Min första Q&A! Är jag en riktig bloggare nu? Hehe! Tack för era frågor och fråga på om det är något mer ni undrar framöver.

Vad är det du gillar med rusningstrafik? 
Jag gillar rörelsen. Det är något så fascinerande med folksamlingar, hur människor anpassar sina rörelser efter varandra och ibland hur de inte kan det, men till slut tvingas göra det. Jag upplever att vi blir mer jämlika, en mänsklighet. Det finns inte tid och plats för att bry sig om någon som sticker ut. Alla sticker ut. När jag var i London insåg jag också att jag attraheras av anonymiteten, att jag kan vara precis vem jag vill vara när det är hundratals främlingar omkring mig. Författarjaget gillar även känslan av att vara mitt i hundratals livsberättelser på samma gång. Jag får alltid nya idéer om karaktärer och berättelser i rusningstrafik. Jag har också lätt för att acceptera läget, vilket är en fördel när trafiken står stilla. Jag tycker om när jag ”sitter fast” och bara kan vänta och ta det lugnt.

Stockholm

Funderar du på Stockholm månntro eftersom du känner så starkt för staden?
Ja! I sommar, helst i juli-augusti, vill jag flytta till huvudstaden. Jag söker ett kollektivt boende och min dröm vore att bo i en villa med 5-6 andra personer. Utmaningen är att hitta ett boende där Asla också kan bo. Just nu har jag ett erbjudande om ett rum i en lägenhet där djur tillåts, men det är lång restid till skolan då. Jag har nu bestämt mig för att söka till Ersta Sköndal som förstahandsval. Jag ska nämligen bli socionom! Ser så mycket fram emot att äntligen bo i storstaden igen, vilket jag har kämpat för sedan jag flyttade därifrån för 10 år sen. Så om någon har tips på kollektiv där djur tillåts – hojta!

Tired

Vad är det du ska plugga till hösten? Superkul att du känner att du orkar det!
Jag ska som sagt läsa till socionom. 🙂

Inget ont till den fina människan som skrev det, för det är ingen självklar förståelse när en inte lever med kronisk värk. Sanningen är den att jag egentligen inte orkar. Om jag skulle känna efter är jag skräckslagen inför hösten och de kommande åren. Min arbetsförmåga är ungefär 15-20 %. När jag får bestämma vilka tider jag gör vad, gå och lägga mig när jag behöver det mitt på dagen, inte träffa så mycket folk, inte ha någon press på mig, sova ut när jag behöver det… då fungerar jag väldigt bra.

Att jag gör det här handlar om mitt svar på frågan ”Om det inte blir varken värre eller bättre än det är just nu, vad vill du då göra med ditt liv?”. Då vill jag bli terapeut, hjälpa människor att bearbeta sina trauman, ta hem familjehemsbarn och bo i en stuga på landet. Vad behöver jag för att ta mig dit? En utbildning, pengar, körkort, ett nätverk av människor.

Jag är kroniskt sjuk. Om jag lever då kommer jag att vara sjuk när jag är 30, 60 och 100 år. Det bästa hade varit om det gick att vara sjukskriven på 50 % och studera utbildningen på 50 %, men det går inte. Den bästa möjliga chansen har jag nu. Jag är beviljad ersättning till augusti 2017, månaden innan jag fyller 30. Efter det är det svårare att få sjukersättning. Och sen vill jag ju försöka göra något mer av mitt liv.

Under det första året kommer jag att kunna ha min ersättning vilande och alltså kunna avbryta studierna om det inte fungerar. Den tryggheten i starten är så viktig att ta vara på, för jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Det kan gå alldeles utmärkt. Jag har lätt för att lära mig nya saker, har fotografiskt minne och är högpresterande. Så utmaningen ligger i att inte prestera fullt ut, begränsa umgänge och enbart vila på fritiden. För att förstå mer kan du t ex läsa mitt inlägg om The spoon theory.

Guitar

Vad var ditt drömyrke när du var liten?
Det första jag drömde om, vilket ju kanske inte är ett yrke, var att vara prinsessa. Och senare fotomodell. På mellanstadiet när jag vann en dikttävling och började skriva mer och mer föddes författardrömmarna. Runt samma tid skrev jag en egen låt med min musiklärare och med mormors hejarop drömde jag om att bli artist och sångerska. En stor dröm var att vara med i Melodifestivalen. Så någon slags kändis med vackra kläder kan nog sammanfatta det.

Om du fick välja en superkraft, vilken skulle det vara?
Hm, svårt. Att kunna stoppa naturkatastrofer och miljöförstöring var nog det första jag tänkte. Så kanske att kunna styra väder/miljö, eller styra tiden. Jag skulle väldigt gärna vilja kunna radera hat och främlingsfientlighet, vilket ju vore en riktigt mäktig superkraft. Typ kunna peka på människor och ge dem insikt i andra människors perspektiv så att de inte kan göra dem illa. 

Training

Får man kanske be om ditt träningsschema? Vore kul att se om det funkar för mig också.
Självklart! Ledsen att det här har dragit ut så på tiden. Jag håller nu på att redigera en video där jag visar mina övningar och berättar lite vad som har varit viktigt för mig. Håll till godo så dyker det upp så snart den är klar. Jag vill också göra ett enskilt inlägg för detta så att fler fibrosar kan hitta det och testa.

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

4 Comments

  1. Kul att läsa! Men alltså vad är det för dumma ersättningsregler, varför är det svårare när man fyllt 30? Jättedumt, inte så att man magiskt mår bättre efter att ha fyllt den specifika siffran och sedan inte behöver lika mycket hjälp? Det är så många ersättningsregler som är dumma, min sambo har varit sjukskriven nu i ett par månader och fick reda på NU att han inte får pengar för mer än de 14 första dagarna av sjukskrivningen för att han var timanställd och inte fast anställd. Men han har ju jobbat heltid så det är så himla himla dumt. Förhoppningsvis löser det sig, annars kommer han vara tvungen att låna pengar igen från sina föräldrar och mig och det är ju inte så kul för någon inblandad.

    • Ja, det är knepigt. Det är olika ersättningar. Det är verkligen mycket knepig byråkrati med systemet, som ju i sig är fantastiskt att vi har. Hoppas det löser sig för din sambo. Det är så drygt det där med att anhöriga ska rycka in, kan ju sabba vilka relationer som helst. Det är ju inte alltid det finns anhöriga heller…

  2. Så spännande att du ska börja plugga. Förstår att det blir meckigt att få ihop allt så att det passar dig och bidragen men det låter verkligen som att du tänkt igenom allt och att det är nu det passar bäst. Håller alla tummar jag kan för att det blir precis så som du önskar, att du orkar och att du får ut det du drömmer om av utbildningen.

    • Tack, Sandra. Det kommer att bli några tuffa år men när jag är igenom det kommer jag ha många fler valmöjligheter än att vara sjuk på heltid. Sen tycker jag om att studera så det i sig ser jag fram emot.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: