Detta är en elegi om mig, om dig. Jag möter nya sammanhang, följer de vindar som sliter tag och gör vår överallt. I brutna trädgrenar. På uttorkade gräsmattor. I himmelsblå valv. På grusbeklädda asfaltsgator. I rädda knoppar som brister. Jag möter blickar som säger att de tycker om mig, att de vill se mer av mig. Stannar där en stund, i det mjuka efterlängtade. Som om vindarna ryckt med mig och gör vår också av min trötta själ. Vart jag än vänder mig ser jag ljusen i era ögon. Hoppet om att det nu äntligen ska vända.

Elegi för en vän - reaktionista.se

Och jag ser dig. Dina ögon tåras när jag sjunger vid din sida. Känslorna kommer nära, fyller din bröstkorg till bredden. Jag backar inte, som du tror. När du visar mig vem du är bakom all din skönhet och talang, hur dina känslor känns och vart dina tankar formas, blir jag en bättre människa. Jag tror på dig och jag blir mer av mig när du låter mig få finnas där nära. Även i det som är så svårt. Trots det skakiga modet har du kvar din kraft i dina stämband. Så sjung, du vackra. I all din kamp vill jag att du ska veta. Du har alltid ljuset i din röst. All tid.

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: