IMG_3316

Självmedkänsla : hur du kan stoppa självkritik och förbättra relationen till dig själv och andra

av Agneta Lagercrantz

Självmedkänsla

Med självmedkänsla menas att vara vän med sig själv även i motgångar. Att känna med sig själv. Boken behandlar de olika självkritiska tankesätten. Om hur anknytningen påverkar vår relation till oss själva. Hur självkritiken blir ett hot som aktiverar vårt kamp-flyktsystem. Boken beskriver hur vi blir vän med vår inre kritiker. Hur känner medkänsla med oss själva och på så sätt mår bättre.

Självmedkänsla var ett nytt begrepp för mig när jag fick den här boken. Min reaktion när jag såg titeln var att ta det som en förolämpning. ”Ja, jag är ju dålig på det” tänkte jag. Det var också därför jag behövde den här boken. Jag dömde den hårt till en början. Men som en bra bok om personlig utveckling ska, tog den sig förbi de försvaren. Att påminnas om mitt fysiologiska system och de sociala behoven av tillhörighet tog mig ner på jorden. Jag är ju bara människa.

Mina tankar om boken

Det finns mycket visdom i den här boken. På ett personligt, individuellt, mellanmänskligt och samhälleligt plan. Dagens prestationsinriktade jakt på bättre självkänsla kan göra att vi förlorar vår självmedkänsla, menar författaren som genom boken intervjuar olika personer i ämnet. Lagercrantz rannsakar också sig själv. Hon utgår genomgripande från sin egen relation till självkritik och självmedkänsla vilket ger boken en stor trovärdighet. Det enda jag inte ställer upp på är att det i bokens inledning dras en skiljelinje mellan självkritik och självförakt. Lagercrantz menar att psykisk sjukdom är något annat. Jag tänker att den där linjen är tunnare än vi tror.

Genom att författaren som en röd tråd genom boken återkommer till hur hot- och trygghetssystemen påverkar oss finner jag till slut en stor tröst i detta. Att gå till botten med vad det innebär att vara människa utifrån dessa nedärvda system för anknytning och utforskning gav mig viktiga perspektiv för att förstå självkritiken bättre. Det gjorde mig också sorgsen att inse hur både jag själv och människor i min omgivning slår på sig själva, piskar sig till framgång. Istället för att ge sig själv den vänlighet och förståelse som varje människa behöver, i synnerhet från sig själv.

Du kan köpa boken på t ex Adlibris eller Bokus.

Kommentera

Första månaden med Monthly Makers och temat papper. Vad kan en pyssla ihop med papper?

Tidigare har jag pysslat med decoupage och kort för födelsedagar osv (scrapbooking). Se till exempel mina studentkort som jag blev mycket nöjd med. Jag skriver ju också en hel del på papper även om jag idag föredrar tangentbord. Jag målar i akryl och akvarell kontinuerligt. Under en svår period använde jag kollage som terapiform, för att uttrycka vad jag kände och tänkte när mina egna ord inte räckte till. Tänk så viktigt det är med kreativitet!

IMG_8851

Det vore ju inte så kreativt om jag inte tänkte utanför de här ramarna så jag satte mig ett tag vid Pinterest och kikade runt. Jag fastnade för kortlekskärlek (länk), pappersfluga (länk)och alla underbara pappersfjärilar (länk). Jag är fjärilsfanatiker för er som missat det. Men jag bestämde mig för att ge mig på dessa pappersblommor. Det var en utmaning på en lagom nivå denna månad. Resultatet nedan får tala för sig självt.

IMG_3225

Jag kunde inte hålla mig helt borta från de trygga kreativa formerna och fortsatte pysslet med min receptbok som nu har en klar framsida åtminstone. Jag ska försöka lösa kategoriseringen av recept på något vis, sen ska den bli klar som inspirationsbok för trötta matdagar.

IMG_3211

En ettåring skulle firas. Eftersom tidsbrist inte är ett argument mot kreativietet snickrade jag snabbt ihop ett litet kort med scrapbookingpapper, dubbelhäftande tejp och en blå matchande penna. Voilá!

23 jan

Kommentera

Snön hade fallit konstant i två dygn och det utlovades sol på eftermiddagen. Jag packade med mig matsäck och kamera med utrustning för att bege mig ut i mitt alldeles egna Narnia.

IMG_3130

Efter en timme i en tyst skog, bortsett från fågelljud och pudermoln av snö fallandes nerför grenarna, var mina fingrar så stelfrusna att jag inte kunde förmå dem att pressa in avtryckaren. Dags att bege mig hemåt. Solen var på väg ner.

IMG_3140

Väl hemma och med värkande fingrar gjorde jag vad jag gör bäst: fixade till vardagslyx.

IMG_3188

Jag fixade en sconesdeg och under de 10 minuter bröden var inne i ugnen värmde jag mjölk och gjorde varm choklad med en skvätt vispgrädde i. Brie och smör smälte ihop fint till mjuka mumsiga scones.

IMG_3208

Och så fick jag använda min hug mug som jag fick av Clara i julklapp. Bästa chokladmuggen ju!

IMG_3210

Kommentera

Mål 1.
Skapa en vardag som liknar en arbetsdag med sysselsättning (skrivande/studier), träning, morgon- och kvällsrutiner, mattider, hushållsarbete. 

Jag har varit sjukskriven i tio år. De allra flesta av dessa år har jag haft sysselsättning i någon form. Förutom att jag har läst in mina gymnasiebetyg på vuxenutbildningen, mestadels på distans, har jag också haft ideella uppdrag i varierande omfattning. Det har varit ett bra sätt för mig att undersöka hur mycket/lite jag faktiskt klarar av.

Att göra något som jag känner mig trygg i att jag kan har hjälpt mig att hålla min självbild utanför den sjuka identiteten. Jag har kunnat reglera arbetsbördan genom att jag har befunnit mig i sammanhang där det är okej att misslyckas, backa, delegera och där ingen prestation är ett absolut krav för min försörjning. Samtidigt har jag lärt mig hur jag fungerar mentalt och fysiskt (och hur dessa samverkar).

En dålig dag när jag har halkat efter med studier har jag kunnat ta ikapp en bättre dag. Jag har kunnat göra saker jag tycker om, men som tar energi, för att jag har kunnat vila dagarna efter. Jag har kunnat sova ut på morgonen när jag har behövt det och aktiverat mig utifrån dagsform. Nu är det dags för nästa steg. Jag behöver forma en vardag utifrån målet att jag inom något år ska klara av heltidsstudier.

Fibromyalgi kräver långsamma förändringar och en långsam gradvis ökning av aktivitet för att det ska hålla. Därför kommer jag att utöka tiden jag skriver och läser under året, för att öka uthålligheten i min koncentration. Precis som jag gör med träningen behöver det gå långsamt. Jag vet också att en jämn aktivitetsnivå är att föredra framför att vara väldigt aktivt en eller några dagar och sen inaktiv övriga dagar. Det är den största utmaningen i vardagsstrukturen.

IMG_2963

Mitt mål är att jag under våren ska forma en vardag som ser ut ungefär så här
  • Gå upp en regelbunden tid varje vardag, mellan 7.00-8.00.
  • Yoga 30 min på morgonen
  • Gå igenom dagens uppgifter på morgonen, uppskatta tid för uppgifterna
  • Skriva 1,5 timme på förmiddagen och 1,5 timme på eftermiddagen måndag-fredag
  • Läsa 1 timme om dagen
  • Planera veckan på söndagar, med matlista och träningsdagar
  • Göra hushållsarbete dagligen, städa ordentligt en dag i veckan
  • Ägna 2-3 timmar i veckan till ideellt arbete
  • Träna styrketräning 6 dagar i veckan, utökat program 3 av dagarna
  • Gå ut och gå 20-30 min dagligen
  • Skriva dagbok tidigt på kvällen
  • Kreativ tid en dag i veckan
  • Blogga varannan dag
Kommentera

Ibland behöver jag påminna mig om den kamp som har tagit mig hit. Speciellt de dagar då jag blir frustrerad och arg på att jag är sjuk och inte är redo att förverkliga mina drömmar än. Det har varit många sådana dagar på sistone. Det är egentligen ett väldigt bra tecken. Det betyder ju att jag tror på mina drömmar, tror på att de är möjliga, tror på mig.

Jag minns en liten tjej som skrek ”jag kan inte” i ett klassrum på mellanstadiet och fick dödsångest av att göra fel. Jag minns en tonåring som slutade äta och började skada sig själv både fysiskt och psykiskt för att hantera sina känslor. Jag minns vilsenheten, övergivenheten. Ensamheten när hela världen kändes hotfull. Jag minns när varje dag var en fråga om livet var värt att leva. Jag minns att jag arton år gammal fick mitt hjärta att stanna. Jag minns tablettmissbruk, psykostillstånd, en självsvält som gick överstyr. Att livet blev en jakt på smärta. Jag minns att jag stängde av elementen mitt i vintern för att jag inte kunde ge mig värme. Hela tiden fanns det en längtan efter något annat.

IMG_2748

Det jag längtade efter finns i mitt liv idag. Jag kan möta ömhet i vänners ögon. Jag trivs i mitt skrivande och älskar mina ord. Jag kan känna samhörighet med andra människor. Jag litade så mycket på mig själv att jag tog hem en katt för 1,5 år sedan. Jag accepterar min kropp även när den är trött och gör ont. Jag känner de flesta känslor utan att behöva fly dem. Jag kan trivas i mitt eget sällskap utan att behöva distrahera ensamheten. Jag njuter av god mat och tänker inte på kalorier. Jag tränar för att må bra och bli starkare, inte för att tappa vikt. Jag tror på att jag kan ta mig dit jag vill, men att livet egentligen är väldigt bra just här och just nu.

Det var min kraft och mitt hopp som tog mig hit.


Det finns stöd

För dig som är ung och lever med självförakt, självskadande eller annan psykisk ohälsa finns det två fantastiska gemenskaper där du kan finna stöd och kraft.
SHEDO har ett diskussionsforum, en jourmail och en färdighetslista som kan vara till hjälp för att undvika att självskada. Tilia har en stödchatt som är öppen varje kväll, alla dagar i veckan. Båda organisationerna drivs av människor som själva har erfarenheter av självskadebeteende och/eller psykisk ohälsa. 

Kommentera
%d bloggare gillar detta: