En tisdagskväll i goda vänners sällskap. Mysiga intensiva samtal med människor jag inte sett på flera månader, men som ändå känns så nära. Kramar, leenden och ekande skratt. Disco i ett nyrenoverat badrum. Blombuketter fylls på och ballongerna vajar ovanför oss. IOGT-NTO:s eget kaffe smakar gudomligt. Kanske lite extra i detta sammanhang. Ett barns glittrande ögon förtrollar oss.

Jag ser mig om och inser hur dessa människor drivs av samma saker som jag, och inser, liksom jag, att förändringen börjar inifrån. Det är det som känns i rummet, mellan skratten och ögonen som frågar hur det står till (och dröjer kvar för att de vill veta sanningen).

Innanförskap - reaktionista.se

Det är här jag hör hemma. Det är med er jag vill dela mina dagar. Det är den känslan av samhörighet som jag har sökt så förtvivlat. I mitt flöde på Facebook ser jag hur en vän åkt in på sjukhus, en annan ifrågasätter meningen med livet och en tredje kämpar med att inte falla tillbaka i självdestruktivitet. Jag brukar känna skuld då, när jag har det så bra och andra lider. Men jag kände inte så. Jag kände sorg, för att också jag har varit där utanför livet och kämpat efter något annat. Och sorg för att mina älskade vänner fortfarande står vid sidan av och inte får hjälp att hitta in i den här värmen. Jag längtar tills de når hit. Till värmen. Innanförskapet.

Innanförskap - reaktionista.se

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: