När jag var i tonåren myntade jag uttrycket ”stjärnögonblick”. Ögonblick som har glittrat lite extra, gett mening och glädje. Det är så lätt att tappa bort guldet i den gråa vardagen. Idag vill jag vaska fram veckans stjärnögonblick.  Jag tänker mig att den här typen av inlägg ska få återkomma på söndagarna framöver.

  • Klädbytardagen med sällskap av fin vän. Jag kom dit med säkert 30 olika plagg och fyra par skor i en stor kasse och kom därifrån med fem nya härliga plagg. Jag hittade dessutom en sagolik klänning som kommer att göra succé i nästa års Prideparader. I rätt färg så klart.
  • Vänner som hör av sig och delar både glada nyheter och tunga utmaningar. Att få finnas där, vara en vän.
  • Barn som hoppar sönder isen på vattenpölarna. Föräldrar som inte kan låta bli att hjälpa till.

Princess

  • Att mina pelargoner återhämtar sig eftersom november ger mer sol än någonsin.
  • När en bekant hörde av sig, berättade att hon hade vunnit två biljetter till en föreläsning med Maria Sveland och frågade om jag ville haka på. Med motiveringen ”Jag följer din blogg och genom den får jag inspiration till att försöka uppnå balans i livet!” som smälte mitt hjärta.

Untitled

  • Frosten. Jag tog cykeln iväg till gräsmattor och vass vid vattnet och fotograferade iskristallerna i solnedgången. Magiskt!
  • De underbara kollegorna på arbetsträningen som gör mig på gott humör. Jag känner mig så välkomnad, inkluderad och betrodd. Och för varje ny uppgift jag lär mig växer mitt självförtroende och min känsla av kompetens.
  • Jag har gått emot gamla rädslor och stått upp för mig, ställt svåra frågor och varit beredd på svar.

Untitled

  • NaNoWriMo. Det var helt rätt att byta tillbaka till berättelsen om Elvira. Igår kväll landade jag på strax över 35 000 ord, vilket betyder att jag inför den sista veckan ligger i fas. Härlig känsla!
  • Ett mejl med ett erbjudande jag inte kunde motstå. En dröm som blir verklighet nästa år och kommer att utveckla mitt bloggande enormt. Vill berätta allt på en gång men får hålla er på halster ett tag till.

Untitled

  • En rosa morgonhimmel med silhuetter av fåglar och trädgrenar.
  • Asla som väcker mig på morgonen och vill mysa. Det är en liten revolution på gång här. Katten som har avvisat mina mysförsök i över två år är nu mysigare än jag är.
  • Fjärilsfilten från en av de tryggaste personerna i mitt liv som värmer och ger lugn.
  • Downton Abbey både på Netflix och SVT. Vilsamma stunder med vackra platser, människor och repliker. Pulsen stillas.

Asla

  • Feministisk pepp lite varstans ifrån. Maria Sveland, vänner i Feministiskt initiativ som gör världen lite bättre hela tiden, diskussioner om mansrollen på Internationella mansdagen och inte minst fantastiska gruppen ”StreetGäris” som peppar och folkbildar mig varje dag.
  • En person som jag hade tänkt på hela veckan dök upp på klädbytardagen så att jag fick chansen att be om hjälp. Och jag fick ett ja. Så meningsfullt.
Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

4 Comments

  1. Haha, jag hoppar också sönder ispölar utan sällskap av barn, kan inte låta bli! Så vacker bild på frosten! Och grejen nästa år kommer bli så bra 😉

  2. Underbart att du har så mycket fina saker att se fram emot, att luta dig mot nu och att uppskatta. Blev superpepp av det här inlägget, perfekt att läsa en måndag!

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: