Lekande allvar.

Under allhelgonahelgen åkte jag iväg med ett gäng underbara människor som har kommit att stå mig nära på ett alldeles speciellt sätt de senaste åren. Vi har en dag i veckan träffats för att dela med oss av bilder, musik, tankar och livserfarenheter. Genom uttryckande konst har vi lärt känna varandra på många olika djup och nivåer. Vi har lekt på djupaste allvar. Tyvärr kommer den här verksamheten att upphöra vid årsskiftet. Ett beslut ovanifrån som innebär en stor sorg för många människor. Den här helgen var ett avstamp i det avslut vi nu genomgår. Det var viktigt för mig att vara med.

Untitled
Untitled

Som alltid när den här gemenskapen träffas händer det så mycket samtidigt. Det pågår inre processer, processer i relationer, processer i skapandet och mitt i detta finns alltid skrattet och leken nära. Att vi dessutom åkte till det natursköna Biskops Arnö och befann oss i den bästa av miljöer, folkhögskolan, innebär att jag måste dela upp upplevelsen i flera delar. Idag får ni den första delen. Processerna.

Untitled
Untitled
Untitled

Jag vaknade upp till en solig och sagolik morgon och bestämde mig instinktivt för att jag behövde gå ner till vattnet innan frukost. I stillheten kunde jag vakna till och låta vyerna väcka kroppen till naturens meditativa ljud och ljus.

Untitled
Untitled
Untitled
Untitled

Kvällen innan hade vi målat ”här är jag” för att beskriva vart vi befann oss i nuet eller i livet när processen startade. Morgonens tema var vad jag har fått av den skapande verksamheten, vad det har betytt. Min bild fick föreställa tron, kärleken och ett virrvarr av lidande som äntligen har fått plats någonstans. Det var här jag fann min egen andliga tro, i en gemenskap som utgår från kärlek och där inget lidande är för stort. Därför symboliserar den gröna slingan det växande jag har gjort.

UntitledUntitled

Det blir självklart väldigt känslosamt och nära i en sådan här process och därför är det viktigt att få bra mat och att få röra på sig. Back to basics och grunda sig i naturen. Med fantastiskt god lunchbuffé och en långpromenad runt ön hade hjärnan fått lite ny luftig energi. Jag är fortfarande hänförd över promenaden och allt vackert vi fick se på den, men det håller jag lite på.

Untitled
Untitled

Jag är så förälskad i den här platsen. Jag var det innan jag åkte hit, men nu kan jag inte komma ifrån tankarna om att få bo här, studera här, skriva här. På den här folkhögskolan finns författarskolan. Jag minns att jag drömde om att få gå här redan som tonåring. En dag ska jag göra det. Jag måste bara jobba bort min starstruck för lärarna. Jag menar, hur ska jag kunna ha mästerpoeten Athena Farrokhzad som lärare? Eller Sara Gordan? Dröm!

Untitled
Untitled

Vi fortsatte processen i skapande. Temat var vad jag tar med mig in i framtiden, vidare i livet. Jag fick en idé om att riva min bild i flera bitar. Men det var viktigt att alla bitar fick plats, även om vissa var bortvända, gömda. Det här handlar om min process att pussla ihop mig, hitta alla bitar. Även de trasiga. Och att när jag sedan hade vågat visa upp även det trasiga förstod jag att jag kunde välja när jag visade vad och för vem. En viktig insikt och byggsten i mitt identitetsbyggande och växande.

Untitled

Maten här var alldeles alldeles… ja, finns nog inget tillräckligt ord. SÅ gott. Vi åt trerätters både fredagkväll och lördagkväll. Höjdpunkterna var helt klart chokladkakan och lördagens supergoda gratäng med blomkål och linser i en krämig gratängsås. Till förrätt åt vi en gudomlig petit choux med egengjord skagenröra. Vi avslutade givetvis med marängsviss!

Untitled
Untitled
Untitled

Vi avslutade kvällarna i den Gotiska salen. Med enbart stearinljus som belysning i salen med takvalv efter takvalv kom den andliga känslan in djupt under huden. I stillhet sammanfattade vi vårt arbete för att sedan somna i mjuka lakan.

Untitled

11 avtryck, RSS

  1. Mikaela 11 november, 2015 @ 13:47

    Så det var det du gjorde på Biskops! Det låter helt fantastiskt verkligen! Jag vill så gärna kunna göra sådan konst som har en djupare betydelse än att det bara ”är fint”, men jag tycker det är så sjukt svårt. Står bara still liksom.Så fint att ni sysslar med sånt, måste vara välidgt teraupetiskt samtidigt.

    • reaktionista 11 november, 2015 @ 16:25

      Det djupa kommer i efterhand, tänker jag. När en släpper prestationen. När andra ser på ens bilder från sig själva och berättar vad de ser. Vi jobbar på det viset. Och vi jobbar med ledorden ”Ditt uttryck är ditt, det kan bara bli rätt”. Det är i den friheten, att alla uttryck är rätt och därför också säger något. Vad det säger ligger i betraktarens öga.

      • Mikaela 13 november, 2015 @ 14:19

        Det är ju det där med att släppa prestationen då… Lättare sagt än gjort tyvärr för mig som för så många andra. Jobbar på’t i alla fall! 🙂

        • reaktionista 13 november, 2015 @ 14:27

          Ja, det kan vara svårt. För min del kom jag på att jag gjorde det svårare än det behövde vara. I uttryckande konst är det vad bilden förmedlar för känslor och tankar som är det viktiga och det gör ju alla bilder på olika sätt, vilket gör prestationen oviktig. Jag försöker ta med mig det i annat jag skapar, men det är inte lika lätt.

  2. Ina 11 november, 2015 @ 14:10

    jag måste få se fler bilder från Gotiska Salen 😀 :O

    • reaktionista 11 november, 2015 @ 16:20

      Det ska jag nog kunna ordna. Har några sämre bilder och mobilbilder som jag kan skicka på FB. Väldigt härlig plats.

  3. ISA 12 november, 2015 @ 19:56

    Vilken himla location också! blir lite nyfiken vad detta är för grupp du varit med i? Låter himla intressant iallafall! kram

    • reaktionista 13 november, 2015 @ 14:28

      Det är en öppen grupp i Svenska kyrkan som leds av uttryckande konstterapeueter. Tyvärr försvinner verksamheten vid årsskiftet.

  4. Sandra 13 november, 2015 @ 08:40

    Men wow, låter som att ni har haft det riktigt bra. Tycker dina bilder är helt magiska och fängslande!

    • reaktionista 13 november, 2015 @ 14:28

      Åh, det värmer extra mycket att höra det från dig som är en förebild i naturfoto.

  5. […] Jag gjorde ceremonier för mig själv i minneslunder och sökte försoning med det förflutna. Den skapande verksamheten jag har gått på i kyrkan skulle avslutas och vi åkte iväg på läger i månadsslutet. Till […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: