Detta är starten för en serie inlägg med tema medberoende. Idag vill jag ge min definition av begreppet och berätta om hur jag har kommit i kontakt med det. Framöver vill jag fokusera på hur jag har kunnat förstå och börjat frigöra mig från mina dysfunktionella beteenden. Jag hoppas att det kan vara till nytta för fler. En sak är säker: vi är många fler än vi tror.

Det var genom 12-stegsmöten som jag stötte på begreppet. Ett ord som förklarade så mycket. Det förklarade bland mycket annat varför jag inte kunde få relationer att fungera och kände mig utanför i alla sammanhang. Varför jag blev utbränd gång på gång och inte satte gränser för mig själv. Varför jag behövde ta ansvar för andra människors känslor och var livrädd för ilska. Där fanns andra som var som jag. Som inte visste hur de skulle göra för att må bra. Konstigt nog sa de saker som hjälpte mig att tycka om mig själv.

Medberoende

Medberoende – vad är det? 

Min definition av medberoende är: att bygga sitt egenvärde på att en annan människa behöver en. När jag växte upp var jag värdefull när jag kunde anpassa mig och finnas till för min familj. När jag var den person som de behövde att jag var. Inte för att jag var jag. Jag tappade bort mig själv tidigt och hade alla mina tentakler riktade utåt. Ett medberoende grundar sig i ett olöst trauma som återupprepas för att det ska få en lösning. För mig och för de allra flesta handlar traumat om att ha blivit känslomässigt övergiven.

Genom många möten inom 12-stegsgemenskapen har jag förstått att beroende i grunden är ett medberoende. Hur kommer det sig? En medberoende person undviker sitt trauma genom att gå in i någon annan människa och dennes problem. En beroende person dövar och undviker genom alkohol och andra droger, sex, mat, arbete, spel etc. Som medberoende använde jag mig ofta av andra beroendebeteenden när jag inte kunde gå upp i en annan persons problem och hade nog då klassats som en beroende. Samma orsak – olika uttryck.

Lär dig mer: Djävulsdansen

Medberoende

Hur uppkommer ett medberoende?

I podden Absolutions talar Thomas Ristrand, trauma- och gestaltterapeut, insiktsfullt och varsamt om hur beroende och medberoende (eller dys-beroende) uppkommer. Grunden läggs tidigt. Ett barn är beroende av att föräldern ger det som barnet behöver. Om föräldern själv är otrygg förs detta över till barnet eftersom det speglar sig i sin förälder. Därför gör barnet slutsatsen ”det är något fel på mig” istället för ”det är något som är fel”. Jaget får speglingar av en förälder som inte tycker om sig själv och tar över den känslan i sig själv. Barnet anpassar sig. Barnet försöker få föräldern att må bra genom att på olika sätt ge upp sina egna behov och börja uppfylla vad den tror är förälderns behov. Så att barnet ska kunna få närhet och kärlek. När det inte händer kommer barnet växa upp och fortsätta försöka fylla tomrummet från sin förälder genom andra människor.

Men är inte medberoende att vara anhörig till en missbrukare?

Om du inte har växt upp i en dysfunktionell familj blir du inte ihop med en dysfunktionell person.

För några år sedan började jag se ett mönster i mina kärleksrelationer. Jag blev ihop med människor som hade ett missbruksbeteende. Vissa var nyktra, andra bara tillfälligt – så kallat ”torrfulla”(de betedde sig fortfarande som missbrukare). Senare förstod jag också att samma mönster gick igen i mina vänskapsrelationer. Jag umgicks med människor som jag försökte rädda, som hade problem av olika slag. Det var det mitt undermedvetna trodde var trygghet. Det var det mönster som formade mig sedan barnsben. Allt gick ut på att jag skulle fylla någon annans behov. Och mitt eget outtömliga bekräftelsebehov. Det var så mina föräldrar hade fungerat och så fungerade nu också jag. Det var tryggt och välbekant. Att lita på någon, att må bra, att ta hand om sig själv och varandra, det var otryggt. Det hade jag ju ingen aning om hur jag skulle hantera.

Lär dig mer: Medberoendepodden

Medberoende

12-stegsprogrammet

I år har Anonyma Alkoholister funnits i 60 år i Sverige. Utöver detta finns en rad olika tolvstegsmöten med olika teman och inriktning så som mat, spel, narkotika, sex- och kärleksberoende. För anhöriga och medberoende finns det också ett stort utbud av möten (varierande över landet). De möten jag har gått på är i första hand ACA (Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer) och Al-anon (anhöriga till alkoholister). Jag har insett att jag inte är ensam, att jag är en människa med fel och brister och att jag kan välja hur jag vill leva mitt liv. Jag börjar inse att kärlek inte är villkorat och idag älskar jag mig själv helt och fullt, med varje dömande tanke och snedsteg inkluderat.

Medberoende

Mina texter om medberoende

✶   Jag minns att jag var rädd

✶   En lampa är till för att tändas

✶   Jag bryter ut känslorna, tilliten och orden

✶   Sluta ta ansvar för andra människors känslor

✶   Apropå Djävulsdansen

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

15 Comments

  1. Ryser när ja läser det här för jag har nog inte riktigt förstått hur insyltad jag varit i detta i så många år. Tack för att du belyser!

