Jag vill skriva - reaktionista.se

Kära dagbok, jag kom till Stockholm med en sorgsen känsla. Samtidigt vet jag – det är en lögn som försvinner i solsken. Det är så mycket jag romantiserar med den här staden och jag behöver kanske ha kvar den så. Jag är kanske trots allt en författande person, målar gärna verkligheten i starkare färger än den erbjuder själv.

Här träffar jag andra som skriver, delar tankar om det vi brottas med. Om ordvalen, perspektiven, tempus och karaktärernas himla sätt att vilja bete sig. Om ensamheten i den stora berättelsen och vad gestaltning gör med texten.

Jag är fortfarande så uppfylld av de kärleksfulla perspektiv jag fick på min text igår. Det är ovärdeligt att få fortsätta ta del av dessa texter och tankar en hel dag till.

Det är något som händer när andra läser det jag skriver. Om Elvira, hon som sa ”jag vill att du berättar om det jag inte vet”. När jag får dela hennes berättelse blir den något mer, får ett eget liv. Jag förstår också nu vilket projekt jag har gett mig in i. Att berätta hennes berättelse i den form som jag har valt ställer väldigt höga krav på mig. Jag tror på den och jag vill berätta den, annars hade jag inte låtit den få ta så många år. Den har värkt fram och mognat.

Nu är det en annan lätthet över det. Självförtroende. Jag har tagit mig an uppdraget på riktigt. Jag har gjort ett commitment. Med Elvira. Jag behöver att hon får leva hos andra, blir sedd och hörd. Jag älskar henne för mycket för att göra henne besviken. Kanske är det först nu jag förstår vad det faktiskt innebär för mig att avsluta den här berättelsen. Betyder det att Elvira ska få leva utan mig? Ska jag leva utan henne? Eller är det nu hon kan få leva på riktigt, för första gången?

Wilda

Hur är din dag? Vad tänker du på?

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

2 Comments

  1. Åh, jag ser fram emot att lära känna Elvira! Annars är idag en dag där jag gör mer än vad jag tänker. Du vet, när man når den där punkten där man måste ha tänkt klart och bara förverkliga. Det ruset befinner jag mig i – och njuter av! Det är så skönt att få städa undan och rensa sina skrymslen och vrår. Ha en härlig helg när det är dags för det!

    • Tack Clara! Vad roligt 🙂 Åh vad fint att du känner ett rus i det läget. Själv är det mitt värsta, eftersom jag är mer strateg än genomförande och blev lite full i skratt av din kommentar just för att en kan vara så olika liksom, haha. Hoppas att veckan har varit fin hittills!

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: