PMDS | Jag blir ett monster en vecka i månaden.

Idag ska jag skriva om något som är både skambelagt och väldigt jobbigt. För många.

I höstas började jag ana ett samband mellan mina kraftiga humörsvängningar och vilken tid i månaden det var. Jag, som annars har ett hyfsat jämnt humör får en vecka i månaden ett helt annat sinnestillstånd. De första två dagarna är jag bara ledsen. Sen blir jag irriterad. Det eskalerar till ilska och aggressivitet och jag stör mig på allt och alla (och framför allt mig själv). De sista två dagarna orkar jag inte träffa människor (isolerar mig). Jag gråter av minsta lilla, självhatar och tycker att livet inte är värt att leva längre. Ibland går det så långt att jag blir aktivt självmordsbenägen sista dagarna. Sen kommer mensen. Och då är jag bara lite låg, men tycker ändå att livet är fantastiskt igen. De andra två veckorna i månaden fungerar jag som vanligt.

Det kallas Premenstruellt Dysforiskt Syndrom (PMDS)

alltompms.se står det:

”Mellan 3 och 5 %, dvs 60 000 – 90 000 kvinnor i fertil ålder beräknas uppfylla kriterierna för diagnosen”.

Det är alltså en värre form av PMS, som påverkar den psykiska hälsan i en sådan utsträckning att livet inte fungerar.

Efter att ha följt några menscykler och sökt mig till sammanhang med andra som misstänkt sig ha sjukdomen, eller till och med fått diagnosen, sökte jag till slut hjälp på en gynmottagning. Tack vare den fina guiden till kunniga vårdgivare fick jag både ett bra bemötande, bekräftelse i min upplevelse och medicin som ska lindra symptomen. Jag har hört otaliga berättelser om dåligt bemötande i allmänvården och även hos gynekologer. Kunskapsnivån är låg och det tas inte på allvar. Som det brukar vara med en kvinnosjukdom. Det är förkastligt, när så många lider i onödan.

För det går faktiskt att få hjälp

En antidepressiv medicin, som går under namnet Cipralex, har gjorts om i mindre doser och kallas Premalex. Istället för att ta medicinen hela tiden, tas den bara de dagarna PMDS:en är igång och verkar direkt. Jag hoppas verkligen att det ska göra skillnad. Tyvärr har inte naturläkemedlen hjälpt som jag hade hoppats.

Om du tror att du lider av detta

Gör självtestet på hemsidan, läs om t ex Karin Adelskölds upplevelser eller andra berättelser på hemsidan, och sök hjälp.

Om du är anhörig till någon som lider av PMDS

PMDS drabbar inte bara personen som lider av det. Som de flesta sjukdomar drabbar det även de anhöriga. I mitt fall är jag glad att jag inte har en partner och att jag har haft så tålmodiga människor i min närhet. Kanske har det också hjälpt att de vet att jag brottas med psykisk ohälsa sedan tidigare. Men konflikter blir det ändå. Att helt plötsligt uppleva sin vän, partner, mamma etc som ett monster är förstås en svår upplevelse. Och det är ingenting som den drabbade kan styra över själv. Det går inte att tänka ”nu ska jag inte bli arg”, för det sitter i det hormonella systemet som aktiverar instinktiva beteenden.

Sök hjälp tillsammans, läs Anders tankar, se till att du har någon att prata ut med, hitta andra att prata med som förstår (t ex vid PMS-förbundet eller Facebookgrupper om PMS/PMDS).

Till sist vill jag också tipsa om PMS-förbundet, på initiativ av Karin Adelsköld. Hemsidan är inte helt uppdaterad än, men på gång. För att hjälpa dem igång, stötta arbetet med att synliggöra denna sjukdom, bli medlem och sprid information om sjukdomen.

7 avtryck, RSS

  1. Amanda Dåbby Backlund 4 februari, 2015 @ 11:19

    Jag har nyligen börjat fundera över mina PMS-besvär och börjar skriva dagbok över hur jag mår för att kunna kolla upp det. Självtestet på alltompms.se sa typ ”Svåra besvär, sök hjälp”, haha. Men bara för det har det gått bra den här månaden… Börjar tro att jag inbillat mig.

    • reaktionista 4 februari, 2015 @ 11:55

      Det är väl just det, att när det är lite lättare någon gång, så börjar jag tvivla. Men så kommer det igen. För dagbok tre menscykler är mitt tips, och kolla sen upp det. Jag har också tvivlat i perioder, men över en längre tid blev det tydligare.

  2. Glittrande höststunder. | REAKTIONISTA 4 oktober, 2015 @ 20:02

    […] de där trötta tankarna som går in i vemod. I torsdags och fredags var jag också under attack av PMDS-djävulen i mig som blir allt lömskare. Mer om det en annan dag. Idag vill jag dela med mig av de […]

  3. […] jag själv upptäckte PMDS-symptomen och kunde stoppa i mig ett piller innan hormonmonstret tog över helt och […]

  4. […] fick äntligen diagnosen PMDS och med den följde medicin och biverkningar, men jag slapp undan självmordstankar och den […]

  5. Louise 3 oktober, 2016 @ 07:22

    Har medicinen hjälpt dig? Jag har insett att det inte kan vara ett sammanträffande att jag blir som jag blir just innan mens och kom att tänka på det här. Det har varit såhär i snart ett år, men det känns obehagligt att söka hjälp.

    • Wilda 5 oktober, 2016 @ 22:27

      Medicinen hjälper, men ger mig också många och svåra biverkningar. När jag börjar gå mot depressionshållet och självmordsbenägenhet tar jag den alltid, men om jag har det under kontroll och förstår att det är PMDS så skippar jag den gärna. Jag är iofs en person som alltid har fått biverkningar av varenda medicin, och gärna varenda biverkning som går att få, så kanske svårt att utgå från mig. Det är helt klart värt att kolla upp. Om medicinen fungerar har du ju i alla fall en bekräftelse på vad det är! På alltompms.se finns en lista med gynekologer som har koll på PMDS. Se om du kan gå till någon av dom. Jag gjorde det och blev tagen på allvar utan problem.

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: