Category

Skrivande

Category

Skrivkramp, solsken och februarisnö.

Hej vänner! Jag hoppas att ni har lika härligt väder hos er som jag har. Solen skiner och även om jag brottas med skrivkramp så känner jag hopp. Naturupplevelserna de senaste dagarna har stärkt mig. Jag brukar alltid säga att februari levererar bäst snömängd och jag hade rätt även i år!

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

I tisdags vaknade jag upp till ett vinterland hos goda vänner och de finaste ungarna jag vet. Jag slingrade mig hemåt genom bilspåren på marken i tunna skor. Senare på eftermiddagen strålade solen. Jag ville springa ut till min skog och fånga ljuset. Det visade sig vara det jag behövde för att komma ifrån skrivkrampen. Världen låg tyst och vit omkring mig och under mig. Fåglarna sjöng för varandra och träden kämpade för att inte gå sönder av snötyngden.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Det har varit några knepiga dagar. Jag känner mig ensam men orkar inte prata med någon, eller så har jag skrivlust men inte fokus nog att kunna skriva något. Det bästa då är att lägga ner allt och gå ut i skogen. Krama träden, följa grenarna med blicken, andas in, andas ut. Där är jag aldrig ensam och där finns alltid inspiration och frihet från prestation. Så kan jag komma hem – och börja om på nytt.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Nu är det dags att sätta igång med skrivandet. Igår prokrastinerade jag så mycket att jag såg HELA Malou efter tio och spenderade timmar i skogen. Jag står inför stora författarval om fortsättningen. Det känns alltid som att stå och kika utför ett stup. Min skrivkramp stryper skrivlusten. Därför ska jag ägna helgen åt att skriva mig fram till olika alternativ. Jag vet att det är enda vägen in och igenom. Skogen påminner mig om att släppa kraven och leka. Som Bodil Malmsten skrev: ”Där kraven går in går naturen ut”. Så i helgen tänker jag leka med mitt bokmanus.

Vad har du för dig i helgen? Har du några knep mot skrivkramp?

SparaSpara

Kära dagbok, jag vill skriva om Elvira.

Jag vill skriva - reaktionista.se

Kära dagbok, jag kom till Stockholm med en sorgsen känsla. Samtidigt vet jag – det är en lögn som försvinner i solsken. Det är så mycket jag romantiserar med den här staden och jag behöver kanske ha kvar den så. Jag är kanske trots allt en författande person, målar gärna verkligheten i starkare färger än den erbjuder själv.

Här träffar jag andra som skriver, delar tankar om det vi brottas med. Om ordvalen, perspektiven, tempus och karaktärernas himla sätt att vilja bete sig. Om ensamheten i den stora berättelsen och vad gestaltning gör med texten.

Jag är fortfarande så uppfylld av de kärleksfulla perspektiv jag fick på min text igår. Det är ovärdeligt att få fortsätta ta del av dessa texter och tankar en hel dag till.

Det är något som händer när andra läser det jag skriver. Om Elvira, hon som sa ”jag vill att du berättar om det jag inte vet”. När jag får dela hennes berättelse blir den något mer, får ett eget liv. Jag förstår också nu vilket projekt jag har gett mig in i. Att berätta hennes berättelse i den form som jag har valt ställer väldigt höga krav på mig. Jag tror på den och jag vill berätta den, annars hade jag inte låtit den få ta så många år. Den har värkt fram och mognat.

Nu är det en annan lätthet över det. Självförtroende. Jag har tagit mig an uppdraget på riktigt. Jag har gjort ett commitment. Med Elvira. Jag behöver att hon får leva hos andra, blir sedd och hörd. Jag älskar henne för mycket för att göra henne besviken. Kanske är det först nu jag förstår vad det faktiskt innebär för mig att avsluta den här berättelsen. Betyder det att Elvira ska få leva utan mig? Ska jag leva utan henne? Eller är det nu hon kan få leva på riktigt, för första gången?

Wilda

Hur är din dag? Vad tänker du på?

Hej december! + två glada nyheter

Hej december! Med en ny månad skiftar också mitt fokus. November har gått i ett och jag är så stolt över att jag planerade det så väl att jag höll månaden ut. I december är det mysiga lugna dagar som gäller. Självklart ska ni få vara med på det! Idag vill jag dela två glada nyheter med er.

NaNoWriMo 2016 - reaktionista.se

Jag gjorde det! Jag klarade 50 000 ord på 30 dagar. För första gången hänger bitarna av min berättelse ihop. Ja, åtminstone de första 40 000 orden. Jag ska vara ärlig med det. För i slutet fanns det så många val att göra (kring hur jag ska knyta ihop det) att jag inte ville påskynda processen.

Det har varit så fint att leva med min berättelse varje dag. Jag vill fortsätta så. Först ska jag resonera i text om de val jag behöver göra och sedan skriva fram olika alternativ. I min egen takt. Tankarna behöver mogna i hjärnan.

Monthly Makers julkalender

I december kommer det att bli extra mycket Monthly Makers här på bloggen. Allt hemlighetsmakeri som har pågått i värdgruppen under hösten kommer snart att uppenbara sig lite här och var. Vi har varit lite busigare än vanligt och brutit mot några regler. Läs mer hos Anna María som är årets sista värd.

NaNoWriMo i halvtid och att skriva med känslor.

I år antog jag ett eget upplägg för utmaningen NaNoWriMo. Jag valde att skriva av min roman från början till slut och fylla i luckorna. För att få en överblick och framför allt för att få ihop de lösa trådarna. Idag reflekterar jag över vad det är som gör det så svårt att få ihop texterna till en bok.

Pusslet med tiotusen bitar

Den roman jag skriver på påbörjade jag 2009. Kanske långt innan dess, egentligen. Innan dess hade jag bara skrivit korta texter, mestadels poesi. Jag trodde inte att jag skulle kunna skriva en roman. Det har jag nog inte trott sedan dess heller. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om, skrivit nytt, förändrat strukturen.

Eftersom mitt skrivande uppstår i scener och fragment, som pusselbitar, så är halva jobbet att få ihop alla delar. Jag är en utmärkt strateg. Jag tycker nog många gånger att det är roligare att tänka ut hur bokens alla fragment ska hänga ihop än att faktiskt få ihop det.

Självkritiken kring detta är min värsta fiende. När jag tänker tillbaka på alla år av kamp med den här texten är det lätt att tappa tron på min förmåga. Jag vill ju bara skriva. Jag vill inte pussla och rodda. Jag är så innerligt trött på copy paste. På ytan är det precis ett sådant lyxproblem jag har. Jag har språket, berättandet, berättelsen. Jag kan tekniken. Så vad är problemet?

Skriva med känslor - reaktionista.se

Det är mina svåraste känslor som skrivs ner

Det här är en bok som handlar om starka känslor. Känslor som ligger väldigt nära mig. När jag började skriva den för snart åtta år sedan var det också en bearbetning. Sedan dess har jag gått i intensiv terapi och vänt ut och in på hela mig. Skapat nya livsstrategier, hittat nya förhållningssätt, kommit till insikt. Jag har gjort samma sak med berättelsen. Den har gått igenom minst lika många processer som jag. Bytt perspektiv, lagt sig på plats i en ny ordning, hittat nya jag. Min relation till den har utvecklats. Den är inte jag längre. Den handlar om något annat. Något som är mycket mer fritt och lever sitt eget liv.

Känslorna däremot. Textens styrka. Den som får människor att reagera och som tumlar runt i mig. De är kvar. Jag märker det nu när jag skriver om allt från början. Känslorna är autentiska. Och precis som att jag nu släpper taget om det liv som har varit släpper jag också taget om berättelsen. Den lever sitt eget liv, formar sig själv. Sorgen finns närvarande också här. Detta är slutfasen. Texten handlar så mycket mer om språket och känslorna än om berättelsen. Äntligen har den hittat bort från mig och blivit något större.

Jag är så stolt över mig själv som har hållit ut under alla dessa år. Jag har fortsatt kämpa med relationen till den här texten. Jag har fortsatt tro på den, på mig, på att den ska få komma ut. Och mest stolt är jag över att känslorna har fått följa med, hela vägen. Så som de kändes. Nu ska vi ta oss ut på andra sidan tillsammans. Tills det bara är en text som vill beröra läsare.

I skrivande stund har jag 25 187 ord som hänger ihop.

NaNoWriMo 15 nov 2016 - reaktionista.se

Vilka hinder brottas du med i ditt skrivande?
Är det någon mer som är med i NaNoWriMo? Hur går det?

8 tips till dig som vill skriva en roman.

Jag började skriva romanen som en slags frigörelse från mitt förflutna. Skrivandet var livsviktigt under många år. Från det har det växt fram en säkerhet i mitt språk. Det har formats karaktärer som gör mig både arg, ledsen och sprudlande lycklig. När romanen fick sitt eget liv hände det magiska ting. Idag skriver jag för att jag älskar det. För att jag inte kan låta bli. Och fortfarande för att jag inte vet vem jag är när jag inte skriver. 

I november deltar jag för tredje året i rad i NaNoWriMo. Den vansinniga utmaningen som går ut på att skriva en roman på 30 dagar. 50 000 ord på en månad. 400 000 deltagare världen över. Jag har klarat det två gånger.

Första gången var det en revolution. Istället för att noga väga varje ord innan det fick nudda pappret flödade orden. Och där fanns så många fantastiska scener och meningar som jag inte ens visste att jag kunde skapa. Det var som att jag släppte mig fri. Desto mer jag skriver, desto fler sidor av skrivandet visar sig. Jag har dödat myterna kring författarskap, utan att förstöra romantiken i min relation till skrivandet.

Skriv en roman

Idag är skrivandet ett hårt arbete men också något jag älskar. Om 9 månader kommer det förhoppningsvis att finnas ett romanutkast som ska få möta förlagens ögon. Detta är mina råd till dig (och till mig) som vill skriva en roman.
Skrivandet är ett hantverk

Den författare som får ge ut en bok är den som skriver. Som skriver och skriver. Spottar ur sig helt obegripligt dåliga scener och stavar fel bara i farten. Skrivandet handlar om att skriva, och att skriva och skriva tills du når dit du vill. En artist lär sig genom att öva, lyssna på goda lärare, se på hur andra har gjort och inte ge upp när första försöket misslyckas. Ta lärdom av det. Tro inte att bara för att du har en talang så löser det sig självt. Utveckla din talang.

Gestalta

De texter som fångar läsare är de som har en god balans mellan att gestalta och beskriva. Gå in i din text, var med i scenerna, låt läsaren få komma nära personer och miljöer. Beskriv med alla sinnen.

Övning: Gå ut och gå. Stanna på några olika platser, beskriv miljöer och personer omkring dig. Beskriv vad det doftar, hur det ser ut, vad din kropp rör vid, vilka ljud du hör, hur vädret påverkar din kropp. Använd alla dina sinnen.Välj ut en huvudperson på ett ställe och beskriv vad den personen gör och hur den för en dialog med en närstående person.

Krångla inte till det

Detta råd borde jag ha lyssnat på från början. Bestäm dig för ett tempus och ett berättarperspektiv etc och håll dig till det så länge det fungerar. Att ändra det i efterhand är mycket lättare än att skriva olika varianter. Eller testa olika med de första texterna och bestäm dig efter det. Gör det enkelt för dig.

Bodil Malmsten - Så gör jag

Du kan inte säga allt i en bok

En bok har ett begränsat antal sidor. Du kan omöjligt berätta allt du vill. Däremot kommer du att kunna skriva nya böcker. Bestäm dig för vad det är det du vill säga. Gärna i en enda mening eller fras. Skriv upp alla idéer och sortera ut sådant som inte har med ditt tema att göra.

Lästips: Stuart Horwitz teori om ”series” i boken Book Architecture.

En roman är 20 % skrivande och 80 % redigering

Det finns texter som har omarbetats fler än 15 gånger innan de ges ut. Som författare behöver du ta många beslut, testa nya vinklar, bläddra frenetiskt i synonymordlistor och stryka. Småord, upprepningar, alltför långa meningar, störningar i läsflödet, otydligheter…
Steg ett är att skriva. Så skriv din text. Alla beslut du tar i ditt första utkast kommer du att få omvärdera tio gånger till innan du är klar.

OBS! Låt inte kritikern komma in i skrivprocessen. Den kommer som sagt att få jobb så det räcker senare.

Du vet själv vad som fungerar och inte

Det finns vissa stycken eller scener som jag är så nöjd med att jag bara vill ringa alla jag känner och läsa upp dem. Det finns andra texter som jag inte känner så med. Oftast är det de jag fastnar hos. Om jag vill lyckas med min text behöver jag se vad jag gör bra och applicera det på den text som inte fungerar tills den gör det.

Skriv en roman

Du har fler språk i dig

Jag trodde länge att jag bara kunde skriva på ett visst sätt. Poetiskt och målande. Men jag kunde ju skriva akademiska uppsatser? Vykort, dagbok, krönikor, dikt… I en roman är det viktigt att ha ett enhetligt språk, men minst lika viktigt att kunna ge karaktärerna sitt eget språk i dialoger, beskriva miljöer med alla sinnen. Genom att förändra pauseringar och ordval kan du ge din text en helt annan språklig ton.
Har du en historia att berätta, men är osäker i ditt språk? Leta reda på böcker med språk du tycker om och skriv av. Hitta ditt språk i någon annans ord. Det är så det har kommit till från början.

Älska dina karaktärer och miljöer

Du behöver lära känna dina karaktärer och dina miljöer så väl att du känner till deras innersta hemligheter och deras synliga brister. Skriv dig till det. Skriv tills du tröttnar på personerna, tills du drömmer om dem, tills du inte vill leva utan dem och älskar deras mest avskyvärda tankar. Ge dem en själ. Då kommer dina läsare också att göra det.

Hur ser din relation till skrivande ut?
Har du några råd eller erfarenheter att dela med dig av?

%d bloggare gillar detta: