Hej vänner! Jag hoppas att ni har lika härligt väder hos er som jag har. Solen skiner och även om jag brottas med skrivkramp så känner jag hopp. Naturupplevelserna de senaste dagarna har stärkt mig. Jag brukar alltid säga att februari levererar bäst snömängd och jag hade rätt även i år!

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

I tisdags vaknade jag upp till ett vinterland hos goda vänner och de finaste ungarna jag vet. Jag slingrade mig hemåt genom bilspåren på marken i tunna skor. Senare på eftermiddagen strålade solen. Jag ville springa ut till min skog och fånga ljuset. Det visade sig vara det jag behövde för att komma ifrån skrivkrampen. Världen låg tyst och vit omkring mig och under mig. Fåglarna sjöng för varandra och träden kämpade för att inte gå sönder av snötyngden.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Det har varit några knepiga dagar. Jag känner mig ensam men orkar inte prata med någon, eller så har jag skrivlust men inte fokus nog att kunna skriva något. Det bästa då är att lägga ner allt och gå ut i skogen. Krama träden, följa grenarna med blicken, andas in, andas ut. Där är jag aldrig ensam och där finns alltid inspiration och frihet från prestation. Så kan jag komma hem – och börja om på nytt.

Februarisnö och skrivkramp - reaktionista.se

Nu är det dags att sätta igång med skrivandet. Igår prokrastinerade jag så mycket att jag såg HELA Malou efter tio och spenderade timmar i skogen. Jag står inför stora författarval om fortsättningen. Det känns alltid som att stå och kika utför ett stup. Min skrivkramp stryper skrivlusten. Därför ska jag ägna helgen åt att skriva mig fram till olika alternativ. Jag vet att det är enda vägen in och igenom. Skogen påminner mig om att släppa kraven och leka. Som Bodil Malmsten skrev: ”Där kraven går in går naturen ut”. Så i helgen tänker jag leka med mitt bokmanus.

Vad har du för dig i helgen? Har du några knep mot skrivkramp?

SparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

5 Comments

  1. Känner igen de där med att känna sig ensam men samtidigt inte vilja prata med någon.
    Lite avundsjuk på dig. Här är de ingen snö och har knappt varit på hela månaden. Men jag vaknade upp till sol och fågelsång.
    Och i helgen väntar en kväll och en dag i skogen med min bästa vän.
    Kram

    • Åh vad tråkigt att ni inte fått snö 🙁 Vi har varit bortskämda här, men nu är det gråväder och knappt någon sol alls. Nu blev jag avundsjuk för bästishänget 😉 Saknar min bästis.

  2. Du är så klok och känner dig själv och skaparprocessen så väl. Det är häftigt medryckande tycker jag. Och dina naturbilder, Wilda, jag baxnar <3

    • Dina ord är verkligen något extra, Alicia. Tack för att du använder dem och ger både känslor och värme och kärlek i ett stort paket med dem. Jag blir alldeles alldeles… tagen. <3

  3. Pingback: FEBRUARI 2017 | envis förkylning, närvaro och längtan. | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: