Att skriva salstenta med utmattning

Frost - reaktionista.se

Jag har skrivit min första salstenta, om välfärdsstaten. Av vad jag kan bedöma med min trötta hjärna just nu så gick det riktigt bra. Jag satt i lite över tre timmar trots att jag hade sex timmar till förfogande. Hjärnan gick på högvarv och jag kämpade emot tiden som hela tiden gjorde mig tröttare. Just nu försöker jag varva ner adrenalinets påverkan och ett sätt är att skriva det här.

Det allra svåraste var nog ändå tiden innan tentan. Att börja kl 14 på eftermiddagen försatte hela dagen innan i ett vakuum. Vad kan jag göra för att inte trötta ut mig men ändå hålla mig vaken och alert? Inte det enklaste. Att småplocka lite hemma, städa, sova så länge som möjligt och sen meditera och göra yoga var den bästa lösningen jag kom på. Jag var väldigt trött efter två veckors intensiva studier men taggad på att få visa vad jag kan.

Det jag inte hade räknat med var att det inte är helt optimalt att skriva för hand i tre timmar. Fibromyalgin tröttar snabbt ut musklerna och finmotoriken är det första som försvinner. Jag fick kramp i fingrarna några gånger men kämpade på. Handledsvärmaren från back-on-track hjälpte en hel del. Axlarna smärtade och ryggen likaså, ändå lyckades jag styra om fokus och envist få ner tankarna på pappret. Det är viktigt att jag fokuserar bort smärtan och istället lägger energin där den behövs. Att som första steg skissa upp svaren på frågorna med stödord för att sedan utveckla dem på pappret var en bra strategi. Det underlättade när hjärnan slog knut på sig.

Jag har så lätt att börja ifrågasätta mig själv och tänka för långt om jag sitter för länge. Så jag bestämde mig för att skriva mina svar, kolla igenom en gång och sen lämna in. Det kändes inte som att min hjärna orkade tänka samband längre. Jag läste igenom mina svar och räknade ut ungefär hur många poäng jag säkert skulle få. Jag är nästan hundra procent säker på att jag får godkänt och säkert högre än så. Låt oss hoppas det.

När jag lämnade salen började motoriken bråka och jag kände hur musklerna i ansiktet inte följde med helt. Jag vinglade lite på benen. Nu är det mest tungt att andas. Det känns som en ansträngning att få ner luft i lungorna och pulsen vill inte gå ner. Klassiska utmattningssymptom. Det är faktiskt helt okej. Jag har klarat min första salstenta och min första termin på högskolan. Nu väntar en kväll i soffan med älsklingen, mat att värma i micron och sovmorgon. Imorgon firar jag med middag på stan med klasskamrater. Tänk, vi är faktiskt klara med en termin!

SparaSpara