När Asla och jag var på mini-semester i det fina torpet var det som om vi fick en fristad mellan alla oväder som yrde runt oss. I Västerås var det översvämningar så att trafiken stod still. På andra håll om oss var det hagel och ösregn. Vi tittade upp mot himlen och trodde knappt på det vi hörde. Vi bländades av sol.

Untitled
Untitled
Untitled
Untitled
Untitled

Vi åt frukost i värmande sol och Asla fortsatte upptäcka den här obegränsade världen av grönska och frisk luft. Jag upptäckte den också. Med kameralins och doftsinne.

Untitled
UntitledUntitledUntitled
Untitled
Untitled

Jag blir så lycklig och lugn av att få uppleva naturen så nära, i detalj. Jag känner mig som mycket mer människa då. Hängmatta och filt i gräset blev våra favoritplatser de här två dagarna och jag läste vidare i Beckomberga i solskenet.

UntitledUntitled Untitled

Asla slukade grässtrån och jag var sugen på kantareller. Så när molnen började torna upp sig skyndade vi oss ut i skogen för att få med oss lite guldstänk hem. En helt okej skörd för två kantarellsmörgåsar att trösta sig med när regnet oundvikligt också nådde vår lilla oas i skogen. Några partier kortspel och fina mysiga samtal senare somnade vi tryggt till ljudet av regn mot fönstren.

UntitledUntitledUntitled

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: