NaNoWriMo i halvtid och att skriva med känslor.

I år antog jag ett eget upplägg för utmaningen NaNoWriMo. Jag valde att skriva av min roman från början till slut och fylla i luckorna. För att få en överblick och framför allt för att få ihop de lösa trådarna. Idag reflekterar jag över vad det är som gör det så svårt att få ihop texterna till en bok.

Pusslet med tiotusen bitar

Den roman jag skriver på påbörjade jag 2009. Kanske långt innan dess, egentligen. Innan dess hade jag bara skrivit korta texter, mestadels poesi. Jag trodde inte att jag skulle kunna skriva en roman. Det har jag nog inte trott sedan dess heller. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om, skrivit nytt, förändrat strukturen.

Eftersom mitt skrivande uppstår i scener och fragment, som pusselbitar, så är halva jobbet att få ihop alla delar. Jag är en utmärkt strateg. Jag tycker nog många gånger att det är roligare att tänka ut hur bokens alla fragment ska hänga ihop än att faktiskt få ihop det.

Självkritiken kring detta är min värsta fiende. När jag tänker tillbaka på alla år av kamp med den här texten är det lätt att tappa tron på min förmåga. Jag vill ju bara skriva. Jag vill inte pussla och rodda. Jag är så innerligt trött på copy paste. På ytan är det precis ett sådant lyxproblem jag har. Jag har språket, berättandet, berättelsen. Jag kan tekniken. Så vad är problemet?

Skriva med känslor - reaktionista.se

Det är mina svåraste känslor som skrivs ner

Det här är en bok som handlar om starka känslor. Känslor som ligger väldigt nära mig. När jag började skriva den för snart åtta år sedan var det också en bearbetning. Sedan dess har jag gått i intensiv terapi och vänt ut och in på hela mig. Skapat nya livsstrategier, hittat nya förhållningssätt, kommit till insikt. Jag har gjort samma sak med berättelsen. Den har gått igenom minst lika många processer som jag. Bytt perspektiv, lagt sig på plats i en ny ordning, hittat nya jag. Min relation till den har utvecklats. Den är inte jag längre. Den handlar om något annat. Något som är mycket mer fritt och lever sitt eget liv.

Känslorna däremot. Textens styrka. Den som får människor att reagera och som tumlar runt i mig. De är kvar. Jag märker det nu när jag skriver om allt från början. Känslorna är autentiska. Och precis som att jag nu släpper taget om det liv som har varit släpper jag också taget om berättelsen. Den lever sitt eget liv, formar sig själv. Sorgen finns närvarande också här. Detta är slutfasen. Texten handlar så mycket mer om språket och känslorna än om berättelsen. Äntligen har den hittat bort från mig och blivit något större.

Jag är så stolt över mig själv som har hållit ut under alla dessa år. Jag har fortsatt kämpa med relationen till den här texten. Jag har fortsatt tro på den, på mig, på att den ska få komma ut. Och mest stolt är jag över att känslorna har fått följa med, hela vägen. Så som de kändes. Nu ska vi ta oss ut på andra sidan tillsammans. Tills det bara är en text som vill beröra läsare.

I skrivande stund har jag 25 187 ord som hänger ihop.

NaNoWriMo 15 nov 2016 - reaktionista.se

Vilka hinder brottas du med i ditt skrivande?
Är det någon mer som är med i NaNoWriMo? Hur går det?

14 avtryck, RSS

  1. Finurliga fröken 16 november, 2016 @ 10:31

    Jag tänkte hoppa på. Började skriva första dagen. Men sen kom höstlov, magsjuka och uppbrott. Så de blev bara första dagen. Vilket är synd för jag ville verkligen. Men jag tänker att jag har i alla fall börjat. Och jag har hela livet på mig. Men ser väldigt mycket fram emot att få läsa din bok.

    Hur gick de för dig med den internetbaserade ACT behandlingen? Jag kom med! Tack snälla du för tipset. Kram

    • Wilda 18 november, 2016 @ 19:28

      Tack! 😀
      Det är väl superbra att du skrev alls 😉 Och ja det kommer fler gånger. Så himla glad jag blir att du kom med! Jag med. Är inne på min tredje vecka 😀 Tycker så mycket om det, även om det också är tufft och sorgset.

  2. Kugge 16 november, 2016 @ 11:14

    Så smart att använda Nano för det där! Är själv med för andra gången och ligger i fas. Mest känns det som om att jag skriver dialog och får fylla i luckorna senare, men det känns i alla fall som att det händer något i texten. Jag vet också redan rätt bra vad som saknas så fastän jag rusar framåt har jag ändå lite koll. 🙂

    • Wilda 20 november, 2016 @ 15:05

      Så härligt att höra! Dialog är ju utmärkt att skriva i detta tempo. Det passar sig liksom i formen, så jag hoppas att du når dit du vill med det. Det låter lovande. 😀

  3. Lindah 16 november, 2016 @ 16:09

    Blir mer och mer nyfiken på din berättelse/bok för varje gång du nämner den på bloggen! 🙂

    • Wilda 20 november, 2016 @ 15:05

      Åh du anar inte hur lycklig jag blir av att du säger det. Det värmer ordentligt i magen <3

  4. Jenny 16 november, 2016 @ 17:57

    Är så spänd på att läsa din bok en dag. Från första dagen jag hittade din blogg fastnade jag för ditt skrivspråk och du har ett helt unikt sätt att skriva med och om känslor. Kan ju bara tänka mig vilken styrka som då gömmer sig bland sidorna i ett verk du jobbat med så länge.

    • Wilda 20 november, 2016 @ 16:55

      Blir så himla glad av att läsa din kommentar. Önskar att jag kunde ge dig en varm kram som tack. Så känns dina ord. Jag behövde verkligen höra det.

  5. FREEDOMtravel 17 november, 2016 @ 08:00

    Nog brottas man med allt möjligt! Just nu är jag visserligen nöjd med att jag skrivit klart min ”bok”. Men då känns det plötsligt som att den både är dålig och för personlig, haha. Får ligga kvar i datorn ett tag… 😉

    • Wilda 20 november, 2016 @ 16:56

      Åh wow! Grattis! Så himla häftigt att du är klar. Förstår dock den där självkritiska känslan, kanske är det just därför det har tagit så lång tid för mig.

  6. Driva 20 november, 2016 @ 10:43

    Tänker att det inte är slutprodukten som är det viktiga här, utan din process – du ska vara så himla stolt över dig själv som jobbat så hårt så länge! Du är modig.

    • Wilda 20 november, 2016 @ 16:57

      Du har så rätt. Och självkritiken som maler och säger att det är resultatet som räknas tänker jag nu begrava helt och hållet 😉 Tack för din fina kommentar!

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: