Om jag hade råd skulle jag köpa mig en cykel. En sån med en försäkring som gör att jag får en ny om den blir stulen. Det har hänt så många gånger att min frihet har tagits ifrån mig och jag orkar nog inte förlora en cykel igen. Jag har inte råd med det. För jag har inte råd att åka buss mer än ibland. Om jag hade råd skulle jag cykla så långt benen bar, med vinden i mitt hår.

Om jag hade råd skulle jag köpa tandtråd oftare

Om jag hade råd skulle jag gå till läkare för alla de där problemen som jag inte ens pratar om längre. Det som skaver och gör ont, som inte vanliga läkare tar hand om. Jag hade vaccinerat mig mot TBE och gått till en naprapat som kan halvera min smärta. Om jag hade råd skulle jag köpa tandtråd oftare, inte snåla på den för att den kostar några kronor. Liksom tandkrämen, solkrämen, alla krämer som min hud skulle må bra av men som kostar så mycket. Precis som diskmedlet, matoljan, tvålen och tvättmedlet. Så lite som möjligt, så räcker det längre.

Sommarporträtt - reaktionista.se

Om jag hade råd skulle jag köpa ett par stötdämpande skor som var anpassade till min kropp. Då skulle jag kanske kunna springa igen. Jag skulle köpa ett gymkort och börja träna, kanske vara med på ett Friskispass någon gång. Kanske träffa någon vän där, och ha råd att göra något ihop. Om jag hade råd skulle jag ha fortsatt på min yoga en gång i veckan och stretchat ut alla spänningar, även när Försäkringskassan slutade betala. Om jag hade råd skulle min kropp nog klaga mindre. Jag skulle nog kunna orka lite mer, om jag hade råd.

Om jag hade råd skulle jag ge mer till andra

Om jag hade råd skulle jag köpa mat som var bra för mig, ha möjlighet att testa ut vad det är som funkar bättre än något annat. Jag skulle handla mer ekologiskt och alltid ha tillräckligt med mat hemma för att ”slänga ihop något” med vad som finns i kylen. Om jag hade råd skulle jag ge det som blev över till de som bor i husvagnar i skogen, och kanske laga dem en festmåltid inne i värmen. Om jag hade råd skulle jag ge mer till andra. Jag skulle inte få så mycket ångest när någon fyller år, och snabbt tänka ut vad jag kan göra själv och billigt så att det blir något fint ändå. Jag skulle kunna ger mer av min tid, och finnas där. Om jag hade råd skulle jag skämmas mindre och ha mindre oro i mitt bröst.

Om jag hade råd - reaktionista.se

Om jag hade råd hade jag varit där

Om jag hade råd skulle jag kunna utveckla min kreativitet mer. Jag skulle binda amplar i makramé, sy en helt ny garderob och lära mig ännu mer om fotografi. Jag hade inte gråtit framför inbjudningar till vernissager, workshops och skrivläger. Jag hade varit där. Om jag hade råd skulle jag ha deltagit i manifestationer och stått på barrikaderna, gjort min röst hörd mer än så här. Jag hade varit där.

Om jag hade råd skulle jag kanske våga fråga om en fika, hänga på Europride med partivänner, gå på konsert utan att få panik av kostnaden eller åka med på den årliga skrivresan. Om jag hade råd skulle jag kanske ta det där körkortet någon gång, och kunna möta soluppgångar och solnedgångar längs med fälten. Drömmen om att se Norrland hade kunnat bli verklighet då. Jag skulle kanske kunna ta mig till mina vänner och stanna innan kroppen sa ifrån. Om jag hade råd hade det kanske varit lättare att hålla kontakt med de långt bort.

Ängsö naturreservat - reaktionista.se

Om jag hade pengar över skulle jag köpa mig en tarotkortlek och lära mig läsa korten. Jag skulle ha stöttat mina konstnärsvänner och prytt mitt hem med deras verk. Jag skulle köpa sånt som jag verkligen vill ha och som håller länge, istället för det billiga andrahandsfyndet som går sönder snabbt men som får duga ändå. Skomakaren skulle få laga mina klackar och jag skulle gå på en synundersökning. Om jag hade råd skulle jag köpa fler böcker, lyssna mer på musik, ge mer näring till mina växter och köpa lakan som matchar min tapet.

Men först av allt skulle jag köpa en cykel.

*

Jag är inte fattig i världen, men jag är fattig i min värld

Om jag hade råd skulle jag kanske inte ens tänka så här. Och det är väl tur att jag inte har det. För ibland skulle fler behöva leva som om de inte har råd. Det är lätt att vänja sig vid en hög levnadsstandard. Jag är inte fattig i världen, men jag är fattig i min värld. Jag är fattig ekonomiskt i jämförelse med människor omkring mig, men jag är rik som människa.

Jag har självkännedom, acceptans, utbildning, kärlek, vänskap, känslomässig trygghet och tak över huvudet. Jag har en älskad katt, en skog precis intill, nära till allt jag behöver och en rikedom inom mig och i alla människor jag möter.

Denna text handlar inte om den rikedomen. Den handlar om att tänka ”om jag hade råd” och hur den meningen kan gräva hål av sorg i hjärtat med tiden. Fattigdom orsakar sämre hälsa och utanförskap. Jag skriver den här texten nu, för jag vet: om några år kommer det se helt annorlunda ut för mig och då vill jag minnas hur det var. För de som har det så då. Och för att jag inte ska ta det jag har för givet.

*

Vad skulle du göra, om du hade råd?

18 kommentarer

  1. En sån viktig text, känner igen mig så mycket! Har idag ok ekonomi men det beror mestadels på att jag är gift med någon som kan försörja mig om det verkligen skulle knipa. Kommer ihåg när försäkringskassan vägrade betala och paniken över den då stundande julen. I min familj är jag fortfarande den fattiga och känner mig ofta utanför när det arrangeras resor eller utemiddagar som jag inte kan följa med på. Jag har det bra idag men önskar att jag slappa tänka på pengar och köpa saker som kunde underlätta för trött och värkande kropp.

    • Tack för att du delar din berättelse. Det är svårt att vara den som inte har råd och den som är trött. Det hänger dessutom ofta ihop. Känner med dig <3

  2. Gråter när jag läser din text. Jag känner igen mig så mycket och får ont i magen av tanken. Om jag hade råd skulle vi äta bättre mat, min son skulle ha mera kläder så jag slapp tvätta flera gånger i veckan, jag skulle köpa en cykel precis som du och jag skulle slippa gråta varje gång räkningarna ska betalas.
    För mig kommer det inte ändras utan snarare bli sämre. Jag är sjukpensionär och det kommer inte ändras. Jag kommer aldrig ha råd att åka iväg med min son på semester eller följa med andra som åker iväg. Det krossar mitt hjärta varje dag

    • Jag förstår dig. Tack för att du delar din upplevelse. Det är värdefullt att inte behöva känna sig ensam om det. Jag grät när jag skrev, för det finns en så stor sorg i det. Jag hoppas att du hittar ditt sätt att leva i acceptans och att du kan få ta del av sammanhang där pengar blir sekundärt. Jag kommer även framöver ha det svårt ekonomiskt på egen hand, eftersom heltidsarbete inte kommer att vara möjligt, men jag hoppas att jag får pengar nog att ta bättre hand om min hälsa. Det räcker så långt. Den möjligheten önskar jag var självklar.

  3. Tack för den här texten Wilda och tack för du delar med dig. Det gör skillnad, om än så för mig. Kram

  4. Jättebra text, och modigt! Extremt få vågar blotta sin ekonomi så här. Ger mycket insikt, hur jag själv har det ställt och vad man ska vara tacksam över. Och vad man ska komma ihåg sen, när läget är annorlunda! Jobbar inom tandvård, så jävla hårt varje gång man måste möta någon som verkligen behöver vård men måste tacka nej får att den inte har råd. Hoppas det blir annorlunda där. Önskar jag hade en hel postsäck tandtråd att skicka dig! <3

    • Tack för att du säger det! Jag förstår att det måste vara frustrerande att möta. I framtiden hoppas jag att det får ingå i högkostnadsskyddet som annan vård, liksom synen. <3 Snart ska jag investera i tandtråd ska du se :p

  5. Om jag hade mindre ångest för att jag inte duger skulle jag bjuda in dig på fika eller middag. Om jag hade mindre ångest för att mitt hem är litet, stökigt, otillräckligt. Om jag hade mindre ångest över min kokkonst.

    ”Det sociala arvet” brukar handla om socioekonomi, jag har funderat på det rent sociala arvet; hur man lär sig det sociala spelet. Det är så många som säger ”hos oss var dörren alltid öppen, det var alltid folk och fest”. Hos oss kom sällan någon på besök, jag minns enstaka middagar, mina föräldrar umgicks ytterst sällan med vänner och här sitter nu jag och drömmer om middagar med vänner, och har råd att bjuda på middag, men vet inte hur man bjuder och vet inte hur man gör för att bli inbjuden.
    Förlåt om jag kapade tråden, det var inte den här berättelsen du efterfrågade.

    • Tack för ditt viktiga perspektiv. Jag hade kunnat skriva samma sak för några år sedan. Känner igen det så väl. Utanförskapet. Det gör ont i mig att du lever i det, den slitna självkänslan och ensamheten som blir av det. Det är så olika hur vägen vidare ser ut. För mig gällde det att bara prova, och vara öppen med att jag var osäker men att jag ville lära mig. Att våga säga som det är. Och att göra det fint för mig först och främst, känna att jag duger inför mig själv. Det tog tid att bygga upp den självkänslan och fortfarande kan jag tycka att det är svårt att bjuda hem folk. Jag gör det inte så ofta. Gör jag det är det bara de allra närmaste som jag vet känner mig och som inte dömer mig. Jag hade gärna kommit till dig på en middag, så hade vi kunnat prata om sånt som är svårt och sånt som vi tycker om. <3

  6. Så innerligt vackert skrivet vännen, gjorde ont att läsa för att jag känner igen mig så. Tack för det 🖤 Har med åren insett att det finns fler valutor än pengar och ur den bemärkelsen känner jag mig väldigt rik fastän sparkontot inte existerar just nu. Tycker det är väldigt sympatiskt att minnas hur det var när en är på den socioekonomiska resa som vi gör, det är alltför enkelt att ta pengar för givet när man har dem.

    • Tack för dina mjuka ord. Det är viktigt att se det också. Jag tror verkligen att jag uppskattar det jag har på ett annat sätt än de som har mycket. Så upplever jag det iaf när jag möter människor som alltid har haft råd. Jag förstår att det är svårt att ha kvar medvetenheten när en får mer pengar, men jag hoppas verkligen att jag kan ha det. Jag ska försöka. Kram på dig!

  7. Återigen hittat din blogg Wilda. Och jag är så glad över det! Du skriver så bra!

    Om jag hade råd… Vart ska jag börja? En cykel är kanske en bra början. Jag tänkte för mig själv medan jag läste och kände igen mig i din text att vi är nog fattiga på pengar, men vi är rik på andra saker. Jag försöker tänka så. Jag vet också att det kommer bli annorlunda. Är just nu uppe i en process som kommer leda till en bättre ekonomi. Inte en superekonomi, men en betydligt bättre. En som gör det lite lättare att leva. Och det känns så underbart!
    Men man kanske skulle skriva en egen text, för att komma ihåg. Det är så lätt att vänja sig och glömma.

    • Tack för att du återkommer. Blir så glad och rörd!

      Så är det verkligen. Känner väl igen mig. Den där skillnaden där det faktiskt inte är en kamp varje dag med ekonomin gör så stor skillnad. Att bara få andas ut en stund och veta att det kommer ordna sig. För min del är det viktigt att minnas eftersom jag i framtiden också ska arbeta med personer som har det svårt ställt. Och för att jag politiskt vill motarbeta det. Tack för att du delade dina tankar, de väckte nya hos mig. Hoppas att du kan få njuta av att det blir lite lättare framöver.

  8. Så fint skrivet och viktigt! Sen jag flyttade hemifrån har jag haft det okej med pengar hela tiden. (Led ingen nöd innan det heller egentligen) Ett tag innan vi fick barn jobbade båda heltid. Galet att tänka hur mycket pengar vi hade då när vi nu är 1 student och 1 föräldraledig. Men vi har ändå allt vi behöver och står inte utan nåt. Glad att vi inte levde så dyrt då heller så vi kunde spara en massa och vara lediga mycket tillsammans när barnen kom. Men om jag hade råd och fick drömma fritt hade jag velat ha ett eget hus där vi inte behövde försöka vara tysta om morgnarna och en liten trädgård att vara i när barnen behöver röra på sig och vi är så himla trötta. En dag hoppas jag!

    • Tack för ditt perspektiv! Det är så viktigt att ta del av olika livssituationer för att förstå mer. Jag förstår att ni har jobbat hårt för det ni har. Livet har sina cykler. Önskar er familj ett hus där livet får växa och braka runt ända ut i trädgården. <3

Lämna ett avtryck