Ingen annan kan vara jag - reaktionista.se

Kära dagbok, jag försöker att låta livet få ta mig med dit det vill just nu. Släppa taget om vad jag hade tänkt mig och vad jag önskar och istället omfamna det som redan är, och det som bara blir. 

Ibland tror jag att jag måste vara så stor och stark, klara av saker, prestera, hjälpa andra, vara bättre. Jag kan fastna i jämförelser med andra, tycka att jag inte gör något viktigt av min tid, bli stressad över att veta att tiden går. Jag försöker komma ut till träden då, känna vinden i håret och marken under fötterna. Det är då Moder Jord kan påminna mig om sitt varande. Sitt anspråkslösa naturliga varande.

Jag minns förra våren och hur jag la mig ner bland vitsipporna. Jag minns att jag kände att jag inte behövde några rötter, för att jag insåg att jag kan slå rot precis här och nu. Jag minns att jag tvivlade på om jag någonsin skulle kunna bli älskad precis så som jag är, och sedan dess har jag inte tvivlat. Jag kunde älska mig själv i naturens famn.

Jag försöker påminna mig om att jag är helt unik och vacker på mitt alldeles speciella sätt. Ingen annan kan ge av mina blickar, uttrycka sig på mitt sätt och se på världen från mitt perspektiv med alla mina erfarenheter. Jag är bäst på att vara jag. 

Det är orättvist av mig att jämföra mig med andra. Jag kan ju bara vara jag, och olika versioner av den som är jag. Att jämföra mig med den jag har varit är den enda jämförelsen som speglar något av värde. För jag minns vem jag var, när jag höll fast i deras lögner om vem jag var. Jag var något helt annat än den vildblomma som föddes förra våren. Jag bestämde mig för att utvecklas till något sant och ärligt. Och jag kommer att vecklas ut och växa vidare härifrån. Jag är stolt över att jag tog mig hit, genom allt det som gjorde så ont. Jag behöver inte kämpa mer.

Det är helt okej att bara vara nu. Jag vill vakna varje dag och vara stolt över det uttryck som är mitt. Jag vill använda det, för det är min superkraft. Ingen annan kan vara jag. 

 

Wilda

 

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

24 Comments

  1. Kloka du. Varför har jag inte tänkt på det förrut, att den enda en ska jag jämför sig med är sig själv? Kanske kan det funka när jämföra-sig-med/mot-andra tornar upp sig att då testa att jämföra med sig själv. Jag gissar att en då nästan alltid kommer tycka att en är en bättre version av sig själv nu än sist/förr. Tack kloka ord och ja, du är oh så vacker!

    • Ja, för det mesta tror jag att det är så. och om inte annat går det ju lättare att förstå vad en gjorde när det var bättre när en jämför med sig själv än med någon annan. Tack för att du ständigt bidrar till att ge mig nya perspektiv och bekräftelse. <3

  2. Vad fint att läsa, jag blir så glad för din skull. Att kunna känna så här är stort. Och du har väldigt rätt i att det inte tjänar någonting till att jämföra sig med andra. De är ju just andra personer, med andra egenskaper, erfarenheter och förutsättningar. Den enda det är vettigt att jämföra sig med är sig själv. Just på den punkten kan jag dock känna att jag ibland hakar upp mig. Jag kan jämföra med vad jag gjorde förut, att jag då gick på fler demonstrationer och skrev fler texter, tränade hårdare, och så vidare, och sedan känner jag mig dålig för att jag inte gör detta nu. Men ens förutsättningar förändras ju hela tiden. Jag måste ständigt påminna mig om det och att man inte ska titta tillbaka för mycket och framför allt att inte titta tillbaka i syfte att dra negativa slutsatser om nuet. När jag tränade mer och engagerade mig mer var det för att jag hade energi jag inte har nu. Så det jag gör nu räcker faktiskt till. Så måste jag tänka. Ibland är det svårt!

    • Åh vad jag känner igen mig. Det är så viktigt att ha medkänsla med sig själv när en jämför sådär. Jag orkade mer förr, men jag var både yngre och hade fortfarande reservkrafter att ta till. Jag stängde också av alla känslor förut och om jag ska vara ärlig med mig själv så handlade nog mina aktiviteter förr mycket om att slippa bry mig om mig själv och fly känslorna. Det förstod jag ju inte då. Och för mig är det så viktigt att jämföra inifrån och ut, annars blir det så bakvänt. Vet inte om mina reflektioner kunde ge några perspektiv tillbaka, men jag är tacksam för ditt perspektiv och jag tror att vi alltid gör vårt bästa utifrån vad vi vet just nu. Kram på dig!

  3. Tänkte bara säga tack för att du skriver sånt här! Dina insiktsfulla meningar, fina stjärnögonblick och mindfulness hjälper mig att tänka på annat vis, och stöttar på min väg att bli en bättre version av mig själv just nu! 🙂

    • Lindah, jag tror inte att jag kan förklara vad det betyder att du lämnar såna här kommentarer. Det är ju för det syftet, både för mig själv och för att nå andra, som jag gör det här. Och när någon som du dyker in här och bekräftar att jag lyckas med det och kan ge dig något längs vägen så svämmar mitt hjärta över. Du är så viktig! Tack för att du tar till dig av det jag vill förmedla.

  4. Så fint skrivet, Wilda. Älskar när du är såhär insiktsfull och liksom backar till kärnan. Det låter motsägelsefullt men det sporrar mig till att stanna i nuet och inte rusa på med att jämför amig med andra. Tack!

    • Tack, Sandra. Det låter inte alls motsägelsefullt. Bara klokt. Och jag blir så glad att det når fram, det som jag försöker formulera och få ut i ord. <3

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: