Det blir alltid rätt: om kreativitet och prestationsångest.

Idag vill jag tala om kreativitet och hur jag har lärt mig att konkurrera ut min prestationsångest med mottot: ”Mitt uttryck är mitt och det blir alltid rätt”.

Under många år deltog jag i en verksamhet baserad på uttryckande konst i en kyrka. Varje torsdag samlades vi och målade eller skapade på andra sätt tillsammans. I den verksamheten fanns ett förhållningssätt som jag har burit med mig in i andra situationer. Det var där jag fick lära mig att när jag skapar så kan det inte bli fel. Mitt uttryck är mitt och det blir vad det ska bli. Ni förstår vilken stark kraft det har mot prestationsångesten? Den som hade plågat mig i alla mina år.

Galaxy painting

Jag lämnade musiken för att jag inte tyckte att jag var så bra som de andra. Jag slutade spela gitarr för att jag inte tyckte om att slå an ackord, jag ville plocka tonerna med lätta fingrar. Jag gav upp artistdrömmen när Bert Karlsson sa att jag wailade för mycket. Jag slutade måla för att någon sa att jag inte kunde. Jag gav upp all sport för att jag fick höra att jag inte var bra. Men jag var alltid bra. På mitt sätt var jag alltid bra. Nej jag kunde inte vinna någon talangjakt, men det jag kunde var bättre än så – jag kunde mitt alldeles unika uttryck. Jag är bäst på att uttrycka mig som jag. Ingen annan kan göra det.

Monthly Makers Avtryck

Idag gjorde jag klart mitt bidrag till Monthly Makers tema miniatyr. Det blir kanske inte vad jag hade föreställt mig, men det blir vad det skulle bli. Det är misstagen som gör konsten, det egensinniga som är det storartade. Ingen konstnär har blivit berömd för att den gjorde rätt. Varje konstnär omtalas i ord som ”detta är unikt för Picassos målningar”. Jag hade önskat något annat, något mer spännande, något häpnadsväckande genialiskt. Men vet ni? För någon som ser det jag har skapat kan det vara precis så. Spännande, genialiskt och alldeles alldeles unikt.

The suffering

Jag har också lärt mig det – varje tolkning är unik. Om jag betraktar en tavla och ser en skog säger det mer om mig än om tavlan. Och det säger definitivt inget om konstnären. Det kanske inte alls är en skog när konstnären ser på den. För någon annan är det en bearbetning av något, för en tredje en längtan och för en femte en påminnelse om ett tv-program den såg igår. När jag har gett textrespons har jag använt mig av samma metod. Det är så viktigt att vara medveten om att jag bara kan ge respons utifrån mig själv.

Acrylic

På tema trä var det någon som la upp en bild och sa ”X tycker att det saknas något, att den inte känns klar”. Och jag funderade direkt ”Om jag hade skapat detta – vad hade jag gjort annorlunda? Skulle jag ha upplevt den som klar?” och utifrån de frågeställningarna fann jag svaret .

När jag läser en text är svaren två: 1. I min läsning… 2. Om jag hade skrivit texten… Det skapar en tydlighet att använda den typen av respons. Det handlar om min upplevelse av texten eller kreationen, inte om vad som är rätt och fel. Det är också lättare för den som har skapat det att ta till sig det den vill och låta resten vara. En sak är säker, ingen hade kunnat skapa det på precis samma sätt som du. Det är ditt uttryck och därför är det alldeles rätt.

Time

Med tiden har det här förhållningssättet fördjupats och spridits till fler områden i mitt liv. Som känslor, tankar och det talade ordet i vardagen. De är mina känslor, tankar och ord och mitt uttryck är mitt. När jag känner något så är det mina känslor och de är precis vad de ska vara. När jag säger något så är det mina ord och hur någon annan tolkar dem är upp till dem. Om jag har sagt något som någon annan uppfattar sårande så får den personen säga det och förklara sin tolkning av mina ord. Lika lite som jag kan ta ansvar för hur min kreativitet tolkas av andra kan jag ta ansvar för hur mina talade ord tolkas.

Jag har fått arbeta hårt med att släppa taget om andras tolkningar och upplevelser av framför allt mitt skrivna ord. Många av mina texter berör människor djupt. Det är en gåva som jag vårdar. En del människor tål att bli berörda så och andra vill gärna värja sig. Men jag får aldrig be om ursäkt för mitt uttryck. Jag finner så mycket acceptans inför min kreativitet och frihet att skapa i det sättet att tänka.

Mitt uttryck är mitt och det kan bara bli rätt.

Hur tänker du kring din kreativitet och vad har hjälpt dig att mota bort prestationsångesten?

14 avtryck, RSS

  1. Alicia 16 mars, 2016 @ 23:53

    Shit vad bra! Vilket otroligt bra mantra att bära med sig. Det ska jag minnas!

    Jag tror jag funderar lite för mycket på det du skrivit för att få ut så mycket egna tips eller tankar just nu, men för mig har det nog handlat mycket om att lära mig acceptera att prestationsångesten är där, att jag inte kommer bli fri den, men att jag kan motarbeta den och påbörja, göra färdigt och kanske till och med visa upp alster som den misstycker till. Det har varit en låååång, aktiv process och ett intensivt arbete med mig själv som på intet vis är över eller avklarat, utan som jag hela tiden måste påminna mig om. Men det går! Sen tror jag det är bra att sluta jämföra med andra (om en kan låta bli) och bara med sig själv. Så himla mycket roligare!

    • Wilda 17 mars, 2016 @ 07:47

      Men JA! Alltså jämförelsen är kreativitetens död. Jag kan fastna i det när det gäller bloggen och framför allt livssituationer eftersom det är där jag själv har mest prestationsångest (jobb, utbildning, partner osv) men just kreativiteten verkar jag i alla fall kunna släppa taget om. Och det blir ju mycket lättare att uppskatta det andra gör när en inte jämför, och inspireras istället för att sänkas. 🙂 Vad fint att du uppskattade inlägget! 😀

  2. Kat 17 mars, 2016 @ 11:30

    Det här var verkligen precis det jag behövde läsa idag, igår och imorgon.
    Lider själv av prestationsångest större delen av tiden och har inte hittat något bra sätt att mota bort den på. Att bara ignorera verkar tyvärr inte funka 😉
    Det är så lätt att nästan omedvetet jämföra sig själv och det man skapar med andra och det som de skapar. Att man ser allt det andra som rätt och ens egna som fel eftersom det är annorlunda. Men det här satte ord på mycket som jag har känt, men inte riktigt kunnat få fram och upp till ytan. Det blir ju rätt för att det är jag, och det kan ju inte vara något annat.

    • Wilda 17 mars, 2016 @ 21:54

      Så härligt att läsa! Nu när detta förhållningssätt har fått fäste hos mig är det verkligen få saker som rubbar det. Så skönt att slippa kämpa och bara vara! Hoppas att det kan få fäste hos dig med, så att du inte sabbar ditt alldeles unika fantastiska uttryck!

  3. Mikaela 17 mars, 2016 @ 21:49

    Så bra tips, men så svårt att efterleva när prestationsdjäveln knackar på som högst. Jag tror också på att försöka att inte jämföra med någon annan än sig själv, men mest att bara låtsas som det inte finns någon prestationsångest och bara köra på. Blir det inte som man tänkt, nähä okej skitsamma det blev i alla fall NÅGOT. Men det är det störigaste tycker jag när jag har en riktigt klar bild i huvudet som jag vill få ut men så blir det inte som jag tänkt, men jag jobbar på att släppa det 🙂

    • Wilda 17 mars, 2016 @ 21:59

      Ja det är klurigt det där. Jag har nog också släppt mycket av hur jag vill att det ska vara och följer mer med vart skapandet tar mig. Det är ju klurigare om en är mer professionell kanske. Men även i bokskrivandet som är blodigt allvar för mig så hjälper det att tänka att det är min bok och den kan bara bli vad den blir av det jag kan ge. Ju mer jag lever efter det och accepterar det som är och blir desto lättare blir det. Sen var ju jag lyckligt lottad som fick detta matat i skallen i en gång i veckan i fyra år. 😉

  4. Jenny 17 mars, 2016 @ 21:55

    Åh, fantastiskt inlägg! Ska bestämt sno det där mottot och skriva in i min lilla bra-citat-bok! Känner dock att jag behöver komma tillbaka och läsa en gång till imorgon när jag inte är lika trött, har säkert missat massa bra saker.

    Jag har haft så mycket problem själv med prestationsångest i de flesta delar av livet, men med just kreativiteten slutade det med att jag la av helt. Slutade helt skapa för tillslut innebar det bara ångest. Det är nu sista halvåret jag hittat tillbaka igen och det är glädjen över hur underbart det känns att måla, fota, virka, sy – ja skapa helt enkelt, igen som gjort att jag bara slutade bry mig. Varför ska jag skämmas över en så stor del av mitt liv som får mig att må så mycket bättre? Vad spelar det för roll vad någon annan tycker ifall jag älskar det jag gjort? Jag vet inte exakt hur det hände men jag insåg häromdan att jag känner stolthet istället för skam, och det är så jäkla underbart!

    • Wilda 17 mars, 2016 @ 22:02

      Åh! Du ger mig gåshud. Tack för att du delade detta med mig. Så glad för det. Välkommen tillbaka och kommentera gärna igen om du får nya tankar. Så fint att ta del av någon annans perspektiv i detta. Stoltheten över sig själv och sina kreationer är så viktig. Det du gör är fantastiskt för det är ju du som har gjort det! 🙂

  5. Ruth | HungryHeart.se 17 mars, 2016 @ 22:33

    Du är så klok Wilda och du inspirerar och väcker många tankar och känslor.
    Jag går hårda matcher mot min prestationsångest med jämna mellanrum, men för mig är glädjen när jag kommer in i ett kreativt flow så starkt, att jag ser till att det inte får förstöras av självtvivlet. Jag försöker tänka igenom vad som hänt när jag börjar känna att allt jag gör är fult och ofta kommer jag fram till att jag varit överbelastad för då krymper min kreativitet ihop. När jag hakar upp mig i prestationsångesten brukar jag ändå kunna gå in i mitt pysselrum och börja dona med lite olika projekt tills jag får fatt på skaparglädjen igen och då kan prestationsångesten bara packa och dra! =)

    • Wilda 19 mars, 2016 @ 19:03

      Tack för att du delar detta! Ja glädjen och lusten kan verkligen ta över den där prestationsångesten. Så viktigt att ge sig själv och kreativiteten fritt spelrum.

  6. kajplats23 19 mars, 2016 @ 18:50

    Väl skrivet och välskrivet. Var sann mot dig själv. Det är den enda vägen. Allt gott till dig.

    • Wilda 19 mars, 2016 @ 19:00

      Tack! Allt gott!

  7. Jess 20 mars, 2016 @ 11:08

    ”Det blir vad det ska bli”. Vet inte om det är för att jag har funderat så väldigt mycket det senaste, men jäklar vilken kraft de orden träffar mig med idag. Ska försöka bära med mig det när jämförelsesjukan och prestationsångesten drar fram och härjar som värst. Det blir vad det ska bli. Så träffsäkert och bra.

    • Wilda 21 mars, 2016 @ 18:55

      Vad glad jag är att det berörde dig. Så viktigt att komma bort från jämförelser och hylla våra olikheter tycker jag. Jag hejar på dig <3

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: