I oktober har det varit viktigt att prioritera och grunda mig. Jag har behövt hitta nya ventiler och omfördelat min energi. Det har varit en häftig process som får fortsätta framöver. Jag känner mig stark och levande. Jag har ett nytt självförtroende i studierna som ger mig vila. Tröttheten och värken har stabiliserats och det finns en balans i vardagen. Jag kan tippa över och göra lite mer ena dagen för att kompensera det dagen efter. Det flyter på naturligt nu.

Studierna tar mig allt närmare arbetslivet och fältstudierna denna månad gav mig en känsla av tilltro till framtiden. När en lärare uttryckte att jag borde bli doktorand väcktes nya tankar hos mig som inte funnits där tidigare. Jag har haft svårt att se mig så tidigare. Idag kan jag det. Jag har vågat tänka om i flera perspektiv i oktober och det märks att jag är inne i en förändringsprocess nu. Det känns mest svindlande.


2018 är mitt ledord VÅGA. Tolv konkreta mål vägleder mig mot modet och styrkan. De handlar bland annat om lärande, träning, att tro på sig själv, rutiner, utveckling, hållbarhet, skrivande, vård och egenvård.

Höstmys self-care skorpor - reaktionista.se

I oktober har jag vågat…

  • gå emot egna stigman.
  • prata om saker som inte går att prata om.
  • reagerat spontant flera gånger.
  • genomföra mammografi för första gången.
  • säga ifrån i klassrummet.
  • lita på min intuition.
  • tänka i nya banor om min framtid.
  • tagit kontakter som har krävt mycket mod.
  • ställa obekväma frågor.
  • träffat studievägledare om praktiken.
  • tagit tag i saker jag har skjutit upp av rädsla.
  • läst gamla journaler och texter för att söka svar.

Fysisk hälsa | en dag med mindre värk

I ljuset av den olidliga värken i september har oktober varit som en dröm. Visst har jag haft mina svåra dagar, men det är ingenting mot den smärta jag upplevde då. Visst är jag trött och sliten och ändå går det ju. Jag hade till och med en dag i mitten av månaden när jag reagerade på att värken var mindre än vanligt. Ibland är det en gåva att leva med värk: jag tar ingenting för givet. Nu har jag ju lyckats bli sjuk i slutet av månaden, men annars har jag hållit mig i hyfsat bra skick. Under intensiva dagar bli det tufft men jag återhämtar mig. Ibland känner jag fortfarande av svagheten i handlederna efter att läkaren tryckte på mina triggerpunkter. Jag behöver fortfarande komma igång med sjukgymnastiken som jag inte har fått någon rutin för än. Jag försöker träna på att portionera ut min ork på flera områden, och där den ger mig mest tillbaka.

Wilda blommig skjorta second hand - reaktionista.se

Själslig hälsa | kärlek i sorg och barnets kunskapstörst

Jag är i en personlig process nu som gör mig starkare dag för dag. Den är svår att beskriva, för den är så subtil. Det handlar om att möta de bilder av mig i mitt förflutna som jag inte har velat kännas vid helt. Den jag var i ett annat slags liv, och vad det gjorde med mig. Minnena är bearbetade, sorgen och ilskan finns kvar. Som jag skrev ”det finns så mycket kärlek i min sorg”. Jag skulle aldrig ha behövt vara så ensam, bli så utsatt. Jag blev det, och jag försöker ge mig något annat nu. Jag lyckas med det. Med speglingar från andra om den styrka som bor i mig vågar jag använda den styrkan på nya sätt.

Jag frodas i det akademiska sammanhanget. Jag har ett barns iver i att lära, ett barns stolthet i att visa vad jag kan. Ibland kan det bli för mycket för andra, och ibland är det till och med provocerande. Jag försöker värna den sårbarheten hos mig och inte visa den för alla, även om det tyvärr ibland känns som att jag kväver mig då. Jag har inte balansen i det än. Jag söker fortfarande efter människor där den sårbara nyfikenheten och glädjen kan få finnas ostört.

I slutet av oktober har jag lyckats landa i att jag behöver fortsätta gå på min väg. Göra positiva val för mig själv. Vara jag. Om jag anpassar mig för mycket är det som om jag lämnar mig själv. När jag följer mig och min styrka hamnar jag lätt i flow. Jag blir kreativ och stark och reagerar naturligt och enkelt på de utmaningar livet ger.

Sörmlandsk höst - reaktionista.se

Relationer| skogsturer och 2,5 års saknad

Jag vilar i relationen med Daniel och blir allt bättre på att reagera instinktivt, prata om mina behov och att finnas där för honom på ett sätt som blir bra för oss båda. Vi har balanserat vardagens sysslor med mysiga samtal om kvällarna och skogsturer (svampplockning) om helgerna. Några dagar utan honom fick mig att förstå vilken initiativkraft han är i min vardag.

Jag har hunnit fira några närståendes födelsedagar, hållit kontakter med nära vänner och träffat några andra saknade sen några månader. Jag har även fått möjligheten att umgås med flera starka kvinnor som inspirerar och stärker mig. Höjdpunkten var ju helt klart när Vicky kom till Stockholm! Två och ett halvt års saknad. Vilken påfyllning! Mycket umgänge med studiegruppen har det blivit också, och det har varit riktigt mysigt. Härligt gäng!

I svampskogen - reaktionista.se

Vardagsrutiner | balans och vila i rörelse

Jag har fått in en fin morgonrutin då jag planerar dagen och tänker efter vad jag behöver tänka på lite extra under dagen. Jag har även kommit i säng lite tidigare nu. Den enda rutinen jag saknar och inte verkar få till riktigt är sjukgymnastiken. Jag behöver hitta ett sätt att motivera mig. Det räcker tydligen inte med att jag skriver det här varje månad 😉

Det finns en balans just nu som fungerar bra. Jag har rest en del i oktober, och det har varit noga genomtänkt. Det har fungerat bra eftersom det har funnits tid till återhämtning emellan. Det är svårt ibland att förklara hur jag kan orka så mycket som jag gör med min utmattning. Det handlar om att knäcka koden för hur man vilar i rörelse, tror jag. Jag gör just det. Vilar i promenaden till föreläsningen, vilar i en stunds fotoredigering eller går långsamt till ett möte istället för att stressa. Det blir lättare då.

Studier| egna erfarenheter och fältstudier

Jag har fått ett nytt självförtroende i studierna vilket ger mig en vila i prestationen. Jag märker att det räcker att jag utgår från intresse och lust. Mycket av det jag läser kopplar jag till mina egna erfarenheter och tänker ”jaha, är det så det kallas”. Jag kände ett tag en ensamhet i att inte kunna dela mina erfarenheter i relation till studierna och kurskamraterna. Jag försöker hitta andra vägar, och förhoppningsvis kan jag få börja prata med en kvinna som erbjudit sig att vara min mentor.

I denna kurs ingår det några samtalsövningar som alla har varit väldigt givande. Framför allt den sista då jag fick testa på rollen som socialsekreterare i ett familjesamtal. Otroligt utvecklande. Vi har också fått arbeta mer praktiskt kring fallbeskrivningar och gjort fältstudier hos socialtjänsten. Lärorikt och spännande att få vara med om! Tre seminarieuppgifter avklarade och på måndag är det dags för den avslutande tentan.

Bullet journal vecka 42 - reaktionista.se

Kreativitet i oktober | måndagskvällar och mediaträning

Varje måndagskväll har jag veckans roligaste stund: bokredigering. Jag ser fram emot det redan när jag vaknar på morgonen. Steg för steg tar jag mig igenom bokmanuset. Helgen som var fick jag äntligen möjlighet att vara med på en av de månatliga träffarna som min gamla skrivgrupp har i Stockholm. Så mysigt att träffa dem och inspireras. Jag saknar kreativiteten under terminerna. Tack och lov för Bullet Journal! Och jag höll ju faktiskt en workshop i mediaträning med #tunainfluencers i oktober vilket var riktigt roligt. Jag håller också på och lär mig Illustrator lite smått. Någon stickning har det inte blivit än. Det borde jag nog boka in i schemat för november.

Bloggen i oktober | när jag famlar jublar ni

När jag känner att jag mest famlar och söker efter vart jag vill här, får jag alltid flest positiva reaktioner. Så har det varit nu. Jag har testat mig fram lite, både här och på instagram. Låtit det bli som det blir. Och någonstans blir det kanske rätt då. Jag ska ta med mig det vidare, tänker jag. Fortsätta göra det enkelt och låta det hända. Jag trivs så mycket här med er och längtar ständigt efter mer tid till skrivandet.

De populäraste inläggen från oktober:

Höst i Stockholm Erstagatan - reaktionista.se

Månadens stjärnögonblick

En brittsommardag i Stockholm med Vicky, mitt hjärtas stjärna. Värmen, ljuset och färgerna och att få uppleva dem tillsammans.

Mål och planer för november

  • Sätta mig in i juridikkursens litteratur och hur jag hittar i den.
  • Låta mig gå på rutin och ”bara göra”.
  • Komma igång med sjukgymnastiken.
  • Skriva hemtenta och försöka ha roligt längs vägen.
  • Delta i klädbytardag på ReTuna.
  • Vara med och sprida #whitemonday
  • Spendera två dagar med att skriva om kursplaner.
  • Träffa engagerade feminister i Sörmland.
  • Skriva 50 000 ord i NaNoWriMo (berättar mer om det på fredag).

Hur var din oktobermånad? Vad väntar framöver?

4 kommentarer

  1. Utifrån förändringen över tid här på bloggen så förstår jag vad du menar med att du gör det enkelt med bloggskriva det men känner att det skriker en protest i mig. Det är helt klart ett annat upplägg och enkelt på så sätt att jag upplever det enklare att ta till mig det du skriver, att det är närmare nu. Men det du gör känns otroligt genomtänkt även när du känner att du famlar för du har en grund du står på. Så jag hoppas att det för dig inte ligger något nedvärderande i formuleringen att du gör det enkelt, för du gör den svåra konsten att få det att kännas enkelt.

    • Vad glad jag är att du skrev detta och gav mig ett annat perspektiv på det. För mig är det inte värderat, men jag värderar det positivt när du skriver det du gör.

  2. Jag har alltid så svårt att motivera mig att göra sjukgymnastik! Senast fick jag övningar under graviditeten pga foglossning men de struntade jag såklart i :p

    • Haha jag vet! Mina övningar är dessutom detsamma sen 2-3 år så jag kanske behöver lite ny inspiration :p Så svårt att motivera sig, samtidigt som jag också vet vilken effekt jag får på väldigt kort tid både i styrka och kondition. Vi får göra en pakt helt enkelt! 😉

Lämna ett avtryck