Invandringen är för liten

morgonnyheterna berättar de att 4 av 10 anser att Sverige tar emot för många invandrare. Jag tillhör de 10 % som anser att vi borde ta emot fler. Få länder i världen har ett så välbyggt välfärdssamhälle som vi. Få människor har det så bra som vi har, är så privilegierade som vi är. Sverige är ett av få länder som säger ”vi har inte haft krig” (det kan jag ha vissa åsikter om, men drar inte in det här).

Människor kostar pengar

Det handlar inte om för mycket invandring. Det handlar om att vi måste bli bättre på att lyssna till människor som kommer till vårt land. För jag talar inte om arbetsinvandringen, om studenter, om de som hittar kärleken här. Det är ju nämligen inte de som ”belastar” ekonomin. Och det är väl det som är det värsta? Att människor kostar pengar. Jag har kostat ofantligt mycket pengar, av samma anledning. Jag är inte anpassad för den svenska arbetsmarknaden. Mitt hinder är min sjukdom. En invandrares hinder är ofta språket, men kan också vara skador som följd av trauma. Rädslan för ett nytt land. Jag vet så klart inte. Jag är född här och så hemskt privilegierad. Det här är bara de saker jag själv har fått berättat för mig i möten.

Det är inte 4 av 10 som kan tänka sig att rösta på SD, men det är 1 av 10. Och detta är en sådan fråga som påverkar den opinionen. Nyheterna väljer frågan om det är för mycket invandring istället för att fråga ”anser du att samhället i Sverige är dåligt på att ta hand om de människor som invandrar hit”? En sak vill jag säga direkt: vi tar inte bättre hand om människor för att vi stänger ute dem. Du mår inte bättre av att någon lämnar dig i en brinnande lägenhet än om du får komma i trygghet och läka dina skador.

Privilegium

Svenska folket är privilegierade. Generellt har vi det bra. Vi har ett trygghetssystem som tar vid när vi inte fixar det själva. Det är tufft att vara arbetslös, bostadslös och många människor i vårt land är väldigt ensamma. Men inte förrän du har satt dig in i hur det är att fly från ditt land och lämna allt det som är välbekant och tryggt, se dina högst älskade människor skadas/dödas och vara rädd för ditt liv kan du säga att invandringen är för stor. Innan dess är det bara ditt ego som är för stort.

Läs gärna Özz Nüjens artikel för ett annat perspektiv. Och rösta för jämlikhet, solidaritet och mindre egoism i EU-valet den 25 maj!

Kommentera

För visst är det så, att även om jag går vilse är jag ändå alltid hemma. I skogen, i världen, i mig själv och min kropp. I allt det som också är en del av det oändliga, i livet och universum. Som de små vitsipporna och blåsipporna vid mina fötter i skogsbrynet.

Titeln är ett citat från Tove Jansson.

Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se Vitsippor - ändå alltid hemma - reaktionista.se

Jag hör hemma bland vildblommor. Läs om hur jag är hemma vart jag än befinner mig, eftersom jag hör till Moder Jord och det vilda. Jag kan aldrig vara ensam i en värld som är mina syskon och på en jord som är min mor.

Kommentera

Detta är en elegi om mig, om dig. Jag möter nya sammanhang, följer de vindar som sliter tag och gör vår överallt. I brutna trädgrenar. På uttorkade gräsmattor. I himmelsblå valv. På grusbeklädda asfaltsgator. I rädda knoppar som brister. Jag möter blickar som säger att de tycker om mig, att de vill se mer av mig. Stannar där en stund, i det mjuka efterlängtade. Som om vindarna ryckt med mig och gör vår också av min trötta själ. Vart jag än vänder mig ser jag ljusen i era ögon. Hoppet om att det nu äntligen ska vända.

Elegi för en vän - reaktionista.se

Och jag ser dig. Dina ögon tåras när jag sjunger vid din sida. Känslorna kommer nära, fyller din bröstkorg till bredden. Jag backar inte, som du tror. När du visar mig vem du är bakom all din skönhet och talang, hur dina känslor känns och vart dina tankar formas, blir jag en bättre människa. Jag tror på dig och jag blir mer av mig när du låter mig få finnas där nära. Även i det som är så svårt. Trots det skakiga modet har du kvar din kraft i dina stämband. Så sjung, du vackra. I all din kamp vill jag att du ska veta. Du har alltid ljuset i din röst. All tid.

Kommentera

Min sjukgymnast ger mig maxgränser i min träning. Hon upprepar att min största träning är att inte hela tiden sträva någonstans. Att bara vara och inte ligga steget före mig själv ständigt. Jag har haft så mycket ångest av att jag inte har börjat högskolan än och att jag inte har en början på en karriär, att allt tar så lång tid och att min kropp mår så dåligt. Stressen har varit över hela mig och gjort mig så sjuk. Det har varit ett svårt vägval.

Tills jag bestämde mig för att inte söka till högskolan i år. Det var ett svårt, men nödvändigt beslut. Jag får vara sjukskriven med aktivitetsersättning till december 2015. Jag har bra vård med stöd i träning och rehabilitering. Jag lär mig något nytt varje gång, om mig själv och hur jag ska leva med den här sjukdomen. Och jag har bestämt mig för att jag ska ge mig tid. Lära mig att jag är viktigast. Inte vad jag kan prestera i samhället. Det finns en tid för det också, men inte nu.

Vägval - reaktionista.se

Jag har växt in i beslutet nu. Saker lägger sig tillrätta i min kropp. Och i detta har ett annat beslut tagit form. Jag tror inte att jag skulle må bra av att inte göra något alls det kommande året. Jag behöver göra något. Jag har alltid drömt om att gå skrivarlinje i ett år, men så har det känts för tungt att orka gå heltid. Det var då jag började fundera på distanskurser. Jag hittade en på 25 % och insåg att det var precis vad jag behöver nu. Jag behöver skriva. Det är också en del i att ta hand om mig.

Till min förvåning var Försäkringskassan positiva. Jag tror att min handläggare också förstod att det är ett större framsteg för mig att känna in vad jag faktiskt orkar än vad jag vill. Jag kommer därför att söka två kurser på distans som båda har några få fysiska träffar i Stockholm. I skrivande stund har jag spenderat två dagar våndandes över personliga brev, textprov och projektbeskrivningar. Men så inser jag att jag faktiskt är bra. Det kommer att bli bra. Jag har chansen att komma in och få skriva på min bok. Samtidigt som jag är rädd om mig, skapar rutiner för träning, övar avslappning och att vänja mig vid sociala sammanhang. Det känns som ett lyckat koncept för att nå kraft och hälsa nog att ta mig till högskolestudier.

Håll tummarna för att jag blir antagen.

Kommentera

Alla känslor är okej

När min mamma var sjuk i cancer försökte jag krympa mig själv och mina behov. Jag fick inte vara arg, fick inte vara ledsen, fick inte behöva. När min mamma till slut somnade in hade hon varit borta för mig i flera år redan. Jag kände sorg, men mest för att hon inte hade kunnat vara min mamma. Jag kände lättnad, för att det äntligen var över. Jag vågade fortfarande inte känna. Jag förnekade alla de där känslorna. För vem känner lättnad när ens mamma dör? Hur hemsk är jag inte då? Men det var okej. Alla känslor är okej. Det är okej att känna.

Nära cancer

Nära cancer är en sida som jag önskar hade funnits när jag var yngre. En sida för unga som lever nära cancer. Här kan ni få svar och stöd.

Glöm inte att det är okej att visa vad du känner. Du får vara arg på någon för att den fick cancer. För att den lämnade dig. För att livet är så fruktansvärt hemskt och ensamt. För att du inte kan ställa alla de där tusen frågorna till rätt person. För att du har så förbannat jävla ont. Du är också viktig.

Nära cancer - reaktionista.se

Kommentera
%d bloggare gillar detta: