Oktober är över och november är här. Klockan har ställt om till vintertid. Under oktober har stressen stundtals gjort mig paralyserad och med motgångar och påfrestningar har det varit mycket att hantera. Jag ser också hur snabbt jag blir medveten om vad som är fel och förändrar mitt beteende. Istället för att ge upp kommer jag igen, ber om hjälp, hittar stöd och kraft och vänder om. Jag sitter just nu med en hemtenta som vid första anblick gav mig ont i magen, men som nu gör mig fängslad av hur intressant det är när jag kan se mönstren och få en djupare förståelse. Det jag lär mig nu förändrar inte bara min syn på världen. Den förändrar mig. Jag växer med kunskap men också med motgångar som jag möts av. Jag förstår också vikten av att ha andrum när oväntade saker sker och kommer att prioritera lite annorlunda framåt mot vad jag har gjort förut. Det är ingen slump att jag just nu sitter med feber och förkylning eftersom det är första gången på länge som jag känner mig lugn inför det som förväntas av mig. Kroppen kan slappna av nu. Det är ett gott tecken, även om det inte känns så gott. 😉


I år vill jag testa att utvärdera månaderna fritt under några rubriker, och dela med mig av det som känns viktigast och mest relevant för er. Är det något ni vill läsa mer om så säg gärna till så gör jag ett inlägg om det! I grunden av dessa reflektioner finns årets mål och min bloggstrategi

I oktobers ljus - reaktionista.se

När kroppen, tiden och orken inte räcker till blir stressen för stark.

Kroppen

» Stressen har påverkat mig mycket i oktober. När livets skeenden ligger utanför min kontroll riskerar jag att hamna i en destruktiv spiral av stress. Det spelar så klart in hur bra jag är på att ta hand om mig när yttre påfrestningar drabbar mig men det kommer till en gräns för vad jag kan hantera. Med brist på återhämtning, psykiska påfrestningar, tidspress, samarbetssvårigheter och konflikter på flera områden har kroppen gått in i akuta stressreaktioner flera gånger. Det som är positivt är att jag har hanterat det. Jag har pausat, prioriterat, lagt om strategi och återhämtat mig så pass att stressreaktionerna har lagt sig snabbt.

»  När jag är stressad faller jag lätt in i destruktiva beteenden, vilket gör det extra viktigt att jag inte försätter mig i stress längre tid. I oktober ledde det dessvärre till att jag inte kunde få i mig ordentligt med mat under några dagar och att jag utsatte min kropp för alltför stora påfrestningar. Det gör mig ledsen, samtidigt som jag är glad att jag också kunde vända det så snabbt som jag gjorde. En nyckel låg i att erkänna det för min närmsta omgivning och be om hjälp.

» Jag kom in i träningen bra i början av månaden men när maten inte fungerade slutade jag tack och lov att träna för att få ordning på det först. I november ska jag ta nya tag med det. Appen 7-minutes-workout känns perfekt för mig. Annars har jag hunnit med ett yogapass och insett hur mycket jag behöver den vilsamma rörelsen i medicinsk yoga. Jag ska hålla mig från prestation där än så länge, eftersom det triggar igång fel fokus.

» Min sömn har varit väldigt bra och stadig. Nu när värken ökar i omställningen till en annan kyla sover jag med värmefilt och försöker hålla mig varm. Stressen kombinerat med kylan har gett mig frossa några gånger, men det har varit snabbt avhjälpt med vila och ibland sömn. Något som är så välgörande med att ha en sysselsättning om dagarna är att jag varje kväll somnar utan problem, eftersom kroppen faktiskt har blivit naturligt trött.

»  Jag tar promenader dagligen och det gör mig så gott på många sätt. Jag märker snabbt hur gången har bearbetande effekt och får mig att sortera i tankar och känslor. Det blir en meditation samtidigt.

Stjärnöga i oktober - reaktionista.seDe små ögonblicken av skönhet ger ljus och hopp.

Själen

» Som jag brottas med min självbild i dessa dagar! Jag vet knappt vart jag ska börja. Den här utbildningen får en verkligen att vända upp och ner på både världen och sig själv. Att dessutom vara i ett sammanhang med prestation och sociala kontakter efter så många års sjukskrivning är ju minst sagt omvälvande. Jag lär mig så mycket, utmanas till det yttersta och har på vägen det oftast både roligt och kämpigt. Jag vill genom utbildningen kunna använda min bakgrund till att hjälpa andra på ett professionellt plan, vilket jag verkligen ser hända i min förståelse av det jag lär mig.

» Eftersom jag sedan barnsben aldrig har känt mig nöjd över något jag gör om det inte är i toppklass var det en tuff verklighet att möta när vi med gruppuppgiften fick komplettering. Jag försöker alltid mitt allra bästa och det har hittills alltid hållit måttet, men inte när det gäller arbetet i gruppen. Det tog hårdare än jag förväntat mig. Nu känns det ändå helt okej och jag ser att det också finns bra lärdomar att dra av detta. Både utifrån gruppen, men framför allt kring att jag själv inte definieras av vad jag presterar. Tänk så lätt det är att tänka så? Jag har också fått nya perspektiv av att prata med flera andra klasskamrater om hemtentan så att jag förstår vad som är ”nog”, alltså en tillräcklig nivå utan att jag lägger ner hela min själ och hjärnkapacitet i varje uppgift. Som Bodil Malmsten skrev ”när kraven kommer in går naturen ut” och så är det – jag fungerar inte när kraven blir för höga. Därför måste jag sänka mina egna krav till en hanterbar nivå.

» Även om jag har mått ruskigt dåligt stundtals har jag hanterat det på allra bästa sätt, vilket gör mig lugn. Jag har bett om hjälp, vänt mig till människor som kan ge mig raka sunda speglingar, förändrat mina beteenden, prioriterat min hälsa, bett om perspektiv och råd, satt gränser för mig själv och tagit upp konflikter trots att jag var livrädd för det. Tack alla ni som svarat på det, och till er som läser här och delar med er av er kärleksfulla värme när livet känns kallt. <3

» Förutom mina allra närmsta (de jag kallar familj) finns det också ett gäng kvinnor som lyser klart i mitt liv just nu. Även om jag ibland tvivlar på om jag är bra nog för dom, så visar de alltid varför just jag behövs i vårt gäng och ger mig så mycket i sin queen-power och peppande förståelse. Jag talar om mitt bloggcrew! Annie, Agnes, Elin, Anna María och Johanna <3 Att få gå på Influencergalan med dessa stjärnor var en dröm som besannades på flera plan. Att gå på gala är en del av det, men att också få känna den gemenskapen och tillhörigheten utifrån något friskt är så läkande och upplyftande. I helgen ska jag äntligen få hänga med några av dem och bloggjobba/hemtentaplugga parallellt. <3

» I samband med #metoo kände jag mycket sorg och frustration över hur det patriarkala samhället ser ut som jag nu i efterdyningarna (även om det inte upphör här) har kunnat kanalisera i konstruktiv ilska. Jag hoppas att framtiden kan se annorlunda ut även om det tar enorm tid att förändra dessa strukturer. Jag vill och kan vara en del av den förändringen i både som socionom, influencer och framtida politiker. Även som medmänniska.

Socionomprogrammet MDH 2017 studiehandledning - reaktionista.seMina två bästa medhjälpare i studierna: kaffe och studiehandledningen.

Vardagen

» Jag är väldigt beroende av mina rutiner för att kunna ta hand om mig. När stressen kommer in tappar jag lätt strukturen över min vardag vilket jag behöver träna på att inte göra. En god planering och mat- och sovrutiner som följer klockan är nödvändiga alla dagar. Det är en ny vardag att förhålla sig till och det uppstår nya moment hela tiden att ta hänsyn till. Även om jag någon gång har klivit ifrån strukturen jag behöver så har jag snabbt hittat tillbaka igen.

» I oktober har det varit extra mycket i skolan. Förutom föreläsningar har jag också gått igenom en baskurs i riskbruk, missbruk och beroende och en temadag om fattigdom. Jag andas och lever socialt arbete. Det blev extra mycket när vi fick kompletteringar för gruppuppgiften samtidigt som hemtentan släpptes så nu blir det intensiva första dagar av november. Men: det löser sig. Vid sidan av detta har jag en pågående distanskurs i skrivande där jag inte har hunnit med som önskat, ett politiskt engagemang som naggas i kanterna och den här bloggen som jag vill och behöver ge tid. Skrivandet och det politiska har fått stå tillbaka nu och jag konstaterar att det är okej. Jag orkar bara så mycket som människa och skrivandet kräver en hel del av mig nu. Ork som jag inte har. Det känns sorgligt, men jag accepterar att det är så. Mer om det längre ned.

» Prioriteringarna just nu är studier, nära relationer och blogg och det tar den tid jag har. Jag har tyvärr inte räckt till i mina relationer som jag önskar med att finnas där fysiskt, men jag har försökt hålla en kontinuerlig kontakt via andra kanaler. Det får vara så i perioder. Jag var förberedd på det. Det har också varit viktigt att bygga nya relationer i studiesammanhanget. Ni som läser här är också viktiga för mig, och för er som finns där i utkanten av den närmaste cirkeln är det jag skriver här också ett sätt att låta er följa med på min resa även om jag inte hinner berätta för var och en just nu.

» Stora Influencerprisets gala gav mig minnen för livet och ett stärkt självförtroende som influencer. Jag har efter den kvällen en helt annan trygghet i mig själv kring vad jag kan utveckla härifrån, tillsammans med er. Att få dela den kvällen med några av mina närmsta kollegor i branschen var magiskt. Sen ska det ju understrykas att en galakväll har varit en dröm för mig sen barnsben och att få känna mig som en riktig drottning gjorde ju inte saken mindre lyckad 😉

» Jag såg filmen ”Lucky” med en klasskamrat nyligen och det var ett välkommet avbrott i studiebubblan. En tänkvärd film som nog bäst förklaras utifrån hur en själv uppfattar vad den handlar om. Gillar såna filmer! Annars har det inte blivit så många kulturupplevelser i oktober.

Monthly Makers FOTO - Scanography med växter - reaktionista.seMurgrönan fick agera modell i scannern.

Kreativiteten

» Oktober bjöd på en del kreativitet som jag dessvärre inte kan visa er än eftersom det hör till julkategorin. Jag har också testat scanography för första gången vilket blev mitt bidrag till Monthly Makers tema foto. Jag har också ritat en del och klurat på några nya varianter av prints.

» Skrivandet har fått stå tillbaka en del för att hinna med studierna. Jag har skrivit om några kapitel, men märker att jag börjar tappa relationen till berättelsen eftersom jag inte har mer sammanhängande tid att lägga på den. November innebär ju NaNoWriMo och jag har klurat länge på hur jag ska kunna använda den gemenskapen för att ändå skriva något i min vardag. Nu har jag kommit fram till att jag ska försöka skriva något litet varje dag under november. En dikt, några rader i bokprojektet, en mening. Några få minuter om dagen är mer än inget. Min plan är att försöka publicera det skrivna på instagram i slutet av varje dag.

» Sista skörden från balkongen togs in och tomater har gått åt i diverse maträtter hela oktober. Några ekollon bildar rötter i sina skålar, några växter har helt gett upp inför vintern och andra har fått nytt liv. Hösten är verkligen en uppvisning i ”survival of the fittest” i växtriket. Min eventuella försummelses inverkan tänker jag för tillfället förneka.

» Webshopen har fyllts på! Nya foton och mina scanography-foton finns nu att beställa. Jag klurar också på om det finns någon bättre tjänst som enbart skapar prints som jag kan använda istället, då det skulle kännas mer relevant. Hojta till om du vet något sådant, gärna en svensk sådan!

Oktober höstglöd - reaktionista.seEn strålande höstdag.

Bloggen

» Mitt populäraste inlägg i oktober var Jag sa nej till min familj. Jag delade det inlägget på Facebook i samband med en årsdag och jag är fortfarande rörd över all respons jag fick på det. Ett annat populärt inlägg som fick spinn var inlägget om #metoo.

» Konceptet att dela gamla inlägg via min Facebook-sida verkar ju vara en succé! Det har också känts fint att kunna lyfta in gammalt innehåll och göra det aktuellt igen. Både för det jobb jag har lagt ner, men framför allt för att det ger perspektiv. I samband med delningarna bjuder jag också på några tankar om dagen och berättar vart jag befinner mig just nu, så vill du följa mig närmare är det en bra idé att gilla reaktionista på Facebook.

» Det här är som mitt hem i cyberspace. Här får jag vädra mina tankar, erfarenheter och sätta ord på det jag känner. Hit kan jag komma när det känns som att det väller över inuti, eller när jag behöver hitta glädjen igen. Ofta är det som att när jag har skrivit av mig här till er så vänder det. Som i söndags när jag hade skrivit mina stjärnögonblick och avslutade reflektionen med ”Framför allt behöver jag hitta min glädje och förundran inför världen igen”. Det blev en trollformel för det var exakt det som hände sen: jag fann mig själv barnsligt glad över hur vacker naturen var. Jag låter ambitioner och prestationer få vila här. När de kommer till mig i form av lust att berätta, så berättar jag. Var så säkra.

» Jag är så nöjd med det nya temat (layouten) och även om jag inte hunnit leta reda på alla justeringar i koden än så får det helt enkelt vara så. Det finns tid för det längre fram när livet stabiliserar sig och om det står ”sök” eller ”search” gör kanske inte så mycket om jag kan blända er med stjärnögonblick istället 😉

» Önskeinlägg är påbörjade och om jag hinner mellan tentastudierna så ska jag satsa på att skriva klart något av dem i helgen när vi har workation med världens bästa bloggcrew. Det är så fint att ni vill veta saker om mig och mitt 😀 Jag planerar också några utvecklingsprojekt till våren som handlar om att göra er som läsare mer delaktiga. Ett sätt att bjuda på mer av mig själv och mina erfarenheter som en hjälp till självhjälp, kan jag nog förklara det som.

MariaWideman_brollopsfotograf_gravidfotograf_stockholm_uppsala23Stora Influencerpriset med fantastiska bloggkollegor. FOTO: Maria Wideman

Planer och mål för november

» Skriva något litet varje dag och publicera på instagram.
» Klara av mina åtaganden i skolan med ny kurs och komplettering av grupparbetet.
» Boka in tid med vänner och tigerungar (mina fadderbarn).
» Lyssna in vad kroppen orkar och ge den återhämtning.
» Närvara minst en av två dagar på skrivträffen.
» Träna minst tre dagar i veckan.

Hur har du haft det i oktober? Hur tar du hand om dig i november?

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

8 Comments

  1. Det är alltid så spännande att läsa dina reflektioner! Du är så otroligt medveten om vad som sker i ditt inre och vad som händer när saker förändras. Det är väldigt inspirerande att få ta del av <3 Jag har lyckats slappna av en del i oktober och släppa oron inför min framtid, men stundtals har den nästan gjort mig galen! För november är mitt mål och min högsta önskan att jag ska våga fatta ett beslut som jag måste ta, och att jag sedan ska kunna känna ett lugn av att jag faktiskt har tagit ett beslut, och kunna må bra fastän jag inte vet hur framtiden blir. Så jag sa väl helt enkelt försöka vara snäll mot mig själv 🙂 Kram!

    • Men DU <33333 Blir så berörd av dig och att få dessa ord. Så himla svårt det måste vara att brottas så intensivt med den ambivalensen. Jag håller tummarna och skickar böner till universum om att du ska få komma till ett beslut som landar och ger rötter. Jag tycker så mycket om ditt ödmjuka sätt att beskriva dig själv och din öppenhet. DET inspirerar mig! Kramar!

  2. Det är så häftigt att läsa om din självinsikt och medvetenhet. Ditt mod att våga be om hjälp inspirerar så mycket och är något jag försöker ta till mig, men åh vad svårt det är ibland. Idag blev jag sjukskriven för resten av året och trots att jag insett att det är rätt väg så känner jag mig så osäker i det. Vill klänga mig kvar vid skrivbordet, träffa mina kollegor varje dag och känna att jag duger. Vilket jag vet i tanken, men det är desto svårare att också känna det. Oktober har mest försvunnit i en dimma så nu när november är här ska jag jobba på att släppa stress och prestation, känna att jag duger oavsett prestation och hitta nya hållbara vägar. Det känns både läskigt och spännande.

    • Tack Jess! Ja det där med att be om hjälp tar tid att lära sig, och ännu lite tid innan det känns självklart. Insiktsfulla ord från dig, och ja det är oftast ett glapp där mellan vad en vill känna och vad en känner. Det är också en träningssak, att hitta andra vägar. Och där behövs det också hjälp, att se perspektiven en själv missar. Förstår att det är mycket att kämpa på nu, men låter verkligen som att du är på rätt väg om jag ser till mina egna erfarenheter. Håll ut! <3

  3. Tack för fin läsning Wilda. Trots mycket tufft finns en ömhet som genomsyrar texten och det känns äkta och hoppfullt.
    Längtar efter att ses ❤
    Du är så oändligt värdefull!

  4. tycker du reflekterar så fint och känner efter på ett bra sätt. det är så lätt när det blir tufft att sluta känna efter istället och då tappar man ju styrfarten i att kunna ta sig bort från det som inte fungerar.
    och det är svårt att prioritera bort när man tycker många saker är roliga, och när man vill vara 100% på allt. tycker du låter klok där också, som hittat liksom kärnan i vad du kan fokusera på just nu.

    • Tack för din värme. Ja det är verkligen lätt att tappa sig själv när det är extra kämpigt, men idag fungerar det helt tvärtom för mig vilket känns så fint. Jag tror att vi lever i en tid där det faktiskt är omöjligt att räcka till för allt en vill och alla en vill. Det är ett livsdilemma vi behöver lära oss att leva med, men fasen vad svårt det är.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: