RECENSION | Norwegian Wood.

Norwegian Wood

Under augusti gav jag mig på Murakami för första gången. Många har tipsat mig om den här mannens böcker med varierade men alltid exalterade uttryck. Så jag var ju tvungen att ge det en chans. Och jag måste säga att jag var lite ovan vid sättet att skriva på, så det tog ett tag innan jag kom in i den. Det var ändå en dragningskraft där direkt, något som tog tag i mig och gjorde att jag flöt med i berättelsen, lät den spelas upp framför mig.

Det handlar om Toru Watanabe som ser tillbaka på sitt liv som ung i Tokyo. Genom hans upplevelser får vi träffa unga kvinnor och män som alla kämpar på med olika saker i sina liv. Framför allt handlar det om kärleken mellan honom och Naoko. Hon var flickvän till en av hans vänner, Kuzuki, som tagit livet av sig. Naoko har ett bräckligt psyke och hamnar på ett vårdhem. Toru och Naoko skriver brev till varandra och samtidigt träffar han en kurskamrat som han känner dragning till. Temat är kärlek och dess ömma, erotiska, bräckliga, smärtsamma och stärkande egenskaper.

Norwegian Wood

Jag är mycket fascinerad över flödet i språket och även om den är översatt och inte i originalspråk så är det vad som sätter starkast avtryck. Dialogerna är naturliga, berättandet precis rätt avvärjt i information och berättandet hinner aldrig bli långtråkigt eftersom dialogen sköter så stor del av berättandet. Jag har framför allt lärt mig mycket om dialoger när jag läst Norwegian Wood.

Norwegian Wood

Murakami låter personerna själva berätta sin historia och därmed skapas en fantastisk dynamik i personbeskrivningarna. Något jag fastnade för är att det också i dialogerna finns reaktioner på hur Toru uttrycker sig och hur andra ser på honom. Det gör honom mer levande. Miljöerna är omsorgsfullt beskrivna, men inte överdrivet detaljrika. Murakami skriver om sex och människornas tillkortakommanden utan att döma eller värdera. Det gör texten öppen och fri på ett sätt som verkligen tilltalar mig.

Norwegian Wood

Murakami kommer helt klart att återkomma.

2 avtryck, RSS

  1. Mikaela 28 september, 2015 @ 10:32

    Jag har också börjat läsa Murakami, fast började med 1Q84. Det tog ett tag att komma in i den för mig med, och den är ganska flummig och knäpp, men mot slutet ville jag inte lägga ner den. Så var tvungen att springa och köpa del 2 samma dag som jag läste ut den och nu har jag väl snart kommit en fjärdedel i den andra boken!

    • reaktionista 28 september, 2015 @ 11:26

      Åh vad spännande att någon också kände att det var svårt att komma in i. Upplevde det likadant. Ska nog satsa på den sen när jag läst lite annat ett tag. 🙂

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: