Vet ni? Det har löst sig!!!!!! (För dig som undrar vad det handlar om, läs bakgrunden här).

Jag och programchefen ringde till CSN gemensamt imorse. Det hade öppnats en möjlighet att dela de 18 högskolepoäng som praktiken består av för inrapporteringen i systemet. Det gör att ursprungsplanen åter blev aktuell.  Den hållbara snälla planen. I samtalet med CSN började hoppet stegvis återvända.

Så här kommer det att gå till nu

  1. Jag registrerar mig på 30 högskolepoäng.
  2. Jag ansöker om studiemedel för 30 högskolepoäng och att få läsa i långsammare takt, dvs 75 %. Med läkarintyg och intyg från samordnare för särskilt stöd på skolan.
  3. Jag läser 12 poäng teori och 10,5 poäng praktik = 22,5 högskolepoäng = 75 %
  4. Skolan gör undantag i antagningen så att jag kan läsa resterande del av praktiken (7,5 hp) senare under utbildningen.
  5. Jag får ev. studiemedel för 100 % om CSN beviljar det i sin prövning. Annars som lägst 75 %. Ev. behöver programchefen stärka hur många poäng jag har gjort med ett intyg till CSN.

Jag kommer igenom. Det är som en stor trött och matt känsla i kroppen. Lättnad.

Det löste sig - reaktionista.se

För att få vara sjuk måste du vara stark

Rubriken ovan är alldeles för sann. Jag kände ett stort ansvar över att kunna förstå både högskolans och CSN:s system och förhindra att de krockade. Det lägger alldeles för stort ansvar på varje student, speciellt när en redan har begränsningar i form av en funktionsnedsättning. Systemen mellan studiemedel och högskolepoäng borde synkronisera bättre än så här. Det borde inte behöva vara så svårt att få tag på information om vad som gäller. Det borde inte hänga på så mycket kamp och så många kontakter för att få samma förutsättningar som friska normfunktionella studenter redan har.

Jag är glad att jag tog kampen och inte gav upp. Jag är tacksam för varje peppande ord och varje kärleksfull tanke ni har gett mig längs vägen. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om jag var mer ensam i världen och inte hade den förmåga att tala för mig och reagera som jag har.

Det är inte bara min kamp

Därför ska jag strida för de som inte har den röst jag har i detta. Ett steg är att ta upp det på nästa möte med kursplanegruppen och lägga in en skrivelse i kursplanerna. En annan att författa en text till beslutsfattare inom utbildningsväsendet på flera nivåer, som beskriver problemet och tänkbara lösningar, och framför allt var systemen krockar. Jag har hört alldeles för många exempel på när personer inte kan klara sina studier på grund av stelbenta system. Vi får inte utesluta människor på det sättet. Det diskriminerar och förgör liv.

*

Vilka begränsningar har du mött i strukturer och system? Hur skulle du vilja att det var istället?

 

8 kommentarer

  1. TACK GODE VÅRKROKUS!! Vilken glädje! Och vilken hjälte du är som orkar ta kampen vidare för andra i samma situation! Grym du är!! Hoppas du får vila och fira nu också! Puss!!!

    • Skrattade högt åt dina fantastiska ord! Du är så bra på att förmedla känslor. Jag ska passa på att både vila och fira i helgen, men tjuvstartade med semla igår 😉 Puss!

  2. Jag är så glad för din skull att det löste sig så du kan fortsätta plugga det som du brinner för <3

  3. Åh Wilda. Så himla glad för din skull att det löste sig, och samtidigt så ledsen att du överhuvudtaget behövt ta fighten. En dag hoppas och tror jag att det inte är så, och då kommer det vara tack vare människor som du. Du är fantastisk. Nu önskar jag dig välförtjänt vila och ett firande efter dina egna önskemål.

    Har själv inte upplevt just skolsystemet på det här sättet, men en närstående har det och där har det tyvärr inte gått lika bra. Nu har vi hittat andra vägar och eventuellt också andra drömmar. Själv har jag istället upplevt ignorans från vården, men tack vare min nya fantastiska chef har en boll satts i rullning och idag fick jag tack vare det två remisser som förhoppningsvis ska kunna ge besked kring symptom jag haft hela livet.

    Stor kram och tack för din eviga inspiration, kämparglöd och omtanke för dina medmänniskor.

    • Tack för dina ord. Det känns som en stor lättnad.

      Det är svårt när en inte följer normen och ändå behöver förhålla sig till den för att komma vidare mot sina drömmar. Så skönt att du fått stöd av din chef i detta. Vården kan vara ett jäkla gissel ibland. Jag hoppas att du får de svar du behöver.

      Stor kram och tusen tack för dina ord och för att du ger av din värme. <3

  4. Fantastiskt att läsa detta!! Har också tänkt det så många gånger, att samhället på så många nivåer och inom så många områden gör det SÅ svårt för sjuka att få vara sjuka. Eller för utsatta att få hjälp. För att få hjälp i vårt samhälle känns det som om man måste stå på sig väldigt mycket, vara påläst, talför, driven och inte minst modig. Man måste vara duktig på att ta sig framåt för att få sina rättigheter respekterade och behov tillgodosedda. Och vem orkar det när en mår riktigt dåligt? När en bara orkar ligga i sin säng och stirra in i väggen. Varje uppgift, varje aktivitet, varje kontakt med en ny människa är som att överstiga ett monsterberg. Det är ju de som mår sämst och har sämst möjligheter att skydda sig, ropa på hjälp, som drabbas allra värst. Det gör mig så ledsen, arg och frustrerad.

    Så fint att du vill och orkar ta detta vidare. Det behövs verkligen. Du är guld!! <3

    • Så är det verkligen. Det där glappet mellan myndigheters syn och verkligheten för sjuka är alldeles för stort. Det går inte att anpassa sig till normen hur mycket som helst utan att bli sjuk, och det är så hemskt att det ska vara så. Tack för att du ser och peppar mig. Självklart ska jag ta det vidare. <3

Lämna ett avtryck