NaNoWriMo i halvtid.

Det började med en karaktär: Kate. Jag frågade mig: Hur skulle Kate vilja öppna sin roman? Svaret var självklart: storslaget! Och på den vägen är det. Vad skulle Kate äta till frukost? Vilka hinder har hon i sitt liv? Vad drömmer hon om? Vad gör henne glad, ledsen, arg? Vem är hennes förtrogna? Frågorna tar inte slut och berättelsen lever på dem. I år skriver jag Kates berättelse och i den har det redan hänt mycket. Några exempel:

NaNo

NaNo

NaNo

NaNo

Jag lägger upp skrivtiden annorlunda än jag gjorde förra året. Då skrev jag lite utspritt under dagen. Nu skriver jag några hundra ord på morgonen (300-400) och resten på kvällen. Ibland skriver jag lite på eftermiddagen om jag får lust. Jag skriver allra mest i form av scener och har inriktat mig på att träna dialog denna månad, eftersom jag har en karaktär som fungerar bäst i den formen. Vissa stunder tryter idéerna. Då brukar jag ge mig på en s k ”sprint” eller flödesskrivning. Jag ger mig ett tema eller några ord och så skriver jag så mycket jag kan under 20-30 min utan att stanna upp, utan att tänka efter. En dag kastade jag in en favoritkaraktär från förr.

NaNo

En annan dag bad jag mina vänner på Facebook om hjälp med ord för att komma ikapp:

NaNo

Jag kan inte skriva i kronologi eller i handlingens följd. Mitt skrivande hamnar alltid tillbaka i scenerna, där karaktärerna hamnar i olika situationer/konflikter som de behöver reda ut. Jag är inte en författare som går från punkt A till B. Mitt skrivande är ett pussel och under NaNoWriMo skapar jag bitarna. Pusslandet tillhör redigeringen. Den processen är förbjuden under november. Varför? Jag säger som Bodil Malmsten: ”När kraven kommer in går naturen ut”.

I november skriver jag för att det är roligt att skriva. Jag skriver för att lära känna Kate och de människor hon möter, det liv hon lever och de miljöer hon befinner sig i. Jag är en upptäcktsresande och karaktärerna är mina vägvisare. Karaktärerna får leva sitt eget liv, berätta sin historia. Som Stephen King brukar säga så är ju författaren den första läsaren. Det är en ynnest att få lära känna så häftiga personligheter som Kate.

Den senaste veckan har tvivlet på om min idé håller kommit in. Jag blir dragen till min tidigare roman och tycker inte att den här är tillräckligt intressant. Jag bedömer, eller snarare fördömer, kvalitén. Kritikern som borde vara på semester är här igen. Innan helgen var jag beredd att kämpa på ett tag till, men när jag nu har genomfört halva november väljer jag att byta fokus.

NaNo

De resterande 25 000 orden fortsätter jag med Elvira och den roman som ännu inte är klar, men på god väg att bli det. Jag var inte redo att lämna henne än och jag märker hur den nya berättelsen lätt svänger över till den gamla. Jag tackar Kate för nu och sparar hennes kvicktänkta hjärna, spydighet, jävlar anamma, dramatik och stora hjärta till en annan tid när det är dags för den berättelsen att skrivas.

Så här ser min statistik ut för den första halvan. Inför fortsättningen, ge mig gärna några ord. Du kanske har ett favoritord? En känsla? En färg? En plats? En sång som väcker känslor?

Untitled

5 avtryck, RSS

  1. Mikaela 15 november, 2015 @ 22:46

    Heja! Vilka fin sammanfattningar om vad du skrivit varje dag. Jag tycker det är så fascinerande med människor som kan skriva på riktigt, som kan komma på historier och berätta dem på ett fängslande vis. Jag är sämst på att berätta historier, jag vill komma fram till poängen direkt så jag hoppar ofta över så mycket att det blir tråkigt 😛 Jag vet inte riktigt vad mitt favoritord är men det första jag kom att tänka på var ”anamma” av någon outgrundlig anledning. Eller jaha, gick upp en bit nu och såg såklart att jag fick det från din beskrivning av Kate, haha. Okej, du får ett annat fint ord istället, solidaritet!

    • reaktionista 16 november, 2015 @ 17:05

      Dina ord gör gott i själen. För mig verkar berättelserna aldrig ta slut. De får bara fler och fler vägar att välja mellan. Samtidigt tror jag att det beror på att jag har övat så länge, funnit något för mig i berättandet. Jag berättar så som jag själv vill läsa det. Anamma är ett bra ord och det tar jag vidare minst lika mycket som det fantastiska ordet solidaritet. Tack!

  2. Sandra 17 november, 2015 @ 09:13

    Vad grym du är, Wilda! Och vad roligt att få läsa om utvecklingen 🙂

  3. […] på en ny roman, men längtade för mycket efter min gamla och var inte redo för den nya än. I halvtid bytte jag därför tillbaka till det älskade skrivprojektet om Elvira. Många nya kapitel och […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: