Fibromyalgi och att träna sig i arbetslivet.

Fibromyalgia

Idag har jag varit på ”jobbet” min andra dag. Det börjar klarna vad det är jag ska göra, vad det innebär rent praktiskt. Också hur det påverkar mig fysiskt. Det är en känslomässig berg- och dalbana att förstå att jag är sjukare än jag har trott. Det är också en oerhörd stolthet och glädje över att jag har tagit mig hit. Jag har aldrig tidigare arbetat. Att ha ett arbete att gå till bara sex timmar i veckan som det är nu, är så oerhört värdefullt. Idag fick jag för första gången uppleva känslan av att skoja och skratta tillsammans med kollegor. Idag fick jag också förstå hur snabbt min intelligens hämmas av tröttheten. Det är motgångar och det är framgångar.

Tanken med arbetsträning är att jag ska få träna min arbetsförmåga, lära mig hantera de hinder min sjukdom ger mig och öva upp min uthållighet. Samtidigt får jag också inblick i hur en arbetsplats kan se ut, träna på att komma upp på morgonen, passa tider, vara social med kollegor, be om hjälp när jag inte förstår, ta instruktioner, sätta mig in i nya saker etc. Jag har inga uppgifter som just jag måste utföra. Det ligger inget ansvar på mig. Om jag inte orkar med, om jag blir hemma, gör någon annan det. Två timmars koncentration gör mig så trött att jag måste ligga på soffan två-tre timmar efteråt. Men det är värt det. Jag får utföra ett arbete som kommer att vara till nytta för någon. Jag får vara en del av något som är större än mig.

Än så länge känns det bra, men fortfarande ovant och jag får nya utmaningar hela tiden. För mig är den största utmaningen hjärntröttheten. När den slår till kan jag inte lära mig nya saker, förstå uppgifter som kräver mer än ett steg och det hjälper inte ens om någon förklarar det för mig. Hjärnan orkar inte förstå. Jag hoppas att jag med tiden lär mig att bemästra det och att jag framför allt kan hålla energin uppe under längre tid.

Det som drabbas mest just nu är allt annat omkring mig. Jag kan inte avgöra vad jag orkar mer än arbetsträningen, för det tar så mycket kraft nu när det är nytt. Med tiden kommer det bli lättare. Just nu är jag tacksam för alla som visar mig förståelse för att det är så här. För er som vill förstå bättre hur det är att leva med kronisk trötthet, läs gärna min text om The spoon theory.

5 avtryck, RSS

  1. Ina 10 oktober, 2015 @ 12:25

    jag är så glad att du äntligen får vara där. i det där sammanhanget.
    förstår att det är jobbigt och tungt med hjärntröttheten, och allt runtomkring som drabbas.
    ta det lugnt, ha tålamod, förlåt dig själv.
    och ge inte upp. dra ner på det ännu mer till en början om du behöver, men känns folket och platsen bra så håll kvar i det. du är värd det <3

    • reaktionista 10 oktober, 2015 @ 13:06

      Tack, fina! Det är inte så tungt som det kanske lät. Inte konstigt att jag blir supertrött, jag är ju sjuk. Så det handlar nog mest om att förhålla sig till tröttheten med acceptans. Tack för din omtanke <3

  2. Mikaela 11 oktober, 2015 @ 16:12

    Vad bra att det finns sånt här! Skönt att det inte ligger något ansvar på dig, det är ju för din egen skull du är där 🙂 Jobbigt med hjärntröttheten, hoppas det blir bättre med den!

    • reaktionista 12 oktober, 2015 @ 09:08

      Ja, så himla bra! I andra fall kan försäkringskassan tvinga folk till det här, så jag är glad att jag kunde ta eget initiativ när jag kände mig redo. Hjärntröttheten lägger sig nog till viss del när jag är mer bekväm och inte blir så stressad, men i övrigt får jag leva med den. Och det funkar ju det också, för det mesta.

  3. […] oktober var det äntligen dags för mig att börja arbetsträna. Jag hamnade på ett kontor med fantastiska lokaler, en härlig grupp kollegor och atmosfären var […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: