WE HAVE A DREAM | ny kraft i kampen för en bättre värld

Utställningen We have a dream på Fotografiska var precis vad jag behövde för att få nya perspektiv den här veckan. Det är som om luften har gått ur mig. Jag vet inte om det är våren som gör motstånd i all sin gråhet, att jag just nu verkar behöva säga ifrån och stå upp för mig mer än vanligt eller om det är den här världen som håller på att åka rakt ner i en avgrund. För lite så känner jag just nu. Jag försöker göra vad jag kan där jag befinner mig. Ändå känner jag mig så otroligt liten och som att vad jag än gör så finns det viktigare saker att ta itu med, viktigare saker att skriva om.

We have a dream - Fotografiska - reaktionista.seWe have a dream | Fotografi av Albert Wiking, intervjuer av Oscar Edlund och texter av Daniel Rydén.

Jag blev påmind om hur många som har kämpat för mänskliga rättigheter, medmänsklighet och en bättre värld före oss. Anna Lindh som födde mitt politiska engagemang. Chimamanda Ngozi Adichie som gav mig den intersektionella analysen och perspektiv på min vithet. Ledare världen över som skapar möjligheter för människor att läka efter trauman som ingen skulle ha behövt uppleva. Människor som står kvar i det svåra och gör vad de kan. Utställningen visar också på personer, ibland så unga som barn, som utifrån egna erfarenheter tagit sig till positioner där de kan göra skillnad för andra i samma situation.

We have a dream - Anna Lindh - reaktionista.se

Någonstans såg jag ett citat (som jag tyvärr inte fångade i bild) om att det är dessa människor – som slagits för det goda i handling – som vi minns. De som har skapat hjälpcenter, medlat till fred, stått upp mot förtryck, skrivit böcker som förändrat samhällen… De som genom icke-våldshandlingar har skapat bättre förutsättningar för sina medmänniskor. Ändå är det dessa personer som får mest motstånd i nuet.

Det gav mig mod.

We have a dream - Taiye Selasi - reaktionista.se

Jag brukar ha med mig citatet Be the change you wish to see in the world och det tycker jag stämde in så bra på den här utställningen. Egentligen är det ju precis det vi behöver göra. Se till oss själva, stå upp för det vi känner är fel utifrån ett medmänskligt perspektiv. Aldrig tappa hjärtat, hur ont det än gör att känna.

We have a dream - Yeonmi Park - reaktionista.se

Ibland önskar jag att jag hade en större initiativkraft och förmåga att verkligen agera. Jag försöker göra det jag kan: skriva, skapa plattformar, gemenskap och motivera andra som kämpar. Det kommer mer av det, men inte precis just nu.

Den kommande helgen ska jag fokusera inåt. Jag behöver tanka kraft, ge mig ut mellan skogens träd, logga ut från sociala medier och stänga ute allt det hemska som sker i världen. Det måste få vara okej att inte orka i några dagar. Låta tankar och känslor från We have a dream slå rot. Och samla stjärnögonblick. Hopp. Tacksamhet. Medmänsklighet. Så kan jag orka igen sen.

 

17 avtryck, RSS

  1. Sannaste 27 januari, 2017 @ 16:10

    Inspiration!

    det är svårt att alltid ta på allvar och känna grunden i sig själv. Några hjälper oss på vägen. Jag använder din blogg för detta. Och fotoutställningen verkar också vara en bra väg.

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 13:01

      Tack! Vilken komplimang! Blir helt paff och ska verkligen låta dina ord få fäste.

  2. Jenn - forever abroad 28 januari, 2017 @ 13:39

    Vad fint sammanfattat med alla de känslor du beskriver. Jag blev också väldigt tagen av den här utställningen och det kan ha varit den finaste och starkaste utställning jag någonsin sett. Planerar att införskaffa boken för att ha den hemma på soffbordet eller i bokhyllan, som en liksom ständig påminnelse – och för att kunna läsa berättelserna på nytt och låta de sjunka in ännu djupare.

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 13:15

      Åh tack för tipset om boken! Den ska jag önska mig till födelsedagen! Tack för din kommentar, kul att du också uppskattade utställningen.

  3. Ellen 28 januari, 2017 @ 21:06

    Det är alltid okej att inte alltid orka. Glöm aldrig det. Det är alltid okej.
    <3<3

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 21:18

      Tack Ellen. Svårt att se hur världen ser ut och tänka att det är okej att inte orka, när så många andra står där och inte har det valet. Men ja det måste så klart vara okej, för att det ska hålla. <333

  4. Sandra Leone 28 januari, 2017 @ 21:39

    Det här inlägget är så fruktansvärt fint.
    Det är okej att inte orka. Jag orkar knappt någonting de här dagarna. Det viktiga är bara att vi inte slutar och ger upp utan lär oss hur en återhämtar sig och då är det lugnt att inte orka ett litet tag.

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 21:20

      Tack för din fina kommentar. Jag tror att jag kanske måste ge upp att försöka förändra världen i praktiken ett tag, och att det kanske räcker med att skriva ibland. Jag har under mina 12 år som sjukskriven aldrig riktigt kunna släppa det där förändringsarbetet helt och jag ser nu hur det har bidragit till att förlänga min utmattning.

  5. Annie - lättlagat vegokäk 29 januari, 2017 @ 10:25

    Som en samhällsengagerad person är det lätt att känna att hela världen ligger på ens axlar. Det gör den förstås inte, men känslan kan ändå vara knäckande. Men du gör vad du kan Wilda! Och jag tycker att det är helt rätt av dig att tanka kraft för att orka göra det du gör. Kram <3

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 21:22

      Tack Annie. <3 Ja, det känns så privilegierat att kunna välja bort kampen för att jag inte orkar, när andra inte ens har ett val. När det handlar om liv och död för andra människor. Svårt att känna att en gör tillräckligt. Det får jag nog leva med tills jag kan ge mer på ett annat plan. Kram!

  6. Lindah 29 januari, 2017 @ 18:07

    Alldeles riktigt, det där med att man måste få samla kraft! Så man kan ta nya tag sen! För man hjälper ingen om man inget orkar liksom.

    Lät som en intressant utbildning också!

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 21:24

      Så himla sant. Jag hoppas att jag en dag kan göra skillnad mer än i ord. Eller att mina ord kan göra större skillnad. Tack för dina kloka ord. Och ja, väldigt givande utställning!

  7. Lindah 29 januari, 2017 @ 18:08

    Utställning ska det såklart stå!

  8. Jess 29 januari, 2017 @ 19:32

    Det är mer än okej att inte orka alla gånger. Jag hoppas att helgen givit dig lugnt och att trädens djupa rötter och starka grenar skänkt dig styrka <3

    • Wilda 31 januari, 2017 @ 21:25

      Tack, Jess! Så fint formulerat! Helgen gav mig precis det. Tyvärr tappade jag ju marken lite där en stund, men tar det som ett gott tecken om att Moder Jord mest ville rota mig 😉 <3

  9. Janina 12 februari, 2017 @ 14:36

    Vad fint skriet om utställningen. Du formerar dig så bra! Jag blev själv så inspirerad att jag besökte Fotografiska igår och tittade på utställningen. Den var mäktig och jag blev både inspirerad och berörd. Tyckte dock att den nästan blev lite för övermäktig, att det var lite väl många personer porträtterade på en och samma gång för att en skulle ta in det. Men den var absolut sevärd och väldigt viktig!

    • Wilda 14 februari, 2017 @ 08:58

      Jag blir så glad för dina kommentarer, Janina. De känns. Och att du blev inspirerad nog att gå dit är ju så fint att jag inte hittar ord. Känner igen dina reflektioner. Tyckte också att det var mycket, och att varje person bar en så stark historia som hade behövt sin tid att ta in. Jag ska köpa boken, om jag har råd, tänker jag. Så kan jag läsa lite i taget.

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: