Vingslag, vänskap och regnbågsmoln.

Untitled

Untitled

Ibland vet jag bara. Just nu, just här, är allt precis så som det ska vara.
Den här kvällen var den känslan med utropstecken.

Något jag aldrig har sett förut: ett moln som lystes upp av strålar i regnbågens färger
(kanske hade himlen också hört om segern för homoäktenskap i USA?).

En spontan kvällsutflykt med vänner (som alla har en speciell plats i mitt hjärta).
Glass, skratt, allvar och gemenskap. Samhörighet och samförstånd.
En spegelblank sjö, en tom brygga bara för oss just då.

Cirka 25 grader i vattnet, som svalkande varsamma smekningar mot huden.
Himlen som en majestätisk akvarellmålning och fiskmåsar.
Ja, det var vingslag både i vattnet och ovanför. Och jag, som har en förkärlek till flygande varelser. Ögonen förundrade som ett litet barn som upptäcker världens oändlighet.
Klick klick. Krax krax. Da-dunk da-dunk.

Den här kvällen hade vi alla vingar när vi satt där vid vattnet,
och lyssnade till varandras röster.

Fara vill är en bok helt i min smak. Mer prosalyrik än roman och texten ligger närmare reflektioner än berättelse. Det är som ett porträtt av en person, inifrån…

Under kongressens sista dag, lördagen, åkte jag och Jonas iväg på ett äventyr nästgårds – utanför Malmö. Jag kan inte med ord förklara hur lycklig jag blev när…

I Lund såg jag till att ta några pauser från kongressyran för att orka med. Det gjorde gott på många sätt. Förra kongressen, 2013, orkade jag inte ens…

%d bloggare gillar detta: