Det gör ont att vara flicka – om när jag ville vara någon annan.

TRIGGERVARNING! övergrepp och självdestruktivitet, inga grafiska beskrivningar.

 

När du läser det här så vill jag att du påminner dig om att jag har tagit mig ifrån det liv och den självbild jag här beskriver. Jag lever i allra högsta grad ett rikt och fritt liv idag, fyllt av kärlek både från mig själv och andra. Jag skriver det här för att jag vet att jag inte är ensam.

 

Det gör ont att vara flicka - reaktionista.se

När jag var en liten flicka var jag med om saker som jag inte ville. Jag brukar inte prata om det, för det är ingenting jag vill identifiera mig med idag. Det säger ingenting om vem jag är. Det hade faktiskt aldrig något med mig att göra. Jag var ett barn. Trots att det inte handlade om mig så levde jag med övertygelsen om att det var något allvarligt fel på mig, att det var jag som bar skulden. I nästan tjugosju år trodde jag det. I tjugosju år ville jag vara någon annan.

Jag växte upp och trodde att jag var oemotståndlig. Jag trodde att jag hade någon slags förförelsekraft som jag inte kunde styra över. När det gick för långt var det mitt fel. Jag förstod inte att det fanns gränser för vad vuxna fick göra med barn. Jag förstod inte att min kropp var min. Med tiden började jag önska jag att jag var ful. Det gjorde ju ont att vara vacker.

 

”Det gör ont att vara flicka”

 

Jag såg det som att jag behövde hitta ett sätt att kontrollera den kraft min kropp hade på andra människor. Jag stängde av. Hatade min kropp. I tonåren hade jag ingen kontakt med den längre. Jag kunde gå med blödande skavsår en hel dag utan att märka det. Jag straffade kroppen genom hård träning utan mat. Med killar som fick använda min kropp som de ville. Jag hade inga gränser att sätta.

Det gör ont att vara flicka - reaktionista.se

Det fanns en annan sida av det också. Jag behövde att någon tog i mig för att förstå att jag ens existerade. För att jag skulle få ett värde. Under min jakt på närhet och bekräftelse fanns en livrädd flicka som hade tappat livslusten. I många år hade ångesten i kroppen gjort det svårt att få i sig mat. Samtidigt ville jag inte att det skulle märkas, för då skulle jag ju vara besvärlig, så jag balanserade hela tiden på gränsen till undervikt. Och fortsatte le.

Jag blev sjukare och allt mer självdestruktiv för varje dag som gick. Jag började skada mig själv med olika verktyg. Jag bad killarna att göra mig illa. Jag umgicks med människor som jag visste skulle svika mig. Jag slutade äta. Och i mitt huvud mässade mina tankar om hur värdelös jag var, att det enda jag dög till var sex. Samtidigt var jag en högpresterande elev med toppbetyg och sekreterare i elevrådet. Jag log. Och ingen verkade se något annat.

Det gör ont att vara flicka - reaktionista.se

När fasaden rämnade tog självdestruktiviteten överhanden. Det drivet var min enda anledning att leva. Jag förtjänade inte att komma undan genom döden. Jag hade ett mantra i huvudet som höll mig vid liv:

 

”Så länge det gör ont är allt som det ska”

 

Jag sålde min kropp för tabletter som stängde av mina känslor. Jag sålde min kropp för att någon skulle ta i mig, ge mig rätt att existera. Jag sålde min kropp för att återta kontrollen över den. Min sexualitet blev ett vapen. Jag utmanade mig själv. Kunde jag verkligen få vem som helst att ligga med mig? Kunde jag få dem att göra mig illa? Kunde jag gå en hel vecka utan mat? Hur djupt vågade jag skära mig? Hur många nätter i rad kunde jag hålla mig vaken? Hur galen kunde jag bli?

Det var först när någon berättade för mig att det jag hade varit med om inte hade med mig att göra som jag kunde sluta. Det var inte mitt fel. Jag behövde inte ha ont för att jag var flicka. Det tog däremot år innan jag kunde tro på det.

Det gör ont att vara flicka - reaktionista.se

Det tog vad som känns som en hel livstid att ta tillbaka min kropp. Att göra den till min. Det tog all kraft som finns i mig att hitta mig själv bakom allt som gjorde så ont. Det krävdes otaliga timmar i terapi, på yogamattan, med basal kroppskännedom, tusentals timmar i skogen. Jag har pressat ut ord ur min mun, ibland gömd med skam under en filt. Jag har vänt ut och in på mig och mitt liv för att kunna bli någon annan än den de gjorde mig till. Jag har gått emot mer rädsla än jag egentligen vågade. För att få leva som människa. För att ha rätt inför mig själv att bara vara.

All kraft jag använde för att göra mig själv illa vände jag till att gå igenom rädsla, skam och skuld. På andra sidan den kampen sitter jag nu och är djupt tacksam över att vara vid liv. Att jag till och med kan säga att jag är lycklig idag, är bortom allt det jag trodde var möjligt.

Idag kan jag vara nära andra människor för min skull. På mina villkor, med mina gränser. Jag lär mig att ta emot närhet med integritet och att kommunicera mina känslor. Varje dag kommer jag lite närmare mig själv. Jag avslutar med ett citat från min första terapeut:

”När du är den du vill vara så är du dig själv”

 

Jag ville vara någon annan.
Jag ville ju vara jag.

 

✶   ✶   ✶   ✶   ✶   ✶   ✶   ✶   ✶  ✶

 

Organisationer som arbetar för att det inte ska göra ont att vara flicka:

ATSUB – för anhöriga
FATTA
Föreningen Storasyster
Föreningen Paraply
HOPP
PLAN Sverige
RISE Sverige
ROKS
Rädda barnen
Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund
tjejjouren.se

33 avtryck, RSS

  1. Annica 8 mars, 2017 @ 08:48

    Du fina underbara människa! ❤️ Så starkt av dig att dela med dig av dina upplevelser! 💕

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:11

      Tack Annica <3 Så skönt att läsa dina ord tidigt igår när det fortfarande var en oro över vad folk skulle tycka och tänka.

  2. Henrik 8 mars, 2017 @ 09:39

    <3

  3. BySiri 8 mars, 2017 @ 11:36

    <3

  4. Lindah 8 mars, 2017 @ 12:45

    Du skriver så bra!
    Så himla skönt att du har tagit dig ut på andra sidan! <3

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:12

      Tack! Ja, det är helt otroligt skönt. <3

  5. Beautiful Life 8 mars, 2017 @ 16:22

    Tack för att du delar med dig av din historia! Otroligt starkt inlägg som berör <3

    /Anna

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:12

      Tack för att du läser, Anna. <3

  6. tack för att du delar din historia

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:13

      Tack för att du läser och säger det!

  7. Nastasja 8 mars, 2017 @ 21:22

    Vill skriva något men det finns inga ord. Du är så modig. <3

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:13

      Tack för att du lämnade ett avtryck med kärlek <3

  8. Amanda 8 mars, 2017 @ 21:31

    WILDA <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

    Tack för att du skriver. Dina ord behövs.

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:14

      Fina du <3 Tack för din kärlek och bekräftelse.

  9. Finurliga fröken 8 mars, 2017 @ 22:53

    Tack ❤

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:14

      <3 Tack för att du läser.

  10. Cathinka - På vift! 9 mars, 2017 @ 06:47

    Vilken resa, vilken styrka!

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:15

      Tack Cathinka! Det hejaropet sparar jag under huden.

  11. Mikaela 9 mars, 2017 @ 08:19

    ❤❤❤❤ det gör ont i mig att du behövt gå igenom sånt här, men glad att du är där du är idag ❤

    • Wilda 9 mars, 2017 @ 09:16

      Tack! Jag är glad att det verkar som att jag ändå kunde nå fram med skillnaden med vem jag är idag. Tack för att du bekräftar det och ser. <3 <3 <3 <3 <3

  12. Jessica 9 mars, 2017 @ 20:06

    Jag är glad att du hittade dig själv (och att du funnit styrkan i att dela med dig av din erfarenhet) kram

    • Wilda 13 mars, 2017 @ 21:30

      Tack för din fina kommentar, Jessica. Den värmer rakt in. Kram!

  13. Elin 9 mars, 2017 @ 20:31

    Tack! Jag kan känna igen mig i delar av det du skriver, att använda kroppen för att få någon slags bekräftelse. Du är en sån otrolig förebild och inspiration som visar ett alternativ. Ett sundare sätt att leva. Tack, Wilda!

    • Wilda 13 mars, 2017 @ 21:32

      Tack för dina starka värdefulla ord, Elin. Din kommentar bekräftar att det jag gör når ut och in. Jag blir så berörd. Tack tack tack!

  14. Alicia 11 mars, 2017 @ 10:21

    <3

  15. Annie - lättlagat vegokäk 12 mars, 2017 @ 09:05

    Jag är övertygad om att du hjälper andra när du delar med dig så modigt <3
    Tack <3 <3

    • Wilda 13 mars, 2017 @ 21:34

      Tack Annie. Jag hoppas att det kan ge någon ord såsom jag hittade ord genom andras ord en gång i tiden. Tack för att du läser och visar dig <3

  16. Jess 12 mars, 2017 @ 10:14

    <3

  17. […]     Ha möjlighet att resonera med någon om texten Det gör ont att vara flicka så att jag kunde se att jag var redo att lämna den ifrån mig. Tack till alla er som har läst […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: