Sista oktober och vi vandrade längs sädesfälten.

Biskops Arnö. Det är sista oktober och vi vandrar ut från den orörda skogen längs sädesfält som ödemark. Långt där borta syns sjön och vattnet som glittrar. Jag är i nuet. Nuet är mitt. I soldiset avtecknas konturer av människor vid horisonten. En prästkrage trotsar årstiden och lever kvar i en ovanligt varm höst. Jag tar in detaljerna, strukturerna i landskapet, följer himlavalvet och formerna på trädkronorna. Vart jag än ser bildas det konst, inramade tavlor i mitt minne, ljuskompositioner och trädstammars mönster. Frusna ögonblick i en evigt föränderlig värld. Just i detta nu äger jag stunden. Sedan är den förbi.