Sitt med mig i mörkret, bara var här med mig.

Kan du sitta med mig i mörkret? Bara vara här utan att försöka skingra det? Kan du förstå att mörkret ibland är det enda som är verkligt, och låta det få stanna?

Ibland är inte lösningar och råd den bästa hjälpen. För det mesta behövs något annat. En acceptans, en villkorslös kärlek, ett lyssnande öra. Din närvaro. Jag vill berätta om det, för det är så lätt att tro att vi måste vara hela världen för någon som lider. Du behöver inte det. Du behöver vara du.

Sitt med mig i mörkret - reaktionista.se

När jag var 18 år och självmordsbenägen var det en terapeut som sa ”Jag förstår att du inte vill leva”. Tycker du att det låter främmande att säga så i den situationen? Som förbjudna ord? Ska inte en terapeut ge hopp och uppmuntran?

För mig var det en befrielse. En bekräftelse på att mina känslor av uppgivenhet var adekvata. Att min förtvivlan var okej. Att min frustration och smärta var verkliga upplevelser. Jag var utled på att bli pådyvlad klyschor och käcka kommentarer, oförstående ord som jag upplevde dumförklarade mig och förminskade min upplevelse.

Istället för ”du är ung, du har ju massor att leva för” eller ”du har så mycket resurser” fick jag medkänsla. Någon som satt med mig en stund i mörkret. Som inte ignorerade det jag levde mitt i. Som såg mig där, frågade mig om hur mörkret såg ut och gjorde mig sällskap. Som en ljus gestalt i den mörka världen. Istället för att lämna mig ensam med den.

För det var vad de andra gjorde. När de med goda intentioner försökte hjälpa. Många gånger drev det mig djupare in i mörkret, när jag blev invaliderad i min smärta. Lämnad ensam i upplevelsen. Och vet ni vad som är riktigt farligt för en självmordsbenägen person? Vet du vad det är som dödar?

Ensamhet.

Sitt med mig i mörkret - reaktionista.se

Så sitt med i mörkret. Var där. Lyssna.
Bekräfta att du hör. Försök förstå. Säg inte att du förstår när du inte gör det.
Du behöver inte lösa något. Du behöver inte ta bort mörkret. Jag hade gjort det om jag kunde.
Det är mindre farligt redan när du finns där i det. Det får det att ljusna med tiden.
Tro på att din medkänsla är ljus nog för det. Tro på att ditt tålamod är mitt ljus.

Hitta stöd hos andra, samla på dig andras ljus, så att du orkar sitta kvar tills det skingrar sig. Var rädd om dig.

Har du upplevt maktlösheten när någon bara ser mörker?
Hur reagerar du på det? Vill du lösa det? Orkar du sitta med i mörkret?
Vad behöver du när du bara ser mörker?

VECKOPLAN 39 | what you resist persists

Vecka trettionio.

En vecka med ovanliga inslag i skolan, som samtalsövning och Kinabesök. Roligt! Vi ska också skriva klart den första seminarieuppgiften i min grupp och ha ett artikelseminarium. Jag gillar variationen även om det är svårt att förutse vad för slags ork som behövs, vilket kan bli en utmaning.

I veckan vill jag komma igång med de mer informativa inläggen här på bloggen. Samtidigt har jag just nu ett stort behov av eftertanke och medveten närvaro vilket också är en prioritering jag behöver göra. Det känns ändå som att det är mycket luft i schemat för det just nu. Vi får se hur det artar sig när vi kommer igång med seminarieuppgiften på onsdag. Hur upplever du att du kan planera i din vardag? Går det/vill du det eller behöver du mer ta det som det kommer?

På lördag blir det full rulle med familjedag på Parken Zoo och min fantastiska extrafamilj aka fadderbarnsfamiljen kommer med mig. Fint att kunna låna en familj så där. <3 Jag blir gräsänka i helgen när sambon är iväg på fiske så det passar fint att få leka av mig lite.

Bullet journal veckoplan 39 - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | laga mat, förbereda artikelseminarium, delta i seminariet och redigera bok på kvällen (älskar denna veckorutin redan!)
tisdag | skriva klart min teoridel av gruppuppgiften och sen gå och lyssna på Hillevi Wahl på biblioteket på kvällen.
onsdag | träff med studiegruppen, samtalsövning på eftermiddagen och laga mat och blogga på kvällen.
torsdag | besök från Kina på skolan och studier/bloggtid på eftermiddagen.
fredag | föreläsning om anknytning och mentalisering på förmiddagen, studier på eftermiddagen och meditation (eller födelsedagsmiddag om hälsan tillåter) på kvällen.
lördag | hänga på Parken Zoos familjedag med min tigerfamilj (fadderbarn + föräldrar). sen lär jag halvsova resten av dagen, haha.
söndag | vila, skriva veckoplan och extratid för studier om det behövs.

what you resist persists

Veckans self-care

Att vara i nuet och ta varje dag som den kommer, försöka landa mer i mina känslor emellanåt och skapa tid för eftertanke. Jag skulle också må bra av att komma igång med sjukgymnastiken och ge mig ut i skogen någon dag med kameran. För visst är det vackert nu?

Veckans höjdpunkt

Så mycket roligt som väntar! Heldag med barnen på Parken Zoo ser jag verkligen fram emot. Men också att återse Hillevi! Även fredagens föreläsning om anknytning känns riktigt intressant. Har du något du ser extra fram emot?

Veckans blogg

Det här är veckan då jag ska ta tag i de där surdegarna som jag skjuter upp, och därför ska jag bjuda på ett inlägg som jag skrev i somras, något om varför lösningar ibland är hinder. Jag börjar hitta en bloggpepp igen och märker att jag långsamt vågar ta nya steg och det känns fint. En vardagsreflektion vore också fint att göra.

Veckans utmaning

Att komma igång med de inlägg som känns svåra och tro på mig själv i det, att jag kan ta den rollen. Jag har skjutit upp det så länge att det har blivit ett motstånd till något som egentligen ”bara är att göra”. Så. I veckan händer det. Visst gör det?

Veckans längtan

Skogen. Jag behöver Moder Jord nu. Jag behöver verkligen komma ut och gå längs ekarna och höra prasslet i löven. Vad längtar du efter just nu?

STJÄRNÖGONBLICK 38 | höstfärger och kantareller.

Hej bästa läsare! Jag hoppas att ni har en söndag att trivas i.

Min dag kommer att gå åt till att samla ihop lösa trådar från veckan som varit: läsa kurslitteratur, skriva av mig och återhämta mig. Studierna är i full gång och uppgifterna löper i varandra. Efter två studiedagar hemmavid följde tre studiedagar med föreläsningar. Eftersom jag och Daniel läser samma saker blir det ännu mer av en bubbla där vi pratar om det vi lär oss och relaterar det till våra liv. Berikande, men också skönt att pausa ibland. 😉

I torsdags tog jag och Daniel en välbehövlig paus och åkte ut i skogen för att leta svamp, och oj vad vi hade flyt! Trattkantareller och trumpetsvamp fyllde den fuktiga mossbeklädda marken och vi plockade och plockade. En annan paus fick jag av att besöka Feministiskt initiativs ekonomiskpolitiska träff igår och diskutera frågor som basinkomst, samlad socialförsäkring, demokratisk ekonomi och skattepolitik. SÅ givande! Hur pausar du i din vardag och får nya perspektiv? Känner du ett behov av det?

Innan vi kikar på veckans stjärnögonblick vill jag berätta att det nu är lättare att hitta mina gamla stjärnögonblick. I menyn högst upp på sidan under ”dagarna” finns nu alla samlade där, om du liksom jag ibland behöver läsa något fint och påminnas om det vackra i det lilla.

Höst Rademachersmedjorna - reaktionista.se

     Höstljuset i naturens grönska.

     Att vara inräknad och medräknad.

     Fåglar som badar i vattenpölar. Så fluffiga och söta!

     Använda nya begrepp från studierna på ett lekfullt sätt.

     Broccolipaj med ädelost som min privata kock aka sambo. trollade fram.

Höstbalkongen - äppelgurka - reaktionista.se

     Nya blommor på balkongen när jag trodde att säsongen var över.

     Bra hastighet på vårt Wifi för första gången pga ny router. Jäklar vilken skillnad!

     En morgondagbok från Jessica och Nestor förlag som satte igång en bra höstrutin.

     När Asla hoppar upp i sängen och vill mysa en stund på morgonen.

     En sambo som orkar rensa all svamp vi hittat samma kväll, när det hade tagit betydligt längre tid för mig.

Frukost - reaktionista.se

     Chiapudding med färska hallon och mango.

     Diskutera feministisk ekonomisk politik i ett tillåtande debattklimat.

     Få höra att jag upplevs trovärdig och samlad i ett sammanhang där det behövs.

     Min studiegrupp som är så omhändertagande och lyhörd.

     Färgen av lummig grön mossa.

Trattkantareller - reaktionista.se

     Att hitta en oerhörd mängd trattkantareller och trumpetsvamp i svampskogen.

     En stunds meditation som tog bort en massiv trötthet.

     Att sitta kvar och diskutera politik och samhällsorganisation med kurskamrater efter föreläsning och lunch.

     Visioner som får finnas som de är och vara just visioner.

     Doften av svamp som fyllde lägenheten när vi smörstekte kantareller.

Asla - reaktionista.se

     Prata med en kurskamrat på rasten som jag inte pratat med så mycket förut.

    En lärande tillåtande miljö där jag kan bidra trots hjärntrötthet och att jag inte är så kunnig i alla områden.

     Hitta en ekologisk mascara till rimligt pris.

     Kärleken jag känner från partikamrater.

     Avslappningen efter bastubad och varma poolbad på River Relax.

River Relax Munktellbadet Eskilstuna - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Marias foton av hösten går djupt in i själen, som en starkskör ton av frid.

     För att fortsätta på det vackra: Krickelin som har ett fantastiskt bildspråk har besökt Marie på Håkesgård och hennes dahliaodling som inte går av för hackor.

     Johanna på Slow Fashion har just nu en serie om hur hållbara de stora klädkedjorna är. Otroligt matnyttig läsning som ger perspektiv på konsumentmakt. Här om H&M.

     En snäll påminnelse om hur en nystart i livet inte behöver konsumtion, från Sandra.

     Tuvessonskan berättar om en ny ostsort på marknaden: paneer och levererar så klart roliga recept att testa!

Hur har din vecka varit?

Jag försökte ständigt undvika stigmatisering

Det finns episoder av mitt liv som jag sällan pratar om, eller benämner enbart i förtäckta ordalag. Jag gömmer mina ärr i situationer där jag behöver få behålla min integritet, kompetens och jämlikhet. Flera avgörande vändpunkter i mitt liv har skett när människor har ”gett upp” om mig. Det här var några tankar som dök upp hos mig nyligen. Jag såg ett samband. Stigmatisering.

Jag har under mitt liv konsekvent försökt att undvika stigmatisering, dvs andra människors stämpling av mig som avvikande på något sätt. För jag har aldrig känt mig som det. I min innersta kärna har det funnits en stark känsla av vem jag vill vara och det finns något väldigt friskt i det.

Jag ville kontrollera andras bild av mig

Jag har så långt jag kan minnas försökt kontrollera den bild av mig som andra får till sig. Som barn skrattade jag högst, presterade bra i skolan och var alltid den trevliga söta flickan. Jag vägrade vara den panikslagna rädda lilla tjejen som jag också var, för jag visste ju att jag var stark. Jag behövde inte de ledsna blickarna. Jag behövde få stråla.

Länge levde jag i mina prestationer. Jag presterade mitt värde, men också en bild av mig som gjorde mig till något mer än det självskadande trasiga jaget. Jag skadade mig själv och lät andra skada mig, i slutna rum. Kontrollen var alltid där. Jag kontrollerade det, tänkte jag. Jag inbillade mig att ingen såg bakom, och den som försökte ta sig igenom min fasad hade ingen chans. Ingen skulle få definiera mig.

Eftertanke - reaktionista.se

Jag levde ett dubbelliv

När socialtjänst och psykiatri gav upp om mig började jag läsa in gymnasiebetyg och skaffade en egen lägenhet. Trots att jag egentligen inte orkade. När psykiatrin gav upp igen sökte jag terapi på egen hand. Även om jag var nära att ge upp. När även den terapeuten gav upp hittade jag en självhjälpsgrupp. Ingen skulle få definiera mig som ett hopplöst fall. Jag var inte den de sa att jag var.

Bevisligen hade jag rätt. Ändå var det alltid ett dubbelliv jag levde. Söndertrasad på insidan av självhat, instängd i relationer som bröt ner mig totalt. Men bilden av mig. Den höll jag kvar. Som om jag behövde bevisa för mig att jag var mer än det trasiga. Jag höll i kurser, skrev protokoll och ordnade möten. Jag fotograferade, engagerade mig politiskt och skrev på min bok. Allt det friska strålade jag ut. Det andra, det som andra såg som smutsigt och trasigt, höll jag för mig själv.

Off limits - reaktionista.se

Att integrera det som stigmatiseras

Idag är det en fantastisk styrka att se tillbaka på. Det är också en ensamhet. Det är ett dilemma i hur jag ska få ihop den bilden av mitt trasiga jag med den jag är idag. Att jag är både och. Idag är det också erfarenheter att hämta kraft i, att integrera som styrkor och friskhet. Det är tack vare min upplevelse av samhällets skuggsida som jag idag är den jag är. Även om jag fortfarande värjer mig från den bilden. Precis som då.

I fördomarna om unga tjejer med självskadebeteende, på behandlingshem och psykavdelningar, i prostitution och missbruk finns så många antaganden som inte är jag. Som inte stämmer med de människor jag har mött. Liksom att personer med fibromyalgi inte kan studera eller arbeta, för då är jag ju inte ”sjuk på riktigt”. Ändå är det den bilden andra får när jag berättar, när de ser mina ärr eller hör min historia.

Stigmatisering - reaktionista.se

Jag behöver vara både och utan stigmatisering

Många säger ”det är så svårt att förstå att det var du”. Det är jag. Det var samma person som står framför dig nu. Med precis samma skam och sorg som då. Jag vill fortfarande få vara en människa med integritet, värdighet och kompetens. Mina ärr och mina erfarenheter tar inte bort det. Vi får inte låta det ta bort det, för jag behöver benämna det ibland för att fortsätta vara jag.

Jag behöver få ihop de delarna, och få känna att det är okej. Att jag får vara både och, utan att stigmatiseras. Först då kan jag kanske prata om det. Jag vet också idag att hjärnan automatiskt placerar människor i fack. Vi försöker förstå världen. Vi avskärmar oss från det som vi inte vill tillhöra. Idag tränar jag på att låta andras åsikter och bedömingar om mig få stå för dem. Det är lättare sagt än gjort.

*

Har du erfarenheter av stigmatisering eller skam kring psykisk ohälsa eller annat som avviker från ”normen”? Eller står du på andra sidan och reagerar? Vad händer med dig då? Berätta gärna. Det går bra att vara anonym om du vill.

VECKOPLAN 38 | create what you want to be a part of

Vecka trettioåtta.

Jag börjar om min höst idag. Efter några tuffa veckor med mycket ångest och smärta så har jag äntligen kommit ner i varv. Gårdagens stund på relaxavdelningen på Munktellbadet gjorde susen. Det var som om jag inte hade några spänningar kvar i kroppen och fortfarande känner jag hur värmen efter bastubadet sitter kvar. Det ska jag ta vara på.

Som vanligt när hösten kommer så vill jag göra allt på en gång. Redigera bok, satsa på bloggen, delta i politiska forum och skapa nya sammanhang. Det jag allra mest behöver är kanske att landa i vardagens rutiner och studierna. Men så finns ju alla de där andra sakerna jag behöver få gjort och vill göra också. Som att plocka svamp och göra iordning balkongen, eller åka till Stockholm och träffa partivänner. Ja, mer om det dilemmat längre ned. Vilka dilemman och prioriteringar behöver du göra i veckan som kommer?

Bullet Journal vecka trettioåtta - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | träffa en vän, läsa kurslitteratur och bokredigering på kvällen.
tisdag | läsa kurslitteratur, tvätta, blogga och städa.
onsdag | föreläsning på förmiddagen och grupparbete på eftermiddagen.
torsdag | föreläsning på förmiddagen och egna studier på eftermiddagen.
fredag | föreläsning på förmiddagen och meditation på kvällen.
lördag | ev. åka till Stockholm på ekonomiskpolitiskt forum, beroende på hur det känns. annars studera, städa balkongen, gå i skogen och vila.
söndag | fortsätta vila och ta det lugnt hemma, om jag inte är i Stockholm.

Veckans self-care

Fokusera på det viktigaste. Att få studierna att fungera, börja äta bättre mat och träna yoga. Gå i skogen och ta med mig hösten hem.

Veckans höjdpunkt

Att påbörja bokredigeringen. Jag har längtat länge för att komma igång med det, och börja den sista genomgången jag gör själv. Lägga in symboler, jämna ut, förstärka.

Veckans blogg

Sedan i förra veckan har ett tema om stigmatisering funnits i mina tankar, så det vill jag skriva om. Nu när vardagen stabiliserar sig lite mer så ska jag börja bygga upp mer grundläggande innehåll om trauma. Det känns spännande att se vart det kan leda och idéerna är många.

Veckans idé

Jag har en idé om att skapa en lokal grupp av intersektionella feminister som kan träffas och dela tankar och känslor i trygga rum. Allra mest för att jag själv skulle behöva det sammanhanget, med högt i tak och mycket kärlek. Kanske även som ett kreativt sammanhang där skapande och politik får hänga samman.

create what you want to be a part of

Veckans dilemma

Jag skulle så gärna vilja vara en del av Feministiskt initiativs ekonomiskt-politiska forum även om jag också behöver vila och fokusera på studierna. Jag behöver ha några olika projekt igång samtidigt men de blir lätt för många. Det är svårt att välja bort så stora intressanta saker ibland. Vad mår jag bäst av och hur mycket orkar jag egentligen? Hur gör du för att prioritera mellan allt som händer? Hur hittar du balansen? Inte för att jag tror att någon av oss har svaren full ut, men vi kanske kan ha hjälp av varandra ändå?