Hej på er! Idag tänkte jag visa upp en ny klänning, ny frisyr och samtidigt passa på att prata om mina ärr. Det pratas alldeles för lite om självskadebeteende och livet efteråt. Sånt föder fördomar och det gör ju inget bättre.

OOTD ärr och en blå klänning - reaktionista.se

För bara något år sedan var jag alldeles för rädd för människors dömande för att våga visa mig i annat än långärmat. Mina ärr bär på en nakenhet som jag för det mesta vill vara ifred med. På sommaren fungerar det inte så bra, om jag vill bada och sola och inte svettas ihjäl. Jag hade inte vågat klä mig i den här klänningen från Tiger of Sweden till exempel. Och det vore ju jäkligt bortkastat eftersom den är helt fantastisk!

OOTD Tiger of Sweden - reaktionista.se
OOTD ärr och en blå klänning - reaktionista.se

Det är den tiden på året då blickarna omkring mig först går till mina armar. Ärren som bär på en berättelse om hur ont det en gång gjorde i mig och att det inte fanns någon annan utväg än att skada mig själv. Det var genom mina sår jag kunde känna något. Skam, skuld, ilska mot andra och mig själv, sorg, besvikelse… till och med när jag var glad straffade jag mig genom att skada mig. Allra mest kanske det ändå handlade om att jag ville känna något – jag visste inte hur jag skulle våga närma mig den smärta jag bar på.

OOTD ärr och en blå klänning - reaktionista.se

Varje år tycker jag att det är lika svårt att blotta mina armar. Därför gör jag det ofta som ett statement i Prideparaden här i stan i maj. Sen försöker jag hålla i den känslan. Att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Att det är min frihet. Att min frihet är viktig. Och jag brukar också tänka på alla de människor som också skäms för sina ärr. Att jag gör det också för dem. Jag försöker också tänka att mina ärr vittnar om min styrka.

Varje ärr på min kropp är en påminnelse om en dag då jag behövde vara starkare än jag skulle ha behövt vara.

OOTD ärr och en blå klänning - reaktionista.se

Det är egentligen inte svårt att förstå att det annorlunda drar uppmärksamhet till sig. Jag kollar ju en extra gång på någon som har en brännskada, sitter i rullstol eller är kortväxt. Det betyder ju inte att jag dömer den personen för det, bara att jag reagerar på något som avviker från normen. Det är okej. Hjärnan fungerar så. Men om du undrar något – fråga!

Det är bättre att du frågar än att den där obekväma tystnaden uppstår mellan oss av att du inte kan slita blicken från mina ärr. Det gör mig inget att du frågar eller kommenterar. Tystnaden är värre. Om du inte vet vad du ska säga – säg det. Det behöver komma från dig. Annars försätter jag dig i skam. Din tystnad försätter mig i skam. Så säg något, eller se mig i ögonen.

OOTD ärr och en blå klänning - reaktionista.se

För där i mina ögon bor det något annat nu. Livsglädje, stolthet, styrka, trygghet. Kanske lite extra nu med den sommarkorta klippningen och den här klänningen som jag fyndade på Vingåkers Factory Outlet för ynka 200 kr. Den symboliserar vem jag vill vara. Elegant, stark och stolt. Och med glimten i ögat.

Jag hoppas att ni får en fantastisk midsommar! Jag ska bära midsommarklänningen, hoppas på uppehåll för en sommarpicknick i skogen + göra en hemlig grej som ni ska få veta mer om senare 😉

Vad gör du i helgen?

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

29 Comments

  1. Vill göra hjärtögongråtemojiknutennäve och en fierce katt på samma gång men mitt tangentbord kan inte kommunicera allt jag känner!

  2. Alltså <3 1. Fantastisk klänning 2. Ha på dig precis vad du vill, men fattar att det är svårt 3. Tror verkligen du hjälper många andra att våga klä sig som de vill också 4. KRAM <3

    • Finaste du! Det är nog också svårt att förändra det eftersom det är en sådan vana att dölja efter alla år då jag gjorde det. Det sker liksom inte automatiskt att jag tar av mig min långärmade för att jag är varm, det har mer att göra med när jag vågar visa ärren… hoppas att det ändras med tiden. KRAM!

  3. Hela du utstråla sån himla power!! Du är stark och de bleknande ärren är egentligen ett kvitto på det. Det finns ingen som är så stark som den som kämpat sig genom ett förlamande mörker och tagit sig ut på andra sidan utan att låta sig knäckas, även om tyngden nästan har varit omöjlig att bära emellanåt.
    Och en massa kärlek på nya frillan förresten, u slay girl!

    • Åh vilken himla fin kommentar! TACK! Du har så himla rätt. Jag hoppas att det i framtiden kommer kännas lättare och inte vara något som blir svårt. Så glad jag blir över dina peppande ord! Sträckte upp ryggen och blev flera centimeter längre nu <3

  4. Starka fina du. Jag tänker precis som du säger att ärren vittnar om en styrka. Älskar både din klänning och din frisyr, och du, fortsätt visa ärren, du är en förebild!

  5. Du är fantastisk! Jag hoppas du vet vilken förebild du är. Nya frisyren är så snygg och klänningen passar dig perfekt. Tack för att du är du och delar med dig ❤

  6. Hejsan Wilda!
    Det handlar om dina ärr. Jag är en person som inte känner dig och som själv inte har behövt skära mig. Den enda gång jag kommit nära något sådant var när en av mina bästa vänners dotter började, men föräldrarna reagerade direkt. Hur de bar sig åt minns jag inte, det var turbulent under en kortare period minns jag.

    Men åter till dig.

    Om min mamma som är 87 år, skulle se dina ärr skulle hon nog stirra utan att förstå att du såg hennes blickar och sedan skulle hon säga något i stil med ”var det brännskador eller vad i hela friden var det för ärr”. Hon tillhör en generation där det inte fanns något sådant, i alla fall inte i hennes värld.

    Själv är jag 61 och jag skulle göra på olika sätt beroende på om jag kände dig eller inte och hur väl jag kände dig. Om vi var nära på ett sätt att jag visste att du kunde ta emot det skulle jag ta din hand i min och pussa på din arm, om vi var bekanta som tyckte om varandra skulle jag ta din hand i min och stryka lite försiktigt över dina ärr och sedan fortsätta vårt möte. Om jag inte kände dig alls skulle jag antagligen konstatera att du har ärr på armarna och sedan låtsas som inget. Inte för att jag inte skulle veta vad jag skulle säga eller för att jag kände mig obekväm – bara i respekt för dig.

    Jag är glad att allt som tidigare skulle hållas hemligt i livet (jag är uppväxt med att allt som inte passade in skulle gömmas) nu kan tas upp till ytan. Jag har haft turen, inser jag när jag pratar med andra människor, att jag har gått ganska förskonad genom livet. Jag är tacksam för det. För mig började livet strax innan trettio och sedan blev det bara bättre och bättre för att fullkomligt explodera när jag fyllde femtio. Jag var lite slarvig innan trettio och nu känner jag att det är för mig viktigt att ta vara på det jag har kvar. Jag försöker att inte luras in i det som alla andra tycker och vill göra, jag försöker välja det jag verkligen älskar att göra och göra det på mitt sätt.

    Det skulle bli en hel uppsats om jag skrev om detta här.

    Så nu vet du vag jag tänker om dina ärr och hur åldern kan spela roll.

    Kärlek till dig från mig!

    • Hej Eva! Tack för att du delar med dig av dina reflektioner. Det fanns självskadebeteende tidigare också men det skedde på andra sätt och mer dolt. Jag vet eftersom tidigare generationer i min släkt också har skadat sig själva. Däremot är ju din poäng helt riktig – eftersom det var så ovanligt förr. Vad fint att du känner att du kan vara tacksam för det liv du har och har haft. Speciellt glad blir jag att du väljer din väg. Tack för din kärlek och omsorg. Intressant att läsa dina tankar. <3

  7. Fint och bra skrivet! Känner verkligen igen mig i att inte våga/vilja gå i kortärmat, även om det var/är av andra orsaker för mig. Och hallå vad du passar bra i den nya frillan!!

  8. Måste bara säga att du är hysteriskt vacker! Ditt leende verkligen glittrar och du passar jättebra i ditt hår och klänningen!

  9. Pingback: VLOG JUNI | sekunder av djur, regn och grönska + resplan juli. | REAKTIONISTA

  10. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK #27 | gröna ögon, blomster och vila. | REAKTIONISTA

  11. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK #25 | rödbukad lemur, kort hår och matbuffé. | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: