Ett önskeinlägg om drömmar satte igång något i mig. Idag delar jag mina tankar.

Du skriver mycket om mål och utveckling men skulle vara intressant att veta hur du tänker om du får drömma fritt.

Drömmar är något jag har tänkt mycket kring de senaste månaderna. Det slog mig att jag inte tänker i drömmar. Men att det verkar vara annorlunda för andra. Jag tänker nog så här: eftersom jag inte kan veta vad som kommer att hända, så kan mina långsiktiga mål inte ses som realistiska. Mål på lång sikt är för mig alltid en dröm. Kanske är det något i min personlighet eller en inställning utifrån det liv jag kommer ifrån. Min introverta personlighet gör att jag sällan är speciellt nyfiken, äventyrslysten eller drömmande. Jag behöver inte mycket för att känna mig lycklig. En solnedgång över hustaken, ett frö som blir en blomma eller ett lyssnande öra i rätt stund. Relationer, mening och skönhet bygger min lycka.

Hardangerfjorden - reaktionista.se

Mina drömmar

Min drömbild (eller målbild) är att jag i slutet av livet driver ett behandlingshem med holistisk syn, där människor med relationstrauman får stöd och hjälp med bearbetning, medmänsklighet i en trygg kreativ miljö. Med fokus på kroppskännedom, självkännedom och att få växa och blomma ut bortom traumats begränsningar. Där på en gård på landsbygden vill jag bo med andra människor som liksom jag vill hjälpa människor till ett tryggt liv. Där vill jag kunna erbjuda ett hem för barn som inte har fått den kärlek de behöver. Där vill jag vara omgiven av människor jag älskar och som älskar mig. Med ett grönskande växthus, en kreativ ateljé och en skog med vitsippor.

Jag drömmer om att få göra skillnad i riksdagspolitiken, med andra drivna antirasistiska feministiska röster. Jag drömmer om en välfärdspolitik som omfördelar rättvist och i praktik värnar det orubbliga människovärdet genom att jämna ut ojämlikheter. Jag drömmer om att det ska bli mindre laddat att prata om trauma och kriser, och att det ska finnas traumamottagningar runt om i landet, där människor får bemötande som inte sjukdomsförklarar. Jag drömmer om att skriva klart min bok och att få ut den till många läsare.

Vitsipporna i skogsbrynet - reaktionista.se

Att vara här och nu

Jag har aldrig varit en dagdrömmare. Kanske är jag för målinriktad för det. Eller så beror det på sådant som jag har med mig. I min posttraumatiska stress hade jag så många sätt att fly nuet och det förflutna, för att slippa känna. Idag vill jag vara här och nu och göra det bästa jag kan av min dag just idag. Det bästa är ofta att bara vara i nuet, och öppna mig för det. Kanske har jag ännu inte kommit ikapp känslan att jag har en framtid än. Det var så länge som jag levde som att varje dag var min sista. Självklart sätter sådant spår. Det är möjligt att det blir lättare att drömma framöver.

Jag försöker hitta en balans mellan att vara här och nu och samtidigt prioritera vad jag vill få ut av min tid här på jorden. Vi har ju en deadline även i livet som helhet.

a goal is a dream with a deadline

Drömmar - reaktionista.se

Drömmar och kronisk sjukdom

Jag lever också med en kronisk sjukdom. Jag kommer alltid ha ont. Jag kommer alltid ha perioder av extrem trötthet och utmattning. Jag blir inte friskare. Många av de drömmar jag en gång hade, och fortfarande har, får jag lämna därhän. Om jag skulle befinna mig för mycket i den stora drömbilden skulle sorgen dränka mig. Jag har varit där.

Istället tar jag små steg dit, i delmål. För att känna att det finns hopp. För att faktiskt våga tro på det. Som att utbilda mig till socionom, och klara en uppgift i taget. Som att skriva en ny sida i mitt bokprojekt. Som att engagera mig politiskt i den mån jag orkar med idag. Lite närmare drömmarna. Skulle dessa mål inte finnas skulle jag inte ha påbörjat min utbildning. Då skulle den fortfarande ha varit en dröm för den dagen jag blir frisk. En dag som inte finns. Så jag låtsas att den redan är här.

Hur tänker du om drömmar och mål? Vad drömmer du om?

SparaSpara

2 kommentarer

Lämna ett avtryck