    • Wilda Reply

      Åh, Sandra <3 Så mycket mer denna text blev av att den kunde nå dig på det sättet. Tack för att du läser. Det är så oerhört många som är drabbade av detta. Att förstå är en väg till att må bättre. Hoppas att fler kan få upp ögonen för detta.

  2. Jag minns när jag insåg det där med mina vänskapsrelationer. Eller alla de tusen projekt där jag tog ansvar för allt och alla. ”Om jag inte behövs, vem är jag då” eller något liknande började formas som en tanke i mitt huvud. Det har blivit bättre sen dess. Även om jag fortfarande lätt faller in i gamla mönster. Men nu ser jag ju dom i alla fall. Ibland har det nästan blivit tvärtom nu. Att jag inte tar något ansvar alls, vilket ju också blir lite fel. Men börjar i alla fall känna mig mer och mer som en person, även när andra inte är beroende av mig eller det jag gör för dom. Det är väldigt skönt.

    • Wilda Reply

      Tack för att du delar din erfarenhet! Jag tycker att det är jättesvårt att avgöra var gränsen går mellan medberoende och medkänsla/omtanke, men jag blir bättre och bättre på det. Egentligen är det ju en gräns i mig. När jag gör något jag inte vill eller orkar för någon annan är det garanterat ett medberoende. Jag tänker att det alltid kommer att finnas fällor för dessa beteenden, hur mycket jag än jobbar på att inte hamna där och bearbetar bakomliggande trauman. Häftigt att du har kunnat stärka dig själv på det sättet. Superviktigt!

  3. Som vanligt så otroligt viktiga och välskrivna inlägg här inne.
    Jag har länge tagit avstånd från tanken att jag själv varit/är medberoende. Tänkt att min mamma varit tydligt medberoende men jag, jag var ju såklart inte det. Jag hade mina problem av helt andra orsaker och självklart inte ett medberoende. Men har väl på senare tid tvingats inse och erkänna att det faktiskt var så. Att det förklarar himla mycket.
    Ska bli riktigt intressant att följa din inläggsserie och lära mig mer. Är väl lite skräckblandad förtjusning över ämnet, jag vill så gärna lära mig mer men jag är samtidigt nerfös för, och säker på, att jag kommer känna igen mig lite för mycket.

    • Wilda Reply

      Vilka otroligt värmande ord, Jenny. <3
      Jag förstår att det tar emot. Det är en del av det. Det är omöjligt att växa upp med en medberoende förälder och själv inte drabbas. Starkt av dig att erkänna det för dig själv, och för mig. Det finns en väg ifrån det. Det kan vara riktigt jobbigt att förstå hur en fungerar, men det är också det som förändrar. Vägen ut är igenom. Bara av din och andras kommentarer här blir jag så sporrad att berätta mer, men det finns också något viktigt i att ta lite i taget. Så det kommer jag att göra. Behöver du prata/skriva av dig lite mer privat så får du gärna slänga iväg ett mail. Allt gott till dig och tack för din modiga varma kommentar!

    • Wilda Reply

      Tack, Linda! Så värdefull feedback. Som vanligt från dig. Det betydde extra mycket på just detta inlägg <3

  4. Wilda! Vilken otroligt fin och väldigt välskriven text, tack! Som många andra, känner jag igen mig. Jag har hela tiden skyllt mina sömnbesvär detta året på min graviditet och även om det kanske var utlösande faktorn har det varit en otroligt jobbig insikt att inse att det var mer bakom. Att inse att ens barndom varit mer än sådär och gått ut på att hålla sin förälder flytande på bekostnad av sig själv är smärtsamt – men även frigörande. Jag är fortfarande arg, vilket sätter käppar i hjulet för mig men hoppas någon gång kunna släppa det. Men sånt tar tid. Jag har inte ens insett att jag var medberoende, men ju mer jag börjar bryta ner mina känslor desto tydligare blir det. Bara det att jag gick i terapi i över 6 år pga min relation med min bortgångna pappa men pratade aldrig, aldrig, aldrig om min mamma. Jag var lojal in i det sista, tills kroppen började göra motstånd. Nu blev det en lång utläggning, men ville mest säga att jag läst och känt. Kram

    • Åh, Christin. Jag känner igen mig så mycket. Jag la också mitt fokus på den ena föräldern och ignorerade hur den andra hade påverkat mig ännu mer. Förnekelsen är så stark och den jobbar ständigt för att skydda oss från obehag. Det är så många som är medberoende utan att förstå det. Det är så mycket tabu och skam helt i onödan. Föräldrar som inte räcker till för sina barn gör ju vad de kan, vad de har fått, och det borde inte vara så tabu att prata om det. Idag vet jag att jag inte hade kunnat bli på något annat sätt, att mina föräldrars egna förutsättningar var så ruttna från början att det inte fanns tillräckligt för mig. Tack för att du delar med dig och läser. Du är modig som gör det. Och låt dig vara arg, låt dig känna. Det är det nästa inlägg ska handla om. Att känna, prata och lita på – allt det som tas ifrån barn som växer upp med föräldrar som inte kan ta hand om sig själva. Jag hoppas att du hittar det stöd och den kraft i dig som du behöver för att bli din egen förälder. <3 Kramar i mängder!

  5. Pingback: MEDBEROENDE | Det falska jaget | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: