Sorgens ilska som drivkraft.

Hej vänner, jag behöver prata lite med er. Egentligen vet jag inte om jag har ord just nu. Orden stakar sig.

Jag vill prata om sorg. Det var en svår start på veckan. Jag har mest känt mig tom. Jag fick två dödsbesked på två dagar. Godhjärtade viktiga och unga människor som utifrån sett inte stod mig nära. Som i mitt hjärta verkligen gjorde det. Hur vet jag? När det inte finns ett svar på andra sidan? Människor som jag arbetat nära med under en tid, i engagemang och gemensam strävan. Och så är de borta. Får jag sörja att de inte finns kvar, att vi inte får ses igen? Får jag sörja för att det bara känns så otroligt tomt? Vem bestämmer det? Hur mycket får jag sörja?

Sorg är så personligt. Och kanske sörjer jag samtidigt för ett samhälle som gör oss så ensamma.

Skymning över Hjälmare sund - reaktionista.se

 

Det har varit svåra dagar och jag märker att jag inte är som vanligt. Ni vet, när sorgen och orättvisan drabbar, så är det som om livet skalas av. Det blir så meningslöst att vara tyst, till lags, klaga på petitesser och vara bekväm. Jag är så arg på världen. Jag vill bara skrika. Istället säger jag allt rakt ut. Jag orkar inte tjafsa, vika mig, spela roller. Jag har nog inte orkat det på länge, men jag märker att självcensuren helt försvinner nu.

Ilskan blir min drivkraft.

Med tiden kommer det landa. Då vill jag ha med mig lärdomen av vad äktheten skapar. Hur den bryter ner barriärer, gör mig och andra starkare. Jag tror att vi behöver mer av det. Det brutalt ärliga. Mindre yta, mer autenticitet. Kanske skulle vi inte känna oss så ensamma då, om vi vågade mötas och säga vad vi verkligen känner och tycker?

Jag tror att vi måste våga vara sårbara, respektera andras sårbarhet. Vi måste ställa frågan ”hur mår du?” och verkligen stanna kvar för att ta emot hela svaret. Vi behöver sträcka oss ut till varandra. Våga dela med oss. Vi behöver göra det där lilla extra. Det är ensamt att vara människa. Vi kan göra det mindre ensamt. Vi vet inte när någon försvinner, när vi försvinner. Det är livets brutala verklighet. Och samtidigt livets möjlighet att ta vara på livet precis just nu.

Vi har bara den här stunden, det här nuet.

Idag ska jag leta blåsippor. Och andas. Hur tar du hand om dig idag?

 

VECKOPLAN 15 | once we accept our limits

Vecka femton.

Jag går in i en ny vecka med sorg efter en vän som inte längre är kvar i livet. Jag går in i en ny vecka med skörhet och trötthet, och tacksamhet för att få vara vid liv. Det kommer en vår nu, som jag får uppleva. Jag kan vakna upp vid min älskades sida, gå till skolan och få lära mig nya saker. Livet är så nära idag. Lidandet och orättvisorna. Jag bär dem med mig när jag går iväg till skolan för att fortsätta bygga en annan framtid. Och fortsätta vara min allra bästa vän i alla lägen. Vara rädd om mig själv och de jag har nära. Vår stund på jorden.

Bullet Journal vecka 15 - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | idag fick jag vakna bredvid Daniel och snart ska jag ta mig till skolan för ett grupparbete. Det blir studier hela dagen idag, och ikväll klockan 21 ska jag ha möte med socialutskottet för Feministiskt initiativ.
tisdag | föreläsning med Länsstyrelsen på förmiddagen, PPU (personlig och professionell utveckling) på eftermiddagen och studier på kvällen.
onsdag | seminarium någon gång under dagen. sen ska jag planera min vecka som gästpostare för SHEDO som jag genomför nästa vecka och handla hem mat.
torsdag | föreläsning på förmiddagen, studier och skogspromenad på eftermiddagen.
fredag | föreläsning om samhällsekonomi både före och efter lunch, med meditation som avslutning på dagen.
lördag | klädbytardag på ReTuna med vänner och bloggtid.
söndag | städa, vila, studera och blogga.

Veckans matsedel

Jag har en väldigt oplanerad matvecka framför mig. Så i början av veckan när jag har minst tid lär det bli något enkelt hopkok från kylen. Jag är väldigt sugen på Vegokäks citronrisotto, så den ska jag nog testa. På onsdag ska jag göra en matsedel och handla mat för resten av veckan. Jag är väldigt sugen på att göra något med svamp, och kanske en quorngryta också.

Veckans träning

Jag håller i sjukgymnastiken och ska ta promenader de dagar det finns utrymme. Då veckan kommer innebära en del anspänningar behöver jag också göra yoga regelbundet, framför allt innan sänggåendet.

Veckans återhämtning

Just nu hjälper det inte så mycket hur mycket jag än vilar. Så långsamma rörelser och ett lugnt tempo i vardagen är nog min allra bästa återhämtning. Promenader i naturen för att bearbeta tankar och samla på mig vårens kraft kommer att göra gott.

Veckans utmaning

Att orka. Tröttheten är överhängande och det väntar en intensiv vecka med studier och andra uppdrag. För att orka behöver jag pausa ofta, sänka ambitioner och inte ta allt på för stort allvar. Och som alltid: ta en sak i taget.

Veckans ledord

Once we accept our limits we go beyond them.

Veckans fråga

Vilka begränsningar i ditt liv behöver du acceptera för att komma vidare?

STJÄRNÖGONBLICK 14 | 240-säng, grimaser och salladsbestick.

När den här veckan går mot sitt slut är mitt inre fullständigt uppfyllt av kärlek. Igår kom fadderbarnen på spontanbesök och vi spenderade eftermiddagen på stadsmuseet. I fredags var jag och Daniel hos mina stjärnföräldrar och åt en sen påsklunch, och idag åker vi hem till hans familj. Jag har så goda relationer idag. Under veckan har jag fått krama om flera vänner och mött dem i nuet.

Det var ingen självklarhet. Jag tänker på det ofta. Hur jag inte förstod hur andra kunde ha så fina relationer. Jag kände mig ständigt utanför och ensam. Idag är jag omgärdad av villkorslös kärlek. Det känns så självklart att det nästan skrämmer mig. Jag vet inte om jag någonsin vänjer mig vid att vara så här lyckligt lottad. Kanske är det i sig en ynnest att få känna sig så här förundrad inför det.

Det är den tiden på året då jag mest vill sova mig igenom dagarna. Jag känner mig sömnig, matt och värken flyttar runt. Så just nu är det verkligen dag för dag som gäller. En sak i taget. Om en månad är det över, och sen väntar en varmare stabilare tid då jag mår som bäst. Det krävs en del planering nu, och hård prioritering. Jag jobbar också på att ta ner ambitionerna och göra det enkelt för mig. Och samla stjärnögonblick, så att jag får glädje här och nu:

Salladsbestick i teak - reaktionista.se

     När stjärnföräldrarna och erbjöd mig ett par salladsbestick i teak – EXAKT som sinnebilden av vad jag har letat efter på loppis. Dessutom arvegods. Så mycket kärlek i det. Och hur fina är de inte?

     Stretcha ut kroppen i yoga.

     Att gråta ur mig sorg och känna mig så lättad efteråt.

     Höra koltrastens sång.

     Spendera en spontan eftermiddag med fadderbarnen aka tigerungarna på Eskilstuna Stadsmuseum. Så otroligt mysigt! <3

Krokus - reaktionista.se

     Vårblommor. Krokusar och snödroppar som växer upp ur vintermarken.

     Få en gåva från någon som tänkte ”den vill jag ge till Wilda”.

     Göra roliga grimaser med tigerungarna, så himla söta!

     Ställa ihop två sängar i sovrummet och numer ha en 240 cm bred säng! Den ni. Som en vän sa: ”Så du säger numera inte att du ska sova, utan att du ska gå och lägga dig i din 240-säng?” Haha exakt så!

     Och att detta ledde till att jag och kärleken för första gången sov helt bekvämt båda två en hel natt, vid varandras sida. SÅ. JÄKLA. SKÖNT.

Ladugårdsdörr - reaktionista.se

     Promenera i naturen med vackra gårdshus och ladugårdsdörrar längs vägen.

     Regndroppar som skapar ringar i vattenpölar.

     Läsa högt för honom ur min bok innan vi somnar.

     Samla ihop alla komplicerade tankar i en text och också få ut ett blogginlägg av det.

     Närvaron av Asla. Ibland är det svårt att gå hemifrån i perioder när vi är varandra så här nära.

Asla norsk skogkatt - reaktionista.se

     När Asla kröp in under täcket när jag låg i sängen och pluggade, och värmde både sig själv och mig.

     Engagemang i någons ögon.

     Höra honom skratta till TV:n i rummet bredvid.

     Att kunna hjälpa någon annan bara av att vara där.

     När jag skulle ta en snygg bloggbild och istället spillde ut kaffe i sängen. Haha, garvade högt för mig själv.

Cykelhjul och ekrar - reaktionista.se

     Skönheten i gamla saker med historia. Som det här gigantiska cykelhjulet.

     En lång kram med värme som räcker för ett dygn.

     Björkskog. Så ljust, skirt och vackert!

     Stoltheten jag känner över att han är min kärlek, och jag hans.

     Sätta på musik och sjunga högt för mig själv.

Wilda - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Sandra Leone skriver så mycket klokt. Koncentrerat, lugnt och enkelt om att spara tid.

     En minirenovering i köket? Ja tack! Anna María Larsson inspirerar återigen med träffsäkerhet och stil.

     Jenny gjorde en resa själv till Norrland och har skrivit ner sina bästa tips för dig som vill resa ensam.

     Jag skulle kunna tipsa om varenda jäkla recept på Vegokäk. Vad sägs om citronrisotto med edamame och mynta?

     Nyheten om att Jonna Jintons tavla av Juvansjön kommer att säljas på IKEA världen över! Wow vilken dröm att ha en sån.

Hur har april startat för dig?

En socionomstudents reflektioner om välfärdssamhället

Reflektion om samhället - reaktionista.se

Jag ser så stora mönster nu. Ibland vill jag bara blunda, för sorgen över hur trasigt vårt samhälle är gräver hål i mig. Jag har sett hur makt korrumperar, hur utsatthet ser ut. Jag har varit där. Och ändå finns det så många ansikten av lidanden som jag ännu inte mött. Jag läser om dem, ser dem i politiken. När du sätter på dig de intersektionella* glasögonen finns det ingen väg ut.

Samhället tappar ideologi och moral. Vi dyrkar kontroll. Misstron breder ut sig. Människor far illa. Politiker kommer med helt orimliga förslag om att sätta in militär i förorterna. Sjukvårdspersonal varnar för rättsosäkerhet. Allt mer av den offentliga verksamheten försvinner bakom administration. Varje krona ska vara effektiv. Det är inte längre viktigt att patienter får bra vård, bara att läkarna får in många patienter som möjligt på en timme. Har vi glömt bort att det är människor bakom resultaten, siffrorna? Det finns inte ens vetenskapligt stöd för en marknadsstat längre, ändå fortsätter pengarna att försvinna iväg till privata fickor. Och klyftorna ökar. I en norm som bygger på att vi ska arbeta, ”göra rätt för oss”. Men vem får en chans till det egentligen?

Under en föreläsning räcker jag upp handen och säger ”Det är inte rättvist. Ingen av oss har bett om att få komma till världen”. Jag återkommer till Rawls rättviseprincip: Om du inte visste hur din framtida situation och ekonomi skulle se ut, hur skulle du då vilja fördela samhällets resurser? Kanske är inte basinkomst/medborgarlön så dumt ändå. Kanske till och med billigare än det här administrativa kaoset som urholkar vår demokrati.

En föreläsare menar att #metoo inte är rättssäkert. Jag menar att patriarkatet aldrig har varit rättssäkert. Och hur ska kvinnor någonsin kunna få rättvisa i ett system som inte värderar oss jämlikt? Hur ska vi någonsin få rättvisa i ett samhälle som dömer efter plånbok, hudfärg och kön? Där unga och äldre människor blir berövade sitt medborgarskap? Där sjuka inte får den hjälp de behöver och tvingas arbeta sönder sina kroppar? När det syns på dina tänder vilken klass du kommer från?

”När du är van vid privilegium känns jämlikhet som förtryck”

– okänd

Jag gör den intersektionella* analysen. De som redan är utsatta blir mer utsatta. I Danmark ska du tydligen straffas dubbelt för att du bor i ett socioekonomiskt utsatt område. I Sverige hotas det med militär i förorter. Det är helt orimligt att människor som har fått de sämsta förutsättningarna i livet ska straffas för det. För vems skull? För att medelklassen besväras av att de behöver se någon påtänd eller alkoholiserad i sitt område?

Vad är det som gör dig bättre än någon annan? Att du inte är diskriminerad på arbetsmarknaden? Att du har privilegium nog att köpa dig en bostad? Det är alltid någon som förlorar när någon annan vinner. Hur mycket vågar vi vinna? På vems bekostnad?

Förtroende bygger förtroende. Tillit är den enda lösningen. Den behöver byggas upp från grunden. Håller vi helt på att tappa den? Jag blir så uppgiven. Trött. Djupt sorgsen. Och så himla himla arg. För vi kan ju så jäkla mycket bättre!

Vi behöver inte mer kontroll. Vi behöver något att lita på, något att räkna med. Vi behöver kunna vara sårbara och trygga i att vi får hjälp i det. Vi behöver tillit. Någon som lyssnar. Någon som ser vår mänsklighet och värnar den. Som ser bortom alla olikheter och ser likheterna. Någon som utgår från verklig rättvisa och är beredd att ”offra” privilegier för att någon annan ska få utrymme att andas för en stund. Någon som lämnar utrymme för de som annars nekas det. Någon som tar vår hand över alla jäkla barriärer och säger:

Vi kan. Det är klart vi kan.

 


*Intersektionalitet handlar kortfattat om hur maktordningar samverkar (intersection) i att skapa under- och överordning i samhället genom t ex kön, rasifiering, klass, sexualitet, ålder, funktionsnedsättning osv. De högsta maktordningarna representeras av en vit heterosexuell medelklassman i medelåldern utan funktionsnedsättning.

VECKOPLAN 14 | seek what sets your soul on fire

Vecka fjorton.

En vecka där jag börjar lite på minus i vart jag hade tänkt mig vara i studierna. Det utmanar, men jag vet att jag är bra på att prestera när jag behöver det. Jag är inte helt kry heller. Jag dras med halsont och en känsla av influensa i kroppen. Samtidigt mår jag väldigt bra känslomässigt just nu vilket ger extra kraft. Det är också en fantastisk känsla att veta att naturen just nu står redo att blomma. Nu växer det fram blommor ur marken och knoppar slår ut på träden. Därför behöver jag också ta mig ut mer i naturen, få vara med om det, och samtidigt röra på mig så att jag tillför ny energi till kroppen.

Har ni kommit på vilket aprilskämtet var igår? Jag kanske inte är något jättestort fan av The Simpsons…

Bullet journal vecka 14 weekly spread - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | idag ska jag åka till ReTuna med älsklingen, hälsa på hos stjärnföräldrarna (om de är friska) och sen skriva reflektionsprotokoll från två böcker.
tisdag | föreläsning på förmiddagen, lunch med älsklingen för att fira 4 månader (!), studier resten av dagen.
onsdag | föreläsning på förmiddagen och sen skriva klart reflektionsprotokoll.
torsdag | ev. reflektionsseminarium och fortsatta studier.
fredag | ev. reflektionsseminarium, fortsatta studier och meditation på kvällen.
lördag | studier och kanske något umgänge beroende på hur studierna utvecklar sig.
söndag | åka till Daniels föräldrar för umgänge.

Veckans matsedel

Lunch ute med Daniel på tisdag, kanske en lunch hos stjärnföräldrarna idag, wraps med mycket grönsaker, pasta med quornfärs, rotsaker i ugn, halloumisallad och helgens matplan får vänta.

Veckans träning

Förra veckans sjukgymnastik gick riktigt bra så den håller jag i. Sen har jag ett mål om att gå 5000 steg per dag framöver och med lite fler promenader så fixas det lätt. Mjukgörande yoga blir ett bra komplement.

Veckans återhämtning

Återhämtningen blir mest koncentrerad till helgen, men jag ska försöka få till några skogspromenader och meditation även i början av veckan.

Veckans utmaning

Att få ihop reflektionsprotokollet om den offentliga makten och den offentliga förvaltningen. Hjärnan är inte helt klar just nu, smärtan och tröttheten finns där. Jag behöver hitta de ämnen som bränner till och skapar uppslag och bara följa med i det. Lita på att det håller utan att krångla till det.

Veckans ledord

Seek what sets your heart on fire.

Veckans fråga

Vad får ditt hjärta att brinna? Vad engagerar dig?

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara