Sommaren är i full gång. Jag tar dagarna som de kommer och försöker också att ta tillvara på tiden. Bakslaget efter resan kom tidigt i veckan och jag har behövt många sovtimmar även dagtid. Känslorna har varit många och starka. Sårbarheten ökar i tröttheten. Det har varit mycket att processa när den direkta lyckan över antagningsbeskedet lagt sig. Som vanligt går det ganska snabbt att gå från tårar till skratt igen. Jag är så tacksam för att jag tar mina känslor på allvar idag. Det gör mig stark. Tack för att ni också gör det. <3

Mellan trötthet och känslor har jag varit på äventyr. Jag har lagat mat på muurika med en vän i Ranstaskogen och firat att Torshälla fyller 700 år med vänner och livemusik. Idag är jag ute och seglar på Mälaren, något jag har längtat efter länge. Veckan som kommer ska jag ta mig tid att träffa mina närmaste, skriva lite på boken igen och ladda upp inför skrivveckan i skogen. 

Laga mat på muurika - reaktionista.se

     Bada i regnet.

     Äta mat lagad på muurika ute i friska luften.

     Att jag genomskådar rädslan innan den tar över.

     Suget i magen när motorcykeln accelererade genom kurvorna.

     Miss Li när hon gjorde ”Här kommer natten” så att gåshuden var överallt. Vilken rockstjärna!

Miss Li Torshälla 700 år - reaktionista.se

     Låta skogen ta emot mina tårar och min oro och kunna släppa det där.

     Knakande brinnande vedträn.

     När två personer på en vecka ber mig att måla tavlor till dem.

     Få klart besked från CSN redan nu. Skönt att det är gjort.

     Att få ett erbjudande som i handling betyder ”vi har dig, du är inte ensam, vi vill finnas där och vi ser dig”. Jag kan inte förklara i ord vad den kärleken gör med mig.

Loreen - Torshälla 700 år - reaktionista.se

     LOREEEEN!!!! Vilket jäkla väsen av musik hon är!!! Tack Torshälla för den spelningen <3

     Over night oats som faktiskt fungerar för min fiberkänsliga mage.

     Gå hemåt i solnedgångens ljus mellan skogens träd.

     Äntligen få komma ut på sjön i segelbåt.

     Att somna med Asla vid min sida.

Färskpotatis från balkongodling - reaktionista.se

     Äta färskpotatis som jag har odlat på min balkong.

     Hitta en fyrklöver.

     När en vän taggade mig i en efterlysning för en bröllopsfotograf. <3

     Få beröm som fotograf och känna mig så enormt stolt.

     Mjuka lakan och att ligga kvar så länge jag vill.

Får i skogen gyllene timmen - reaktionista.se

     När Miss Li blev så rörd på scen att vi grät med henne.

     Hitta två kjolar med hög midja på second hand som dessutom var på sommarrea = 25 kr.

     Träffa på en flock får i skogen i gyllene timmen. Så vackert och fridfullt.

     Att mina palettbladsbebisar ska få komma till nya kärleksfulla hem snart.

     Ruset i magen när jag tänker ”Jag ska bli socionom”.

Secondhandfynd kjol - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Emilia har gjort ett enkelt, smart och snyggt laptopfodral. Utan symaskin dessutom.

     Imorgon släpper Julia samlingsinlägget för Monthly Makers tema ”något jag aldrig testat”. Redan nu kan du tjuvkika i kommentarerna på detta inlägg.

     Linnéa Claessons sommarprat. Min feministiska kämparglöd är en brinnande eld nu.

     Ett annat sommarprat som jag hulkade mig igenom var när Tommy Ivarsson, lyssnarnas sommarvärd, berättade om sin sons sjukdom, liv och död. En otroligt stark berättelse.

      Angeliqa från Vandringsbloggen ger kloka råd till den som ska ut och vandra. Tänk på detta först så slipper du bli av med en förmögenhet om du inte kan ta dig hem själv.

Hur har du det? Har du något fint tips att dela med dig av?

SparaSpara

Kommentera

När livet vänder - reaktionista.se

Jag vill tacka för alla fina ord om gårdagens dagboksinlägg. Det är fint att känna att jag både kan få tröst och uppmuntran från er läsare och att ni vågar dela med er av det som ligger närmast era hjärtan. <3 För det är det jag vill med ”Kära dagbok”-inläggen – släppa in er närmare mig. I mina rädslor, i sårbarheten, i sorgen, i det där tvivlet på om jag duger som jag är, om jag räcker till. Som vi ju alla går runt i då och då.

De som känner mig vet att jag har svårt att stanna i det tunga och negativa alltför länge. De flesta brukar sucka åt att jag alltid hittar positiva aspekter av allt. Det låter kanske märkligt eftersom jag i så stora delar av mitt liv har levt i ett kompakt mörker. Jag har förbannat den där livsviljan och förundrade blicken så många gånger när jag var trött på livet. Idag är det en välsignelse. OM jag balanserar det med dagar då jag tillåter mig att bara vara trött, ledsen och i tvivel. Ur det tvivlet och det utloppet så föds hopp. När jag tömmer ur mig känslor i ord och tårar finns det rum för annat. Stjärnögonblick. Hopp. Nytt mod. Men om jag hoppar över mina svåra känslor finns inte det heller.

Det här har aldrig varit en sån där blogg som bara visar upp livets fina sidor, segrar och lyckorus. I allt finns minst två sidor, ofta en hel gråskala. Igår valde jag att visa den andra sidan av att efter en lång kamp ha uppnått sitt mål. Sorgen och rädslan. Båda sidor finns med mig och svindeln, stoltheten och min längtan finns lika mycket där. Det är det som väcker sorgen.

Det är när allt börjar bli bra som skräcken för livet sätter in. Klarar jag det verkligen? Fixar jag att bära mitt eget liv? Vill jag det? Orkar jag leva med det jag nu vet om världen? Är jag för annorlunda? Jag har förlorat många vänner som hade kunnat haft ett helt och friskt liv om de bara hade vågat berätta om sina rädslor, delat dem med någon, inte gått in i skammen över att de inte visste hur de skulle leva utan all självdestruktivitet.

Under mina år på institutioner vet jag att det här är den mest kritiska perioden i en människas tillfrisknande. När allt du vet om livet, alla dina verktyg, finns till för motsatsen till det liv som väntar. När du har levt ett liv i kontroll, prövat dig fram i tillit, förstört för dig själv och nu måste lita på dig själv till hundra procent. När lyckan finns precis framför dig och du inte vet hur du ska kunna ta emot en gåva som är större än allt du någonsin vågat drömma om. När du för första gången ska ta ansvar för dig själv, när ditt liv har gått ut på att samhället har hållit dig vid liv. Det är inte länge sedan någon sa att jag aldrig skulle bli frisk. Jag blev det. Jag ska bli mer än frisk.

Jag står kvar. Jag vill leva. Jag vill vara med. Jag vill göra skillnad. Om jag ska göra det måste jag fortsätta vara ärlig. Det viktigaste under min resa hit har varit att få höra ”Jag förstår att det är tufft” istället för ”Äh, klart det blir bra”. Jag säger det också ibland. Jag vill ju hjälpa, visa att det visst går, skicka hopp. Jag behöver påminna mig om vikten av att känna. Innan alla lösningar behöver vi känna. Så jag känner nu.

För det är det som är min lösning. Så länge jag känner efter kommer allt bli bra. Så länge jag berättar hur jag mår, vad som känns, och inte sitter ensam med det. Då kommer allt bli bra. Det är när jag låtsas att det bara är en dans på rosor och kväver gråten som jag blir sjuk igen. För det är inte hos andra det sitter. Det spelar ingen roll hur inbjudande andra är om jag själv inte låter mig vara med. Jag kan inte vara med om jag inte är med mig själv. Tidigare har jag valt relationer och sammanhang som jag har känt igen mig i. Trasiga människor och dysfunktionella grupper. Det är något annat som väntar nu. Jag ska in i ett friskt liv. Jag vet att det kommer att bli bra. Jag är redo. Jag längtar. Och jag är livrädd. Eftersom ingenting är svart eller vitt. Jag känner allt.

Och vet ni vet ni VET NI? JAG SKA BLI SOCIONOM!

 

Kommentera

Kära dagbok, utanförskap är ett öppet sår - reaktionista.se

Kära dagbok,

jag bryter ett liv i utanförskap. Jag lever i en vändpunkt. Jag behöver ta några beslut nu, för att inte hänga kvar i det som gör mig illa. Du vet, det finns en trygghet i det ändå. Jag kan det som gör ont. Jag har smitt vapen mot det i hela mitt liv. Jag kan alla strategier, när det är jag som styr. Nu väntar något annat. Scheman, rutiner, gemenskap, ansvar, prestation. Jag har längtat efter det så länge att jag inte trodde att det någonsin skulle hända. När jag fäster min blick vid horisonten blir jag bländad. Inom mig har vildfåglarna sett sin chans att fylla ut ovissheten med rädsla. Jag är skräckslagen.

Jag minns de ensamma skolkorridorerna. Oron i magen. Vilsenheten och den kvävda gråten. Jag minns att jag stod i regnet och såg andra barn leka innanför i värmen. Jag minns att jag slutade äta för att få tyst på ensamheten. På lågstadiet när min bästis hittade en ny bästis. På mellanstadiet när ansvaret för allt och alla var starkare än jag. På högstadiet när jag började förstå mer än jag kunde klä i ord. Den andra veckan på gymnasiet när jag blev så rädd för att de musikaliska tjejerna skulle genomskåda mig och se att de var mycket bättre än jag. Den drar i mig nu igen, anorexin, men jag låter den inte ta över. Jag vet vad det handlar om. Jag vet att jag inte är så ensam som det känns.

Jag behöver tillåta mig att vara människa. Jag får vara rädd. Jag får känna sorg för alla relationer som har gått sönder i min självdestruktivitet, för alla svek som sitter kvar i mig. Jag får sörja den tillhörighet jag förlorade för att jag inte visste hur jag skulle kunna vara jag. Jag sörjer att jag ställde mig utanför eller ovanför i rädsla för att min mänsklighet var värdelös. Jag minns att jag inte förstod hur de gjorde för att få vara med. Idag behöver jag stå kvar vid min sida, vid andras sida, och se att jag får vara med. Jag kanske till och med kan hjälpa andra att känna sig välkomna. För jag är garanterat inte ensam om den känslan. Jag behöver kliva ur min rädsla och se bortanför den. Jag är inte den jag var då.

Jag tar mitt lilla jag i handen, drar in henne i värmen. Tillsammans kan vi stå kvar i rädslorna och visa varandra något annat. Mellan oss finns en kärlek som klarar allt nu. Det finns också en nyfikenhet som har kvävts i all rädsla. Jag behöver ge den mod och tålamod. Mod att tåla. Jag behöver trotsa rädslan för att bli avvisad, ensam, hånad, utanför. Det är något annat som väntar nu. En öppning. En möjlighet. Jag får läka mitt utanförskap. Jag får låta nyfikenheten ta plats och växa.

Rädslan är ett eko från en tid då jag såg mig själv genom andras förvanskande blickar. De senaste åren har jag blivit sviken av människor som jag har släppt in närmare än jag någonsin vågat släppa in någon. Jag vill aldrig mer uppleva det sveket. Därför är det extra svårt att bryta mitt utanförskap nu. Jag vill springa iväg, gömma mig, säga att jag kan själv.

Men jag kan inte det.

För jag förtjänar bättre. Idag ser jag på mig själv med kärlek.
Jag ger mig tillåtelse att vara människa. Sårbar, liten och trygg.

Wilda

 

Kommentera

Vissa veckor händer allt samtidigt och känslorna är så kallat ”all over the place”. Jag började veckan med det bästa beskedet jag kunde få. Det firade jag genom att skåla med Ina i solnedgången över Vättern. Nästa dag badade jag i sol, sand och vatten för att i torsdags ta avsked. Det sliter alltid hjärtat ur kroppen på mig att åka därifrån. Det var med många känslor jag kom hem till en spinnande katt som jag har längtat mig fördärvad efter. Och växtfamiljen som överträffade alla mina förhoppningar. Två kvällsbad och några återseenden och sedan var det dags för sommarens stora konsert på Sundbyholm: Lisa Ekdahl och Laleh. Enastående!

Nu är jag en trött liten sak som ska försöka samla ihop mig och få igång lite rutiner igen. Jag börjar veckan med att hälsa på en vän utanför Sala och sen ska jag ta dagarna lite som de kommer. Det är sista veckan med Lisa här och jag behöver få ordning på hemmet och fortsätta bokskrivandet. Det viktigaste är ändå att vara här och nu och ta vara på sommardagarna.

Vykort från Motala - reaktionista.se

     Ligga på rygg på en strand och titta på svalor mot en blå himmel.

     Mina fräknar!

     När Arya i Game of Thrones sa ”Tell them the North remembers”.

     Slutnumret när Laleh satt på knä och sjöng rader från nästan alla låtar hon spelat under kvällen och sen återknöt till GoliatMed en rad av barn längst fram vid scenen, barnkören i högtalarna och vi sjöng alla med i ”Vi ska bli stora. Vi ska bli mäktiga. Vi ska göra jorden hel. Ja vi ska göra vattnet rent. Vi ska aldrig skada varandra mer”. Mäktigt ögonblick!

     Komma hem till Asla som mötte mig vid dörren och började gosa redan innan jag hade fått av mig ryggsäcken. <3333

Laleh Sundbyholm 22 juli 2017 - reaktionista.se

     Alla värmande ord om att jag kommer att bli en bra socionom, att det är välförtjänt, personer som ser hur jag har kämpat, någon som tycker att jag redan gör skillnad. Alla dessa människor som finns runt mig som ser mig, låter mig få stråla. Tack för att ni finns <3

     Gå runt med förundrad blick och få hjärtskutt av alla växters framsteg sedan sist. Mammahjärtat blir så stolt och rörd!

     Att jag kan se att och hur min rädsla börjar bygga murar och därför sakta riva ner dem igen.

     Sova i min egen säng, med Asla som väcker mig för morgongos.

     Kramas i glädjeskutt och glädjeskrik med Ina efter antagningsbeskedet.

Skriva i sand - reaktionista.se

     Rita och skriva i sand.

     Kulglass med smaken citronlakrits.

     Svindeln och tårarna varje gång det slår mig. 2021 har jag en socionomexamen.

     Träffa en person från förr som påminde om att allt är så annorlunda idag. Att jag är någon annan nu, i ett annat liv.

     Fånga fiskmåsar svävandes över den blå himlen.

Vykort från Motala - reaktionista.se

     När Lisa Ekdahl sjöng Hon förtjänar hela himlen. <3

     Kramen jag fick av Lisa när jag kom hem.

     Plocka min första egenodlade chili.

     Våfflor med bär och glass vid kanalen.

     Komma hem till färdiglagad mumsig mat i frysen för trött-efter-resa-dagar.

Humla pollinerar tomatblomma - reaktionista.se

     Andbebisar som var så pluttiga och söta att jag ville adoptera dem direkt.

     Se en humla pollinera mina tomatblommor.

     Lisa Ekdahls sensualitet. Blir golvad varje gång.

     Palettbladen som växt sig fem gånger så stora och gav hela 15 sticklingar!!!

     Fotografera Ina i motljuset med skvättande vattenränder från hennes dreads.

Vattenvarelse - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     Nominera till Stora Influencerpriset senast 14 aug. Vore så fint om du ville nominera mig, t ex i kategorierna Årets röst, Årets kreatör eller Årets influencer? <3 I nästa vecka får ni veta vilka jag nominerar.

     Christin kan det där med att sätta nyanserade ord på de innersta tankarna.

     Den här ungen som fick mig att skratta rakt ut.

     Ofta när jag läser om plastbantning och hållbarhet tas det ingen hänsyn till klass, men i det här inlägget har Ekoenkelt gett en del tips som faktiskt fungerar oavsett storlek på plånbok.

     Monthly Makers värdar har släppt sina bidrag och därmed också Julia som är månadens värd. In och kika hur du kan designa ditt eget tyg + länka ett eget bidrag i kommentarsfältet.

Vad vill du minnas från veckan?

Kommentera

Vad har jag aldrig testat? Virkning, betong, stickning, knyppling, glasmåleri… och säkert massor som jag inte ens kommer på. Ändå har jag ju testat en hel del. Det var nämligen så jag kom in i Monthly Makers. Efter så många år utan livslust hade jag tappat min kreativitet nästan helt. Jag var rädd för att leka, rädd för att göra fel, rädd för att vara dålig och bli dömd. Med Monthly Makers gav jag mig på det ena galnare projektet efter det andra. Jag är fortfarande övertygad om att det var när jag delade en glasflaska mitt itu som de dåvarande värdarna utbrast ”Mamma Mia! Henne ska vi ha!”. 

Du kan läsa mer om den kreativa utmaningen och om hur du deltar längst ner i inlägget. I juli är det utmaningarnas tema ”något jag aldrig testat” och Julia är värd. Senast den 28:e vill vi ha in ditt bidrag.

DIY makramé plant hanger - reaktionista.se

Jag har varit så sugen på att testa makramé sedan Mikaela skapade det ena vackrare än det andra med tekniken. Sedan dess har jag sett både vackra armband och väggbonader, för att inte tala om det här draperiet från A beautiful mess som jag måste ge mig på en dag. Ändå var det självklart för mig att det var en ampel jag skulle göra. Jag hade lite ont om tid eftersom jag skulle ut och resa men jag blev väldigt nöjd ändå. Jag har tyvärr inte orkat ta reda på vad alla knutar heter på svenska, men det får duga med mina hittepå-ord.

Här kommer min egenkomponerade ampel i makramé med mitt finaste palettblad:

DIY ampel i makramé - reaktionista.se

AMPEL I MAKRAMÉ

SVÅRIGHETSGRAD | 1 av 5
TIDSÅTGÅNG | ca 30 min
PRIS | makramégarn för 79 kr
DU BEHÖVER | makramégarn, sax, måttband och en kruka i lagom storlek.

DIY ampel i makramé - reaktionista.se

ÖVERGRIPANDE INSTRUKTION

  1. Kolla igenom hur du gör en ampel steg för steg för att få grepp om helheten, t ex här.
  2. Mät upp så många och långa längder du vill/behöver ha.
  3. Klipp av och lägg dem kant i kant.
  4. Knyt en startknut (se t ex knopen fjärilsöga, som jag tror den heter)
  5. Dekorera hänget mellan knut och kruka (se kvadrat-knutarna, eller andra förslag här).
  6. Knyt ihop längderna på valfritt sätt, antingen med vanliga knutar som i videon ovan eller med kvadratknutar.
  7. Sätt i krukan och måtta vart du vill ha den avslutande knuten.
  8. Knyt ihop knuten under krukan (jag valde en ”omslagsknut”)
  9. Klipp till ändarna som du vill ha dem. Klart!

Makramé plant hanger starting knot - reaktionista.se

2-4 | STARTKNUT

Jag tror att den här knopen kallas fjärilsöga, men är inte helt säker.

  1. Mät upp 8 längder som är dubbelt så långa som du vill ha ampeln. Lägg till ca 10 cm extra. Ju fler knutar du gör desto mer förkortar du ampelns längd så ta hellre i lite på längden från början. Lägg sedan ihop längderna jämnt och vik på mitten.
  2. Dra runt den vänstra sidan runt den högra.
  3. Dra igenom den vänstra sidan genom öglan.
  4. Dra sedan under samma samling garn under den andra och lägg den ovanpå i riktning mot höger.
  5. Dra igenom den samlingen som ligger ovanpå genom öglan underifrån.
  6. Dra igenom samlingen som du just drog igenom den stora öglan genom knuten nedanför.
  7. Dra åt och rätta till knuten så att du blir nöjd med utseendet.

5-6 | DNA-STRÄNG / SQUARE KNOT

makramé DNA knots - reaktionista.se

  1. Ta fyra garnändar som angränsar varandra och frigör två i mitten. Lägg den vänstra över de i mitten och under den högra.
  2. Ta den högra änden under de i mitten och genom den vänstra öglan. Dra åt.
  3. Upprepa 1-2 så långt du vill. Garnet kommer vira sig av sig självt.

DIY makramé ampel - reaktionista.se

  1. Knyt knutar som du vill ha det ovanför där krukan ska vara.
  2. Dra upp översta knuten lite om du vill det.
  3. Måtta ut vart du vill ha krukan och hur långt du vill ha kvar. Knyt valfri knut där. Jag använde kvadrat-knuten.
  4. Knyt ihop de fyra garnsamlingarna mellan varandra, två från vardera samling. Var noga med att det är de bredvid varandra så att det inte tvinnas för mycket.

DIY makramé ampel - reaktionista.se

7-8 | KNYT IHOP MED SLUTKNUT

  1. Måtta vart du vill ha krukan och håll ihop där.
  2. Knyt valfri slutknut. Kanske en vanlig knut eller en sån här omslagsknut som jag gjorde? Jag gjorde den genom att lägga två av garnändarna som en ögla upp mot krukan – sen virade jag runt garn, drog jag igenom två ändar och drog åt. Går säkert att göra snyggare, jag lekte mest fram den.

DIY makramé ampel - reaktionista.se

Överlag är jag väldigt nöjd för ett första försök! Det handlade ju om att testa något nytt. Jag kommer definitivt att testa detta mer framöver och det där draperiet är jag verkligen sugen på att ge mig på nu. Det är väldigt meditativt att sitta och knyta knutar så här tycker jag. Dessutom perfekt sysselsättning i höstens TV-soffa.

DIY makramé plant hanger - reaktionista.se

Monthly Makers är en utmaning för dig som vill komma igång med eller utveckla din kreativitet. Under 2017 lanserar vi tolv gemensamma månadsteman för dig att inspireras av, utmanas och skapa utifrån. I april är temat NÅGOT JAG ALDRIG TESTAT och Julia är värd. Kommentera hennes inlägg med en länk till ditt bidrag senast den 28 juli för att vara med. Mer inspiration hittar du i temats Pinterestboard!

Vi som driver Monthly Makers 2017 är Alicia, Beatrice, Elsa, Emilia, Fredrika, Jessica, Johanna, Julia, Mikaela, Ruth, Stina och jag. Inspireras, skapa och utvecklas med oss hela året!

Det är så spännande att testa nytt och jag tycker alltid att jag får lära känna nya sidor av mig själv när jag gör det. Berätta, vad har du testat för nytt på sistone?

SparaSpara

Kommentera
%d bloggare gillar detta: