Det är svårt att börja skriva om veckan som gått. Jag började med att ta vara på våren, packa och bygga förväntan inför att åka till Ina i Motala några dagar. Jag fylldes upp av vår vänskap och landade efter intensiva veckor. Vi åkte till Vadstena och det kändes som om vi var i ett paradis bland miljontals klosterliljor och vårsol. Och så hände det som inte fick hända.

Jag är djupt tacksam för att mina nära är vid liv idag. Jag förstår att ingen av oss är ”okej” än. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att leva med detta varje dag. Istället försöker jag se det som finns precis här och precis nu. För det är allt jag vet: nuet kan ingen ta ifrån mig.

Idag kommer jag hem till min älskade Asla och påbörjar en ny vecka i en värld där kärlek triumferar allt. Håll om varandra och be om en extra kram. Se varandra i ögonen och ge ett leende när du kan. Lev och låt leva. <3

Kaffe i solen - reaktionista.se

✶     Lunch och kaffe på en uteservering i solskenet.

✶     Ett spontant telefonsamtal från Linda med lärorikt bloggsnack i 20 min.

✶     Ligga i soffan efter lunchen och vila mig, somna en liten stund.

✶     Sitta i Vadstena klosterkyrka och andas i all chock och sorg.

✶     Friheten i att cykla. Att kunna stanna längs vägen och plocka tussilago, och känna vinden i håret.

Tussilago - reaktionista.se

✶     När Asla självmant gick in i buren och la sig när jag skulle lämna bort henne.

✶     Vitsippor! Som jag har längtat!

✶     Kattvakter som ser fram emot att ta emot min pälskling.

✶     Att jag orkade cykla nästan 1,5 mil på en dag och hur bra det kändes efteråt.

✶     Annies skitgoda stroganoff och att få bjuda en vän på den.

Svan på Vättern - reaktionista.se

✶     Skuggor av växter bakom gardiner.

✶     Boken 52 list project som gör mig så lugn. Varje stund med den är kvalitetstid.

✶     Vita svanar skridandes fram på en kuliss av blå toner.

✶     Känslan av att regering och samhällsberedskap har hanterat krisläget stabilt.

✶     Ligga bredvid en vän bland blåsippor i mossan och leta vinklar.

52 list project - reaktionista.se

✶     Få sms och meddelanden från älskade vänner att de är oskadda.

✶     Att jag nog för första gången börjar lära mig höger och vänster.

✶     Blåsippor som bredde ut sig i klungor längs skogsvägens backar.

✶     Att luta huvudet mot varandra efter en lång dag.

✶     All medmänsklighet och kärlek under #openstockholm som visar att en annan värld är möjlig – och att den redan finns här mitt ibland oss. Bilderna från Sergels torg idag. Allt jag ser i mitt flöde där människor sträcker ut händer, ber om hjälp, får hjälp. Öppnar, finns, står bredvid.

Blåsippor Knäppaviken - reaktionista.se

✶     De skira ljusa tonerna av vårskog.

✶     Ett hav av klosterliljor – vita klockor och gröna blad så långt ögat kunde nå! Så glad att de inte hade blommat ut än.

✶     Ligga på rygg på en brygga och titta på molnen.

✶     Årets första glass!

✶     Kyrkfönster upplysta av sol.

Klosterliljor Vadstena - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

✶     Pysselbolaget har sammanställt några riktigt härliga tips på påskpyssel. Så mycket fina påskpyssel som cirkulerar runt nu.

✶     Lovisas uppmaningar efter attentatet i Stockholm.

✶     En kärleksförklaring till Stockholm av Emily.

✶     Elin tipsar om hur du bäst rengör teknikprylar.

✶     Mikaela har släppt april månads tema för Monthly Makers.

Vad gör dina dagar lättare?

 

Kommentera

Det går inte att vara tyst i dagar som dessa.

Till dig som inte orkar, som stänger av, inte klarar av att ta in mer: Det är okej. Du är okej. Du är det viktigaste. Vi kan inte göra allt. Det är inte alltid det ens finns något att göra. Det är okej.

Pray for Stockholm - reaktionista.se

7 april 2017.

Jag sitter på Det gamla konditoriet i Vadstena när jag nås av nyheten. Jag läser på Aftonbladet. En lastbil har kört längs Drottninggatan, in i Åhléns City. Kroppen känns stum. Jag måste ringa Eva, säger jag till min vän som sitter mitt emot och tar emot mig. Gör vad du behöver, svarar hon med kärlek.

Jag får veta att Evas dotter sitter på ett tåg på väg in mot Stockholm. Evas barn med respektive är i säkerhet. Hon ringer nu, jag måste ta det, säger Eva och vi lägger på. Jag tar en klunk kaffe, känner hur mina händer skakar. Hur kan någon vilja göra så här? Varför?

Jag kollar Facebookflödet, försöker få någon ordning på vilka som är i säkerhet. Ansikten far igenom mitt huvud. Namn. Linda, Farida, Lovisa, Nathalie, Julia, Alicia, Anna María, Linda, Amanda, Jennie, Agnes, Simon, Jessica, Ina, Amy… Jag kan inte tänka klart. Chockgråten väller upp och jag försöker desperat skölja ner paniken med kaffe.

Jag inser att det är omöjligt för mig att ringa in alla vänner i Stockholm. Ändå fortsätter namnen och ansiktena rulla på näthinnan. Jag får veta att Lovisa sitter fast på sitt kontor, men i säkerhet. Jag skickar sms till de jag inte ser någon uppdatering från. Linda svarar att hon är okej. Jennie är oskadd. En efter en meddelar de att de är i säkerhet. ”Markera dig som säker” dyker upp på Facebook och jag markerar de jag vet. Jag scrollar och scrollar och glömmer att andas.

När jag har koll på att alla mina nära är i säkerhet sitter jag i Vadstenas mäktiga klosterkyrka. Jag har tänt ett ljus och två flickröster sjunger tröst in i mitt hjärta. Chocken lägger sig. Sorgen och ilskan kommer. Där och då inser jag att det finns människor som har det så här varje dag. Varje dag. Det är därför de flyr. Tidigare igår bombade USA i Syrien.

Jag tänker på de som inte kom hem igår. På de som inte fick de besked jag fick.
Jag tänker på de som för alltid kommer leva med sorg.
Jag tänker på alla som bevittnade dådet och som precis överlevde.
Jag tänker på räddningspersonal som behövde vara stora och starka en dag när vi alla skakade inifrån.
Jag hoppas att de alla får bearbeta detta i sin takt.

Jag blir djupt berörd av civilsamhällets insats. Det är trösterikt att se medmänskligheten och kärleken som samlas under #openstockholm. Jag är stolt över mina vänner som tar det som självklart. Som hyr bilar för att skjutsa folk hem, som tar in människor i säkerhet, som ser till att poliserna får mat i sig, som inte backar när skräcken lamslår.

Jag tror på den världen. Jag tror på mänskligheten och öppenheten.
Jag tänker aldrig ge vika i de verbala rasistiska och islamofobiska attackerna som är lika vidriga som det här vansinnesdådet. Vi svarar med kärlek. Och ännu mer kärlek.

Håll om varandra. <3

 

Kommentera

Wilda och Asla - reaktionista.se

Snart sitter jag på ett tåg till den vän som har följt mig sedan jag var 14-15 år och skrev deppiga dikter på Sockerdricka – ett forum för skrivande där deppiga tonåringar hittade tröst i varandra. Där jag och Sandra Beijer var på samma topplistor och mina läsarsiffror till och med var högre ibland. Det var ett annat liv. Jag minns det med alla känslor och också med vemod. Det var där jag hade min fristad.

Igår kväll lämnade jag Asla hos kattvakterna. Det var som om hon visste. När jag skulle leta reda på henne och stoppa in henne i buren låg hon redan i den och väntade, och gjorde inga protester när jag stängde den. Sedan gosade hon järnet med kattvakterna och verkade så nöjd med att få komma bort en stund. <3

I och med resan tar jag också en paus från den här platsen. Påsklov kan vi kalla det. Jag känner att jag inte riktigt har kunnat slappna av helt efter kongress och högskoleprov. Det ska jag göra nu. Släppa all prestation, bara vara, läsa böcker och promenera i vårsol. Och under tiden hoppas jag att min hjärna lägger saker på rätt plats.

Det är som om jag behöver pausa ibland för att få perspektiv. Jag har så många idéer på vad jag vill skriva och berätta om, vad jag vill göra mer med utgångspunkt från den här plattformen. Jag behöver sortera i idévärlden. Jag kommer att fortsätta samla stjärnögonblick till söndagarna, för de är så viktiga för mig.

Jag ska gå in i påsken och låta sorg och glädje gå sida vid sida. När jag kommer tillbaka ska ni få se vad jag har hittat på till Monthly Makers. Ni har väl inte missat att Mikaela har släppt temat för april?

Var rädda om er och ta vara på livet och varandra.

Med värme,
Wilda

 

Kommentera

Det växer så det knakar i mitt hem just nu. Växtfamiljen skjuter ut nya skott, bygger rötter, förgrenar sig, knoppar av sig och hälsar vårsolen välkommen. Nya monsterablad, en lönn på fönsterbrädan, amplar av kilramar och eh… en sisådär 200 plantor av chili, tomat och paprika.


NYTT LIV I GRÖNA VÄXTER

 

Citronträd och lönn - reaktionista.seMitt högsta citronträd som snart ska få en större kruka så det kan bli ännu ståtligare. Lönnen som Nastasja skickade har jag inte hunnit sätta i jord än men snart ska också den få rota ner sig.

Nya monsterablad - reaktionista.seEn morgon vaknade jag och såg att det hade dykt upp tre nya rullar av monsterablad som var redo att vecklas ut. Långsamt krullade de ur sig tills de blev platta och nu mörknar de för varje dag som går. Är det inte som ett stort mirakel hur det bara kan hända sådär? 

Gullranka - reaktionista.seGullrankan får nya blad och sköt ut ett skott från jorden som jag tyvärr inte tog hand om tillräckligt för att det skulle överleva. En annan gullranka med massiva rötter har fått samla kraft i ett vattenglas innan utplantering. I gott sällskap av min frodiga calathea, en mäktig ampellilja och en sliten aloe.


OMSKOLNING AV PAPRIKA, TOMAT, BASILIKA OCH CHILI

 

Omskolning av plantor - reaktionista.seJag inser nu varför en inte ska sätta 200 fröer i jorden samtidigt. Det var inte så smart. Hur ska jag få plats med 200 krukor i mina fönster? Hur ska jag ens få plats med dem på balkongen när jag kan plantera ut? Jag har omskolat några i taget i småkrukor.

Odla paprika - reaktionista.se100 paprikafrön i en korg. Jättefint! Tills de börjar dra liv från varandra och hälften växer på bekostnad av de andra som sen inte når ljuset alls… Tack och lov lyckades jag lösa det genom att plantera ut tillräckligt många i krukor, omvandla köksbordet till utökad fönsterbräda. 

Växtfamiljen - reaktionista.seTomatplanta - reaktionista.seI korgar och stora och små krukor över hela mitt hem bor både tomatplantor, chiliplantor, basilika och en stor släkt paprikaplantor. 

Chiliplantor - reaktionista.se


PALETTBLAD, ALOE VERA OCH EN BEKÄNNELSE

 

Palettblad - reaktionista.seDet här stackars palettbladet såg inte mycket ut för världen för någon månad sedan. Nu har den så många nya blad och förgreningar på g att jag jublar! Jag har nu kapat av toppen och satt i vatten med hopp om nya rötter och nya vackra blad som sträcker sig efter sol.

Aloe vera - reaktionista.seFörutom omskolning av plantor och några nya frön i drivhusen (Okej, jag erkänner. Jag KAN INTE sluta) har jag gett mina ständiga överlevare Aloe vera extra omsorg med ny jord och mer utrymme.

Växtfamiljen - reaktionista.se

För att göra plats för alla dessa små plantor har jag också gjort några extra amplar. Nästa steg är ett litet växthus i form av en hög hylla som borde få plats i köksfönstret. Räddningsplanens viktigaste aspekt är att ge bort så många paprikaplantor som möjligt. Annars får jag sätta mig på torget och sälja för välgörenhet, haha. Kanske inte så tokigt ändå?

Har du några odlingar eller växter som du är stolt över och glad i just nu?
Kommentera

Feministiskt initiativs kongress, fikon17, hölls den 24-26 mars på Aros Congress Center i Västerås. För många började äventyret på fredagen. För mig började det många månader tidigare, när jag förra sommaren skickade ett mejl och frågade om jag kunde hjälpa till. Tillsammans med Maria, Rasmus, Gita och Marielle från partistyrelsen och Sofia (med ansvar för funktionalitet) i kongressgruppen arbetade vi sedan sida vid sida med Fi Västerås under hösten.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.se

Annons om volontärer gick ut, mejl strömmade in och planeringen blev steg för steg mer till ett detaljerat pussel på 10 000 bitar. Tack vare många flexibla ödmjuka ledare (Maria och Rasmus från styrelsen, och Marika och Wictor från Fi Västerås) och samarbete från alla håll fick vi till slut ihop allt. Två veckor innan, den 11 mars, träffades volontärgruppen för att gå igenom krisplan, lägga schema och lära känna varandra. Jag kände redan då att jag hade ett dreamteam med mig.

Det skulle visa sig vara en succé. Med några bortfall i sista stund blev det något mer intensivt än jag hade önskat mig, men med 17 positiva kreativa volontärer som tog hand om varandra och täckte upp för varandra gick det över förväntan. Mottot ”ett problem i taget” räckte långt.

Förbered er på en bildkavalkad. Så här såg det ut utanför kongressalen.


FREDAG | förberedelser, kreativa lösningar och chips.

 

Förberedelser kongress Feministiskt initiativ - reaktionista.seKlockan är strax efter åtta. Förberedelserna är igång. Handgjorda garderobslappar sorteras och rosa ballonger har blåsts upp. 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seRegistreringsdisken med handgjorda röstkort i nummer på soffan. Isabelle och Sofia, snart redo för att öppna dörrarna.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seGarderoben med Kjerstin, Mikail och Klara är redo. Fler och fler människor dyker upp med jackor och resväskor som får nummer och plats.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seSara ställer iordning barnpassningen och vi jublar tillsammans över att vi lyckades få en TV med DVD om det skulle bli rusning i barntrafiken. 

Fikon17 Volontärarbete med Klara - reaktionista.seDagen flyter på. Mötestorg ställs iordning och papper fixas, listor korrigeras. Klara skapar en låda för att samla in röstkort med hjälp av en papperskorg, silvertejp och en vattenflaska (som sedan byttes ut mot en rulle kartong).Kongress Feministiskt initiativ 2017 - fredag kväll - reaktionista.seJag lämnar helgen i vicegeneralen Wictors händer som styr upp 80 påsar chips och dipp, på veganskt vis. Farida äntrar scenen och får oss till bästa möjliga stämning för att sedan vrida oss in i dålig stämning och ut igen till skrattet. Älskar den här människans förmåga att skapa stämningar! Tyvärr missade jag bandet The Kinkies pga behövde åka hem till katt och rädda mig från utmattning.


LÖRDAG | listor, livesändning och trötthetskulmen.

 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seJag tog sovmorgon och lämnade över rodret till Sofia i registreringen och Ida i garderoben. När jag kom tillbaka var allt i sin ordning och Sofia hade stenkoll på röstlängden hela dagen.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seKjerstin höll ställningarna i garderoben, som till stora delar var ett vaktarbete. Då och då hörde vi skratt eller gråt från en våning upp. William gjorde ett viktigt jobb med att trösta och leka med barnen, ibland med stöd av fler volontärer. Fint att föräldrarna kunde få fokusera på förhandlingarna en stund.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seFeministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seFörhandlingarna pågick i kongressalen och vi volontärer var tacksamma för livesändningen på Facebook. Några volontärer fick springa runt med mikrofon inne i salen och andra kunde sitta och lyssna där mellan varven. 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seDet dukades upp för fest och middag. Efter att ha samlat in röstkort var det dags att ställa om gänget inför kvällen. Jag var tacksam för att det fanns en grundstomme till schema och kollade av vilka som kunde stanna en stund extra. 

Kongress Feministiskt initiativ 2017 - lördag kväll - reaktionista.seVid entrén prickade vi av en gäst efter en annan. Sedan njöt vi av Tina Wilhelmssons skarpa texter och röst inifrån festlokalen. Senare kunde jag sitta ned en stund, äta middag och lyssna till Timimie Märaks mäktiga poesi. 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seTrötta gänget gjorde sitt bästa för att vara trevliga – och ha tålamod med maten som dröjde till volontärborden. Lördagskvällen var verkligen kulmen då allt hade kunnat falla på tröttheten. Det gjorde det inte tack vare positiv inställning och förståelse för varandra. 


SÖNDAG | plocka ned, pysa ut och tacka av.

 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seSöndagen bestod av en annan slags trötthet. Alla visste att det var sista rycket. Vi var mer bekväma i våra uppgifter och det var nu vi skulle plocka ihop och ta ner. Wictor och Anna började med att pysa ballonger. Därefter togs toaskyltar, beachflaggor och affischer ner en efter en.

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seKongressen fortsatte in i sista minuterna och klubbade igenom ett avsevärt antal motioner. 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.se

Det här är Rasmus. Kassör i partistyrelsen. Den där klippan i bakgrunden som inte alltid syns, men är den som gör mest. Som gick upp i mitt ställe och berättade om säkerheten när jag inte kunde vara på plats. Som hjälpte mig upp när jag satt på huk och fick kramp i vaderna. Som skriver ut listor och levererar det utan protester. Som ger en varm blick när det är stressigt. Som bollar tillbaka och fattar beslut när jag inte vet vad som blir bäst. Tack. 

Kongress Feministiskt initiativ 2017 - reaktionista.seJag var inne och lyssnade på Victoria Kawesas starka tacktal efter att hon och Gudrun hade valts som partiledare. Det blev också avtackning och jag kämpade emot glädjetårarna när jag fick stå med mitt bästa team på scen. 

Feministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seFeministiskt initiativs kongress 2017 - reaktionista.seTröttheten var total efteråt, liksom glädjen och kärleken till detta gäng. I vår SMS-grupp som vi hade använt som kommunikationskanal under kongressen fylldes flödet av hjärtan, mysiga foton och ett gemensamt tacktal till varandra. Alla åkte vi hem med varsin chipspåse till minne av chipskongressen 2017.

Tillsammans kan vi - Feministiskt initiativ

Jag är så stolt över #teamwilda och vill tacka varenda en av er för varje leende, tålamodsprövning, gränssättning och ”jag kommer” när någon bad om hjälp.

Tack Carolina Ekström, Wictor Hoffman, Klarahelena Lundmark, Sara Secund, Anna Ehlin, William Grönlund, Nora Axelsson Håkansson, Sofia Isokääntä Pätsi, Isabelle Ljunggren, Mikail Sertcanli, Kjerstin Larsson, Tommy Lindberg, Ida Dahl, Anna Vikmanis, Sofia Jörgensdotter och Katerina. #kongressfamiljen

Tack också till Rasmus och Maria som varit så målinriktade och ödmjuka i kongressarbetens arbete samt till Veronica Nordin på Aros Congress Center för tålamod, flexibilitet och konstant bra bemötande.

Kommentera
%d bloggare gillar detta: