Child of Mother Earth - reaktionista.se

Idag har jag levt i 30 år. Det är svårt att förstå. Ibland känner jag mig fortfarande som en rädd liten femåring. Ibland känner jag mig gammal som en 90-åring. För det mesta är jag ju så mycket mer än min ålder. Erfarenheter, kunskaper, känslor, mognad, drömmar och tankar. Jag bär allt i mig nu. Jag försökte illustrera mina 30 år i en text inspirerad av Christins text på hennes 30-årsdag. Den påminner mycket om hur jag skrev i 17-18 års åldern så det blir samtidigt en hyllning till den tiden som var en av vändpunkterna. Det har varit många mörka år, men det gör också de senaste så mycket ljusare. Jag är helt övertygad om att det bara kan bli bättre härifrån och jag ser fram emot att dela den framtiden med er. I bildkavalkaden finns både mörker och ljus, glädje och smärta. För livet är ju både och.

Trettio år from Wilda Kristiansson on Vimeo


 

två trasiga människor
försökte älska ett skrikande barn
utan att se sig själva
det var ingens fel
och allas fel
att jag gick sönder
jag förstod inte det då
jag förstår det nu

orden kom tidigt
sången, poesin, berättelserna
som släppte allvaret
blicken som såg detaljer
av det vuxna inte såg

allvaret blev ansvar
i tonåren
när jag satt i styrelser
gick med i nykterhetsförbund
assisterade på barnteatern
var sekreterare i elevrådet
valde musiken för mormors skull
men orkade inte sjunga
när jag inte orkade vara jag

utvecklade ätstörningar
självskadebeteende
jag ville vara någon annan
så jag blev någon
som inte var jag
någon som inte kunde äta
någon som lät andra skada
någon som sa ”jag vet inte”
i rädsla för att säga för mycket
och när jag väl började tala
tog berättelserna aldrig slut
jag skrev ner dem
för att inte trötta ut terapeuterna
försökte få någon att orka lyssna
tills jag var klar

genom avdelningar, behandlingshem
broräcken och överdoser
ett hjärta som stannade
försökte jag få någon att se
att det gjorde ont
istället gjorde det mer ont
människor dog omkring mig
smärtan blev min vän
alla såg sin egen maktlöshet
och till slut gav de upp
till och med de som inte får ge upp

mamma blev sjuk en sista gång
log en sista gång
sa förlåt en sista gång
jag blev galen
på riktigt
psykotisk
tappade allt det jag hade byggt upp
och hittade mig själv
för när jag kom ut ur mardrömmen
var jag mig själv
utan masker och med hoppet som ledstjärna
ett jävlar anamma utan slut

jag började leva
men tabletterna satt fast i min kropp
jag kunde inte stå emot
tills jag kastade allt
gav upp
jag behövde ge upp
för att hitta rätt
säga hejdå psykiatrin
och söka hjälp
som hjälpte

hittade kvinnan som fick livet att växa
inifrån och ut och utifrån och in
jag berättade
tills jag var klar
och det släppte mig fri
skulden och skammen bleknade bort
jag sa nej till min familj
och genom 15 år av terapi
kunde jag till slut
förlåta den där stackars människan
hon som var jag
älskade jag

jag jobbade övertid trots sjukskrivningen
förbundsstyrelsen för Ungdomens Nykterhetsförbund
gav mig ett sammanhang att vara viktig i
kroppen gjorde ont
fibromyalgi sa de
jag hade precis känt min kropp för första gången
den berättade en historia
som jag inte orkade höra
jag höll tal på Sergels torg, skrev protokoll i timmar
åkte tåg över hela Sverige
flög till Australien
för att komma ifrån
mig själv

jag tog studenten från Komvux
med fina betyg och vänner som hurrade
för att jag var jag
men rädslan tog över igen
som rädslor gör
och först när ingen längre stod ut
med att älska mig
kunde jag börja älska mig själv

jag la mig bland vitsipporna och sa
”ni får bli min familj nu”
jag blev en vildblomma
och Moder Jord min famn

jag blev förlåten
med tiden
och hittade nya vänner
att knyta band med
i ärliga färger
tillit fick ansikten
ni älskade mig hel

jag kunde älska det inre barnet
med den förundrade blicken
som aldrig slutade berätta
som fortsatte skriva
och möta blickar
jag lärde känna mig
även de sidor jag var rädd för att möta
min mänsklighet
jag blev den jag var menad att vara
och den jag ville vara

började berätta för er
började leka igen
vågade drömma om framtiden
och lät det envisa ta plats
tills jag kom hit
och tänka sig
nu ska jag bli socionom
hjälpa andra
att växa vidare genom
det som inte går att gå igenom
jag vet
för det var omöjligt
men det hände ändå
jag är här nu
jag är 30 år

 

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

42 Comments

  1. <3 känns lite futtigt med ett enkelt grattis efter att fått dela din berättelse om dina första 30 år, men har inte mycket annat att ta till! Hurra för dig!

  2. Vilket fint format du valt att sammanfatta de här 30 åren i! Känns som en ynnest att få ta del av dessa ögonblicksbilder av ditt liv, smärta och glädje och allt. Otroligt vackert skrivet. Och älskade bildspelet! Blev helt varm inuti av att se dig som tonåring och barn. Stort grattis på födelsedagen finaste du! Vi hörs lite senare <3

  3. Pingback: Att ge någon en resa genom ett blogginlägg | Resa medvetet

  4. GRÅTER här vid köksbordet i Dublin. För allt du gått igenom, för hur fint du formulerat dig trots så svåra saker du beskriver, för att du kommit ut på andra sidan och allt. Ett tusenfaldigt grattis på 30årsdagen, underbara du! Hoppas att det inte dröjer allt för länge till innan vi träffas på riktigt. <3

  5. Åh, det är svårt att hitta orden. Vilken livsresa du gått igenom! Dina ord går rakt in i hjärtat. De är tuffa till och med att läsa men så vackert fångade, och så vet man ju var du är nu. Det ger hopp. Hur du kommit igenom detta som en stark, livsbejakande människa full av framtidshopp, energi, glädje och kreativitet. Du inspirerar verkligen och måtte din blogg läsas av många.

    Varmt grattis till dina 30 år och stor kram!

    • Tack för att du trots allt lämnade några ord. Verkligen fint att höra. <3 Det får mig att sträcka på mig ännu lite mer. Jag är djupt berörd av att du känner som du gör. ALL VÄRME

  6. Jag har läst dina texter i snart halva ditt liv. Dom slutar aldrig berör mig. Du slutar aldrig beröra. Så glad att du hittade vägen till läkning till slut. Grattis sagoprinsessan!

    • Jag blev helt ställd när jag läste din kommentar. Tänk att det finns någon kvar från den tiden som minns och kan påminna mig. Som fortfarande läser mina ord. Jag blir ordlös faktiskt. Tack för att du lämnade dina ord. Det känns så stort. Värdefullt och viktigt. Kram!

  7. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK #36 | gofika, 30 år och skrivdjungel. | REAKTIONISTA

  8. Har sparat det här inlägget oläst i några dagar för att jag kände på mig att det skulle vara starkt och liksom kräva något av mig som läsare. Så jag ville inte skumma igenom snabbt på lunchrasten eller så, utan ha tid och ork. Och visst hade jag rätt! Du slutar aldrig beröra med dina ord, du både river upp och plåstrar om och det är så jädra fint. Tack för att du lät alla oss ta del av det här, och inte minst GRATTIS i efterskott! <3

  9. ARGGGGGGAWHHJJH har ej ord. Gillar dig mest. Punkt och puss. Vill skriva alla klyschor till dig. Börjar med: tack för att du finns. Tack tack TACK!!!!!

  10. Jag är så otroligt tacksam för att du finns i bloggvärlden. Du är så modig som öppnar dig själv och jag är övertygad om att du hjälper andra med liknande erfarenheter. Och du hjälper oss som inte har liknande erfarenheter att förstå. Tack <3

  11. Åh är så efter i mitt bloggläsande, men vilket inlägg! <3 Älskade bildspelet och du skriver så berörande och starkt <3 <3 <3 <3

  12. Pingback: SEPTEMBER 2017 | 30-årsdag, omställning och lust. | REAKTIONISTA

  13. Pingback: VLOG SEPTEMBER | sekunder av skog och studier. | REAKTIONISTA

  14. WOW! WILDA!! Så starkt jösses jag blir berörd till tårar – ensamheten slår i magen och också det otroligt vackra i vändningen, hoppfullheten. Du sätter ord på känslor och insikter så otroligt bra och poetiskt verklighetsförankrat magiskt jag har inga ord!
    Kära vackra Wilda!!

    • Elina!!! Du är fantastisk! Så många känslor av stolthet, tacksamhet och rörd glädje som väller över mig när jag läser dina ord. Tack för att du ser <3

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: