SJÄLVMORDSTANKAR | Det är värt att kämpa.

Jag ville inte vara med längre

För exakt åtta år sedan på dagen vaknade jag upp på en sjukhusavdelning efter att ha spytt i fjorton timmar. Ett dygn innan hade jag svalt så mycket tabletter att det hade kunnat kosta mig livet. Det var det jag önskade, mitt syfte med det. Aldrig tidigare hade jag varit så säker på något som den dagen. Jag ville inte vara med längre. Det jag inte visste då var att jag den dagen skulle påbörja en lång kamp mot ett bättre liv.

Självmordstankar - reaktionista.se

En medmänniska

Det fanns en ängel vid min sida när jag vaknade. Hon hette Maria och pratade skånska. Jag vet inget mer, för det var den första och kanske sista gången jag träffade henne. Hon var vikarie på min avdelning och hade fått i uppgift att sitta vak hos mig. Hon var inte som andra människor jag hade mött. Istället för att bara sitta vakt började hon prata med mig, försöka få mig att se att det fanns ett liv också för mig. Jag lyssnade inte. Det trodde jag åtminstone.

Maria ringde till lekterapin och fick en korg levererad till mitt rum. Vi gjorde pärlsmycken. Jag gjorde armband som jag sen tog sönder. Maria gjorde mig en ring och ett kort, som jag har burit med mig sedan dess. När hon satte på mig ringen sa hon något i stil med: ”Ta av dig den när du mår bra, en dag då du inser att kampen är värt det”. Det var länge sedan jag tog av mig ringen, men jag inser att jag då inte hade en aning om att jag senare skulle må så bra som jag gör idag.

(Jag hette Linda tidigare)

Självmordstankar - reaktionista.se

Tack

Tack Maria. Tack alla ni som kantat min väg, gett mig ord eller blickar eller på annat sätt berört mig. Tack till alla som har försökt även om ni inte har kunnat nå mig. Tack för att jag aldrig har blivit lämnad ensam, trots att jag så många gånger drunknat i min ensamhet. Tack till alla er som sagt att jag inte är hemsk bara för att mina känslor är hemska. Tack till alla er som vågat se mitt mörker och sett min gnista även när jag inte har kunnat tro på den själv. Utan er hade jag varit borta. Jag hade aldrig vetat hur det känns att vara älskad, kompetent och värdefull. Jag hade aldrig kunnat ge mig själv ett liv värt att leva om ni inte hade visat mig att jag är värd just det. Att jag inte måste förtjäna det, att det är mitt att ta emot.

Tack.

Din mail kommer inte att publiceras. Required fields are marked *

*

%d bloggare gillar detta: