Jag vill stanna - reaktionista.se

Kära dagbok, jag har bestämt mig för att stanna. Jag vill stanna. Det blir ingen flytt till Stockholm och drömutbildningen. Jag behöver slå rot, hitta hem, tillåta mig själv att få stanna upp och bara vara. Sluta jaga nya utmaningar och människor. Allt finns ju redan här. Men jag är rädd…

Det är första gången jag stannar. Första gången som jag vågar stå kvar i nära relationer. Jag är rädd att jag ska förstöra det som är så fint. Jag hoppas att jag räcker till. Jag är så rädd att det ska tas ifrån mig, allt det som är min trygghet nu. Det finns så mycket att förlora. 

Jag planerar året och det känns fint. Jag ska erkänna att jag får lite svindel. Jag ska vara med och rodda ihop en partikongress, hålla ihop trådarna med Monthly Makers-gänget, få ihop skrivprojektet, hitta en inneboende och börja på högskolan. Jag förstår knappt hur jag kom hit och tiden går så fort nu. Jag hoppas att jag har modet att be om hjälp, att se mina styrkor och ta mig igenom prestationsångesten. Och att jag vågar vara kvar även när det är svårt.

Jag ska göra vad jag kan för att ta hand om det jag har. Och jag hoppas att jag får fortsätta växa i det. Växa i mig, mina uppgifter och mina relationer. Jag önskar det.

Wilda

Vad har du på hjärtat idag?

 

SparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

26 Comments

  1. Utmanande att stanna men vad vackert att de det som du byggt upp en chans att fortsätta berika dig och andra. Vad mycket du har planerat! Vad blir det för studier?

    • Ja, det känns rätt. Det blir socionomutbildning, men på annan skola än jag helst hade velat. Fördelarna med att stanna väger upp det.
      Jag hoppas att det är lagom mycket. Det känns hållbart. Grejen är ju att jag inte gör något av det på egen hand, så genom att be om hjälp och delegera/dela ansvar ska det nog gå alldeles utmärkt att få ihop det.

  2. så fint wilda <3 att du hittat ett beslut och landat i det, det lyser igenom hela skärmen hur skönt du tycker det är. PUSS!

  3. Låter som att du har kommit fram till rätt beslut, modigt och starkt! Det kommer bli så bra. Lycka till med studierna, vad roligt att få börja plugga!

    • Tack Maja! Ja, det känns så häftigt att jag äntligen kan hantera min sjukdom tillräckligt bra för att tro på det.

  4. Vad du än bestämmer dig för och hur det än blir kommer jag alltid att tro på dig, syster.

  5. Vilket fint inlägg, får en känsla av trygghet när jag läser. Det kommer bli ett spännande år <3

    • Vad skönt att höra, för så känner jag verkligen <3 Ser fram emot att följas åt i det nya året!

  6. Alltså, så skönt att få stanna på ett ställe som man vill stanna på. Och att ha hittat ett ens! Så skönt. Så underbart! Längtar efter platsen som jag vill och kan stanna på!
    Jag är säker på att allt blir bra! Så länge saker känns rätt och man har viktiga och bra personer och saker runt sig så blir allt lättare och bättre!

    • Ja, det är verkligen häftigt. Det tog bara ett tag att förstå att jag redan var hemma. Jag tror däremot att jag kommer att ta mig vidare under livet men just nu är det här jag vill vara. Tack för dina fina ord. Det kommer att bli bra. 🙂

  7. Fina Wilda, vi tar en dag i sänder, ett andetag i taget. Det kommer att gå bra. Jag hejar på dig ♥︎

  8. Dina ord kändes som en väldigt trygg storasyster som bara tog mig i famnen, smekte mig över håret och sa dessa ord. Finaste Driva <3 Tack!

    • Tack vackraste! Det är mycket som är både tryggt och skrämmande i detta så känslorna är en bred blandning. Men en dag i taget så kommer det här att bli precis rätt. <3

  9. Vad skönt att du har tagit ett beslut och vad glad jag blir av att du ska stanna i stan! Jag tror det är ett klokt beslut, bra att ha en trygg miljö och nätverk runt omkring dig när du går in i studierna, att plugga de ämnen du ska göra kommer säkert vara omvälvande, det var det för mig.

    • Det känns bra, faktiskt. Sen har det nog inte så mycket med själva studierna att göra för min del – men jag förstår vad du menar. Framför allt känns det skönt att inte lägga energi på en flytt precis innan jag ska börja något som är så stort och nytt för mig. Tack Malin!

  10. Vad fint! Ibland är den största utmaningen att stanna. Något jag ofta påminner mig själv om. Stockholm finns ju kvar när du är redo för det, men just nu är andra saker viktigare och det är jättefint att du kan inse det. När dessa mål är uppnådda kanske det är dags för Stockholm. Eller så kommer du på att du vill göra något helt annat, vem vet. Livet är förunderligt!

    Jag åkte ju till Jönköping och testade i alla fall. Det gick inte så bra så nu är jag tillbaka i Stockholm, efter bara fyra månader. Jag är ändå glad att jag försökte, men nog kan jag tycka ibland att jag ”borde” varit klok och stannat hemma från första början. Men det är så lätt att vara klok i efterhand, när man har hela bilden framför sig. Det hade jag ju inte då.

    Nu ska jag bara se till att inte hoppa på något nytt och stort igen på ett tag, hur gärna jag än vill. Jag ska gå klart mina utredningar och nå mål på hemmaplan innan jag ger mig vidare någon annanstans. Det är inte fel att stanna kvar, men jag tror att vi ofta har en bild av att vi måste göra HELT andra och nya saker för att utvecklas. Vi måste flytta, vi måste plugga utomlands, och så vidare. Utveckling kan dock ske på fler sätt än så.

    Det är så lätt att bli hemmablind också. Visst är det skönt med miljöombyte och ibland kanske en viss utbildning bara finns i en viss stad, men det finns inget som säger att du inte kan testa nya saker där du är nu. Eller att det man stannar kvar i inte blir utvecklande på sikt. <3

    • Tack för dina reflektioner! Jag har nog passerat ”redo för Stockholm” med några år. Anledningarna till att jag ville dit började sina ut och jag kan mer och mer se att det jag behöver nu inte finns där mer än här. Jag kommer att läsa samma utbildning men på annan institution så planen är inte så annorlunda ändå. Eftersom jag har varit på väg bort härifrån mentalt i så många år redan så känns det snarare som att jag precis har valt att flytta in där jag redan bor.

      Jag håller helt med om utveckling. Det sker ju helt automatiskt egentligen, människan är en framåtdrivande varelse som ständigt utvecklas.

      Gott att du kunde se vad du behövde och återvända till det. Vi lär oss av allt tänker jag. Och det är också en utveckling. Allt syns inte utåt, och kan se ut som tillbakagång, men vi är ju inte samma person idag som vi var för ett år sen. Det händer av sig självt, tänker jag.

      P.S. Ledsen att svaret på mailet dröjer så. Så mycket just nu att bara hantera dagligen.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: