September är tillsammans med augusti en favoritmånad. Trots att det på flera djupgående plan har varit en smärtsam månad vidhåller jag att september är en av de vackraste och mest grundande månaderna. En månad för att komma tillbaka till rutinerna, landa i mig själv och ta nya steg. Med friska höstvindar och gyllene ljus. Vad gillar och ogillar du med september månad?

Jag fyllde ju hela 31 år i början av månaden och firade den i förskott med goda vänner. Ålderskrisen klarade jag av förra året så nu kunde jag mest njuta. Det var tur det, för några dagar senare var jag på ett läkarbesök som försämrade mitt smärttillstånd från helt okej till ohanterlig panik genom ett triggertest. Efter det gjorde jag som jag har lärt mig: fortsatte fylla livet med mening och lustfyllda aktiviteter.

Jag gick på bio, deltog i föreläsningar, åkte till Västkusten och badade i havet + var med om ett överraskningsbröllop. Dagen efter åkte vi hem och jag vidare till Stockholm på valvaka. Med orimlig smärta och förtvivlad besvikelse tog jag mig igenom en studievecka. Daniels känslomässiga och praktiska stöd var ovärderligt. Sen började jag om. För då hade jag tagit mig igenom den värsta värken. De senaste veckorna har jag verkligen kunnat vara närvarande och känt mig levande igen. Tänk ändå, att jag kan ta hand om mig så bra nuförtiden.


2018 är mitt ledord VÅGA. Tolv konkreta mål vägleder mig mot modet och styrkan. De handlar bland annat om lärande, träning, att tro på sig själv, rutiner, utveckling, hållbarhet, skrivande, vård och egenvård.

Wilda - reaktionista.se

I september har jag vågat…

  • berätta om en svår tid i mitt liv i ett viktigt sammanhang.
  • börjat träna på att reagera spontant i relation till andra människor.
  • prioritera mig själv före att hjälpa andra när det behövs.
  • delta i ett ekonomiskt politiskt forum och våga säga mina åsikter högt.
  • ryta ifrån när det inte känns bra.
  • ta för mig i studierna.
  • göra det som känns rätt före det som tanken säger är rätt.
  • påbörja redigeringen av min bok trots att den inre kritikern ibland är stark.
  • meditera i en hel timme.
  • testa bokbinderi.

Fysisk hälsa | triggertest och längtan efter att springa

Läkarbesöket satte så starka spår i september. Smärtan som följde efter var den värsta jag känt på åtta år. Inte för att smärtan egentligen inte finns där hela tiden. Jag har bara lärt mig att inte lyssna på den, acceptera den. Nu aktiverades smärtmedvetenheten igen. Läkaren menade också att jag uppfyllde tre, nästan fyra, diagnoser. Fibromyalgi, myofasciellt smärttillstånd, kroniskt utmattningssyndrom och nästan kroniskt trötthetssyndrom (ME). Jag ska leva som om jag har ME/CFS även om mina symptom inte är tillräckligt utpräglade för att diagnosen ska kunna sättas. I och med det beskedet väcktes en sorg som jag inte vet om jag ännu fullt har känt på. Eftersom pulshöjande aktiviteter inte är att rekommendera så är drömmen om att kunna springa igen väldigt långt bort. Kanske omöjlig.

Det tog tid att hitta tillbaka till en bra känsla. Utöver värken skedde andra saker som gav mig mycket ångest, vilket skapade fler spänningar. Under den värsta smärtperioden hade jag svårt att äta och kämpade med att bara få i mig varje måltid. Det har på många sätt varit en påfrestande månad för kroppen, men jag har återhämtat mig till normalt läge ganska snabbt. Något som hjälpte mycket var varma bad och bastu på en relaxavdelning. Som en skänk från ovan. Promenader och tupplurar har hjälpt. Ändå känner jag fortfarande en svaghet på de ställen där läkaren tryckte som gör att jag ibland tappar greppet om saker. Det kommer behövas lång tid innan jag är återställd helt och fullt från det.

Grundsund - reaktionista.se

Själslig hälsa | acceptans, sorg och trygga relationer

Det har varit tufft att hantera värken, men det har gått bättre än väntat. Det kändes som att jag befann mig i en dimma de första 9-10 dagarna efter läkarbesöket. Min acceptans visade sig vara djupt rotad för jag var snabbt tillbaka ändå.

September innebar många starka känslor. Både den nya kursen ”Barn och familj” och andra möten väckte sorg från det förflutna. Mest har det varit en vilsam sorg, baserad på den kärlek jag har inför mig själv idag och hur sorgligt det är att jag inte fick leva min fulla potential som barn.

Valförlusten tog hårt på mig och jag har överlag kämpat med att hantera det samhällsklimat som råder. Jag är tacksam för mina partikamrater och att jag var på den nationella valvakan som fyllde mig med hopp och kärlek. För att orka längre har jag aktivt valt bort energitjuvar, börjat träna på att behålla ledig tid istället för att ge bort den till andra så fort den uppstår.

Relationer är ett kapitel i livet som har varit stökigt och förändringar på det området har ofta varit svårt. Studiesituationen prövar och stärker mig i det, liksom relationen till Daniel. En ny studiegrupp innebär en del personliga utmaningar men också en fantastisk känsla av tillhörighet. Jag försöker lära mig att portionera ut min kapacitet lite mer proportionerligt och inte ge allt på en gång. På samma gång tränar jag och Daniel på samboskapet, som hittar sin rytm mer och mer. Jag lär känna mig själv och honom i vardagslivets stress, hittar min egentid och balansen i umgänge mellan oss introverter.

Höstljus - reaktionista.se

Vardagsrutiner | ny studiegrupp och måndagsrutin

Jag har kommit igång bra med rutiner när studierna startade, trots en del prövningar känslomässigt. Minns ni att jag var orolig för att jag och Daniel hade så synkade sovrutiner? Haha, nu är det ombytta roller. Jag trivs med den extra stunden jag får för mig själv på morgonen, försöker stanna i skolan och studera ibland för att hitta fokus.

Jag arbetar nu med en trygg studiegrupp där jag känner mig värdesatt. Jag har en hög prestationsnivå och det är nog första gången jag verkligen förstår vad det innebär, när den nivån inte möter begränsningar. Det är en konst att kanalisera den kraften i rätt uppgifter och så att det inte tar över någonstans. Det vill jag bli bättre på.

Vardagen rullar på snabbt. Generellt har utmaningen under september varit att prioritera, tror jag. Det känns som att jag allt mer hittar balansen, och ser vart jag lägger för mycket kraft. Den vill jag istället fördela på bloggande och tid i naturen. En favoritrutin som jag har infört är att redigera boken på måndagskvällar. Träningen behöver komma tillbaka i i vardagen så smått, i första hand med sjukgymnastik.

Jag och Daniel har tagit några välbehövliga studiepauser ihop, med svampplockning och en föreläsning av bästa Hillevi Wahl. För att inte tala om födelsedagskalaset, bio och resan till Västkusten. Vilken klippa jag har vid min sida. Utan honom hade september varit en mycket svår månad. Det är så vackert att få vara två, att någon kan stötta upp mig vid min sida när jag brister så att jag snabbare kan bli hel igen.

Bullet journal veckoplan 39 - reaktionista.se

Kreativitet i september | bokbinderi och ärr

Den första dagen i september var det Monthly Makers träff med bokbinderi, växttryck, skrivande och lettering. Alicia, Mikaela, Elsa och Stina förgyllde dagen och gav ny inspiration och påfyllda energilager. Jag har också blivit intervjuad och fotograferad av Lina som driver ett fotoprojekt om ärr. I övrigt har jag mest lekt med fotoredigering, börjat utforma en logga för #tunainfluencers och tänkt på vad jag skulle vilja skapa om jag hade tid. Jag har lagat några trasiga klädplagg på symaskinen också. Mycket kreativitet går åt till studierna.

Bloggen i september | omställning och självförtroende

I veckan beskrev jag för mitt bloggcrew om den fas jag är i just nu: omställning. En eftertänksam fas där jag behöver att bloggen förändras med mig. Det kommer inte att ske något radikalt. Jag vill integrera det akademiska och kunskapen jag får nu med skrivandet här mer. Jag vill dela med mig och våga ta en expertroll i relation till kunskapen om trauma.

Samtidigt har jag varit i ett sökande efter att utveckla/erövra nya marker. Jag är sugen på att föreläsa och ser öppningar i det, vill spela in ljudklipp av olika slag som i längden kanske kan bli en podd. Idéerna är många.

Jag märker att jag skriver med ett nytt självförtroende nu. Jag vet inte varför, men något nytt grundar sig i mig nu som gör det lättare att skriva spontant och mindre övertänkt än förut. Kanske är det också en mognad som har kommit på köpet med studierna och att jag lägger ihop pusselbitar av mig själv på andra områden.

De populäraste inläggen från september:

Höst Rademachersmedjorna - reaktionista.se

Månadens stjärnögonblick

En present som var som ett brevsvar på varje mening i detta inlägg, men egentligen allra mest en vänskap som inrymmer allt en kan drömma om. Den bästa av vänner, som ser varje aspekt av mig, även det jag själv inte ser än.

Mål och planer för oktober

  • Publicera ett första reasearch-inlägg om PTSD
  • Träna på att dosera min energi på fler områden istället för att lägga alla ägg i samma korg.
  • Vara med om mammografi för första gången.
  • Titta på instruktionsvideor för stickning
  • Lära mig att använda Adobe Illustrator
  • Få till en rutin för sjukgymnastik-övningarna

Vad sparar du från september? Vad behöver du släppa taget om?

2 kommentarer

  1. Låter som en otroligt tuff månad, Wilda ❤️ Jag kan inte ens föreställa mig att gå varje dag med sådan smärta. Kram hoppas oktober blir bättre med kroppen så hjärnan och hjärtat får andas mer fritt. Kram!!! ❤️

    • Tack för att du läser och ser <3 Det är tufft men jag är så tacksam samtidigt för de strategier jag har fått för att kunna göra livet uthärdligt med den. Tack för din omtanke, bästa! Kramkram! <3

Lämna ett avtryck