In memory of a long lost hair.

Untitled

I måndags var det dags att klippa undan luggen och ge nacken lite mer luft. Det är nästan lika kort nu som den där dagen i januari förra året. När jag klev in hos frisören med hår till höfterna och kom ut med 2/3 av det i en påse i handen. Jag måste erkänna att jag ibland saknar det där hårsvallet. Jag kommer till slut ändå fram till att det tillhör en annan tid. En annan person, som jag inte saknar alls. Den korthåriga jag är en mycket roligare och lyckligare person.

Untitled

0 avtryck, RSS

  1. Ina 7 augusti, 2015 @ 10:16

    det är så fint att du trivs med kort hår 🙂

    men hjälp vilken häftig bild, den på långt hår! cool!

  2. Lisa 7 augusti, 2015 @ 10:21

    Det långa var häftigt. Jag drog efter andan när jag såg det. Coolt foto! Men du klär i det kortare och jag tror att jag förstår känslan. Du ser lättare och livligare ut. Mer du, mindre hår.

    • reaktionista 7 augusti, 2015 @ 11:24

      Åh vad fint! Ja, det känns lättare. Mitt ansikte fick mer plats på något sätt 🙂

  3. ISA 7 augusti, 2015 @ 19:48

    tycker du är superfin i båda juuu. och tänk vilken skön markering att kapa det gamla från ”dåliga” perioden och börja på nytt liksom 😀

    • reaktionista 8 augusti, 2015 @ 09:24

      tack! ja, det var häftigt hur det blev så utan att jag hade tänkt det så. mitt hår har alltid varit en så stor del av min personlighet, viktigt för mig, så att ta det steget sprängde nog en gräns så att jag fick mer frihet i att uttrycka vem jag är. häftigt! 🙂

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: