människa.

Untitled

I målandet, delandet, i allt det vi har sett i varandras bilder, har vi mött förståelse och kärlek i varandra. Främlingar som med tiden har blivit nära vänner. Vänner som jag inte vill släppa. Människor från andra kulturer, religioner, samhällsgrupper som jag inte skulle ha stött på någon annanstans, som har satt djupa spår. Jag har fått så många nya perspektiv som berikar min vy av världen och mänskligheten. Jag hoppas och tror att det har gjort mig mer ödmjuk.

Untitled

Och det största av allt: jag hittade min tro här. Jag har hittat en tro som bygger på mig, mina värderingar, vad jag behöver att en högre kraft är. Den acceptans och respekt som är kärnan i allt det vi har gjort tillsammans har också innefattat våra trosuppfattningar. Här fann jag tro, i förtröstan och tillit. Här fann jag känslan av att allt är som det ska. Jag fann tillit att visa mina svartaste sår och fick så mycket kärlek tillbaka att jag började älska mig själv.

Untitled

Mina viktigaste lärdomar från den här verksamheten
  • Mitt uttryck är mitt, och det är alltid rätt.
  • Det är okej att provtänka. Jag behöver inte ha färdiga tankar, jag får testa mig fram.
  • Vi lever i samma värld, upplever liknande sorger och lidande. Vi är inte så olika som vi tror och behöver inte heller vara så ensamma som vi många gånger gör oss.
  • När jag tolkar någon annans uttryck gör jag det utifrån mig själv. Jag är alltid min referensram.
  • Det är okej att ställa frågor. Den andre kan säga ”pass” och välja att inte svara.
  • Jag får passa, välja vad jag vill dela med vem.
  • Det går att tala om svåra saker utan att använda ord. Symboler, bilder, ljud och rörelser går lika bra. Ibland är det lättare.

TACK!

Kommentera

Under allhelgonahelgen åkte jag iväg med ett gäng underbara människor som har kommit att stå mig nära på ett alldeles speciellt sätt de senaste åren. Vi har en dag i veckan träffats för att dela med oss av bilder, musik, tankar och livserfarenheter. Genom uttryckande konst har vi lärt känna varandra på många olika djup och nivåer. Vi har lekt på djupaste allvar. Tyvärr kommer den här verksamheten att upphöra vid årsskiftet. Ett beslut ovanifrån som innebär en stor sorg för många människor. Den här helgen var ett avstamp i det avslut vi nu genomgår. Det var viktigt för mig att vara med.

Untitled
Untitled

Som alltid när den här gemenskapen träffas händer det så mycket samtidigt. Det pågår inre processer, processer i relationer, processer i skapandet och mitt i detta finns alltid skrattet och leken nära. Att vi dessutom åkte till det natursköna Biskops Arnö och befann oss i den bästa av miljöer, folkhögskolan, innebär att jag måste dela upp upplevelsen i flera delar. Idag får ni den första delen. Processerna.

Untitled
Untitled
Untitled

Jag vaknade upp till en solig och sagolik morgon och bestämde mig instinktivt för att jag behövde gå ner till vattnet innan frukost. I stillheten kunde jag vakna till och låta vyerna väcka kroppen till naturens meditativa ljud och ljus.

Untitled
Untitled
Untitled
Untitled

Kvällen innan hade vi målat ”här är jag” för att beskriva vart vi befann oss i nuet eller i livet när processen startade. Morgonens tema var vad jag har fått av den skapande verksamheten, vad det har betytt. Min bild fick föreställa tron, kärleken och ett virrvarr av lidande som äntligen har fått plats någonstans. Det var här jag fann min egen andliga tro, i en gemenskap som utgår från kärlek och där inget lidande är för stort. Därför symboliserar den gröna slingan det växande jag har gjort.

UntitledUntitled

Det blir självklart väldigt känslosamt och nära i en sådan här process och därför är det viktigt att få bra mat och att få röra på sig. Back to basics och grunda sig i naturen. Med fantastiskt god lunchbuffé och en långpromenad runt ön hade hjärnan fått lite ny luftig energi. Jag är fortfarande hänförd över promenaden och allt vackert vi fick se på den, men det håller jag lite på.

Untitled
Untitled

Jag är så förälskad i den här platsen. Jag var det innan jag åkte hit, men nu kan jag inte komma ifrån tankarna om att få bo här, studera här, skriva här. På den här folkhögskolan finns författarskolan. Jag minns att jag drömde om att få gå här redan som tonåring. En dag ska jag göra det. Jag måste bara jobba bort min starstruck för lärarna. Jag menar, hur ska jag kunna ha mästerpoeten Athena Farrokhzad som lärare? Eller Sara Gordan? Dröm!

Untitled
Untitled

Vi fortsatte processen i skapande. Temat var vad jag tar med mig in i framtiden, vidare i livet. Jag fick en idé om att riva min bild i flera bitar. Men det var viktigt att alla bitar fick plats, även om vissa var bortvända, gömda. Det här handlar om min process att pussla ihop mig, hitta alla bitar. Även de trasiga. Och att när jag sedan hade vågat visa upp även det trasiga förstod jag att jag kunde välja när jag visade vad och för vem. En viktig insikt och byggsten i mitt identitetsbyggande och växande.

Untitled

Maten här var alldeles alldeles… ja, finns nog inget tillräckligt ord. SÅ gott. Vi åt trerätters både fredagkväll och lördagkväll. Höjdpunkterna var helt klart chokladkakan och lördagens supergoda gratäng med blomkål och linser i en krämig gratängsås. Till förrätt åt vi en gudomlig petit choux med egengjord skagenröra. Vi avslutade givetvis med marängsviss!

Untitled
Untitled
Untitled

Vi avslutade kvällarna i den Gotiska salen. Med enbart stearinljus som belysning i salen med takvalv efter takvalv kom den andliga känslan in djupt under huden. I stillhet sammanfattade vi vårt arbete för att sedan somna i mjuka lakan.

Untitled

Kommentera
%d bloggare gillar detta: