Street Art Paris

Utanför lägenhetskomplexet, som var vårt hem i Paris, går vi förbi detta magiska konstverk som täcker en hel jäkla husvägg. Någonstans där börjar chocken av elva timmars sömn lägga sig och med tjugo grader i luften är jag redo för äventyr.

Paris

Paris doftar nybakta crossianter och cigarettrök när vi tar oss via tunnelbanan ut i vimlet. De nedtonade romantiska husfasaderna ger mig ro. I en gränd trängs butiker och restauranger på ojämna gatstenar. Duvorna flyger i flock över trafikens tutande. Vi äter varsin crêpe på en gata bredvid Saint-Michael och jag får stilla min saknad efter Asla med en gosig gatukatt.

St MichelParis

Med crêpes-energi i benen går vi vidare mot dagens turistmål: Notre Dame! Jag tror knappt att det är sant när jag ser det och frågar mina vänner ”Visst är det Notre Dame?” Så storslagen byggnad. Väl värd alla romantiserande vittnesmål.

Notre Dame

Detaljerna! Statyerna! Konstnärligheten! Jag står helt förbluffad och stirrar på allt som går att se bara på utsidan, i ingångarnas valv och på fasadens alla nivåer. Hur byggs ens en sådan byggnad?

Paris Notre DameNotre Dame

Jessica ropar ”Kom hit, här är mittpunkten av Paris” och vi tar bildbevis på att vi alla har stått där tillsammans. Kötiden är inte ens värd att nämna innan vi går igenom porten till denna mäktiga byggnad. Mina ögon cirkulerar åt alla håll.

Notre DameCenter of Paris

Om jag trodde att mina ögon inte kunde bli större så hade jag fel. Jag riskerar både nackspärr och att falla omkull av svindel när jag blickar upp mot takvalven, kyrkfönstren och takkronorna. Varje harkling och steg ekar i det väldiga utrymmet.

Notre DameParis Notre Dame

Jag får den andliga tyngden i kroppen. Den lätta tyngden. Den som grundar mig, gör mig fri, släpper mina tankar och gör mig närvarande. Allt utanför Notre Dame bleknar. Jag betraktar de många ljusen som brinner i de olika helgonrummen. Jag ser dem och jag känner mig som en del av något större. Jag känner mig rörd över att få dela denna andlighet med så många andra. Främlingar som egentligen inte alls är så främmande.

Notre Dame 17Paris Notre DameNotre Dame

Jag kliver ut i dagsljuset och hittar mina vänner vid Seine. Jag bestämmer mig för att behålla den närvarande känslan så länge jag kan. Vi hittar en mysig bokhandel i närheten där vi också får i oss välbehövlig fika innan hemfärden. Vilken bokhandel tror du att det var? Svaret avslöjas snart i en blogg nära dig.

Notre Dame ParisParis friends

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

9 Comments

  1. Åh så fint! Ångrar att vi inte gick in när vi var där, men det var skitlång kö och någon konsert så det kändes bara inte lönt. Nästa gång!

    • Wilda Reply

      Tack! Åh förstår det. Så var det för mig vid Eiffeltornet. Ingen idé att åka upp där alltså. Det gäller att prioritera tiden också.

  2. Bilderna tillsammans med dina poetiska ord blir så himla mäktigt. En så fantastiskt byggnad, är helt sjukt hur man kan smälla upp något sådant där?!

    • Wilda Reply

      Tack <3 Så himla fint att du tycker det. Ja, hur gör de ens? Måste nog läsa på lite om det.

  3. Dina ord beskriver precis hur jag känner varje gång jag är där. Att omvärlden bleknar bort och att jag existerar där och då, närvarande i mig själv. Vilka otroliga bilder du visar och ännu mer fantastiska ord, ser fram emot fler inlägg från Paris. Och jag gissar att ni besökta Shakespeare and Company 😉 Så himla mysigt ställe och extra gulligt med deras fina katt <3

    • Wilda Reply

      Vilken otroligt fin komplimang att du säger så! Haha så klart att du hade rätt 😉 men vad för katt? vad har jag missat?

  4. Pingback: PARIS | Shakespeare and company | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: